Du är så öppen med alla dina känslor och tankar VaraFrisk. Jag tror att det kan vara hjälpsamt för andra och jag känner igen en del. Och jag tänker att du tänker för mycket. Jämför för mycket. Tänker för mycket på då och sen och inte här och nu. Och just de sakerna ihop med alkohol är en tråkig och osund kombination. Det blir lätt ältande, ånger etc. Sinnesrobönen är bra att påminna sig om. Försök ta dig tillbaka när tankarna far iväg. Särskilt när de far iväg ända till för 20 år sedan när ett par valde bort er. Kanske är det alkoholen som spökar när det blir svårt att släppa dåtiden, för tro inte att jag inte känner igen det. Jag har en tendens att göra likadant. Men det blir så dystra tankar och de måste man släppa direkt tror jag. Just de där ältande tankarna om då som man inte kan förändra, de måste man släppa. Nu kanske det är så att du skriver ner dem direkt och att de försvinner iväg lika snabbt, men annars tycker jag att du ska tillbaka till här och nu. Inte i framtiden heller. Närvaropodden är bra med tips om olika strategier att använda. Lycka till nu!

Jag förstår precis vad du känner om ensamhet, jag har haft liknande känslor hela livet ända sedan barndomen. Jag har en tro att det faktiskt kan beror på min mamma. Hon var så mån om att jag skulle ha fler kompisar, HON kände att jag var utanför. Jag var ganska ensam men först nu har jag insett att jag har nog egentligen alltid trivts med det. Jag är rädd för att hennes egen oro över att jag inte hade andra "kompisar" gjorde att jag kände mig mer utanför än jag egentligen var och det satte djupa spår.
Du beskriver det här om att vara den som alltid hör av dig. Det kan vara så att man får acceptera det, till viss del. Man får ju inte bli desperat om man aldrig får nått tillbaka, då är det inga vänner att lägga mer energi på.
Jag började och tänka att om jag så gärna vill vara en del av ett sällskap så måste jag själv ta initiativ och också fundera på vad jag tillför? Är jag den som håller mig mest i bakgrunden, inte tar så mycket initiativ till samtal och aldrig bjuder på mig själv? Då måste jag kanske våga öppna mig själv, synas lite mer för att "göra ett avtryck" hos mina vänner. Hur känner du? Vem är du i ett sällskap?

Jag håller med Sisyfos, det är så dumt att älta gamla saker och man kan behöva säga till sig själv på skarpen att det det där kan jag ju ändå inte göra nått åt nu! Blicka utåt och framåt, DET kan jag påverka! Men man ska komma ihåg att hjärnan har SÅ lätt att glida in på gamla tankespår, det är som upptrampade stigar, det är faktiskt bevisat. Det sker omedvetet genom små triggers i vardagen och det kan t.o.m. kännas lite tryggt att göra det, som en liten snuttefilt. Så försök att bryta de tankarna när du upptäcker dem, distrahera dig med nått annat! "Motstå frestelsen av snuttefilten"
Det är så lätt att tänka katastroftankar som t.ex om man glidit ifrån vissa vänner så tycker de inte om mig längre, men det är så dumt att tänka så! Kanske känner de likadant och vem vet, det kanske bara är ett litet samtal bort att ta upp kontakten igen!
Och till sist precis som du själv också säger, alla känslor blir lättare att hantera med mindre alkohol! Vissa t.o.m försvinner när man ser saker på helt nya sätt. Den jävla alkoholen förvrider framför allt vår självkänsla och hela vår inre värld.

@Sisyfos Tack för att du tittade in h mig idag🥰

Jag tänker att min öppenhet blir många gånger min sårbarhet. I mitt vardagsliv har jag tidigare varit mycket öppen men nuförtiden när jag märker att jag börjar öppna upp för mycket då kommer varningsflaggan dels för att jag vill inte vara så öppen dels för att jag inser att det är ett tecken på att allt inte är bra. Tänker att öppenhet här på forumet kan till viss del vara bra fast ibland kan det bädda för missförstånd. Det finns ju väldigt mycket som jag inte berättar om när det gäller mitt missbruk kanske kommer jag berätta mer om det när jag har många nyktra dagar, veckor och månader när jag inte är så sårbar. Det är ju många som berättar när man blivit nykter om allt tokigt och dumt man gjort.

