av Livelytree

Livelytree
sön, 2022-12-18 - 16:58

Söndag idag. Dagen mellan veckan som gått och kommande vecka. För mig är söndagar ofta en dag av eftertanke och grubblande. Idag den värsta ångesten på länge.
Har under hösten försökt få kontroll över mitt drickande till en nivå som jag känner är okej men misslyckats. Har kontakt med beroendeklinik och ska gå på antabus på tisdag. Jag känner att det ska bli skönt faktiskt. Jag måste inse att jag inte kan dricka på ett för mig vettigt sätt.

På jobbet vet de inget. Eftersom mitt drickande inte fått konsekvenser på jobbet och eftersom det här är mitt problem, inte jobbets, har jag valt att inte berätta. Jag är nojig att jag ska bli bedömd på ett annat sätt om jag berättar. Egentligen tror jag inte det, men ändå. På ett sätt skulle det vara skönt om de fick veta vad jag kämpar med. Kanske förståelse. Som tur är har jag en särbo och några vänner som vet och stöttar mig.

Känner just nu att allt känns övermäktigt. Men jag kan inte fortsätta dricka. Det måste få ett slut.

vår2022
mån, 2022-12-19 - 21:12

@Livelytree Välkommen hit! Vad bra att du tagit kontakt med beroendekliniken för hjälp. Jag kunde heller inte dricka på ett vettigt sätt och det enda alternativet som beroende var att sluta dricka. Det är skönt att sluta dricka, få återhämtning och balans i hjärnan igen. Livet med alkohol var oerhört påfrestande och tärande. Blev nykter för drygt 1 år sedan, några månader innan jul förra året. Det var en härlig upplevelse att få fira jul och nyår som nykter och frid inombords och sedan gå in i ett nytt år som nykter. Jag har fått livet åter och det är så mycket bättre än jag kunde föreställa mig.

Detta forum har varit så viktigt i nykterhetsprocessen och är ett ovärdeligt stöd. Kämpa på!❤️

Lora
sön, 2022-12-25 - 23:08

Jag hör till skaran som hävdar att jag är den som har absolut minst problem med alkohol eftersom jag inte druckit på ca 5 år. Rädslan att berätta var stor i början. Numera är jag så trygg i min nykterhet att jag snarare ser det som en fördel. Lättare att hitta andra att umgås med där inte alkohol blir en central och viktig del. Om någon tittar snett är jag tacksam att jag fick info om det. Då kan jag istället vara med folk som är mindre dömmande och mer trygga i sig själva. Det ger mer.

Känner man sig stark nog att inte ta åt sig för påhopp är det nog inget fel att berätta. Det kan dock kännas ganska blottade att berätta. Så man är beredd och känner sig redo för cyniska påhopp alternativt radiotystnad. Tänk på att det handlar om dem isf. Du behöver inte ta över deras känslor.

Skulle gissa att det snart blir på modet att vara nykterist. Känns nästan lite modernt. Hörde att systemet numera säljer alkoholfri gin. Ett exempel på att det finns fler som tänker om.

Livelytree
mån, 2024-01-01 - 17:50

@vår2022 Hej!
En nykter inledning på det nya året. Vilket man inte kan säga om slutet på året som gott. Under sommaren och våren höll jag mig ganska bra.
Dock inträffade en del saker som gjorde att jag fick ångest och stesspåslag. När det blir så blir jag lätt håglös, får svårt att få saker gjorda och ibland måste saker bli gjorda. Som flytt. Då blir alkolen en slags doping som dämpar ångesten och ger mig den energi jag behöver.

Nu har jag gett mig själv löftet att det får vara bra. Jag fattade för länge sedan att jag inte kan hantera alkohol. Det blir för mycket och för ofta.

Bland det värsta att min sambo tror att jag varit nykter sedan i våras. Hon har inte märkt något. Hon har inte ställt en direkt fråga om jag druckit, men detta smusslande känns som en direkt lögn och det känns så fel! Ibland skulle jag vilja berätta, det skulle kännas så skönt att lätta på den ångesten. Men samtidigt är jag så rädd att hon kommer lämna mig.

Funderar ibland på att söka vård igen som förra vintern då jag gick inom öppenvård som hade effekt på mig. Men jag är så rädd att de drar in körkortet för mig. Det vore en katastrof eftersom jag är beroende av det i jobbet.

Jag har försatt mig i en knipa. Jag vill ha hjälp men vågar inte. Jag skyller inte mitt missbruk på någon annan eller något annat. Att ha den här sjukdomen är ingens fel, men att ta tag i det är mitt ansvar.

