I december 2014 rasade hela min värld samman. Då uppdagades mitt opioidmissbruk. I 2,5 år hade jag missbrukat väldigt starka receptbelagda värktabletter.
Jag la frivilligt in mig på avgiftning. De kommande dygnen blev de värsta jag någonsin har upplevt. Abstinens med vidriga smärtor, frossa, ymniga svettningar, kräkningar, diarréer och en gruvlig ångest,
Vad hade jag gjort med mitt liv? Min fd sambo hade jag lämnat, då drogerna trubbade av mina känslor och jag inte trodde att jag älskade honom längre. Men idag vet jag att det var ett av de största misstagen jag har gjort.
I samband med att mitt missbruk upptäcktes blev jag även av med jobbet. Ett jobb som gav mig en enorm tillfredsställelse. Ett jobb där övrig personal var som min andra familj, min trygghet.
Efter avgiftningen fick jag kontakt med en beroendeklinik. Jag blev otroligt väl bemött och fick en underbar terapeut och en bra läkare. Jag kunde börja bearbeta det som hade hänt och försöka förstå vilka bakomliggande orsaker som fanns till mitt missbruk. Stress, press, oro, prestationsångest och dåliga val.
Många problem som hade bubblat under ytan kom nu fram i dagsljuset. Drogfriheten innebar en stor ångest och många skamkänslor.
Det var då jag upptäckte att jag kunde självmedicinera med alkohol. Oron, ångesten och alla känslor kunde tryckas undan igen med vin, mycket vin.
Under mitt tablettberoende drack jag knappt alkohol då kombinationen är dödlig. Men nu var det fritt fram! Box efter box slank ner. Jag kunde slappna av och klara mig igenom vardagen.
När jag drack var saknaden efter tabletter inte lika stor. Jag var stolt över att ha kommit ur mitt missbruk och tyckte att lite vin är väl inte så farligt.
Jag kunde lätt dricka två boxar vin i veckan. Jag drack vin innan jag skulle på terapi, jag drack innan jag skulle träffa vänner, jag drack vin hela dagarna tills jag somnade. På morgnarna tog jag en återställare för att orka gå till systembolaget och köpa en ny box.
På beroendemottagningen visade mina blodprover på förhöjda levervärden. Jag tog då några nyktra dagar, men var snabbt tillbaka i vinet igen.
För tolv dagar sen vaknade jag upp på morgonen med en vidrig bakfylla efter ca fyra månaders vindrickande. Jag skakade som ett asplöv, hela bröstet bultade och ångesten var obeskrivlig. Vinet var slut. Då bestämde jag mig. Inte en dag till. Inte en enda dag till! De första tre dygnen stannade jag i lägenheten. Jag red ut abstinensen, härdade ut min ångest. Ingen sömn blev det och tankarna snurrade. Det var ju inte såhär drogfriheten skulle bli.
Idag har jag varit nykter i tolv dagar. De fysiska besvären är borta och ångesten är hanterbar. Jag vaknar visserligen med en stark oro, men den lägger sig under dagen.
Jag går fortfarande i terapi ca tre ggr/vecka på beroendemottagningen. Utan det stödet hade jag aldrig klarat att bryta mönstret. Kan varmt rekommendera att ta kontakt med en beroendemottagning om man har problem. De ser mig som en människa, inte en missbrukare.
Jag har en stark önskan att förbli nykter. Att läsa era inlägg här är en stor inspiration och hjälp. Tack!
Tolv nyktra dagar ska definitivt bli fler!!