av Nordäng67

Älskar dig men kan inte va kvar!
Älskar dig men den kärleken tar!
Beslutar med hjärnan vad jag måste göra!
Hjärtat stretar emot och för en förtvivlad kamp! Det är inbördeskrig i min egen kropp och själ! Jag talar till mig själv och försöker trösta och lugna:
Du klarar det här! Stanna i känslan av sorg en stund, det är inte farligt! Du lever och fortsätter göra så! Det går över!
Tänker på dig och vet att du är förtvivlad och saknar mig! Mitt hjärta skriker åt mig att göra nåt! Min hjärna säger nej, fokusera på ditt eget mående nu! Hjärtat vrålar ”din egoist ser du inte hur förkrossad han är, hur mycket han älskar dig, trösta honom, gör nåt!
Ikväll får hjärnan bestämma, jag stannar helt enkelt kvar i känslan av förlamande sorg!

Nordäng67
sön, 2018-10-21 - 12:30

jo det är bra med mig! Hur är det med dig och hur går det för dig med allt? Liten rapport från mitt liv. Varje lördag morgon under fem veckor har mitt ex skrivit sms om odödlig kärlek och saknad! Igår lät han rent förtvivlad! Vad gjorde jag? Svarade efter att ha tänkt och känt efter i några timmar!? Min super-mega-power-empati slog till igen! Vad gjorde han då? Svarade mig efter tolv långa timmar mitt i natten när jag låg och sov! I gammal vanlig ordning byggde jag, under dessa tolv timmar, upp en oro! Oro för allt från olycka, självmord, ny kvinna! Efter tolv timmar skrev han att han har gjort STORA förändringar i livet och tänker ringa mig i eftermiddag! Stora förändringar? Eh nä allt är precis som vanligt med att inte svara och nattsuddarliv! Och allt är som vanligt med mig också fast ändå inte?Svarade bara nä tack ring inte! Önskar dig en skön söndag Linda! Och alla andra också så klart☀️?

Ullabulla
sön, 2018-10-21 - 12:47

Nu kanske jag bökar runt i gamla sår.
Men du älskar honom fortfarande?

Han räcker ut en hand och skriver saker till dig som han troligen menar.
Men han är fortfarande sjuk i sin alkoholism.
Vill du vara där för honom eller inte?
Eller måste han bli helt frisk först,eller åtminstone alkoholfri för att du ska våga känna tillit och kanske ge honom en chans.

Mitt ex och jag hade kontakt hela tiden trots att vi brutit.
Jag for väldigt illa av det,men förmådde inte heller bryta kontakten då jag såg hur sjuk han var.
Till slut blev han nykter nästan för egen maskin med hjälp av behandlingshem och sen eget arbete.
Han är fortfarande nykter och har varit det i 1.5 år.

Vi är inte ett par nu utan jag lever i en ny relation.
Men han har så många gånger tackat mig för att jag stod där (ibland) och försökte stötta honom i hans kamp och sjukdom utan att döma.

Men fråga kanske dig själv om du vill vara utan honom i ditt liv eller inte?
Ibland får vi anhöriga det budskapet att vi ska vända ryggen till,de måste själva vilja.
Och det är helt sant.
Vi kan ibland göra mer skada med att stå på sidan och liksom släta ut ojämnheterna så de orkar med ännu en fyllerunda utan att slå i botten.

Jag vet inte vad jag vill säga med inlägget.
Men kanske det är ett ärligt försök från ditt ex?

Kanske är fortsatt stängd dörr enda vägen för dig att tillfriskna.
Ibland är det så.
Ibland kanske man tom snabbare kan bli frisk av att våga släppa in den sjuka och se att man faktiskt förändrats oavsett var de är i sin resa.

Men det är ju också en farlig lek med elden.
Jag vet hur snabbt hopp om tillfrisknande och nygammal kärlek får fart på den sjuka delen i en själv.
Ville bara ventilera vad jag tänkte och kände när jag läste ditt sista inlägg.

