Med en mamma som alkoholist tänkte jag att jag aldrig skulle få några problem. Jag har ju mitt solklara exempel på hur det kan gå när man super tillräckligt mycket tillräckligt länge. Ändå sitter jag här idag och inser att jag inte kan hantera alkohol. Jag vågar inte kalla mig alkoholist än, men kanske är det vad som krävs för att våga ta mina problem på allvar. Problem med sprit och psyket. Där är jag idag 27 år gammal.

Sedan första fyllan vid 14 års ålder har jag alkoholen gett något som jag inte kunnat ge mig själv i livet. En känsla av lätthet och oövervinnelig energi. Min omgivning uppfattar mig som snygg, social, trevlig och energisk när jag är nykter. Det känner inte jag. Förutom när jag dricker. Att göra mig iordning och gå ut på krogen för att festa loss ger mig ett rus som inget annat. Spriten tar över och jag kan inte sluta. Vill inte sluta dricka. Vill bara ha mer.

Jag dricker inte överdrivet ofta, varannan helg ca. Men det slutar oftast i rejäl fylla. Emellanåt i kaos. Jag har tidigare hamnat i sexuellt övergrepp, fyllecell, ångestattacker, ambulans, psykisk och fysisk misshandel. Ändå har jag fortsatt. Jag är i nuläget deprimerad med ångestpåslag och medicinering med antidepp. Kanske som en del av alkoholen. Eller pga. av min uppväxt i ett missbrukarhem. KanKe både och...

Jag har lovat mig själv och omgivningen så många gånger. Gått på samtal om det (dock ej Aa) under två perioder av mitt liv. Vid 23 års ålder lyckades jag vara nykter i 1,5 år. Men efter varje uppehåll så smyger jag mig sakta tillbaka. Tänker att jag bara ska dricka öl eller cider. Det utökar jag sedan med cider och tillslut är spriten det som tar över. Jag dricker aldrig på vardagar och sällan två helgdagar i rad, men det händer. Som i helgen. I lördags gick allt åt helvette.

Jag kollapsade hemma hos en vän efter nattklubben och blev totalt förlamad. Hörde de andra prata med mig men jag kunde inte röra mig. Inte prata. Jag var som bortkopplad, men ändå inte däckad. Ambulans hämtade min livlös kropp och när jag får kontakt med omgivningen på akuten inser jag vad som hänt. Får panik. Tänker att jag blivit drogad. Fick lämna kissprov och sen gå hem. Gårdagen var ett töcken. Kände sådan skam. Ånger. Smuts. Kroppen sa verkligen ifrån, oavsett om jag blev drogad eller ej... Jag måste börja ta ansvar för mig själv. Alkoholen förstör mig. Jag vill hålla mig borta från den. För alltid.

Idag är jag mest rädd. Och ledsen. Rädd för att misslyckas igen när jag nu bestämt mig för ett nyktert liv. Ledsen för att jag inser att den lycka som kroglivets partyprinsessa inte längre kommer vara en del av mitt liv. Det kanske låter patetiskt, men det är så det känns. Jag hoppas detta forum kan ge mig stöd. Idag har jag bestämt mig och jag måste klara det här. Jag vill inte sluta som min mamma...

AnnaPanna

Tack för ditt svar Harry! Ska absolut gå dit och se vad de säger. Känns bra att få prata om det. Inte känt att aa passar mig så vill hitta alternativ. Det här kanske är ett bra alternativ.

MåBättre

Hej Annapanna!

Jag går på öppenvård och tycker det är bra! Om du inte läst i min tråd om det så kan du kika in där lite. Skrev mer om primären än eftervården som jag går på en gång i veckan nu. Det hjälper mig att hålla fokus, inte glömma och sedan vet man aldrig riktigt vad som ska hända på mötena men oftast mår man bättre efteråt. Mitt tips är att försöka jobba med din nykterhet i grupp, människor som har samma problem.

Hejar på dig!

