av Varafrisk

Varafrisk
mån, 2024-08-05 - 22:23

Jag fortsätter att skriva i min tråd om vad jag skrev i @Se klarts tråd. Jag har känt mig ganska ledsen under eftermiddagen och funderat varför jag känner så....

Jag vet inte med säkerhet att jag inte kommer få barnbarn men jag utgår ifrån det skulle motsatsen visa sig så skulle det bli en bonus. Jag tänker att det är ett skydd för mig att tänka så och jag tror att jag vet varför. Min man och jag försökte att få biologiska barn under ca 1,5 år när vi hade bestämt oss för att adoptera dröjde det ytterligare 3 år. Under tiden som vi försökte få barn fick vi så många kommentarer och kanske i synnerhet jag eftersom det var jag som skulle bli gravid. Ungefär samtidigt som vi hade fått besked om att vi inte skulle kunna få biologiska barn så flyttade vi till en trea och vi gifte oss. Alla trodde att jag var gravid! Man kunde inte ha möhippa ifall jag var gravid. Det viskades och pekades på min mage och man tom tog på min mage. En dag fick jag nog. Vi var på en fest och i kön på damtoaletten så började det viskas igen och pekas. Jag sa ifrån, att min man och jag kunde inte få biologiska barn. Jag kan lova er att kön försvann. När vi väl hade bestämt oss för att adoptera var det mycket kommentarer som inte alls var hjälpsamma....."varför ska det behöva ta så lång tid..varför ska man behöva utredas osv osv". När vi kom hem fortsatte frågorna " känner ni till era barns bakgrund, att adoptera är det lite som att handla på postorder, är era barn biologiska syskon". Jag minns när jag var runt 46 år då trodde en fd kollega att jag var gravid. Hon tittade på min mage och gratulerade. Jag förstod inte först men sedan gjorde jag det. Hon jobbade i en affär och det tog ett tag innan jag besökte den affären igen. Men, när jag kom tillbaka så sa hon till mig att det blev så tokigt förra gången. Jag minns att jag svarade , ja men jag är 46 år . Då sa hon...men kändisar och så är ju äldre och jag tänkte att nu äntligen skulle du få egna barn. Och, jag tänkte ..människa hur tänker du?!?! Så jag svarade att jag har aldrig velat ha något annat än adopterade barn. Jag tänker att det kommer inte bli samma kommentarer med barnbarn...men det har börjat lite...vänta tills du får egna barnbarn.. och när jag säger då att jag tror inte att det kommer bli så...så får jag till svar...fast man vet aldrig.

Jag orkar inte med kommentarer.... även om de flesta får barn och barnbarn..så är det ingen självklarhet. Och, det är kanske det jag vill säga. Jag är glad för mina kollegors skull som får barnbarn men när det blir för mycket bilder och filmer i fikarummet så går jag därifrån. Fast jag har gått därifrån när det blir för mycket prat om studenten också. Men faktiskt...det var ju ingen självklarhet för mig att få barn därför är jag otroligt tacksam för dem.

Min ledsenhet efter vad som skrevs i tråden ligger också hos mig inte hos dem. Ledsenheten beror på min självkänsla för jag blev det lilla barnet. Jag tänker att jag har skrivit länge här på forumet så att även om jag skrev plumpt så vet man att jag har ett gott hjärta och mycket kärlek inom mig. Och @Andrahalvlek...jag önskar verkligen att din dotter ska få bli mamma och du mormor.

Andrahalvlek
mån, 2024-08-05 - 23:25

@Varafrisk Så fint du berättar om det svåraste svåra. Ni kämpade verkligen för att få era barn ❤️ Och jag förstår att prat om barnbarn verkligen gör ont i dig. Folks kommentarer är så obetänksamma ibland att jag blir helt matt.

Det har jag verkligen lärt mig, att aldrig kommentera och fråga om graviditeter. Inte ens min dotter har jag frågat, det var hon som spontant började prata om det eftersom barnens kusin nyligen flyttat hem, lagom till hennes äldsta börjar skolan.

Jag blev då allra mest pirrigt lycklig över att min dotter pratar om att flytta hem 😍 Även 18 mil känns långt bort, men det är bättre än 30 mil som det var mellan oss innan.

