Med en mamma som alkoholist tänkte jag att jag aldrig skulle få några problem. Jag har ju mitt solklara exempel på hur det kan gå när man super tillräckligt mycket tillräckligt länge. Ändå sitter jag här idag och inser att jag inte kan hantera alkohol. Jag vågar inte kalla mig alkoholist än, men kanske är det vad som krävs för att våga ta mina problem på allvar. Problem med sprit och psyket. Där är jag idag 27 år gammal.

Sedan första fyllan vid 14 års ålder har jag alkoholen gett något som jag inte kunnat ge mig själv i livet. En känsla av lätthet och oövervinnelig energi. Min omgivning uppfattar mig som snygg, social, trevlig och energisk när jag är nykter. Det känner inte jag. Förutom när jag dricker. Att göra mig iordning och gå ut på krogen för att festa loss ger mig ett rus som inget annat. Spriten tar över och jag kan inte sluta. Vill inte sluta dricka. Vill bara ha mer.

Jag dricker inte överdrivet ofta, varannan helg ca. Men det slutar oftast i rejäl fylla. Emellanåt i kaos. Jag har tidigare hamnat i sexuellt övergrepp, fyllecell, ångestattacker, ambulans, psykisk och fysisk misshandel. Ändå har jag fortsatt. Jag är i nuläget deprimerad med ångestpåslag och medicinering med antidepp. Kanske som en del av alkoholen. Eller pga. av min uppväxt i ett missbrukarhem. KanKe både och...

Jag har lovat mig själv och omgivningen så många gånger. Gått på samtal om det (dock ej Aa) under två perioder av mitt liv. Vid 23 års ålder lyckades jag vara nykter i 1,5 år. Men efter varje uppehåll så smyger jag mig sakta tillbaka. Tänker att jag bara ska dricka öl eller cider. Det utökar jag sedan med cider och tillslut är spriten det som tar över. Jag dricker aldrig på vardagar och sällan två helgdagar i rad, men det händer. Som i helgen. I lördags gick allt åt helvette.

Jag kollapsade hemma hos en vän efter nattklubben och blev totalt förlamad. Hörde de andra prata med mig men jag kunde inte röra mig. Inte prata. Jag var som bortkopplad, men ändå inte däckad. Ambulans hämtade min livlös kropp och när jag får kontakt med omgivningen på akuten inser jag vad som hänt. Får panik. Tänker att jag blivit drogad. Fick lämna kissprov och sen gå hem. Gårdagen var ett töcken. Kände sådan skam. Ånger. Smuts. Kroppen sa verkligen ifrån, oavsett om jag blev drogad eller ej... Jag måste börja ta ansvar för mig själv. Alkoholen förstör mig. Jag vill hålla mig borta från den. För alltid.

Idag är jag mest rädd. Och ledsen. Rädd för att misslyckas igen när jag nu bestämt mig för ett nyktert liv. Ledsen för att jag inser att den lycka som kroglivets partyprinsessa inte längre kommer vara en del av mitt liv. Det kanske låter patetiskt, men det är så det känns. Jag hoppas detta forum kan ge mig stöd. Idag har jag bestämt mig och jag måste klara det här. Jag vill inte sluta som min mamma...

AnnaPanna

Japp. Jag är över 80 dagar i min nykterhet. Haft en period som växlat mellan en stor saknad av alkohol och en nuvarande känsla av att jag mår så mycket bättre utan den. Under min nyktra period har jag lärt känna mer nya och härligare människor än jag gjort under alla de år som jag druckit. Människor som jag kunnat öppna mig för och pratat med om livet, på riktigt! Riktiga samtal och riktigt umgänge utan alkohol och skit och bakfyllor. Just ikväll känner jag en enorm tacksamhet över allt det goda som omger mig just nu och hade jag inte varit nykter hade jag aldrig kunna se allt det vackra jag har omkring mig. Livets vackraste ting är det vi får i vardagen och det gör mig nästan rörd till tårar. Kram på er alla som också kämpar! Belöningen finns där, bara man får distans till allt och öppnar ögonen för den verkliga och enkla lyckan <3

Bra jobbat. Tänk vad skönt att kunna göra vad man vill utan att må dåligt, vara bakfull eller full. Vilken frihet.....