Jag tänker att det blev kanske en missuppfattning om att jag tänker på saker som hände för 20 år sedan. Att händelsen kom upp var i samband med diskussion om nyårsfirande. Jag tycker inte att jag ältar kanske ibland men inte så att jag fastnar i det. Jag är tacksam över vad jag har men saknar ibland en vän som ringer för att höra hur det är.

Igår var jag på Systembolaget. Har berättat för några av personalen om mitt missbruk. Igår pratade jag med dem igen. Berättade om att jag ska berätta för chefen/om behandlingen. Jag vet….det är att vara öppen och sårbar men kanske en hjälp för mig att inte gå dit igen. Bor i en liten stad och att åka till ett annat system är inte hållbart då de ligger drygt två mil bort. När jag berättade då kom lite tårar…Det här att berätta för min chef är nog något bland det svåraste som jag kommer att göra i mitt liv …detta som jag har varit så rädd för i så många år.

Jag följer Tobias Karlsson på Instagram. Om ni inte vet vem han är så brukar han vara med i Let’s Dance. Han är bla dansare, föreläsare och PT. Han sa ngt i stil med ”Om jag kan så kan du/ni”. Jag vet att de orden även har skrivits här på forumet. Och visst kan det stämma…skillnaden är väl att vägen till att bli nykter kan se väldigt olika beroende på en mängd olika orsaker.

Om en timma ska jag t min kurator..skönt! Och ikväll kommer kompisar t oss med vilka vi delar erfarenheten att vara adoptivförälder. Det brukar bli mycket prat om barn, löpning mm mm …ja livet🙏🏻

Önskar er alla en fin fredag🌟🥰

Vill bara önska er alla ett Gott slut och ett Gott Nytt År 2023🌟🥳 Förhoppningsvis ett år då vi som vill bli nyktra klarar av vårt nykterhetsarbete🙏🏻🙏🏻

Kram❤️❤️🌟🌟

@Andrahalvlek Tack❤️ Vet att du skulle fira ensam men du hade ju så många kloka tankar om vad just de där tankarna kunde vara fyllda av…klok som alltid❤️
Du är kanske fysiskt ensam men jag är med dig och jag tänker alla dina andra forumvänner också❤️🤗

2023…ett helt år fyllt av månader, veckor och dagar…möjligheter…möjlighet till att bli nykter. Det är lätt att säga att då och då ska jag börja men när dået blir nu då känns det lite läskigt…å när jag tänker att om en vecka ska jag berätta för min chef….då ska jag kliva ur min bubbla…då känns det ännu mer läskigt🙈Det läskiga är inte att börja behandlingen utan själva blottandet och då finns det ingen återvändo…..samtidigt har jag en stor stor längtan att bara släppa det här sörjiga livet…att ta kliv framåt…att leva mitt liv…ett värdigt liv.

Var h kuratorn i fredags och hon berättade om behandlingen som utgår ifrån tolvstegsrörelsen. Hon tänker att den kommer passa mig bra eftersom jag tycker om det själsliga. Pratade även om AA-möten.. möjligheten att gå på möten i andra städer. Ska ses igen på onsdag.

I fredags var jag med om ett fint möte i min ICA-butiken. En kvinna hälsade på mig och jag hälsade tillbaka. Kände igen henne fr Systembolaget, hon jobbar inte längre där. Hon sa till mig, du kanske inte vill hälsa och jag svarade att det är inga problem. Hon sa att hon tänker på mig då och då undrar hur det går för mig. Jag minns inte om jag har berättat för henne om mitt beroende. Minns dock att hon gick ut i deras personalrum för att jag skulle få smaka på ngt alkoholfritt som personalen provsmakat. Hur som helst vi pratade en liten stund…och den stunden värmde🙏🏻

Snart dax för hundpromenad…blir en lugn dag idag m TV och pussel. Jobb imorgon. Gott att träffa kollegor igen.

