Hej alla fina människor

Jag har tappat bort blomman....mig själv. Jag drunknar snart i A om jag inte gör något åt saken.

Jag har en lång historia bakom mig med en och annan jobbig händelse som gjort att jag mådde bara sämre och sämre.....då dricker jag mer. Nu är det några år sen senaste jobbiga händelse men inget stop på supandet.

Några dagar då och då lyckas jag med utan A men sen så tänker jag.....skitsamma några glas en fredag gör väl ingen och så blir fredagen plötsligt en hel vecka eller två.

Mer om mig i nästa inlägg. Jag ville bara börja skriva några rader.

Pok

Blomman

Tack båda två för era ord i min tråd.

Ja du M_K jag letar omprogrammeringsmekanismen för fullt. Vill bli frisk nu.....från allt....fibromyalgi, adhd, alkoholberoende, sockerberoende, IBSen. Har säkert ätstörning också....vill antingen äta konstant eller inte alls.

Det korkade är att jag VET hur jag blir frisk från det mesta av detta. Låt bli alkohol....låt bli socker....låt bli gluten.....låt bli kolhydrater i stor mängd. Oftast känns det som att det inte går....ibland känns det som att jag ska låta bli att leva.

Jag känner mig konstant misslyckas. Inte värd något. Patetisk.

Kram

Blomman

Är det verkligen så?

Jag kan inte skryta om massa nyktra dagar men det blev en nykter dag igår. På kvällen pussade jag på min sambo. Han luktade sprit. Jag frågade om han druckit sprit. Han svarade nej men att han druckit en öl när han diskade som var cirka 2 timmar tidigare.

Ibland så funderar jag om jag inte bara är beroende utan också medberoende.

Kram

Blomman

Kraften av social media som....facebook....instagram....bloggar....etc. är stor. Hur majoriten av alla berättar om hur livet är underbart....hur de gick ner 15 kilo på 6 veckor.....hur strora muskler de har....hur bra löparpasset var......hur allt bara är fantastiskt och hur duktiga och perfekta de är.

Jag blir super stressad och får ångest över all social media. Jag är beroende av min telefon...hoppar mellan de olika sociala medier konstant.....tänk om jag missat något på 30 sekunder.

Jag längtar efter samma viktnedgång framgångar som "alla" andra har.....längtar efter att lchf ska funka för mig igen.....längtar efter att bli stark och kunna visa upp samma snygga kropp som bruden på instagram visade upp igår. Suktar och längtar efter det andra har och gör och deras framgångar.....men jag orkar inte göra nått själv för att kunna uppnå det jag egentligen vill.

Det hela är ett STOR stress för mig. Jag får panik över att jag är så svag, så dum, så lat, så ofokuserad, så fet. Jag jämför mig konstant med alla som är i mina ögon duktiga.....samtidigt så trycker jag ner mig själv.

Känner i princip samma för forumet....har blivit stressigt....när jag skrivit här så tittar jag in i 5 minuters intervall i hopp om att någon skrivit i min tråd....någon som har svar på mina frågor. Inte lätt att andra ska ha svar på mina frågor.

Jag lyckas inte hålla mig från vinet...jag kan inte räkna mina dagar och vara duktig.

Jag drömmer ibland om att hamna på ett ödsligt ställe ett tag....utan internet...utan telefon...utan koppling till omvärlden.

För ett tag sedan tog jag bort facebook från telefonen. Det höll väl någon vecka men vilken befrielse det var ändå....att slippa gå in där.

Jag har verktygen för att kunna må bra....jag måste bara släppa taget om all yttre påverkan....stänga av all social media.

Eller så bara släpper jag allt ett tag....ger upp ett tag....kanske det löser sig av sig själft då.

Ha det fint alla duktiga kämpare.

Kvaddad

EJa du Blomman , det är väl då det är att om man har ett beroendebeteende så går det igen i det mesta.
Jag tycker det är värt att testa en period " off grid".
Jag tror inte du är varken fet , lat eller korkad, tvärtom, men det är ju himla lätt att känna sej sån när man jämför sej med alla fantasifigurer på fb och andra medier.
Såg en bra devis när jag gick hem från jobbet idag - " stora ord och fett fläsk fastmar inte i halsen
.Det är ju lite så fbfunkar, det slinker ut stora ord och fejkade succéer som man nånstans vet är o sanning och trots att man vetså sätter man igång och jämföra.

FataMorgana

Ja du, Blomman, vad jag känner igen det du beskriver. Både hos mig själv och andra familjemedlemmar. Känns som vi snart är slavar allihop. Är det inte droger så är det nåt annat. FB är ju en jäkla drog det med. Lika falsk. Och hur kommer man åt det? Tror på det du säger om att släppa taget. Lättare sagt än gjort men man skulle vinna mycken själsfrid på det om man vågar v Ha det gott du med. /FM

Blomman

Ni är underbara.