MåBättre

Bra Anna, brrrraaa!! :) Längtar också tills jag har 82 nyktra, friska dagar. Då polletten trillar ner och man ser allt sådär klart. Har 76 dagar nu.. ;) hihi

Nä, men skämtosido. Det låter som du börjar leva i nuet = mindfullness. Uppskatta det som händer omkring dig, stora och små saker. För att göra det måste man släppa grubblerier om vad som hänt och om vad som kan ske. Känns som att du är på en grymt bra väg, GRATTIS!! :D

Fortsätt kämpa och gör saker Du mår bra av, upplev nytt och lev livet! Nu gasar vi åt rätt håll! :)

Allt gott!!

AnnaPanna

85 dagar nykter. Jag älskar att jag samlat ihop alla dessa dagar. I lördags klarade jag av en hel dag och kväll totalt omringad av alkohol där alla i mitt "gäng" drack utom jag. Och vet ni vad? Det kändes inte så hemskt! Det kändes bra! Till en början kände jag: fan vad gött med en heldag ute med en rusfylla. För varje minut som jag gick blev jag dock mer och mer stark i min nyktra tankebana. När kvällen blev sen och alla fortsatte dricka på stan bland krogar och öltält valde jag nöjt att stanna hemma ensam med tända ljus framför melodifestivalen. Fyfan vad jag är nöjd. Fyfan vad jag är stolt. Jag trodde inte jag skulle klara sånt här, eller ens att jag skulle vilja klara det, men jag gör det!!! Och förresten är det en ganska god bekräftelse när man ser folk förändras, bli dryga och stinka fylla att man gör rätt val. Inte ett dugg bakfull blir man ju heller så dagen efter på Ikea blev en härlig söndagsutflykt. Älskar min nykterhet just nu.

AnnaPanna

Tack snälla emptyoak (och grattis till dina två veckor!) och tack mod60! Och tack MåBättre för att du alltid peppar! Tack alla ni som kommenterar och skriver! Tack!

MåBättre

Blev riktigt glad över ditt inlägg och kände att jag fick en boost i min egen nykterhet. Tänkte lite skämtsamt att jag också älskar din nykterhet! :) Nånstans tror jag att det är det jag gillar med det här forumet, AA osv.. Vi kämpar alla mot samma mål. Det blir en stark gemenskap på något vis.

Du ska vara glad och stolt över dig själv, du ligger långt före många, många människor ute i vida världen. Människor som fortfarande inte har en enda tanke om att de kanske dricker för mkt trots att det orsakar kaos och lidande.

Återigen, livet består av så himla mkt mer än att dricka alkohol.

Hejja dig!! :)

AnnaPanna

Håller just nu på att trassla mig igenom dagar fyllda med tryck och tunga känslor kring min mamma som dricker. Hon tar ut sina problem på mig... Börjat en tråd i andra forumet för anhöriga som heter "Älskade mamma". Ni som tagit er ur ett lmer livsångt alkoholmissbruk, som tillslut vågat ta tag i era problem. Vad fick er att våga erkänna? Våga sluta ljuga och våga sluta skylla på era närstående? Skriva gärna en kommentar här eller i min tråd på sidan för anhöriga. Jag har ju själv problem med alkohol, men inte till den grad att jag druckit hela mitt liv och är helt fast i drogen... Läs och skriv gärna min tråd där. Skrivit lite om min uppväxt som också kanske ger lite mer överblick för er...

(Det positiva i den här skiten är att jag känner mig tryggare i min nykterhet. Jag vill inte hamna i samma djupa problem mamma...)

AnnaPanna

Livet går framåt och nykterheten med det. Blivit endel fokus som anhörig istället och det har tagit energi från mig. Blivit trött och sliten, måste påminna mig själv att acceptera att jag inte kan förändra min mammas alkoholism precis som jag måste acceptera min egen nykterhet. Men att försöka rädda henne sitter i ryggraden. Det är otroligt svårt att komma ur de gamla spåren. Men jag jobbar på det...

Jag har även tagit kontakt med öppenvården. Har ju hållt min nykterhet nu sedan 1:a december, men känner att det vore bra att få samtalsstöd specifikt för alkoholen utöver min vanliga terapi. Väntetid, men det oroar mig inte. Tar allt dag för dag så går det bra.

Kram på er där ute!

AnnaPanna

Idag har jag varit nykter i 100 dagar. IDAG gick även min mamma och sökte hjälp för sitt missbruk. Min hundrade dag går till historien. Lyckan och Tacksamheten vet inga gränser idag.

Tack livet för din vägledning!

MåBättre

Det är du och din mamma verkligen värda!! Hoppas ni tillsammans kan hitta det fina i nykterheten, det finns ju så himla mkt att se och uppleva utan påverkan av A.

Kramar!!