Nordäng67
sön, 2018-10-21 - 13:32

har försökt olika varianter när det gäller vårt förhållande! Ett tag tänkte jag till och med att jag accepterar att han dricker, det får vara värt all skit för allt bra! Funkade inte i längden! Testat att ignorera och vara konsekvent med att lägga över ansvar och konsekvenser på honom! Ett heltidsjobb var det och oavlönat dessutom! Dessutom triggar vi såklart varandras sjukdomar som bara blir värre av att vi är ihop! Han blev mitt stora fokus liksom, hade svårt att koncentrera mig på jobb, barn, vänner! Och han fick ångest av mina tårar och min sorg vilket gjorde att han drack ännu lite mer! Kärlek räcker helt enkelt inte alltid...tyvärr! Han känns som mitt livs stora passion och kärlek MEN jag tror faktiskt att man lurar sig lite, det blir lite extra fart på alla känslor i ett sånt förhållande! Även de bra känslorna, en slags hävstångseffekt på berg-och dalbanan! Om hans försök är ärligt eller ej står skrivet i stjärnorna! När vi var ett par kunde han i berusat tillstånd sitta och skriva till sitt andra ex att han saknade henne! Tror han helt enkelt känner sig ensam! Hans barn har distanserat sig, skötsamma vänner likaså! Sjukdomen har börjat få riktigt tuffa konsekvenser för honom! Och helt ärligt, när jag skriver det sista så stiger tårarna och hjärtat kniper för jag tycker så himla synd om honom! En bra man som slösar bort sig själv! Tack för dina synpunkter, du är så himla klok!

Nordäng67
sön, 2018-10-21 - 13:52

under de veckor han skrivit till mig har jag en känsla av att han har varit nykter! Lördag morgon, välstavade sms, inte konstiga saker på kvällstid! Så fick han svar igår, en öppning och en utsträckt hand från mig! Och då tror jag han ”drog till det”! Bara som jag tror! Så det stämmer det du skriver att man kanske gör mer skada än nytta! Ensam-nä nu måste jag ta tag i det här annars blir jag helt ensam! Inte ensam-en liten fylla till gör varken från eller till! Typ!
Ds

Linda...
tors, 2018-10-25 - 14:13

Hej nordäng. Nja med mig går det upp och ner. Har min dumma strut träffat honom ibland. Vilket drar ner mig. Känslan att han går bakom ryggen på mig blir allt tydligare. Det är som vanligt gör jag inte som han vill så jävlas han. Tror han är psykopat . Eller vet. När jsg jobbar helger festar han till det och ringer inte på hela helgen. Vuxna karln. Han tar inte mig på allvar när jag försöker prata om hans missbruk. Då super han ännu mer. Han har varit extremt elak det sista emot mig så jag börjar bli rädd. Han är t.o.m full när han kommer ifrån jobbet ? Detta måste jag ta mig ur en gång för alla. Bra jobbat av dig att stå emot hans inviter. Vi ska kämpa ?

Carina
fre, 2018-10-26 - 15:26

Det verkar som att du har kommit till en klar och tydlig insikt om att hans beteende, att vara elak, inte ta dig på allvar m.m. inte gör något gott med dig och ditt mående. Jag blir varm i hjärtat när jag läser att du tänker ta ansvar för ditt liv och att du är beredd att kämpa för dig!

Som ett steg på vägen - hur väljer du att spendera den här helgen så du får må så bra som möjligt?

Varma hälsningar
Carina
Anhörigstödet & Alkoholhjälpen

Nordäng67
lör, 2018-10-27 - 07:28

Glöm inte att du förtjänar en extremt snäll och stabil man! Du är inte någon dum strut! Vet inte varför det är så svårt att släppa något som är destruktivt! Har ju varit eller är likadant för mig! Man vet med hjärnan hur man borde göra men agerar inte därefter! Ta inte mer skit nu Linda! Du förtjänar respekt, kärlek, omtanke och mycket mer! Säg ett rungande nej nästa gång han vill träffas! Kram