Kram 🐘

Se klart
tis, 2024-08-06 - 01:02

Ja, jag vet att du har ett gott hjärta @varafrisk. Verkligen. Nu var det ju bara ett uppsluppet babbel i min tråd om önskningar och förhoppningar, glädje och gratulationer. Då reagerade jag på att du kände dig manad att skriva som du gjorde. Det sätter tonen i ett sånt läge- jag tror inte att du tänkte så förstås- men för mig föder det tankar kring ”aha ska man inte dela med sig av sånt om det kan vara störande”. Men i min tråd vill jag vara helt sprudlande glad när jag är det. Det kan vara av väldigt små och ytliga ting, eller stora och omvälvande.
Var och en av oss här har gått igenom skit-år när vi druckit på alla känslor. Efter en tid nykter så känner iaf jag en väldig massa glädje över både stort och smått. Det överskuggar det mesta som jag också kan vara låg, ledsen och sorgsen över. Vilket jag stundtals är, ingens liv är nån räksmörgås här, alla kämpar. Det förenar oss. En del kämpar med socker, vikt, relation, barn, ekonomi. En del kämpat med Sony som kan vara svårt att ens skriva om.
Jag har hållit på att försöka komma igång med träningen i 2 ÅR (!!) så jag blir peppad av att läsa om de som bara gör, håller i, fortsätter. Jag inspireras massor av de olika liv som levs och som jag får ta del av. Det är ju något stort att dela med sig, glädjas åt varandras framsteg i nykterheten och i livet. Kram 🤗

Varafrisk
ons, 2024-08-07 - 11:53

Jag känner att jag måste släppa taget….gå vidare…det tar för mycket energi….det sitter i axlar, nacke och käke…Vad är det jag måste släppa taget om?? Jo, det lilla barnet inom mig …det lilla barnet som kände sig så tillrättavisad. Det var kanske inte avsikten men det var min känsla. Det handlar om mitt inlägg hos @Se klart i måndags. Jag har bett om ursäkt. Det skrivna ordet kan bli väldigt hårt ibland och man hör inte nyanserna. Nu släpper jag det lilla barnet här för jag vet vad jag skrev, jag har bett om ursäkt, jag har förklarat och känner man mig efter de dryga fem åren som jag har skrivit här då vet man att jag menar inget illa utan mina avsikter är goda. Därmed avslutar jag denna diskussion i min tråd.

Sista dagen på min semester…cykeltur, köpa solrosor för det goda ändamålet Barncancerfonden och fira min hund som fyller 14 år idag❤️

Varafrisk
ons, 2024-08-07 - 14:00

Vill förtydliga…det handlar om mig ..att ibland väcks det lilla barnet inom mig av ngt som sägs el skrivs…det handlar inte om att någon vill förminska mig… men eftersom jag håller fortfarande på med uppbyggnaden av mitt innerstad.så hamnar jag där emellanåt….och jag verkligen avskyr den känslan…jag behöver lita mer till mig själv och tro på mig själv och inte låta mig själv förminska mig…som min terapeut brukar säga….lita på att jag vet att jag vet att jag vet.

Andrahalvlek
ons, 2024-08-07 - 14:26

I mitt arbete har det ingått att handleda. Jag har både utbildat och tillrättavisat fler än jag kan gissa. Just att tillrättavisa är svårt. Man måste göra det med skärpa, men samtidigt vara noga med att förklara varför man säger det man säger. Det är väldigt olika hur det tas emot. Man ska vara saklig och absolut inte aggressiv eller konfliktsökande.

Nu säger inte jag att du är si eller så, men min upplevelse är att de personer som lyssnar, tar till sig och sen inte gör samma sak igen är de medarbetare som utvecklas fortast. Jag är ju själv delvis ”ny på jobbet”, sen jag bytte arbetsuppgifter, vilket är lite ovant efter 30+ år på samma företag. Jag har fått nya chefer. Jag har fått tillrättavisningar. Då har jag tänkt: ”Aha, det här var viktigt att få till på rätt sätt. Hmm, hen har rätt. Vad bra att hen sa till mig - så att jag kan göra rätt i fortsättningen!” På så sätt vänder jag en negativ upplevelse (att bli tillrättavisad) till något positivt (att utvecklas).

