@Flarran Har du fått diagnosen ADD också? Vet inte alls hur den kan hanteras, men jag tror att man kan få kommunal boendestödjare för att just få hjälp att komma igång med saker. När man får hjälp att komma igång med saker lyckas man utföra saker - och då boostas självkänslan. Så med tiden blir det lättare att motivera sig att komma igång med saker. Förhoppningsvis.

Larm i mobilen kan nog också vara en hjälp, den hjälpen har jag gett mig själv för att inte bara bli sittande i tomme. Eller rättare sagt - jag behöver larmen i mobilen för att inte hela tiden behöva tänka på vad jag ska göra. När larmet ringer gör jag det jag ska göra. Går ut med hunden. Går och lägger mig. Äter lunch osv. Kräver ingen tankemöda och ger ingen beslutsångest. På så sätt avlastar jag min tidigare utmattade hjärna.

Kram 🐘

Hejsan! @Andrahalvlek, Ja, psykiatrins lärde har väl varit inne på det mesta i diagnosväg och även funktionsvarianten ADD har väl vissa delar som jag klassar in i liksom. Svårt att hålla fokus och ha en redig skåpordning liksom. Men huvudsakligen så är det väl Dystymi med en ständigt lågintensiv nedstämdhet och orkeslöshet som är det allra jobbigaste för mig. Humörsvängningar som kan komma rätt snabbt och utan synbar yttre anledning som då kan ta mig ned på djup depression stundtals kommer nog delvis från ett bipolärt arv från morsan som någon läkare väl var lite inne på.

För det mesta är jag ju så orkeslös, nedstämd och mörk att det faktiskt inte är riktigt klokt. Sedan är det jobbigt med social ångest i mindre folksamlingar som ger hjärtklappning och lättare huvudvärk utan synbar anledning, och det att jag blir stressad och utmattad av sånt som att ens klara av att fixa så pass enkla grejer som att passa olika tider och exempelvis åka buss. Det var väl därför som man även beviljades färdtjänst.

Har även ett kort tag testat på boendestödjare för nåt år sedan, men då jag inte är oförmögen att sköta mig själv skapligt och ekonomi utan problem, och vid behov kan tvinga mig till i stort sett vad som helst en kort tid om jag av någon outgrundlig anledning kanske så känner för det. Så därför tyckte väl nån handläggare på det sociala att inget reellt behov av nån boendestödjare förelåg kan jag tro.

Sedan så kändes det väl inte direkt bekvämt för mig att bara liksom vallas runt som ett hjon. Vilket jag kände mig som då jag skjutsades i bil till nåt storköp med nån dam som väl kanske skulle vara motor för igångsättning när vi gjorde ett par vändor för att veckohandla. Vilket väl kanske mest syftade till att det sociala ville se på vilken funktionsnivå jag låg på kan jag tänka.

Fick ju även höra av en överläkare att ”Ja, Du är ju inte dum – Snarare tvärt om”. Det känns ibland som att det nog kanske hade varit enklare om man inte hade haft så pass mycket av förstånd som man väl ändå trots allt har. Det hade nog varit enklare om man varit en glad idiot. Man får väl försöka göra det bästa man kan av den situation som man befinner sig i så att säga. Men nog känner man sig ibland som en rätt så udda fågel liksom.

Har egentligen ingen som helst framtidsvision eller motivation till någonting alls. Berättade för allmänläkaren som ska vara min kontaktperson eller nåt sånt, att det får väl knata på så länge kroppen fungerar maskinellt sett skapligt, och att jag psykiskt orkar att stå ut med tillvaron. Det enda som jag väl är bra på just nu det är att var nykter och alkoholfri vilket jag ser som något rätt otroligt att jag klarat av så länge. Har inte ens längtan till att åka och inhandla alkohol denna somrigt vackra lördag vilket är helt otroligt.

Brukade ju tidigare i många år pyssla med att göra musik ofta, men det är inte heller längre något som jag just nu känner det minsta för att göra vilket väl är lite trist då det ju var ett rätt trevligt tidsfördriv att ha liksom. Jag fungerar nästan som en slumpgenerator har jag förklarat för psykiatrins folk, då jag aldrig i förväg kreativt sett vet vad jag hittar på.