Kram

AnnaPanna

Tack för ditt svar MåBättre! Läst endel på din sida såklart :) Men gick du några enskilda samtal också? Är det mer introduktion bara på enskilda? Kartläggning typ?

Jisses vad jag tänkt på alkohol nu de första påskdagarna. Varit ruskigt sugen på rödvin, drömt att jag varit full och och haft sex med människor hej vilt. Sett folk på bilder som har en påskfylla och känt mig avundsjuk. Tänkt på att jag vill dricka i framtiden. Jisses. Tänk vad det går i vågor? Är som att det liksom "kommer över" en ibland som en jättestor våg som bara sköljer över en och vill dra en med ut till havs igen. Valde a-fri öl till kvällens grillning vilket nu känns bra när jag ska sova. Övervägde att köpa a-fritt rödvin, men eftersom jag haft sånt starkt sug efter rödvin valde jag att avstå och ta två a-fria öl istället. Vet ju att det är a-fritt rödvin men har ändå en broms, bara för att det heter just rött och vin i samma släng.

Skönt att skriva av sig innan man ska sova. Hoppas jag slipper va full och lösaktig i nattens drömmar. Kram och glad påsk på er!

emptyoak

en och halv månad helt utan alkohol! Och påskhelgen har man åxå klarat av. Känner mig stark nu, hoppas känslan hänger sig kvar. Nu är det fler och fler som införstådda med att jag inte vill dricka så det börjar bli lättare .

AnnaPanna

BRA JOBBAT! Påskhelgen är en tuff tid. Hade själv endel sug under påsk. Jag hejar på dig emptyoak!

AnnaPanna

Det var en månad sedan jag skrev. Har vetat att jag behöver skriva. Eller nu idag kan jag se det iaf. Har varit och är nära att falla tillbaka nu. Har de senaste två veckorna gått och tryggt upp mig själv att jag ska dricka igen. Att jag kan dricka igen. Börjat linda in sambo och syster i bomull. Att jag bara ska ta ett glas vin när jag ska fira en vän i slutet av månaden. Tryggt upp dem och börjat förhandla med mig själv på allvar. Jag hade ärligt bestämt mig för att dricka. Gått och planerat. Och så idag hade jag mitt andra samtal i öppenvården. Började prata rent allmänt om att jag känner mig kluven hur jag ska göra. Inser att jag lovat mig själv denna gång att inte ljuga. Började sätta ord på mina hemliga planer och det blev ett jobbigt samtal. Fan. Det känns så sjukt. Jag har liksom inte insett hur mycket jag planerat och förberett mig för att dricka i slutet av den här månaden förns jag satte ord på det. Jag har verkligen förhandlat med mig själv och andra. Försökt trygga upp och få folk att tänka "Ja men anna panna mår bra nu, klart hon kan ta ett glas vin.". Jag insåg det idag. På samtalet. Hur mycket jag tänkt på detta. Planerat. Laddat. Sett fram emot. Suktat. Skämdes så jävligt när jag pratade om det. Jag har verkligen tänkt på senaste tiden att det inte är något sjukt med min relation till alkohol, men det är ju just det som är det sjuka. Att det tar upp min tid och mina tankar ändå. Fan alltså. Jag är påväg ner i min egen fälla. Igen. Jag håller på att lura mig själv och alla andra igen. Jag fattar inte att de går på det? Och att jag knappt hinner med själv ens för jag lurar mig själv och tryggar upp mig själv som fan så jag tror ju på det själv!?!? Oj oj vad dagens samtal var en väckarklocka.... Mycket tårar. Skam. Trötthet. Va så trött efteråt...