Fattar du hur jag menar? Det är ett helt annat sätt att se på situationen. Den första känslan jag får är ett hugg i magen av obehag, men sen vänder jag på det till något positivt.

Kram 🐘

Varafrisk
tors, 2024-08-08 - 07:15

@Andrahalvlek Jag förstår hur du menar. Men, jag måste fråga först …eftersom jag upplevde mig tillrättavisad….menar du att vad jag upplevde som tillrättavisningar skulle jag ta till mig för att nästa gång jag göra annorlunda?

Kram🤗

Andrahalvlek
tors, 2024-08-08 - 09:57

@Varafrisk Jag menar att du inte ska ta det personligt. Utan mer inse att vissa ord tex är negativt laddade för vissa. Och att man nästa gång tänker efter en gång till innan man använder dem. Någon lärdom kan man alltid dra.

Jag minns en kollega som jag coachade som ny. Jag rättade hans sidor, och de var fullklottrade med rödpenna. Noga berättade jag hur jag tänkte. Hur jag ville att han skulle göra. Ibland skärpte jag rösten ”hur fan tänkte du här?” Och han slukade i sig allt som tvättsvamp. Helt öppen och ofiltrerad, visade inte ett uns av att vilja gå i försvar. Tvärtom verkade han vara genuint intresserad av hur jag tänkte. Sen kom han aldrig tillbaka med samma ”fel” igen. När han slutade hos oss höll jag ett litet tal där jag berättade denna anekdot med slutklämmen: ”Med den inställningen är jag inte dugg orolig, du kommer att hitta något annat jobb där du kommer att lysa som en stjärna ⭐️ ”

Du väljer alltid själv hur du tar emot andras åsikter och/eller kritik: 1) Genom att gå i försvar, 2) känna dig tillplattad, 3) eller se det som ett tillfälle att lära dig något och utvecklas.

Jag tänker att vissa ord är viktiga för vissa. Jag påpekar tex gång på gång för min mamma att hon ska sluta missbruka ordet ”panikångest”. Hon använder det i tid och otid, då hon egentligen känner oro eller irritation eller känner sig obeslutsam. Det är respektlöst mot dem som faktiskt lider av just panikångest. Jag har också svårt för att folk använder ordet ”deppig” och ”deprimerad” för lättvindigt. Då brukar jag markera, om det är en person som jag tycker mycket om. ”Hörru, det där är inte okej”. Och detta beror på min bakgrund och erfarenheter.

För mig är det också viktigt att man inte svär åt andra. Att kalla någon ”kärringjävel” får mig alltid att reagera. Jag reagerar alltid med att tillrättavisa vb. Alltid. ”Det där språkbruket hör inte hemma i de här rummen”. Typ. Ibland blir det dålig stämning en stund, men då får det bli det. Är vi goda vänner i grunden stillar det sig snart.

Vi kan i grunden inte förändra andra eller vad som händer. Vi kan bara förändra vårt eget sätt att förhålla oss till det.

Kram 🐘

Varafrisk
tors, 2024-08-08 - 22:32

@Andrahalvlek Jag tänker….vi människor är olika….våra bagage ser olika ut vilket bidrar till att vi reagerar olika. Jag tänker också att det är skillnad på tillrättavisningar och tillrättavisningar. Vi tycker lika om vissa saker och om vissa saker tycker vi olika. Jag kan fortsättningsvis välja vad jag vill läsa och inte läsa om vissa saker berör ömma punkter hos mig… kan även välja att inte gå in alls på forumet. Ibland får man välja att inte gå i försvar…..nu tänker jag att denna diskussion avslutad i min tråd.