Sedan att jag är så långsam på att bestämma mig för nåt är också lite jobbigt. Farsan fick på sin tid ligga på i flera år och tjata på mig innan jag ens kom mig för att bli medlem på STIM vilket ju är bra att vara som musikskapare. Motivation till att vara helt nykter har jag då ännu, tack och lov, så kör alkoholfritt vidare på den linjen då det ju funkar. Det var nog hur som helst tur att jag i höstas började att skriva av mig lite på detta forum. Nej, nu blev jag trött plötsligt, så får nog gå och vila mig en liten stund.

Ha en fin dag kompis!

Hade verkligen vilja till att ta mig i kragen och komma utanför dörren för en stund sen. Hade till och med planerat åt vilket håll jag skulle gå. Nu skulle det faktiskt bli av. Jag skulle inte bara sitta och dega vid datorn. Hade tröttnat på att vara en som inget kan, eller gör. Ville vara duktig och ta en nyttig långpromenad åt något håll. Då jag ju vet att det verkligen behövs.

Var i princip helt färdig för att gå utanför dörren. Men då gick liksom plötsligt all luft ur mig och jag var totalt helt orkeslös och splittrad igen. Kände mig så himla värdelös att inte orka och kunna genomföra något vettigt alls. Kände mig bara tom och hopplöst nedstämd igen.

Då som så ofta genom åren knackade liksom alkoholdjävulen på lite försynt inom mig och gav mig en känsla, som blev till en tanke som gick ut på att, vad försöker du ens bevisa alltså... Fattar du inte att det inte är någon mening att försöka göra sig bättre än vad man liksom är. Hade jag haft någon rejält stark alkohol hemma så hade jag direkt lagt ned det här med att försöka bli alkoholfri.

Hade direkt korkat upp första bästa flaska och utan tvekan glidit in i dimman igen. Tänkte först att man kunde gå till matbutiken och köpa ett par sexpack med folköl, men hade inte ens ork till det. Dessutom får man ju dricka som en häst om man ska bli lite berusad på sånt. Så man ska väl kanske trots allt vara tacksam för att man är så jäkla energilös att man inte ens orkar gå och handla pilsner. Men det ju även orkeslösheten som är en del i dramat av att jag bara är sittandes för det mesta.

Har tröttnat på att skriva en massa dravel om min värdelösa och trista tillvaro. Har tröttnat på mig själv igen än en gång. Ska nu stänga av datorn och gå in i rummet och titta på något skräp på tv som gått runt i repris i en hundra år liksom. Då jag inte har kraft till att göra något annat. Det ser inte ut att bli nåt bättre än så här. Borde ju vara på fin-fint humör då solen ju skiner. Men inte ens det hjälper. Får se om det vänder om en stund, men nu är det då inte kul alltså...

@Flarran Låter som att det är dina tankar om dig själv som tar all energi och dränerar dig. Att tankarna stoppar dig från att gå ut och säger till dig att du är värdelös och varför ens försöka. Våra tankar om oss själva kan ofta vara vår värsta fiende och vi tror att det är sanningen. I boken ”Beroende på ren svenska” som @Andrahalvlek tipsade om skriver författaren att de negativa tankarna vi har samlas på hög inom oss och präglar våra tankar om oss själva och om andra. Det sätter negativa spår i hjärnan. När vi uppmärksammar/ blir medveten om negativt dömande om oss själva eller andra kan vi sända goda tankar om oss själva eller omgivningen och träna upp hjärnan med nya positiva vanemönster och spår i hjärnan som med tiden blir dominerande. Lyssna eller läs boken så kan du få verktyg till att försöka bli medveten om dina negativa tankar om dig själv. Våra negativa tankar om oss själva kan förgöra oss, så mycket kraft finns det i dem. Men det är bara tankar och inte sanningen.

Sköt om dig, du är inte dina tankar, du är så mycket bättre!❤️

@Flarran Prova att sätta larm i mobilen. När den piper kl 10 ska du gå ut. Punkt. Inte deala, inte tänka, bara gå ut. På gården. Känn sen efter. In igen? Gå runt huset? Gå till affären? Men du behöver knuffen ut. Ingen tittar på dig. Ingen bryr sig. Ge inte upp nu för fan!

