av Ullabulla

Hej på er alla vi som sitter i samma båt.Jag lever just nu i en förmodligen avslutad relation med en man som jag träffade för 20 år sedan.Han hade redan då alkoholproblem och vi har trots det levt tillsammans och haft det bitvis riktigt bra.Dock började jag känna av en hel del stress och annat som gjorde att jag för ungefär två år sedan sa stopp.Om jag ska leva med dig så måste det isåfall vara nyktert.Du är fri att dricka men då blir det i ett liv utan mig.Klyftigt tyckte jag som då vände lite på steken,men det var ju precis samma ultimatum som att säga att dricker du igen så går jag.Han klarade det i 1.5 år men har nu två gånger under våren trillat dit.Sista gången sa jag att nä,det här går ju inte.Snabb som en reptil svarade han att Nej,det gör det inte.Vi bryter. Och på den vägen är det och här sitter jag nu i en situation som jag både bett om och fasat för.
Han har fortsatt dricka om än i måttliga former vad jag vet.Han har varit mer av en missbrukare än en ren alkoholist som behövt öka doserna och dricka flera kvällar/alla kvällar i veckan.Det har gått långa perioder med hyfsat normalt drickande och även helt torra perioder(alltid på min uppmaning)
Han har också en depression/utbrändhet diagnosticerad vilket förstås spär på behovet av att ta sig lite styrketårar.

Nu känner jag mig på nåt sätt lurad fast det var förstås så här det skulle sluta om jag vågat kika ordentligt på sanningen.Redan i början av vår relation så ställde jag flera ultimatum.Då svallade ju känslorna ordentligt från oss båda men trots det så var det ett enkelt val att välja bort mig.Så jag kom smygandes tillbaka då jag insåg att denna man vill jag ha trots(pga?) hans missbruk.

Det har nu gått två månader sen vårt uppbrott och jag har varit öppen med att säga att om han väljer att leva nykter och om han har mer att ge mig i relationen så kan jag tänka mig att försöka.En ganska öppen vinkel eller hur?
Samtidigt så är det ju precis som att börja om på ruta ett igen.Han har alla möjligheter att lyckas/misslyckas och jag får stå där med lång näsa om det går överstyr.
Mitt liv håller sakta på att ta form och jag håller på att hitta nya rutiner som är bara mina och jag kan förutse och planera mina dagar på ett nytt sätt.
Så delar av mig är ju på väg från relationen vilket jag på en del plan varit i flera år.Men andra delen av mig som ibland totaldominerar är vidöppen för minsta lilla vindpust på återförening.Finns det några goda råd därute för att jag ska klara att behålla den lilla styrka jag hunnit bygga upp och stå emot/eller själv föreslå :) eventuella försoningsplaner innan vi båda är redo?

Ullabulla
mån, 2015-04-20 - 19:34

du kommer också att komma vidare om du vill det.Det enklaste är ju att bara låta allt flyta på och kanske tom leva kvar i relationen med en aktiv missbrukare.Det hade jag gjort om han inte lättat ankar.Ta denna frist som du fått och stå fast vid den och börja jobba med dig själv.Endast kärlek gör inte att man accepterar så mycket dumt.Nånstans har man en hel del obearbetat som man kan ta tag i om man vill.Men det är väldigt tungt och det är så enkelt att få skylla allt på den som missbrukar.Men så småningom när man lyckas vinkla om mot sig själv så ser man bristerna och hålen som man själv bär på.Inte ett dugg roligt,men kanske nödvändigt om man inte vill trilla tillbaka i samma tänk och utsätta sig själv för dåliga relationer.

Vilsen76
ons, 2015-04-22 - 03:06

Tack Ullabulla!
Jag försöker nu att istället för att lägga onödig energi på att bli arg på mycket av det som hänt istället ska jag lägga energin på mig själv!
Ta och våga göra den där inre resan och bli mer kritisk mot mina handlingar och tankar.

Ullabulla
ons, 2015-04-22 - 07:29

när man förstår att man själv bidragit till att dra ned relationen på en läge nivå så är man inte snäll mot sig själv.
Man inser det ena och det andra och man slår på sig själv.
Det är en jobbig insikt att ha bidragit till att den man älskar kan fortsätta med sitt missbruk längre än om man inte varit där och ställt upp och "hjälpt till".
Men låt den perioden av självinsikt vara kort och slå inte på dig själv.
Den inre resan ska du göra i kärlek och förståelse mot dig själv och vem du är.
Tillåtande och accepterande,men klarsynt.
Att fortsätta bedra sig själv precis som alkisen gör och har gjort gagnar ingen.
Att våga vara ärlig med vilka vinster man gjort och vilka roller man spelat som faktiskt också tjänar ett syfte i den egna personen.
Kanske att man varit viktigast av alla?
Duktigast av alla?
Den enda som förstår osv osv.

Själv har jag nu pratat varje dag med exet och han ska tom gå på ett informationssamtal på det ställe jag går för mitt medberoende.
Jag säger inte halleluja längre, jag säger grattis och bra tänkt.
Det känns inte längre som min seger som det gjorde förr utan enbart en tacksamhet att han har förstånd att äntligen försöka reda upp sin situation.
Jag hör i hans röst ett vi, en återkoppling till det som var vi, men jag försöker att inte lyssna på det örat.

Jag fortsätter försöka hålla mig själv intakt och inte slänga iväg mig själv och mitt hopp mot honom.Det är så oändligt lång väg innan jag kan tro på ett vi som är värt att satsa på.
Jag tror inte att jag orkar eller vill vänta. Jag har nu väntat ett helt år och sakta frigjort mig.
Ska jag närma mig honom så måste det isåfall vara när han är på väg mot rejält tillfrisknande och där är han inte än.

Vilsen76
ons, 2015-04-22 - 16:34

Tack än en gång UB för hur bra du förklarar och genom det du skriver så får man ändå ett litet kvitto att tankarna och handlingarna jag har och gör nu är både jobbiga men befriande, att se kritiskt på mina handlingar, att även jag varit självisk då jag trott att jag handlat för förhållandets bästa!
Jag kommer verkligen att försöka hålla en distans till historiken när hon väl kommer hem , jag kommer nog lyssna halvhjärtat tills jag ser att orden inte bara är tomma.
Jag själv kommer se till så att jag visar på en förändring och vill hon ev vara en del av den förändringen som mitt nya liv innebär så får beslutet komma från henne och sen får man se vad som händer!

Det är ju stort av honom att ta steget till att gå dit du pratar....kanske han får upp ögonen för hur du haft det och vad du faktiskt gått igenom!

Ja, du....det där "vi:et" du pratar om, blir intressant att se när det kommer och vart man isf ska börja!
Känns skönt att höra att du kommit långt i dig själv och ditt frigörande så du inte rusar åstad så fort han pratar om ett "Ni".

Ullabulla
ons, 2015-04-22 - 18:30

Om han förstår min resa eller inte.
Det kanske låter konstigt.
Men jag tror egentligen inte det är svårare än att vi kan aldrig förstå deras resa, deras sug och deras dåliga beslut gällande alkoholen.
Lika lite kan de förstå vår tankemöda och kraft som vi lägger ned på dom när de inte ens ber om det.
Lyssna på ditt ex och lyssna ärligt utan pekpinnar och moralkakor.
Så kanske ni kommer en liten bit på väg.
Håll dig inne i din cirkel och låt henne hålla sig i sin och kliv inte över varandras gränser.
Då känner sig ingen hotad och då blir det lättare att hitta ett samtalsläge som blir bra.
OOO vad klok jag är när det gäller andra,eller hur :)

Vilsen76
ons, 2015-04-22 - 23:06

Jag tar till mig det du skriver och jag ska försöka lyssna på det hon kommer säga och verkligen från min sida att inte vara arg och bitter....får se hur det går, har inte kommit lika långt som dig mitt arbetande av mig själv.
Antar att det viktigaste är väl för mig att inse att hon antagligen måste vara egoistisk och att jag kanske är sekundär!
Det är väl så hon måste göra för att inte ta ett återfall....
Du är klok och ditt resonemang är ju ngt som du byggt och bearbetat för att bli den medberoende du är idag :)

Har läst igenom din tråd liiiite för att lättare förstå hur jag ska tänka i min egen bearbetning.

Ullabulla
tors, 2015-04-23 - 07:50

Kul att höra att det man gått igenom hjälper någon annan lite.
Det är så lätt att vara bitter och arg på den som dricker.
De gör ju uppenbarligen så mycket felbeslut och egoistiska val för att hålla spriten närmast kropp och själ.
I det så står man ju där,övergiven arg och förbittrad.
Men kanske man är mest arg på sig själv?
Att man inte har styrkan att gå och bara lämna de här dumheterna bakom sig och blicka framåt.
Men det är just det medberoendet handlar om i alla fall för mig.
Oförmåga att se klart, oförmåga att släppa den drickande fri att sköta sitt eget liv.
Precis som de inte har förmågan att se vad de gör mot sig själv och sin omgivning.
Egoistiska val läste jag nånstans,både från beroende och medberoendesidan,
även om vi kanske vill göra om det till den yttersta graden av självuppoffring.

Vilsen76
tors, 2015-04-23 - 18:12

Tänkte på det du skrev ang cirkeln och ska börja tänka på vad jag vill ha i den cirkeln och skriva ner saker!
Dem jag vill ha i den och det jag ska hålla utanför men även det jag skulle vilja ha i den i takt med att jag bearbetar mig själv!

Tyvärr är det väl oxå som så att någon som är sjuk och skall bli frisk inte kan ta kritik och även får lära sig att bli egoistiska i sitt tillfrisknande?
Det ser jag lite hos mitt X men sen är det nog den Borderline/bipolära delen som gör att det passar henne lite som handen i handsken!
Iaf så vet jag vad jag kommer sätta för gränser för min egen del och passar det inte då finns det inget att bygga på långsikt!

Du är bra UB men vi alla har lätt att falla tillbaka i ett gammalt mönster.....

Vilsen76
tors, 2015-04-23 - 21:51

.....man vet vad man bör göra men fan vad man hattar fram och tillbaka!!
Det är ju sååååå svårt att fokusera på sig och sitt bara.....

Ullabulla
fre, 2015-04-24 - 08:03

Hur tankarna hela tiden glider över till den som missbrukar.Om si och så och hit och dit.
Och så fort man lyckas hålla kvar tanken på sig själv ett tag så går det bara en liten stund så glider den iväg åt fel håll igen.
Jag tror att det är för tungt för hjärnan att fokusera på rätt person. Den är så van att lägga fokus åt annat håll.
Och tungt för själen att börja jobba med alla små och stora saker som man försummat.

Vilsen76
sön, 2015-04-26 - 22:52

Att styra tankarna vore ju fint :)

Imorgon börjar nog en av dem svåraste tiderna på länge för mig....min tjej el X:et kommer hem och jag är nog mest rädd för det!

Jag hoppas jag är stark nog att åter ställa kraven som jag vill ska finnas och inte låta mig förblindas av kärleken till någon som totalt uteslutit mig under hela behandlingen och som bara varit arg el pekat på alla fel jag gjort.....

Vill nollställa hjärnan så jag bara kan vara likgiltig.....

Ullabulla
mån, 2015-04-27 - 07:06

hur du på enklaste sätt kan hålla fast vid dig och dina krav.
Om du i vanliga fall är ganska snäll och gränslös och nu (plötsligt) har hittat nya gränser.
Kan du kanske hålla fast vid en eller två och hålla benhårt på dom? Risken är ju stor att hela korthuset annars rasar och ingen regel som du egentligen vill ha står fast.

Det är ju en stor härva av besvikelser lögner och svek som du är tvungen att lägga åt sidan och försöka tänka att detta gäller ju icke mer.
Det var alkoholisten som talade och nu har jag ju den nyktra personen som är och vill något helt annat.Kan du behandla ditt ex som hon förtjänar att behandlas,dvs med respekt.
Så kanske du får samma tillbaka?

Ullabulla
mån, 2015-04-27 - 07:32

och jag har börjat tassa lite runt en ny man.Smart eller osmart vet jag inte.Min terapeut vill slå mig på fingrarna och tycka att jag ska fortsätta min resa med mig själv ensam.
Kanske hon har rätt.I vilket fall så är det på en sån liten nivå än och känns som en trevlig sidekick som jag också behöver i mitt annars rätt torftiga liv.
Men visst finns xet fortfarande där vid min sida.
Kanske lurar jag mig själv med värsta verklighetsflykten?
Det får tiden utvisa.

Vilsen76
mån, 2015-04-27 - 07:58

Ja, jag har inte annat än respekterat henne innan och även nu men jag vet att hon inte visar mig samma tillbaka och det är bara spn hon är!
Jag önskar saker vore annorlunda men verkligheten är en helt annan, tyvärr!

Kul för dig att du hittat något vid sidan av även om det känns konstigt :)
Tror säkert du mår lite bra av det oxå ;)

Ullabulla
mån, 2015-04-27 - 10:45

för att hjälpa mig med en sak.Vi pratade kort och han önskade mig ändå lycka till även om han såklart inte var lycklig över det hela.Jag har inget behov av någon annan just nu som han uttryckte det.Precis som jag delvis tolkat honom.Men hejdåkramen var ömsint och vi kommer nog att hålla av varann länge än om inte alltid.Fint avsked iaf så får vi se hur allt går.

Ullabulla
tis, 2015-04-28 - 08:53

av Ulla Lundegård som jag tycker belyser den absoluta tomhet som ibland uppstår i saknad efter alkisen i våra liv och kanske även tillsammans med denne.

när jag är väldigt ensam
det är jag jämt
går jag in på föreningssparbanken.se
det känns som om den talar med mig
annars sitter jag mest utan katt i knät
eller utan på knät på en karl
eller i alla fall vid sidan om
i korvkön någonstans mellan Ånge och Bastuträsk
kanske efter eller före i kön i kylan
jag vet inte var alla karlar finns
i alla fall inte i min säng
inte heller under den
jag vet en som brukade gömma sina där
när hennes man kom hem
tänk att ha så många så de måste gömmas
inte ens en kö måste hon gå ut i
katt har hon också
jag har bara föreningssparbanken.se
handelsboden har slagit igen
jag kan inte ens köpa virkgarn längre
Jag känner mig sorgsen nu för tiden
bilpromenaderna har blivit färre
och det finns ingen särskild herre
som väntar på mig vid personalutgången
jag har länge intalat mig att jag är stark
men jag måste nog erkänna att jag inte är det
det känns som om mitt hjärta vill brista
och jag gråter ofta ute på lagret när ingen se
och sen får jag stoppa ner huvudet i frysen
för att det inte ska synas

Vilsen76
tis, 2015-04-28 - 15:22

Något slags samförstånd mellan dig o ditt X, tycker det lät fint :)

Har pratat m min tjej el X, ringen var av, hon bad om ursäkt för allt hon gjort mot mig men ringen hade hon tagit av för hon vet inte om det är äkta kärlek mot mig som hon känner!

Dikten var jättefin och känns livet lättare nu sen du fick lite saker bekräftat?

Ullabulla
tis, 2015-04-28 - 16:32

Det känns luftigt under vingarna.En trofast kärlek känner jag för alla de år vi delat och som varit bra.Även de år vi delat som varit mindre bra.Vi hoppades båda att saker skulle räta upp sig,men det gjorde det inte.Ingen ska anklaga någon för nånting utan vi ska bara tacksamma för det vi delat och det vet jag att vi båda är.Så ja,jag känner tacksamhet och frid i nuläget och hoppas verkligen att han ska klara att hålla sig på banan.Och att jag ska ha vett att låta bli att vara där och peta och inbilla mig att jag är svaren på hans problemlösning.