Nu ska jag sova för att orka med morgondagen. Godnatt 😴

Sisyfos
lör, 2024-08-10 - 09:50

Hej VaraFrisk, Har läst ikapp lite i tråden. Där jag bor finns ett ställe som erbjuder medicinsk yoga. Det går lite långsammare, innehåller mycket andning och avslappning. Går att googla fram. För mig som var/är stel var det mycket bra. Om det finns nåt liknande där du bor rekommenderar jag dig att testa.
Har tänkt mycket på det där med att fråga/inte fråga vänner om att ses. Har en kompis som ofta frågar. Jag gillar hennes inställning som verkar vara att hon inte tar det personligt om man tackar nej och att hon inte verkar hålla räkningen. Hon gör det hon känner för. På så sätt träffar hon också rätt många människor. Jag är inte riktigt så, men jobbar på att bli det. Jag tror att många är såna så att de inte kommer sig för med att ta kontakt, även om de vill. Jag bjöd in mig hos nån jag inte sett på flera år nu i somras. Jag vet att hen tyckte det var bra. Jag vet att det kan kännas tungt när man upplever att det är lite ensidigt, men om det är trevligt när man träffas så spelar det egentligen inte så stor roll vem som tog initiativ. Men som sagt, det är lätt att säga - men kan vara knepigare att känna.
Hoppas dina jobbdagar har gått bra! Ha det fint i helgen!

Sattva
lör, 2024-08-10 - 10:42

@Varafrisk
Tittar in här på lördagen!

Många saker som pratats om här i din tråd. Försök att inte känna skam o en impuls att fly (min tolkning bara). Jag tror du hade en annan förväntan på utfallet, och blev överrumplad av responsen.

Angående vara den som tar kontakt o inte, vad bra att du säger till dina vänner att det är ett gemensamt ansvar. Då är ju dina önskemål uttalade. Men samtidigt hamnar du lite i ett hörn, för om de då inte hör av sig, ska du eller ska du inte? Fokus hamnar nån annanstans än på det viktiga, att ses?

I mina vänskapsrelationer är det så olika. Jag har en väninna som är så himla bra på att skicka sms med hälsning. Jag får lite dåligt samvete varje gång-för jag kommer inte ens på iden liksom. Men jag svarar alltid hur mycket jag uppskattar hennes sms.
I en annan relation vet jag faktiskt inte vem som tar initiativet. Den som känner lusten att ses tror jag.
Jag tror att din terapeut kan hjälpa dig med detta, för det handlar ju med all sannolikhet om känslor djupt ner. Självkänsla, självkärlek, egenvärde...allt det där.
🌸❣️🌼

Varafrisk
lör, 2024-08-10 - 18:31

@Sisyfos Kul att tittar in hos mig❤️Det var länge sedan! Hur mår du? Jag började på medicinsk yoga för några år sedan på rehabmottagningen. Då jag alltid fick flexa ut fr jobbet blev det för stressigt för mig men jag har papperen kvar. Det här med kompisar som inte frågar osv så känner jag att det är inte så enkelt att förstå vad jag menar. Jag berättar små sekvenser men man behöver helheten för att förstå vad jag menar. Pratar m min terapeut om det.

@Sattva Jo, men visst var det så att jag förväntade mig ngt annat än den respons jag fick. Naturligtvis kunde jag skrivit i min egen tråd. Jag kände mig så missuppfattad och att tillrättavisningarna var kanske onödiga. Och …visst ville jag fly…detta har ju tagit energi hela veckan…och jag har faktiskt tänkt…men varför Varafrisk böjer du ned ditt huvud och skäms…var rakryggad …stå upp för dig själv….du visste ju vad du ville framföra.

Skrev högre upp om vänskap.

Känner mig så nöjd efter mitt träningspass idag. Har bara jobbat två dagar men det är ngt som påverkar mig negativt. Förhoppningsvis blir det bättre nästa vecka då fler kollegor är på plats och jag har fler besök inbokade. Kände mig låg men efter träningspasset känns det bättre. Cykla i blåst t gymmet gick alla trapporna upp och två varv i e-gymmet…trappor ner och cykel hem.

Lagade tacofärs t min dotter eftersom hon kände att hon inte hade råd m tacos. Lagade även matlådor m korvstroganoff och kålpudding t henne. Blev även några t oss. Blev även kålpudding t sonen. Känns så gott att kunna göra detta det finns nog ingen de uppskattar mera.

Nu blir det lite bad och därefter hemmagjord löjromspizza😋

Kram🌺

Himmelellerhelvette
lör, 2024-08-10 - 19:34

@Varafrisk Jag har inte varit inne och läst om det ni skrivit om i den andra tråden utan läste bara i din tråd här. Jag förstår det som du känt dig klämd och missförstådd och agerat lite i affekt kanske. Jag känner igen det så väl ifall det är det som är fallet. Och även den där flyktkänslan.