Kram 🐘

Det man känner till det kan man förstå. Varken mer eller mindre. När jag för en liten stund sen vaknade till och nyktert begrundade tillvaron som alkoholfri med drygt 6 månaders hårt arbete med min livshistoria och förståelse för min livsvandring. Då föll plötsligt många pusselbitar på plats om varför man är som man är, och varför man fungerar och mår som man psykiskt gör. Förstod vad samsjuklighet och beroende är för något, och hur allt liksom hänger ihop.

Kan säga att det verkligen är sant att det inte går att förändra en enda dag som varit. Inte heller så kan faktiska psykologiskt betingade orsaker lyftas bort ur den enskildes upplevelse av verkligheten vad det nu är för något. Man kan inte heller dränka sorger med kemikalier som alkohol. För det är först som nyktert klarsynt människa det går att någorlunda urskilja eller förstå lite mer av verkligheten i alla dess unika aspekter.

Har under kvällen efter en rätt utmanande dag sovit så pass länge att jag fått lite mer insikt om saker och ting än vad man kanske tänkt sig. För som klarsynt tänkande och helt nykter börjar det verkliga livet bortom den tidigare bedrägligt tomt sövande alkoholdimman skymta tydligt. Det finns inget annat än upplevd verklighet här i världen, hur man än vrider och vänder på olika tänkares uppfattning om upplevelsens skilda parametrar.

Tror nog faktiskt att om man inte har en andlig övertygelse, stark gudstro eller åtminstone en svag liten gnista av förhoppning om nåt bättre lite längre fram. Så blir det nog rätt svårt att som individ hitta ljuset eller ens motivation till en rörelse framåt och bort från kanske det inre mörkret om man så säger. Känner hur som helst att tankens makt är stor och att det ibland kanske inte ska tänkas allt för djupt.

Ha det gott mina vänner!

@Flarran Det är verkligen intressant det du skriver ”För det är först som nyktert klarsynt människa det går att någorlunda urskilja eller förstå lite mer av verkligheten i alla dess unika aspekter…Det finns inget annat än upplevd verklighet här i världen, hur man än vrider och vänder på olika tänkares uppfattning om upplevelsens skilda parametrar. Känner hur som helst att tankens makt är stor och att det ibland kanske inte ska tänkas allt för djupt”.

Jag tänker också att det är vi själva som bygger vår verklighet, vi ger den form, vi är arkitekterna bakom våra egna upplevelser. Vare sig man är medveten om det eller inte, är man skaparen av sin verklighet och sin egen existens. Den utvecklas som ett svar på tankarna och känslorna som man etablerat under sitt liv. Vi är ägare och vi är ansvariga för vad som händer med oss. Därför är varje upplevelse en reaktion, en återgång till våra tankar, våra känslomässiga tillstånd och attityder som vi bestämt oss för att alltid inta.

Tänker att man behöver bli medveten om sin egna verklighet, den som man konstruerat och präntat in inom sig genom livet och med alla erfarenheter i det. Att försöka förstå varför vi uppfattar vår verklighet som vi gör. När man blivit medveten och förstår kan man träna på att inte ge sina negativa och destruktiva tankar om sig själv uppmärksamhet och flytta bort sitt fokus från dem, annars växer de bara i omfång och på hög.

Upplever att du jobbar på hårt, ett steg i taget. Du kämpar på oerhört där dina diagnoser utmanar dig rejält, men du är stark och du har ett driv att inte ge upp. Din gudstro är nog en bra hjälp på vägen och det är du som gör jobbet! Jag kan se en stor skillnad och utveckling hos dig i ditt tänkande, en dag i taget!

Ha det gott kompis!🌞

Som nyktert kämpande andligt tänkande människa efter flera års skadligt dagligt bruk av diverse alkohol. Då upptäcker man hela tiden saker som man kanske inte ens har tänkt på tidigare. Det är verkligen som att komma ut ur en dimma när man stegvis börjar att tänka lite mer balanserat utan försvårande förvrängning av tankar, känslor och sinnesintryck.