AnnaPanna

Jag drömmer om alkohol hela tiden. Jag drömmer att jag är omgiven av folk som dricker och att de frågar mig: "Ska du dricka idag Anna!? Ska du det!?". I drömmarna är jag velig. Jag vill så gärna ta vinglaset framför mig. Tillslut gör jag det. Jag dricker och blir enormt påverkad direkt. I drömmen följer sen också en enorm ångest. Varför drack jag? Fan! Jag skulle ju inte! Den känslan avslutar drömmarna.

Känns som att mitt undermedvetna kanske bearbetar. Varnar mig. Vill påminna mig. Känns skönt att skriva av det här. Kram på er

steglitsan

Som jag också drömt och fortfarande i perioder drömmer om alkohol. Och varje gång hamnar jag i en karatefylla som slutar med att jag gör bort mig värre än någonsin. Drömmarna är så starka att ångesten kan hänga med ett tag efter att jag vaknat. Jag började google det här efter att det hade hänt mig under mina vita perioder tidigare och tydligen så är det något som händer fler i vår situation. Men sen fattade jag inte vad det egentligen beror på. Något jag däremot vet är att mina drömmar påverkades och förstärktes väldigt mycket av mina antidepp. "Livliga drömmar" är tydligen biverkning och ett tag drömde jag galet mycket och ibland mycket mycket märkligt.

Det låter ändå som att du är på en bra plats just nu, så härligt!

AnnaPanna

Ja jag märker en enorm skillnad i drömmarna sen jag började äta antidepressiva. Drömmarna är så extremt tydliga och detaljrika. De är mer fyllda av känslor och efterföljande ångest! Jag kommer liksom ihåg alla detaljer när jag vaknat, även fast allt är väldigt osammanhängande emellanåt. Hur kan medicinerna påverka drömmarna så starkt? Kanske ett sidospår, men rätt intressant. Hur länge har du varit nykter? Har du alltså fortfarande drömmar om alkohol? Det kanske är något jag får acceptera. Hellre att jag dricker i drömmarna än i verkligheten. Kram!

steglitsan

Precis sådär förändrades mina drömmar också. I början när jag testade olika mängder av min dos av medicineringen så drömde jag så sjuka drömmer på maxdosen att jag efter två veckor var tvungen att gå ner ett snäpp igen (varje natt drömde jag om mina värsta rädslor). Nu är det betydligt bättre men jag drömmer också väldigt klart och tydligt och gärna kopplat till det som hänt under dagen och ofta ångestfyllda grejer. Samtidigt som det inte alltid är jättehärlgt att ha drömmarna så känns det däremot mer hälsosamt att faktiskt drömma vilket jag inte gjorde under en ganska lång period när jag mådde dåligt (utan antidepp-piller).

Sen till fylledrömmarna: Ja de kommer och går. Jag har varit nykter i snart sex månader och märkte först efter ett par veckor utan alkohol att jag började drömma om A. Det var som att "det inre" faktiskt insåg att det höll på att rena sig och fått vara utan. Jag tror också att det handlar om att mycket av tankeverksamheten går ut på att tänka och bearbeta alkoholen och det faktum att man inte dricker. Sen har det varit uppehåll men jag tycker att de har kommit tillbaka ny på sistone ett par ggr. Men inte så pass mycket att jag blir orolig. Någonstans håller det mig lite alert och påmind hur jävligt det faktiskt kändes att ha bakfylleångest.

Tycker mig känna igen att den här typen av drömmar dyker upp om jag är inne i en hård träning och dietperiod att jag kan drömma att jag hetsäter för att sen vakna upp mätt och med ångest för att jag svullat hahahaha. Finns säkert någon vettig förklaring till allt det här.

AnnaPanna

Idag fick jag ett samtal från öppenvården. Ska börja gå på samtal där gällande alkoholen. Har ju hållt mig nykter länge nu men känner ändå att det vore bra med stöd för fortsatt nykterhet. Är det någon som har erfarenhet av liknande situation? Samtal hos terapeut för hålla nykterheten vid liv? Känner hur jag tänker "Nej men jag klarar mig själv, kanske inte behöver gå där...", samtidigt som jag vet att jag trillat tillbaka förut. Vad pratar man om på såna här samtal? Har ni upplevt att dessa samtal hjälpt er?

Kram till alla er på forumet!

Harry den Trötte

Gå dit och ta den hjälp du kan få. Tro mig om du börjar tänka att du nog kan klara dig själv så kan återfallet vara nära. De är livsfarligt för en alkoholist att tänka så.

Jag har varit där och de är bra, snälla och hjälpsamma. Jag tror jag ska kontakta dem igen snart.

Gå dit!!