Du har kommit så oerhört långt med dig själv och jobbat så bra med din personliga utveckling. När något triggar igång ett skav gör det ont och det skapar känslor som mynnar ut i ett beteende. Det är de beteendet jag försöker få tag på i mig själv såsom @andrahalvlek skriver. Att ta kritiken till mig och träna stenhårt på att inte gå i försvar utan lyssna in och lära mig tänka först innan jag agerar. Jag misslyckas varje dag men jag lyckas någon gång varje dag och mitt mål är att bli bättre och bättre. Men jag tror det har med självkänslan att göra, ju mer jag jobbar upp den desto lättare kommer jag få att lyckas bli den fina människa jag vill vara. Du är helt underbart fin, tro på dig själv! Kram❤️

vår2022
sön, 2024-08-11 - 10:02

@Varafrisk Jag reagerade över hur du uttryckte dig i Se klarts tråd mot Andrahalvlek och gör ett försök att ge min syn på händelsen. Det beror mycket på hur man framför och vinklar det man har i sina tankar. I sina egna tankar handlar det om egna känslor, händelser och erfarenheter och det blir en slak lina om det det även syftar och involverar någon annan på forumet. Då kan reaktionerna bli något helt annat än det man förväntat sig. Alla har sin rätt att förmedla och dra sin gräns när det känns som att det har gjorts ett övertramp. Självklart känns en tillrättavisning och man kan lätt tappa ansiktet och känna sig missförstådd. Du hade inte ont uppsåt, men sättet som dina egna tankarna framfördes på var färgade av din egna besvikelse samtidigt som den blandade in och tog avstamp i en annan person på forumet. Det var det som inte var så genomtänkt, som rörde upp känslor och reaktioner. Det handlar inte om missförståelse, det handlar om att du blandade in och projicerade dina känslor på någon annan och som du utsatte i din text. Det vet det som var övertrampet.

Vi uppfattar saker olika och var och en har sin sanning och sina erfarenheter. Att bli påhoppad kan ta mycket energi liksom att bli tillrättavisad och man tappar lätt ansiktet. Den egna självkänslan tar lätt stryk och kan viska saker om att man inte är värd något och det gör ont. Kanske påminns man om tidigare händelser, som du berättat om, i livet som triggar, händelser där man inte blivit sedd, missförstådd, förtalad eller tillrättavisad. De primitiva känslorna och försvarsmekanismerna triggas.

Det är mod och en styrka att säga förlåt och att inte vända det mot sig och se det som ett misslyckande. Alla gör fel ibland, det är mänskligt och då kan det rättas till genom att be om ursäkt. Man kan få styrka, mod och befrielse genom att be om ursäkt. Då är man rakryggad och tar sitt ansvar. Även om den egna tanken var god och utan ont uppsåt, så förstår man att något inte landat så bra genom reaktionerna som framkallats. Någon har blivit illa berörd av det som sagts.

Hoppas din ursäkt som du bett om och som tagits emot, kan ge dig styrka och nya tankar om dig själv. Att det var själva handlingen som inte föll i god jord men att det inte handlar om dig som person. Att be om ursäkt är en av de finaste handlingarna vi kan göra mot varandra.

Sköt om dig❤️

Varafrisk
sön, 2024-08-11 - 10:03

@Himmelellerhelvette Tack för ditt inlägg och dina tankar❤️Jo, men jag kände mig nog både klämd och missförstådd men skrev inte i affekt. Fast det beror nog på hur man tolkar affekt…och kanske det var så…en känsla av sorg och utanförskap.
Skulle jag göra om mitt inlägg så skulle jag skrivit i min tråd inte använt @Andrahalvleks namn och inte ordet ”stör”. Jag vet inte om mitt budskap hade blivit tydligare men kanske. Jag bad om ursäkt men efter ursäkten kändes det ändå inte bra. Det kändes som jag flydde för jag ville inte komma i konflikt med någon och det är väl där den dåliga självkänslan trädde fram…att inte stå upp för mig själv. För…jag hade inte kritiserat någon eller inte sagt att man inte får känna glädje…jag ställde mig frågan varför jag reagerade som jag gjorde.
Och, jag vet …innerst inne så vet jag att jag vet att jag vet. Jag behöver egentligen varken förklara mig el försvara mig…för jag vet.