Det är ju så att jag inte älskar mig själv. Tar inte hand om mig själv.

Jag har slängt ut facebook från min telefon. Känns jävligt skönt. Instagram har jag kvar men valt att följa konton som jag känner är bra för mig.

Kram

Blomman

Sedan jag startade den här tråden och jag kan bara konstatera att det har inte gått särskilt bra för mig. Maj har hittills enbart 2 dagar utan 1 droppe alkoholhaltig drycka. Och jag varit sjuk sedan i onsdags. Förkyld och feber. Drack "enbart" en liten droppe 80% stroh på onsdagen och torsdagen.....det hette att det skulle döda bakterierna i halsen. Sen var jag full fredag till söndag trots att jag var sjuk....wow jag ger min kropp verkligen de bästa förutsättningarna för att bli frisk.....NOT.
Jag är hemma idag också.

Hur kan det bli så? Jag som bestämt att jag inte skulle dricka när barnen är här.

När jag startade tråden så skrev jag att jag drunknar i A om jag inte gör något åt saken. Åt mitt dryckande. Jag drunknar nu på riktigt :-(

Jag läste i Berras tråd och vill citera honom lite.

Tre citat på raken blir det.

En blomma utan vatten och näring ...den dör, likadant är det med vänskap.
Dränker man blomman så dör den likaså, dränker man sin vänskap i alkohol kan det bli samma resultat.

för om man misslyckas inför sig själv, ja då kan man inte sjunka lägre, då har man tappat förtroende hos den man står närmast, sig själv.

Det kommer ingen liten ängel och löser alla problem åt dig, för den dagen du ser en ängel, då är det nog försent...

Så rätt han har. Jag kan inte sjunka längre ner för jag har ju redan misslyckas inför mig själv. Jag har dränkt blomman i alkohol....den dör! Jag vill inte se ängeln.

Jag vill inte mer. Jag vill sluta helt. Jag vill aldrig mer dricka alkohol. Men hur ska jag lyckas. Jag önskar Berra stod här bredvid mig just nu.

Jag har på dessa 3 månader här på forumet druckit mig ner till botten. Det kanske behövdes för att jag ska kunna lyckas nu och i framtiden.

Jag vill säga JA TILL LIVET.

Janne

Blomman skrev: "Jag har på dessa 3 månader här på forumet druckit mig ner till botten. Det kanske behövdes för att jag ska kunna lyckas nu och i framtiden."

Själv registrerade jag mig för tre månader och två veckor sedan och har ÖKAT mitt alkoholintag sedan dess. Det kanske är en normal reaktion? Nu kan det bara bli ljusare, för oss bägge! DU KLARAR DET HÄR.

Jag finns här bredvid dig, men jag syns inte, bara finns, och jag lyssnar på dig.

Berra

Blomman

Alla här på forumet är underbara men just idag när jag läste så fångade Berra mig. Så jag läste mycket i hans tråd.

Tack Berra. Det kom tårar när jag läste att du finns här med mig. Jag vet att ni alla är med mig också.

Idag blev det ingen kamp nu när Berra stod bredvid mig. Inte en enda tanke på alkohol. Tur det för i morgon är det dags för ny domstolsförhandling och denna gången måste jag köra typ 5 mil i morgon bitti för att ta mig dit.

Jag känner mig lugn nu. Denna gången. Denna dagen. Försöker behålla känslan. Hur blir det när jag jobbat? Förkylningen är bättre likså hostan.

Jag vill bort från detta vidriga beroende. Jag vill bli glad igen. Det finns hopp i livet.

Så har jag även efter tips här laddat ner HEADSPACE appen och gjort första övningen. Mindfullness är svårt när hjärnan är full med skit och rastlöshet.

Förresten så fick vi 5 lamm. :-) underbart söta och gosiga.

God natt alla forumvänner.

Blomman

Har läst här att några drömmer om alkoholen. Inatt drömde jag om att omkretsen på min bh hade blivit tok för stor och att jag var på gymmet för första gången på mycket länge. Det var läskigt men skönt.

Idag är huvudet lite tungt men jag somnade sent och är förkyld.

Kram

HelenaN

Blir så berörd av det du skriver Blomman. Tack för att du delar med dig
Styrkekramar!

Blomman

...... jobba 10.5 timmar första dagen efter sjukdom? Feber och förkylning och hosta.

Inte jätte smart kan jag säga. Det blev 6 timmar i domstolen och 2 timmar i körning. Resterande 2.5 timmar var jag på mitt kontor. Höll på att somna i domstolen så jag stod ett tag....fick även springa ut några för att hosta och snyta mig. Tur jag inte var någon huvudperson i domstolen.