Man gör det då inte enkelt för sig att ta sig fram i livets skola så att säga, när man ställer till så att tankemaskineriet i skallen ständigt är mer eller mindre indränkt i alkohol. Det är allt rätt många beslut som nog aldrig hade tagits om man hade varit nykter i stunder som man väl inte är så himla stolt över. Detta kan man då allt en söndag som denna lite stillsamt tänka.

Det var en psykiskt sett rätt så utmattande och jobbig dag igår. Nu när det är lite grått ute igen som man är mera van vid. Då är inte tankegången lika stressad av solens inverkan som ofta gör att jag känner att jag måste göra så mycket roligt som möjligt. Detta då knasigt nog också, helst allting på en gång liksom.

Kan nu konstatera så här som alkoholfri med lite drygt sex månaders erfarenhet av denna konst. Man har nog rätt så mycket att lära sig om saker som man trott att man kunde och förstod sig på. Tänker nu, att ska man få ordning på saker och ting, får man nog allt göra en liten revidering och kanske omvärdera en del grejer och nog prioritera tiden på ett lite annorlunda sätt kanske.

Det enda som tycks fungera någorlunda trots mina psykiska problem och ofta snurriga och negativt färgade tankar. Det tycks vara den andliga kontakten med min skapare Gud så att säga. Det är då något som jag är tacksam för. Borde kanske göra som jag brukat göra om söndagar även när jag drack jämt och kanske kolla in nån gudstjänst och höra något ord om hans son Jesus tänkte jag nyss.

Har nu hoppat lite här och där mellan olika predikningar och tagit till mig ord av predikanter som lyckats leverera ord som jag kände behov av i stunden. Har aldrig orkat fokusera på något så värst länge. Det som inte talar direkt till mig blir jag bara trött av liksom. Men jag tror att skaparen fattar och förstår hur jag tänker och ger mig det som just jag behöver.

Nog vore det underbart om man var i så här pass bra balans lite oftare och inte bara rusade omkring och som oftast mest bara fattar ingenting. Tänk nu sitter man och rimmar också så här på söndagens vilodag och allt. Får återgå till min lite barnsliga grundläggande morgonrutin och ta mig en kopp med varm choklad och nån god limpsmörgås kändes det först som.

Men då öppnade jag kylskåpsdörren och såg att jag hade god kall päronjuice som faktiskt var precis rätt till lite ost, majskakor och en burk tonfisk. Man behöver nog inte vara så himla rutinstyrd ändå. Men rutinen att vara alkoholfri fortsätter jag även denna dag att hålla fast vid då det känns rätt. Förresten, @vår2022, det var kul att du tittade in en sväng kompis.

Ha en fin dag!

Tänk, man kom till sist ut på en liten söndagspromenad och passade då på att besöka matbutiken för komplettering av innehåll i kylskåpslagret så att säga. Mera mjölk, frysmat, frukt, kaffebröd och ett par burkar energidryck i stället för skadlig alkohol i form öl. Var för en gångs skull på någorlunda balanserat humör, men som vanligt rätt så trött. Kom sedan på att det var tvättdag, så nu håller tvätten på att torka i tumlaren. Ska festa till på en pizza och läsk som belöning för slit och släp.
Ha en fin kväll mina vänner!

Man ska då inte äta för kraftig mat som pizza, fast det kan vara gott innan man tar och går och vilar sig en stund. För då kan man då lätt få knepiga drömmar. I drömmen nyss så var man djuphavsdykare i ishavet av alla platser. Hade även en annan dykare med mig i drömmen också. Men jag måste nog ha fått nåt problem med dykutrustningen och höll på att sjunka.

Det var rätt läskigt att skåda upp ifrån djupet mot den isiga vattenytan. Var ändå inte i drömmen speciellt rädd, mera smått orolig, men ändå nog övertygad om att nå ytan, och tror att jag även i drömmen gjorde så och kunde andas ut. Sedan så vaknade jag en aning svettig och fick ta av mig tröjan. Det är väl vad man normalt kallar för en mardröm. Brukar rätt sällan, om ens någonsin ha såna drömmar.