Jag dricker mest pga tristess. Hatar att ha tråkigt. Gillar inte fester utan går hemma och pysslar på fyllan.

Kånns bara så tungt nu…

Livelytree
mån, 2024-01-01 - 17:53

@vår2022 ps. Jag hatar oärligheten. Smygandet. . Även om missbruket inte (än) direkt påverkar familjen så är det principen att den man älskar tror en sak. Det är lite som att vara otrogen och lögnen tär på mig

vår2022
mån, 2024-01-01 - 18:14

@Livelytree Ja, det låter som att du har det tufft. Kan känna igen mig i smygande och att dricka både pga tristess och påslag av olika slag eller för att förhöja sinnesstämningen. Jag kan inte heller hantera alkohol och den enda vägen var att sluta helt. Om jag uppfattar dig rätt har du druckit lite då och då? Tänker att det underhåller beroendet, man blir liksom aldrig kvitt alkoholdjävulen som pockar på och vill ha alkohol.

Gick du på antabus tidigare när du var på beroendekliniken? Du skriver att du är orolig att de tar körkortet, hur blev det när du gick till beroendekliniken förra gången?

Kanske har din sambo märkt men inte velat fråga dig? Kanske har hon velat att du säger det själv? Jag drack i smyg och gömde vin för min man. Jag kände sådan skam och ville inte berätta något och det skulle även innebära att jag skulle stänga den dörren om jag skulle berätta. När jag fick nog och kände att jag skulle gå under för över 2 år sedan berättade jag allt för min man. Jag ville ha hans stöd och vara helt ärlig och öppen för honom. Jag orkade inte bära på min lögn längre. Jag hade bestämt att det får bära eller brista men jag orkade inte med mitt liv i alkoholbubblan mer. Så mycket ångest, skuld och skam. Han blev lite förvånad, men hade sett utan att säga något. Han insåg också hur illa ställt det var med mig. Han sade innan att jag bara skulle dricka mindre så skulle det bli bra, men jag visste att jag inte kunde bara dricka mindre. Allt eller inget. Genom att jag vågade berätta, vara ärlig och sann så har vi kommit närmare varandra. En stor sten och börda släppte när jag berättade och jag stängde dörren för gott till alkohol. Jag har i början när sug satte in sagt högt till honom ”jag vill ha vin!” Då sade han nej då, hämtar glass till dig, nu kämpar vi! Det var mycket effektfullt! Slippa bära själv och att få vara sann. Jag tror på att man ska vara sann och äkta mot varandra i en relation, på något sätt blir det ett skav eller en elefant i rummet annars. En relation orkar mycket, speciellt om man ber om stöd och hjälp i en svår situation.

Sen kan jag också berätta att mitt liv som nykter har blivit allt annat än grått och tråkigt, det var det när jag drack. Med en längre tids nykterhet så återhämtar sig hjärnan från alkohol och kommer i balans igen och fungerar som den ska. Jag har fått en helt annat och meningsfullt liv igen och uppskattar det lilla i det stora nu.

Passa på nu och ta chansen att börja ett nyktert liv när dörren till det står öppen, en bra början på året. Vi hjälps åt!❤️

Livelytree
mån, 2024-01-01 - 18:39

Tack! ❤️
Man kan säga att jag hållit mig nykter strödagar, några veckor här, en vecka där. Och ja, inte fan blev livet sämre för det! Det är det som är så sjukt. Jag vet att sug och ångest kommer och går. Det är inte ett konstant lidande ens i början

Till saken hör att jag kom ur ett beroende och var nykter i åtta år. Då gällde det både opiater och alkohol. Inte ens en rejäl smäll fick mig att börja igen. Det var så självklart.
Jag träffade den kvinna som jag trodde jag skulle leva hela livet med. Efter några år blev hon allt mer psykiskt sjuk och tvingades söka försörjningsstöd som hon inte kunde få så länge vi bodde ihop. Vi blev särbos och tillslut gjorde jag slut eftersom vi aldrig sågs och allt bara handlade om henne och hennes mående.
Första året älskade jag att bo själv. Jag började dricka alkoholfri öl och på den vägen är det… det är två år sedan ungefär.

Idag har jag ”bara” problem med alkohol. Jag är inte intresserad av opiater eller någon annan drog. Dels ids jag inte som innan springa till olika läkare och förnedra mig och svarta marknaden är helt otänkbar. Dessutom är abstinens på opiater för jävlig. Aldrig mer! Alkoholabstinens som jag upplevt den är iaf hanterbar.