Linda...
lör, 2018-10-27 - 21:04

Tack snälla nordäng. Och carina. Ja jag är värd bättre . Jag tänkte på vägen till jobbet nu i kväll . När blåst och regn piskade i ansiktet på mig. Hade han varit en riktig man så hade han kört mig hit. I stället är det fullt ös på krogen . Jävla loser. Bort bort med han. Vi ska kämpa och vi är värda det bästa . Kramar

mulletant
sön, 2018-10-28 - 06:10

medan jag dricker morgonkaffe. En tråd fylld med värdefulla erfarenheter för den som står mitt i kampen ’att stanna eller gå’ . En tråd om att leva i skuggan av en kär persons missbruk. För min egen del är det åtta år sen jag vara där. Jag lämnade, kom tillbaka och vi vi fick ett nytt, nyktert liv. Men det var inte färdigt med det. En bra början däremot. Vi började båda gå på tolvstegsmöten och där förstod jag småningom många mönster, alla sammanväxta rotttrådar, jag hade med mig från min barndom med en alkoholiserad far och djupt medberoende mor.
Jag har bearbetat mycket genom att skriva, en uttrycksform som passar mig. Nu har jag skaffat mig en sponsor i Alanon och det är alldeles underbart! En människa som känner igen mina erfarenheter - eller inte, men oavsett ser mig, lyssnar till mig och tar mig på allvar. För hon vet. Hon har gått, inte mina, inte samma, men så liknande vägar. På samma sätt som vi kan känna igen varandra här på forum men i levande livet.
Att skaffa en sponsor, att fråga och få ett ’ja’, att berätta det för mannnen - nu när vi lever ett bra liv i gemenskap.... det var ännu ett steg i att ta makten i mitt eget liv. Att välja mig själv och mina behov utanför vår gemenskap. Det kräver också en tillit från hans sida, det förstår och insåg jag. Och det har gått så bra.
Fick inspiration att skriva här om det efter att ha läst och delat er kamp och era tankar. Tack för det - det gav mig en input till att ’titta in i mig själv’ och göra en ’lägesposition’. Så tillfreds och så tacksam att jag fortfarande är i rörelse, i växande. Inåt mot mig själv.
Allt det bästa idag till dig medsyster! Jag önskar dig en skön söndag där du gör det bästa av den för ditt eget liv❤️? / mt

Nordäng67
sön, 2018-10-28 - 08:14

läsa om ditt liv Mulletant, tack för att du delar med dig! Även jag har hittat skrivandet som en slags ventil. Appen anteckningar i mobilen är full med små skrifter om situationer, tankar och händelser! Och så skriver man här! Så underbart för er att ni har kunnat fortsätta ert förhållande och kunna göra livets resa tillsammans! Jag kan fortfarande drömma om att mitt ex skall komma till den där punkten när han är färdig med alkohol och vill börja en ny fas i livet. Än har det inte hänt och det är inget jag väntar på längre. Jag ägnar mig åt min egen resa istället. Den senaste tiden har jag haft en så skön känsla av att jag är glad att jag är jag inklusive ALLT, både bra och ”dåliga” saker. En skön söndag till dig också Mulletant❤️

Nordäng67
sön, 2018-10-28 - 09:33

känner igen det där med att party går före att finnas för en och bry sig om! Helt säker på att det finns män därute som vill hämta dig efter jobbet en kall och regnig kväll! Kanske har han till och med middagen klar? Tills han dyker upp, lägg tiden på dig själv istället för på någon som är sjuk utan insikt och inte har förmågan att se klart! Han kan inte hjälpa det men han kan ta ansvar för det som någon klok människa här på forumet skrev! ☀️