Måste nog allt börja få till det här med vettiga matrutiner om det ska bli ordning på sovandet alltså. Ska nog i alla fall inte stoppa i mig för kraftig mat innan läggdags som det blev efter tvättpasset. Sitter här nykter och alkoholfri som vanligt sedan i höstas och dricker en liten pärondryck med sugrör och är rätt så nöjd med min tvättprestation. Ska väl plocka in kläderna i byrån lite senare idag.

Det är molnigt och fem grader varmt ute. Det har börjat ljusna utanför köksfönstret. Tror nu jag ska ta och göra ett nytt försök att sova lite till. Så kanske man kommer sig för att ta en liten promenad även i dag vilket nog inte är så dumt. Har ju förstått att det ju ofta ger lite mer energi samt välbefinnande, och inte sällan får en på lite mer allmänt positivt humör och en aning mer vettigt tänkande alltså. Vilket nog inte skadar som jag väl har fått höra av en del här på forumet ibland liksom.

Ha en fin måndag!

Nu efter 6 månader och 2 veckor som nykter och alkoholfri skribent på detta eminenta forum så börjar principen om HALT att ta fast form i känslotänkandet. För en liten stund sedan så kände jag som dystemiker åter igen av min nedstämdhet, energilöshet och ångest. Började känna mig rastlös, tom och orolig och tänkte att det skulle vara skönt att berusa sig och bara fly iväg en stund från den envetna depressionen och oroskänslan.

Hade en stark lust att åka in till bolaget och köpa öl, vin och sprit. Men då min logiska del av hjärnan nu tydligen har fått övertag över känslodelen i hjärnan så kunde jag sitta lugnt och stilla i båten så att säga. Detta utan att som tidigare genom åren bara rusa iväg efter alkohol för att direkt få en lättnad från min inre stress och jobbiga känslor och tankar. Jag tänkte verkligen efter om jag var Hungrig, Arg, Ledsen eller Trött. Något som bokstäverna i förkortningen HALT väl i praktisk betydelse liksom står för.

Kom då fram till att jag nog egentligen mest bara var törstig. Tog då och fyllde på med lite kallt kranvatten i mitt favoritglas. Så sitter nu här i köket vid min dator och har skrivit den här texten och snart tömt mitt glas med vatten. Känner nu tydligt att alkoholsuget har klingat av precis som vid tidigare anfall då jag har använt logiskt tänkande vid ett hastigt påkommet alkoholsug.

Konsten att bli alkoholfri som många ibland nog funderar över är inget man efter lång tid av missbruk lär sig på bara en vecka eller två. Det kan jag då efter snart sju månader som nykter då helt klart säga. Det handlar om en målmedveten process för att få in automatiskt tänkande kring hantering av inte minst stresskänsla som kan trigga igång ett drickande av onyttigheter.
Ha en fin nykter dag mina vänner!

Vad det märks att man har felprogrammerat hjärnan tidigare då den tycks tro att den ska få alkohol i belöning när man fixat att genomföra grejer. Som idag efter lite bankaffärer för att få ordning på saker och ting som blivit liggande. Kände mig rätt nöjd efter att få ha väntat i en evighetslång kö i telefon innan man kom fram och fick saker gjorda för att börja styra upp en del ekonomiska prylar. Då kändes det som att nu skulle man behövt en styrketår för att varva ner en aning. Men såna enkla grejer går jag inte på nu då jag nyktert tänkte att belöningen fick bli lite extra vatten. Ska nu ta några minuters vila, men ställer väckarklockan på ringning en halvtimme fram så att man inte råkar att somna till. Har ju bestämt att försöka komma i säng i vettig tid idag så att man kanske kan få till det här med sovandet alltså. Det är inte bara att vara alkoholfri för mig som gäller, då jag ju inte har haft några vettiga rutiner alls på väldigt länge så att säga. Men jag tar det på mitt sätt och i min takt, det känns bäst.
Ha en fin kväll!