Jag är gammal tolvstegare. Kunde/kan programmet och vet vad som gäller. Jag vet sedan tidigare att det är jobbigt i början och oavsett stöd, medicin etc måste man STÅ UT och det är det som stör att jag är inte fixat hittils.
Det går över. Blir bättre och bättre. Jag VET!

Livelytree
mån, 2024-01-01 - 19:51

@vår2022 det som fick mig att bryta med 12-steg var inte programmet som jag tycker är klockrent. Det var människorna där, eller snarare min förhoppning om dem. Att de som borde veta bättre än ”vanligt folk” visade sig inte vara ett dugg bättre. Sedan dess, ungefär fem år har jag försökt hitta något nytt som ger mig vägledning och stöd. För jag behöver det i livet. Jag underhöll inte det jag byggt upp. Därför sitter jag här nu. Det är bara mitt eget fel eller lättja. Ingen annans.

vår2022
mån, 2024-01-01 - 20:13

@Livelytree Då kanske sinnesrobönen som du känner väl till kan hjälpa dig ” Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”. Man kan tappa fotfästet, men hitta en ny stabilare grund att stå på. Kanske kan du prova 12-stegsprogrammet på nytt och ta dig an det på ett annat söt där du gör det för dig själv och inte lägger så mycket vid de andra?

Livelytree
mån, 2024-01-01 - 20:34

Ja, sinnesrobönen kan jag. För första gången på år har jag faktiskt bett om hjälp från ”gud” igår och idag. Det spelar inte så stor roll hur man gör, bara man gör det. Sedan kom jag på att jag hade ett konto här…
Jo, det med körkortet… kom på efter att jag sökte hjälp förra gången att de kan skicka till transportstyrelsen. Eller de är egentligen skyldiga att göra det. Men på fråga sa de att eftersom jag sökt själv och följer planen så händer ingenting. Men nu har jag ju återfallit.
Men jag känner igen det här sedan förr. Nojan och oron över allt och inget. Jag vet att det är alkoholen som gör det. Eller gör en orolig själ som mig ännu oroligare

Hur har du själv gjort för att bli nykter? 😊

vår2022
mån, 2024-01-01 - 21:09

@Livelytree Du kanske kan ringa anonymt och fråga om de anmäler till transportstyrelsen då du söker själv på nytt då du vill ge det en ny chans att leva nyktert?

Jag kände att jag inte hade annat val än att sluta och hade så stark önskan att komma ur skiten. Som jag berättat så pratade jag med min man om att jag vill/måste sluta dricka helt och att vi inte ska köpa hem mer alkohol. Jag fick någon slags kraft att göra ett riktigt försök att sluta. Jag visualiserade hur jag ville att mitt liv skulle se ut och vad det skulle innehålla utan alkohol. Att slippa skam och ångest varje dag. Att börja träna, bli fräsch och stabil. Bli mer närvarande med familjen, jobbet och inte dra mig undan för att dricka ifred. Jag hade positiva tankar om att vakna upp nykter varje morgon och hur bra jag skulle må av det. Det gav positiva och sköna känslor. Jag fokuserade på det och inte på att varför kan jag inte dricka normalt, eller att det är synd om mig som inte kan dricka. Det skapar bara sug och negativa känslor. Jag skaffade mig nya vanor och började träna. Det ger måbra hormoner och stärker psyket. Efter ca 5 dagar var ångesten som alkoholen skapade borta. Har gått i samtalsterapi och fått kontakt med mig själv och hitta min inre kompass i livet. Så fokus på positivt tänkande, ändrat förhållningssätt till livet om hur jag vill ha det, jobbat med mig själv och varit nyfiken på hur jag mår, vad jag vill och har för behov. Och sist men inte minst tilltro till min egna förmåga att klara av det😁

Onkel F
mån, 2024-01-01 - 21:30

En ödmjuk fråga: Om du tyckte att 12-stegsprogrammet var klockrent, vad fick dig att dra dig tillbaka?
Är det genom AA du kommit i kontakt med programmet?
"Vi är inga helgon. Ingen av oss har ens tillnärmelsevis lyckats tillämpa dessa principer. Vi eftersträvar andlig tillväxt snarare än andlig fullkomlighet".

@Livelytree skrev: "Jag underhöll inte det jag byggt upp. Därför sitter jag här nu. Det är bara mitt eget fel eller lättja. Ingen annans." Det är exakt min situation. Jag har slutat gå på AA-möten och har tagit ett återfall som har pågått några månader. Utan kraften och styrkan mötena ger mig är jag vilsen och faller tillbaka i mitt missbruk.