Vi kom in på beroende. Ett ord jag inte velat se mig själv i. "Men hallå! Jag är inte beroende! Jag har kunnat vara nykter ett halvår nu helt på egen hand!". Så har jag tryggat upp mig själv. "Jag har inget fysiskt beroende, jag känner inte igen mig i det", sa jag idag. När terapeuten kom in på ett psykiskt beroende, hur vi kan bli beroende av känslan och vilja uppnå den, utan ett rent fysiskt beroende. Kändes som hon lyfte något i mig då. Så har jag aldrig tänkt. Är jag psykiskt beroende? Av känslan jag upplevt? Känslan jag så gärna vill åt med alkoholen? Jag vet inte. Är trött. Förvirrad. Osäker. Börjar bli rädd för mig själv. Känner mig så störd. Jag vill inte lura mig själv igen. Så tacksam för den här dagen. För samtalet jag fick idag. Utan det hade jag nog druckit redan i helgen. Eller jag tror inte. Jag vet det.. Nu kanske jag klarar helgen. Och firandet i slutet av månaden. Hoppas. Men vågar inte ta något för givet längre. Kan jag lura mig själv utan att jag knappt hänger med på det så kan vadsomhelst hända... Återigen tacksam för dagen. Trots drt tunga. Känns som ett tecken. Jag måste vara på min vakt...

Ebba

bra du sätter ord på det.
Det är ju på pricken så där som man har hållt på och lurat sig själv och andra. Det är läskigt när man så tydligt ser sitt eget beteende och jag tycker att det är så himla bra, starkt och klokt av dig att se det själv och dessutom sätta ord på det och dela med dig. BRA JOBBAT! Det sägs att alkoholen är LISTIG, FALSK OCH STARK och det stämmer tycker jag.

KRAM TILL DIG!

Kära AnnaPanna,

Det kanske inte känns så här just nu - men i mina ögon har du haft ett enormt stort genombrott! Du har punkterat alkoholdemonen för den här gången. Extremt bra gjort. Förstår dock att du är helt slut och dödstrött. Tänk bara vilken kamp som pågår inom dig.

Som sagt - extremt bra gjort att både kunna och våga se sitt eget beteende!

Kram

farmor

Tack, för att du satt ord på det som drabbar dej! Det betyder mycket att få läsa om hur det kan fungera inombords och hur lätt man kan lura sej själv.

AnnaPanna

Stort tack för ert stöd. Det behövs nu. Känner hur det här tar upp hela min tankeverksamhet nu. Varför är det så svårt att acceptera läget? Varför vill jag åt det där så mycket? Känslan? Hur gör man för att acceptera och gå vidare utan att känna en längtan efter känslan som alkoholen ger? Tar just nu bara dag för dag. Tack för att ni finns.

farmor

Men jag ställer samma frågor. ...jag har dessutom gett upp och är inget bra föredöme. Jag siktar mot måttligt drickande som jag vet är emot de flestas inställning här på forum. Så jag vet inte ens om det är möjligt. ...

MåBättre

Hej Annapanna!

Jag känner igen mig otroligt mkt i dina tankar även om jag i dagsläget inte försöker bearbeta någon annan om att få dricka igen. Jag tycker det allra viktigaste i ditt inlägg är att du lyckats identifiera vart du är/var påväg och hinner göra något åt det innan du är i gamla mönster igen.

Min känsla över det hela med alkoholen är dock att vi gärna gör allt så himla mkt större än vad det är. Dina tankar är nog väldigt vanliga och konstigt vore nog annat, alkoholen har påverkat än stor del av ditt liv och nu försöker du förändra det. Samtidigt finns den så otroligt mkt runt om oss och det gör det ju inte lättare direkt..

Gällande att du "ber om lov" hos dina närstående så är det ju också väldigt vanligt men i slutändan är det bara du som bestämmer vilket liv du vill leva.

Självklart ska vi slå oss för bröstet för 6 nyktra månader men det behövs nog så mycket mer för att kunna se på allt med "friska ögon". Jag ska verkligen njuta av sommaren, pigg och fräsch, hoppas du gör detsamma!

Lycka till och kramar till dig!

AnnaPanna

Någon skrev tidigare att jag vågat möta alkoholdjävulen för denna gång, som tagit mig igenom mina planer på att ta återfall. Nu känner jag det. Jag har inte druckit och det största suget har lagt sig. Jag tänker fortfarande mycket på det men suget hat lagt sig för nu.