Blev så här mitt i natten då jag inte lyckats somna om, märkligt nog sugen på öl fast jag har bestämt mig för att lämna drickande av alkohol helt bakom mig. Tänkte då att det här går då inte alls för sig. Nu måste man ta till hårdhandskarna så att det inte byggs upp ett sug som kan få en att tanklöst rusa iväg till bolaget när de öppnar. Som tur var så verkade det bara vara lågt blodsocker som spökade. För när jag hade druckit en liten färdigblandad pärondryck med sugrör så gav sig alkoholdjävulen så att säga iväg igen. Men man är då inte säker om man inte är mycket uppmärksam och vaksam. Kämpa på och ha det gott mina vänner!

Spontan morgonpromenad i solsken en vanlig tisdag runt kvarteret. Vem kunde väl tro att man skulle kunna få för sig att göra nåt sånt för bara en drygt sju månader sen. Då satt man ju bara för det mesta och hinkade i sig en massa vin och pilsner om man då inte bara låg och sov halvt utslagen. Men nu är man alkoholfri och får försöka hitta på annat tidsfördriv alltså. Det blev väl inte så värst lång promenad, men det var ju inte heller nåt maratonlopp som man siktade på. Men minst en 500 meter eller nåt sånt måste det då blivit kan jag tro. Så nu har man alltså fått sig lite frisk luft i alla fall.
Ha en fin tisdag!

@Flarran Heja dig! Att göra det direkt på morgonen är,perfekt. 1) då är det gjort, allt annat får bli som det blir, 2) du får viktigt solljus i ögonen som påverkar sömnhormonet melatonin positivt och gör din nattsömn bättre. Ingen Quick-fix, men en dag i taget så blir det stadigt bättre.

Du jobbar på så himla bra kompis 🥰

Kram 🐘

@Flarran Morgonpromenad är så skönt och att sedan komma hem och dricka kaffe. Det ger välmående och en bra start på dagen. Här skiner solen men det är lite kallt.

Ha en riktigt fin dag! 🌞

Det är inte så dumt med en liten morgonpromenad som jag tog idag när solen sken en liten stund. Nu är det lite grått och mulet som vanligt. Men det gör ingenting för jag fick mig i alla fall en trevlig liten promenad. Var faktiskt en riktig energikick som höll i sig en bra stund. Förresten, @Andrahalvlek och @vår2022 kul att ni tittade in en sväng här på morgonkvisten.
Ha en fin dag mina vänner!

Nu är man deppig igen var tanken som kom över mig när jag låg och vilade och funderade på vad det egentligen är för mening med allting. Förstår nyktert och alkoholfritt logiskt att man inte ska tänka så himla mycket, och speciellt inte på ett sätt som drar ned ens humör.

Men har väl alltid varit en deppig tänkare och känt en orolig stressande tomhetskänsla inom mig. Det var då inte bättre förr liksom. För när man bara var en fyra år eller så, minns jag att jag kände i stort sett likadant och tyckte det var rätt långtråkigt för det mesta.

Brukade då lösa det hela med att göra rätt utan att man väl ens tänkte på det. För då rusade man bara rakt ut och sprang, eller cyklade i världens fart åt nåt håll för att skaka av sig den sega och trista deppighetkänslan. Det är ju inte bra att sitta still om kroppen kanske skriker efter rörelse.

Men när orken tryter är det allt svårt att hitta motivation till att orka gå vidare. Har inget alkoholsug alls nu men mår inget vidare för det. Har druckit lite energidryck som väl inte är speciellt gott, men ändå i smaken väl bra mycket bättre än brännvin. Men hade det funnits alkohol i huset just nu i form av vin, starköl eller vad sjutton som helst hade man nog lagt nykterhetskampen på hyllan.

Nej, så här ska man inte tänka för då skiter det sig snart. Får väl ta mig ett glas med mjölk och den där varma färdigrätten med kalops som nu har snurrat färdigt i mikron. Förhoppningsvis så känner man sig då lite gladare om en stund eventuellt. Borde kanske sen släpa mig ut för att se lite folk för att skingra tankarna genom att gå ned till matbutiken. Kanske ska man även handla hushållspapper eller nåt för att ha en konstruerad anledning att gå ut. För håller man bara i och håller ut, kanske det blir bättre...

Ha det gott!