Problemet är att vi ger upp och slutar underhålla det vi byggt upp! Om den grupp du gått till inte fungerar för dig, sök rätt på en annan grupp!

Vi kan inte inte förvänta oss att bara få hela tiden, vi måste vara beredda att ge också!

vår2022
mån, 2024-01-01 - 21:59

@Onkel F @Livelytree Ni båda vittnar om hur viktigt AA varit för er och att det skapat en grund att stå på och hålla fast vid. Kanske som en slags livlina för att hålla sig borta från alkoholen och återfall. Jag tänker att om en grupp inte känns bra så är det verkligen värt att byta, om själva gruppen är ett problem. Annars tänker jag att man på något sätt ska göra det för sin egen skull och försöka hålla ute det som stör. Det är ofta det finns något störningsmoment i livet, tex på jobbet. Då får man fokusera på uppdraget, på det man ska utföra och låta annat passera. Är det helt hopplöst måste man så klart ta tag i det på något sätt. Det jag försöker få fram är att fokusera på det som är viktigt för en och lägga mindre vikt vid annat. Så att man inte förstör för sig själv på grund av andra störningar. Att göra detta oviktigt.

Så nya tag! Gå mot det som kan göra livet bättre och värdefullt, som att tex börja gå på AA igen. 💪

Livelytree
tis, 2024-01-02 - 09:25

@Onkel F ett problem var att jag gav väldigt mycket till gemenskapen. Mitt liv kretsade kring gruppen och jag hade flera uppdrag och hoppade på service direkt. Förutom att vara sponsor osv. Men när jag själv behövde stöd och hjälp drog folk sig undan. Det är en lång historia men jag blev väldigt besviken och tappade tron på gruppen som begrepp. Det gick som sagt bra att ta av mig. Det är nog snarare där problemet ligger. Att jag glömmer mig själv

Livelytree
tis, 2024-01-02 - 09:29

@vår2022 hej! Dag 2. Mår som beräknat, men det är ok. Jag är nykter. Det är det viktiga! Ja, jag gör detta för mig själv. Jag vill må bättre och vara den jag egentligen är. För min egen skull, men också för familjens skull.

vår2022
tis, 2024-01-02 - 10:30

@Livelytree Bra där!💪. Ja, första tiden är skit men vi vet ju att det går över! Att komma över den första puckeln, men det blir lättare. Skrev precis en reflektion i min tråd om eget ansvar. Man tar ett eget ansvar när man stoppar ett destruktivt drickande, framförallt mot sig själv men även mot andra, familjen. Man mår helt klart bättre och man blir äkta och sann, den man egentligen vill vara. Ett motto jag har är ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt”. Att man fokuserar på det goda, det positiva i nykterheten. Då sker tillväxt i dessa tankar och det ger då positiva känslor. Omvänt, om man fokuserar tankarna på hur jobbigt det är, saknad och tristessen av att inte kunna dricka, då sker tillväxt där och ger negativa känslor och sug. Tankens makt är stor! Detta har hjälpt mig oerhört i mitt nykterhetsarbete. När mina tankar gått till dystra tankar, har jag flytta fokus till mer positiva tankar. Som, det här ska gå, ge det tid, det kommer att bli bättre, tänks vad skönt att vakna nykter, vad duktig jag är!

Kämpa på nu! Det är så mycket skönare på andra sidan! 💪❤️

Livelytree
tis, 2024-01-02 - 12:32

@vår2022 hej!
Tack! Det är så skönt att skriva av sig här i gruppen!
Jo, jag vet ju allt det här, intellektuellt. Om en som försöker bli nykter för första gången tappar hoppet och ger upp förstår jag. Men jag är gammal i gården och borde veta bättre. Där i ligger det mycket skam, men jag vet att jag måste släppa det. På beroendekliniken för ett år sedan såg de mig som en enkel patient. ”Du har mycket mellan öronen och du kan ju det här”. Visst. En sak är insikt, kunskap och att tala klokt. En annan att få det till praktisk handling.
För egen del är det oftast lättast att hålla mig nykter i början när man mår dåligt. Det blir så konkret då varför man ska sluta.
Till saken hör att jag har konstaterat problem med mitt minne. Jag har svårt med tidsuppfattningen. En vecka eller månad ”känns” likadant. ”Normala” har en känsla för att när de drack senast eller vad det nu kan vara. Det är som det är med det. Jag försöker fokusera på här och nu och kämpa på!

Tack för allt stöd! ❤️