Väl hemma var jag helt slut med mer ont i ryggen och huvudvärk. Och febern var tillbaka. MEN jag måste jobba i morgon också.

Jag avstod från all form av alkohol :-) det kom inget kraftigt sug. Har en känsla av att den här veckan inte blir sssåååå jobbig.

Alltså 2-0 för mig :-) jag gläjds åt det lilla :-)

Jag börjar känna ett helt annat lugn i mig själv. Det har successivt ändrats sedan jag slutade med hormonerna. Mitt humör är inte lika labilt.

Kram

Vändningen

Jag tror du kan fixa detta Blomman och ta dig igenom! Det som slog mig när jag läste dina inlägg är att det känns som om du ställer väldigt höga krav och förväntningar på dig själv. Min mor var sådan och det slutade med att hon blev alkoholist. Allt skulle alltid vara så extremt bra. Aldrig en enkel påskmiddag, utan det skulle vara 18 rätter på bordet osv. Aldrig att hon sa "vi skiter i detta och kör en pizza istället, jag orkar inte detta år". Pressen hon satte på sig själv stressade henne, stressen gav ångest och ångest dämpade hon med alkohol. Jag inser nu många år senare att jag sitter lite i samma sits. Vet inte om du känner igen dig?

Jag tror att det är tufft att bara bestämma sig för att inte dricka om man samtidigt inte har en plan för att hantera resten. Vad är det som gör att suget uppkommer? Är det stressen och pressen? Kan du göra något åt för att dämpa det? Välja att fokusera på ett område och skita i resten så länge, låta det vara precis som det är? Kan du göra något när suget uppstår som dämpar det? Gå ut och ta en promenad, sätta på din favoritmusik eller bara något som får hjärnan att tänka på något annat?

Du kommer fixa detta, samla styrka och belöna dig själv så in åt bängen när du haft en nykter dag. Se dig själv i spegeln hur fräsch och härlig du faktiskt är som nykter, inse att just denna dag fick dina nära och kära se dig i ditt bästa jag!

Blomman

Nu orkar jag inte mer. Jag försöker banta hela tiden. Jag försöker kontrollera dryckandet. Jag försöker konstant med allt möjligt men lyckas aldrig.

Nu har jag tagit bort facebook från telefonen för nån vecka sen. Idag tog jag bort "sluta dricka" appen där jag registrerade när och hur mycket jag drack.....jag insåg idag att den har stressad mig ännu mer.

Jag bär på 17 kilo övervikt och jag väger mig MINST 1 gång per dag. Alltid på morgonen och får ofta ångest om jag inte vägt mig den dagen. Vågen gått den senaste tiden stadigt uppåt med cirka 4 kilo. Idag väger jag 80 kilo till mina 167 cm. Och för MIG är det för mycket. Jag försöker hela tiden banta. Jag frossar inte i kakor, godis eller skitmat men uppåt går det ändå. Så nu har jag kvar att slänga ut vågen, viktappen och instagram. Samt sluta läsa bloggarna under en tid.

Men nu känns det som jag borde sluta. Bara sluta helt enkelt. Jag slutar försöka banta. Jag slutar försöka sluta dricka. Jag slutar följa världen.

Jag vill bara vara. Känna efter vad MIN kropp säger. Vad MIN känsla säger.

Jag vill bara vara utan alla krav.

Ps. Jag tänker inte dricka A idag :-)

LenaNyman

Tack för att du bjuder på ett så underbart och klokt inlägg!

Jag tycker att du gör helt rätt. För oss lättstressade och lättpåverkade individer kan det snarare stjälpa ens sinnesro än hjälpa, detta med sociala medier. Och let's face it; fb är så in i bängen andefattigt. Bilder på barn, husdjur och måltider ackompanjeras av olika test, nån som gillar nån sida och nån som gallskriker "Kaffe!" rätt ut och får 20 lajks.

Du är bra, Blomman. En fin människa. Det ska du vara rädd om. Stor kram! (Och så kan jag komma förbi senare med lite växtnäring för ömtåliga blomster.) ;)

Vändningen

Ja att både ge sig på en kamp med vikt ihop med en kamp mot alkohol (och de två är dessutom kontraproduktiva) är ju en utmaning som heter duga!
Låter som om du gör klokt att bara släppa alla krav, minska pressen, ta ett djupt andetag och bara andas. Om du sedan bestämmer dig för att göra något, så se det inte som att du _måste_ göra det. Se det mer som att du kanske vill göra det. Lustigt nog så påverkar det hur mycket man stressar sig själv. Styrkekram till dig!