Vilken jävla skit midsommar. Fan att de skulle bli så urspårat för min bror.
Min bror har under många år festat väldigt mycket, varje fredag lördag under flera år med både alkohol och andra droger. Han har av och till tagit hjälp av vården. Men enligt mig inte får hjälp nog. Han vill lixom inte heller sluta, han ser inte problemet som vi hans familj och vänner ser.
Så nu i midsommar. Hans vän ringer min mamma i panik. Att min bror är helt tokig och jättefull, är mycket orolig för han. Han har slagit sönder en gitarr mm. Han vägrar ta taxi hem. Han vill bara åka taxi om jag då lämnar min valp och midsommarfirande med min familj och åker i taxi och möte han. Så, jag gör självklart de, blir orolig och vill att han ska komma hem. När jag väl möter upp han är han helt tokig. Vägrar åter igen sätta sig i taxin. Sätter sig tillslut. Blir då helt tokig på mig och den stakars chauffören för att han inte får dricka i taxin. Sliter då ut mig ur bilen hårt i armen och helt galen skriker och drar i mig för han blir så förbannad att han inte får drika mer. Jag börja gråta. Han bryr sig inte. Hans vänner kommer springande till taxin och får han att sluta. Tillslut sätter han sig i taxin igen för chauffören ville bara dra och säger då att han får väll dricka en öl i taxin. Min bror är under hela resan otroligt otrevlig mot både mig och chaffören. När vi väl är framme så säger jag till han att jag blir ledsen när han blir såhär när han är full. Han blir förbannad igen, går inte att få han att förstå att han betett sig illa. Han skriker då på mig att de är inte min rätt att säga till han hur mycket eller när han ska dricka.

Fy fan. Jag blir så orolig. Jag har varit orolig för han under så många år men idag blev de helt klart till ännu nyare höjder.

Hej Majkan och varmt välkommen hit!

Du är oroad över din brors alkoholvanor, det har pågått länge och han har stöd via vården men verkar inte själv vara redo eller vilja göra en förändring just nu. Du och ni andra runtomkring påverkas mycket negativt av det här och det hörs att oron är stor och att mycket energi går åt till att försöka påverka honom att ta tag i detta. Det hörs att ni gjort och gör mycket samtidigt som han har kontakt med vården och hjälp finns för honom om han väljer att ta emot den.

Händelsen nu på midsommarafton låter tuff och det låter som att det verkligen gjorde så du fått nog av detta.

Vad bra att du tog mod till dig att vända dig utåt för stöd genom att skriva här. Det finns stöd och hjälp att få för dig och alla som är anhöriga, vi finns här, även ett anhörigprogram över internet som du hittar här; https://alkoholhjalpen.se/anhorigstodet

Sedan om du vill kan du testa att ringa Alkohollinjen 020-84 44 48 som har erfarna rådgivare som kan stötta även de som är anhöriga via telefon.

Ibland tar det lite tid innan en tråd får fart, då kan det vara bra att skriva flera gånger, om du vill berätta gärna mer så försöker vi vara ett stöd här utifrån!

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet