av Kebne1

Kebne1
tis, 2025-05-20 - 10:34

Nu är jag här igen. Jag dricker måttligt men det är ett evigt förhandlande om hur mycket, när och ett evigt smusslande.
Nu har jag gått med i AA. Helt fantastisk är det i den gemenskapen. Jag är agnostiker men man behöver verkligen inte vara troende. Bara man kan applicera det gudomliga på nått. För mig är det min tro på att min mamma som är död sen länge försöker styra mig rätt i livet.
Mitt stora problem är att mitt vinsippande aldrig ställt till det för mig. Jag har aldrig gjort bort mig, aldrig gjort mig eller någon annan illa, aldrig spytt, aldrig haft blackouts, alltid kunnat sluta efter ett par glas. Jag bara gillar att sippa vin.
Det är det som är min akilleshäl. Om det inte gör någon nått illa då borde jag väl kunna fortsätta sippa? Men oron över min hälsa, att vakna med hjärtklappning, att ständigt fundera på detta med alkohol och hur utmattad jag är av mitt tvångsdrickande borde ju få mig att fatta.
Är det fler som är där och skvalpar? Hur tänker ni?

Natilia
tis, 2025-05-20 - 16:39

@Kebne1 Jag känner verkligen igen mig. Inte för att jag inte har fått konsekvenser, för det har jag verkligen fått då och då, men de gånger det gått överstyr så har jag varit i min kompiskrets där det är fullt normalt (trots att vi verkligen inte är några ungdomar..

Men jag tror verkligen inte att många fattar hur illa det faktiskt är i mitt huvud. Hur ofta jag vill dricka, planerar när jag kan dricka nästa gång, irriterar mig på att folk inte kan dricka snabbare.. J**la sak att hålla på att lägga energi på egentligen. 🙄