Jag har nu garderat mig för att ta mig igenom dag för dag nykter. Inte planera framtiden. Det är här och nu. Dag för dag. Då ska jag klara det.

Idag har sambon varit bakis. Han dricker extremt sällan men var ut med sina vänner igår. Idag har han varit bakis här hemma och det känns nästan som det var meningen från en högre makt att han skulle bli så bakfull. Vilken påminnelse det varit för mig idag att se och vara med någon som är så bakfull. Ett tag var det jobbigt, kände att det nästan gjorde mig fylld av bakis-ångest trots nykerhet. Men det gick över i en påminnelse. En insikt om hur extremt dåligt man mår av bakfyllan. Ångesten, de fysiska symtomen när alkoholen går ur. Allt kom tillbaka. Den vidriga känslan som fyller mig efter jag druckit. Jag blev påmind. Och jag är så glad att jag inte fullföljt mina planer att dricka. Jag vill aldrig mer hamna i min alkoholångest. Vill inte. Och det enda sättet är att jag tar mig vidare i nykterheten. Dag för dag.

Så tacksam för forumet. Tacksam för er som skriver. Tack.

AnnaPanna

Då var det tillbaka. Sagt efter att dricka på lördag. Känns på något konstigt sätt som jag bestämt mig för att dricka. Vet inte om jag ska acceptera att det är så, att mitt inre vill skåla i ett glas champagne. Eller om jag ska streta emot. Ska jag kriga eller bara ge det ett försök?

FataMorgana

Läs på forumet och din egen tråd och fundera ordentligt innan du bestämmer dig. Då har du ju ändå gjort ett medvetet val och inte bara kastat dig över flaskan.

MåBättre

Håll ut Anna. Tänk på hur alkoholen har påverkat dig, din mamma och säkert många i din omgivning. Ge din nykterhet mer tid, ge sommaren en ärlig chans. En nykter, ren och fri sommar tänker jag. Men beslutet är givetvis 100% upp till dig såklart!

Kram

AnnaPanna

Ni har säkert rätt. Känner mig rätt uppe i varv nu. Glad och speedad att helgen ska bli som vi planerat. En helg i storstaden. Kanske suget kickar in av adrenalinet jag får av en tjejhelg på annan ort. Men nu känns det som jag får ta det där och då. Känna hur det känns. Om det verkligen är rätt. Ska det alltid kännas såhär? Jag vill inte ha ett "förbud". Just nu känns det som ett förbud, ungefär som att "jag får inte det för min fröken". Den känslan har jag nu. Jag vill känna det fria valet. Valet att välja i situationen. Just nu känner jag inte det. Känner någon igen sig? Svårt att sortera nu.

Kvaddad

Jag tänkte precis så förra helgen. Ett litet glas champagne
och några glas vitt till maten tillsammans med goda vänner. Så härligt, jag har ju koll....
Pyttsan heller!
Kunde ju inte sluta.
Hamnade på krogen ensam och det slutade med att jag blev.pinsam och sen somnade i trappuppgången.
Vet ju.inte hur det är för dej men
när jag läser dina inlägg så ringer varenda varningsklocka i västra Götaland.
Bestäm dej innan!! Det är mitt
råd. Två glas vin å sen går hjärnan på autopilot. Man tror man bestämmer själv men i själva verket är hjärnan kidnappad av alkoholen.
Vakna inte som jag gjorde i söndags.
Styrker till dej och lycka till i helgen.

MåBättre

Ja gud ja vad jag känner igen mig, vill inte heller känna något förbud osv. Någonstans handlar det om prioriteringar och disciplin, vad vill du med ditt liv osv. Om jag skulle säga såhär, du får dricka två glas vin men absolut ingenting mer, skulle du va nöjd med det? Klura på det och var riktigt ärlig.

Personligen tror jag absolut att man kan förändra sina alkoholvanor under förutsättning att man inte har ett starkt fysiskt beroende. Det krävs dock disciplin och att hålla det man bestämt innan 100 fester i rad, minst.