Nordäng67
lör, 2018-11-03 - 08:07

Var en sväng till ett världsberömt möbelvaruhus i veckan. Med följde en väninna som jag distanserat mig till väldigt mycket det senaste året! Inte umgåtts på länge, nästan glömt varför men blev påmind. Åtta mil dit bestod av en uppdatering i dumma saker hennes man gjort och sagt. Mååååste skilja mig från honom, står inte ut! Vilket hon har sagt i minst fem år men hittills inte gjort! Fick knappt en syl i vädret. Vi åt lunch och då klagade hon på maten, obekväma stolar, bordsgrannens smaskande mm! Kände hur energin rann ur mig! På hemvägen avhandlades hennes dumma och elaka mamma. Halvvägs hem avslöjar hon att hon har en affär med en yngre man! Nä men herregud sa jag, så kan du väl inte göra! Vadå sa hon, varför är det bara män som skall få ha yngre kvinnor? Eh jag tänkte mer på att du är otrogen sa jag! Äh sa hon, jag förtjänar att ha lite guldkant på tillvaron med tanke på hur jag har uppoffrat mig för mina barn och deras far! Inga pekpinnar nu, du är bara avundsjuk! Då kände jag bara vad gör jag tillsammans med henne? Jag som bestämt mig för att se min tid som en dyrbar investering! Kände mig helt matt när jag kom hem! Barndomsvänner, hon är sig lik men det är inte jag! Var på besök i en värld där jag inte hör hemma längre! Energitjuvarnas värld!

Ullabulla
lör, 2018-11-03 - 12:32

Och jag såg en film igår om en assistent till Stanley Kubrick som offrat hela sitt liv,hela sin tillvaro för att få följa sin "mästare" som var väldigt nyckfull.
Växlade mellan varmt och kallt och tydligen var väldigt svår men karismatisk.
Han var så att säga medberoende till sin egen chef och fick ibland den värme och eld han behövde för att få sin näring.

Vi som då står som du och din väninna och låter oss översköljas kanske får ta del av deras känslor.
Får kliva in i deras värld och känna och uppleva och snaska på det de delar med sig av.
Vi får sitta och känna oss lite bättre/klokare mer vidsynta på "deras bekostnad"

För vi har inte alltid vett att sätta ned foten som du gjorde och säga,stopp nu räcker det.
Nej vi låter de omkring oss mala på i samma ljudström utan att våga eller kunna bryta mönstret.
Men det behövs påminnelser.

Kanske pratar jag bara i egen sak här och du känner inte alls igen dig i beskrivningen.
Men filmen igår och din beskrivning av väninnan idag gav i allla fall mig en ahaupplevelse.
Vad är det för fel på lugn och ro,stabilitet och måbrakänsla?
Nja,lite börjar det gnaga efter en stund och man kanske ringer till just en sån väninna för att rubba den inre ordningen.

Vad skönt för dig att du kunde ge det den dagen och påminna dig om hur långt du kommit.

Nordäng67
lör, 2018-11-03 - 14:10

det där tål verkligen att tänka på! Att försöka se naket och ärligt på sig själv är så svårt! Kanske ”visste” jag precis vad jag gjorde när jag sa att min väninna kunde följa med! Fick våndas lite före, fick våndas mycket den dagen, fick våndas efter! Och så får man alltid bli lite kränkt när man umgås med henne! Hon flikar alltid in lite giftigheter någonstans typ ”du som är ”van” att separera”! Och jag mår alltid lite dåligt när hon säger så och känner mig strulig. Så brukar jag i sista änden försöka klappa mig själv på huvudet och säga till mig själv ”jaja du är ju inte olycklig och bitter i alla fall”! Ska fundera vidare på detta! Kram och tack för reflektion❤️

Nordäng67
lör, 2018-11-03 - 14:34

brukar kolla min Google historik och ser den lite som en barometer på mig själv. Bra veckor är det helt relevanta och ”bra” saker typ Återvinningens öppettider, saker som har med mitt jobb eller mina intressen att göra! Efter den där dagsturen hade jag googlat på kvinnliga psykopater, energitjuvar mm! Vilken slöseri med tid att sitta och läsa om sånt! Nästan perverst! Usch! Upp ur diket igen! Nu en härlig promenad i skogen och jag ska BARA tänka på bra saker och personer och njuta av naturen!

Ullabulla
lör, 2018-11-03 - 16:00

Om jag är med om obehagliga situationer eller personer så suger jag på den karamellen så länge som möjligt.
Syfte oklart..