Önskar er en fin Nyårsdag🌟

Har känt mig så ledsen och så nere idag…hur ska jag klara det här??? Chefen hade skrivit att hon skulle inte vara tillbaka på jobbet förrän 7:e (lördag?) men idag var hon på jobbet…och jag ska ju inte berätta förrän nästa vecka. Vill prata m min soc.sekreterare först. Å hur ska jag kunna vara på jobbet till behandlingen börjar…jag känner att jag redan börjar fasa ut..Kanske kan min kurator hjälpa mig..🙏🏻❤️

Skulle du kunna ringa din socialsekreterare @Varafrisk ? Eller prata med kuratorn så snart som möjligt och därefter boka in ett möte med chefen? Vet inte riktigt hur det är tänkt att behandlingen skall funka / se ut - är det på heltid s.a.s? Förstår dina känslor, verkligen. Men låt nu inte chefens nyckfulla närvaro på jobbet sätta några krokben för dig. Kram❤️

@Allegra Som jag har förstått det så är det heltid..så jag kommer vara sjukskriven i ca två månader. Behandlingen börjar andra veckan i februari, tror jag. Ska träffa min kurator på onsdag.

❤️❤️

Hej @varafrisk
Vad spelar det för roll om det ena eller andra inträffar? Det är bara att ta tjuren/chefen vid hornen. Vilken behandling, hur lång, exakt vad som kommer att hända, det går ju inte att veta eller planera för. Reaktioner eller det ena eller andra har du ingen nytta av att tänka på nu.
Det är endast en manöver som hjärnan håller på med. Det är inget livsfarligt du ska göra(vilket det däremot är att fortsätta dricka) utan ett vuxet beslut som måååånga före dig har tagit. Ta ett steg i taget, klappa dig själv på axeln, för varje steg.
Det är faktiskt nu det gäller, inte sen. Kram.

@Se klart Jag håller med dig och förstår hur du tänker….

Nej…det är inget livsfarligt som jag ska göra å jag arbetar inte på en akutmottagning men jag arbetar m människor. Jo men visserligen..skulle jag bli akut sjuk så kan jag ingenting göra men nu är det inte så…Det känns inte etiskt rätt att planera in besök m föräldrar som jag vet att jag inte kommer träffa…föräldrar som har barn som är multihandikappade…Vi är en liten mottagning…och det handlar om människor.

Idag gjorde jag iaf första check…skickat in avföringsprov t Region Stockholm👍🏻

Och inatt ska jag sova m min CPAP vilket jag inte gjort på säkert över ett halvår🙈😳

Kram🌟

Låter bra VaraFrisk att du börjar checka av. Just såna saker upplever jag att det är lättare att ta tag i nykter. Att få saker gjort. Och om jag får råda dig nu, gör etn jätteansträngnubg med att ta dig tillbaka till här och nu. Nästa vecka berättar du. Eller den här veckan om chefen är på plats igen. Kan du boka in ett möte med henne, så att du vet att det blir av? Just det du upplever nu har jag identifierat som en av mina största triggers. När framtiden är lite oviss. När jag måste börja ta tag i saker men inte riktigt vet hur jag ska börja eller vad det ska leda till. För mig är det lättare när jag har en plan, ett program och då kan fokusera. Hoppas du upplever samma sak. Och jag har skrivit det förr, jag tror att din brist på kvalitetssömn har stor betydelse i det här och att det blir svårare att fokusera. Nu tar du tag i sömnmaskinen igen och nykterhet på det kommer att göra underverk. Det blir bra VaraFrisk. Det finns ingen anledning till att du inte skulle klara det när du väl hoppar på tåget. Du är så trött på alkoholen. Ha en fin vecka nu, sen är det klart och du kan jobba framåt. Det blir en stor lättnad tror jag att du kommer att uppleva!

Jag förstår det du skriver men du kan vända på etiken- dina patienter behöver en nykter kurator.
Vad jag menar är att du ska hålla fokus på en sak i taget.
Det kommer du att klara bättre när du är nykter för det är något man verkligen får öva på.
Allt annat är som jag skrev-hjärnans spratt.
Att se till att få någon typ av verksam behandling för ditt beroende- är viktigt här och nu. Det enda viktiga.
Kram.

Håller med @Sisyfos och @Se klart , @Varafrisk ! De tider du bokar in för föräldrarna kommer en vikarie kunna ta hand om. Och sedan kommer du ju tillbaka, mer närvarande och säkerligen med lite extra energi✨ Andas nu och tänk snälla tankar om dig själv 🦋