För min del handlar det nog om att jag ser något trasigt.
Försöker identifiera och förstå.
Och kanske laga och hjälpa.
Eller ge konstruktiva råd så jag får vara duktig.

Att släppa taget är bitvis helt omöjligt.
Jag måste få idissla klart innan jag kan släppa.

Nordäng67
mån, 2018-11-05 - 20:44

på Ullabullas reflektion på mitt senaste inlägg. Om jag jobbar aktivt med mig själv och hela tiden tänker på att tänka och göra ”rätt” så går det ganska bra. Släpper jag efter, lutar mig tillbaka så faller jag lätt in i gamla mönster! Fast lite mer ”kamouflerat” nu när jag ändå har jobbat mycket med mig själv! Vad kan man lära sig av det? Att jag nog än så länge bara skrapat på ytan när det gäller mitt medberoende. Tror att det är bra för mig att börja gå lite andra och nya vägar och upptäcka hur bra och trevligt det kan vara om än lite ovant (och otryggt)! Att aktivt välja in människor som bara är helt vanliga även om det är lite ovant att inte ägna sig åt ”problemlösning”! Tog nya tag igår och hälsade på en före detta kollega som flyttat till nytt hus. Hon blev jätteglad. Vi drack kaffe, inspekterade hennes nya hem, pratade om mig, pratade om henne, bara helt vanliga saker, flyttade lite tunga saker som hon inte orkade själv. En helt vanlig och väldigt trevlig eftermiddag som inte krävde KBT-övningar. KBT övningen var att ta en ny väg: hälsa på någon jag inte brukar hälsa på, våga ta initiativ utan att känna att jag är till besvär, att våga ta plats utan att känna att jag stör!

Linda...
mån, 2018-11-05 - 22:48

Bästa Nordäng. Känner så väl igen det. Varför. Varför ska man lyssna på skit. Och fy vilken väninna. Har några sådana också. Bla bla bla me me mee. Finns en schetch med ulla skoog när hon sitter med blåtiror och vänninan bara pratar om sig själv. Klockren. Bra att du lade tid på en trevliig vettig väninna som uppskattade ditt sällskap och fick bra energi. Kram

Ullabulla
tis, 2018-11-06 - 11:58

Att jag ibland är den självupptagna väninnan.
Som maler på om mig och mitt,mina problem och liksom levererar dynga till höger och vänster för andra att få ta till sig.
För att jag på något sätt märker att de behöver det.
Hur märkligt det än låter.

Så sitter jag där och rapar upp likt en hundmamma spyor åt mina barn.
Fast jag kanske egentligen vill sprida väldoft så blir det avgaser.

Så jag tror att det kan lätt bli så att man fastnar i stereotyper.
Att man själv till slut i relation till en sån väninna har cementerat fast sig.
Hon gnäller,jag lyssnar

Eller vice verca.

Istället för det givande samtalet där båda får plats på scenen.

Jag kan ibland ringa upp någon som jag vet kommer att prata på i timmar om sig och sitt och jag behöver egentligen bara lyssna och förfasa mig.

Så mönster som upprepar sig och inte är tillfredsställande är nog bra om man kan identifiera.
Och kanske tom förändra utan att behöva byta vänner?
Om det nu går.

Nordäng67
tis, 2018-11-06 - 10:56

att man själv kan vara den där som tar energi! Nu när jag har gått på KBT så pratar jag mycket mer med mig själv, ältar mindre med andra! En kompis frågade för ett tag sedan om jag var arg på henne! Nä sa jag, då hade jag väl sagt till! Jo men du är så distanserad och förtegen nu för tiden sa hon! Oj tänkte jag, jag måste ha babblat MYCKET om supande särbo, sjuk mamma mm mm om det märks så tydligt när man inte pratar längre! Tänkte tanken att hon saknade mitt ältande, kändes lite så! Man får sina platser och roller och det påverkar även omgivningen när man vill förändra! Vissa vill gärna fösa tillbaka en till den där rollen man haft. Då känns det som om man har fått på sig en för trång klänning! Ibland föser man tillbaka sig själv eller snarare halkar dit på ett bananskal!