Kram❤️

Varafrisk
sön, 2024-08-11 - 11:31

@vår2022 Vi skrev nog samtidigt. Jag tänker att du har nog fortfarande inte förstått mig. Jag förstår att du menar väl. Både @Se klart och du var mycket tydliga när ni skrev så jag har förstått ert budskap. Jag har förstått @Andrahalvleks budskap. Jag har även förstått @Himmelellerhelvettes budskap. Jag vet att ni alla menar väl. Och, vad ni skriver är inget nytt för mig…och jag vet inte om det har gett mig ny styrka el andra tankar om mig själv. Jag går i terapi och jobbar med tolvstegsprogrammet. Jag lär mig hela tiden om mig själv och om andra.

Jag känner absolut ingen sorg över att jag inte fick biologiska barn. Den sorgen hade jag släppt när jag klev på planet på Landvetter. Att få bli förälder är ingen rättighet men att ha tillgång till båda sina föräldrar är en rättighet för ett barn. Något som jag ofta uttalade när jag jobbade med familjerätt. Så det var en gåva att få bli förälder. Genom mina barn har jag lärt mig så mycket om mig själv och min omgivning. Innan jag fick reda på att vi inte kunde få biologiska barn var det en självklarhet att möjligheten att få barn skulle vara enkel så var det inte. Jag har/hade därför med mig vetskapen att det är ingen säkerhet att få barnbarn. Det handlar ju inte om att få barnbarn t varje pris utan för det barnet att födas in i ett tryggt hem. När jag nu befinner mig i ” mormors-och farmorsåldern så är det många runt i min omgivning som får barnbarn och lägger ut på Facebook/Instagram. Jag säger inte att man inte ska göra så för jag förstår deras glädje skulle förmodligen gjort likadant. Jag hade också velat berättat om mitt barnbarn, visat bilder osv. Men eftersom jag inte befinner mig där så blir det en påminnelse om det som inte kommer komma. Det är inte så smärtsamt än så länge men det känns. Ibland tittar man på foton och är artig. Man lyssnar och är artig. Och, jag tänker den där efterrätten om man inte får den…blir det alldeles tomt då?? Givetvis blir det inte det utan man/jag fyller mitt liv med annat. Jag har två vuxna barn som jag är så stolt över och älskar. Jag tänker att har man inte upplevt barnlöshet eller barnbarnslöshet då kan det vara svårt att förstå hur det verkligen känns.

🌺🌺🌺

vår2022
sön, 2024-08-11 - 15:45

@Varafrisk Ja, vi ser på saken lite olika. Förstår också att du har fått vara med om mycket och att det har både varit sorg, tufft men också vänt i en stor glädje och kärlek när dina barn kom till dig.

Jag menar att det är själva handlingen och hur du uttryckte dig som är fel. Det blev lite gränslöst och det är det som skapat reaktion hos mig. Vad det gäller egna barn eller barnbarn och känslor kring det är inget som jag har uttryckt mig om. Jag skrev tidigare att det står var och en fritt att uttrycka en önskan och ha hopp om saker och händelser i livet. Jag upplever som att du mest reagerar på tillrättavisningen men inte själva handlingen. Att du reagerade som du gjorde i fråga om barnbarn i tråden och ställde dig själv frågan varför du reagerar så, kopplat till skrivna inlägg, blev gränslöst ihopblandat. Det kan ibland vara svårt att tydligt se sin egna handling när andra känslor tar över. Det är också mänskligt och som alla råkar ut för, men orkar man lyssna och stå ut i de känslorna så kan man inta nya perspektiv. Det har jag varit med om så många gånger, jobbigt men nyttigt.

Ha det gott!❤️

Varafrisk
sön, 2024-08-11 - 16:22

Jag har flertalet gånger skrivit att jag skulle inte skrivit i @Se klarts tråd, använt @Andrahalvleks namn eller ordet ”stör”. Och, nu avslutas denna diskussion i min tråd.

Sisyfos
tis, 2024-08-13 - 07:39

Bra! Tycker också att det räcker så. Det är ibland svårt att få ett avslut på den här typen av diskussion, så respektera VaraFrisks önskan nu och ta inte upp det nåt mer.
VaraFrisk, du skrev att du skulle göra löjromspizza, vad har du på den?
Hur har det gått att börja jobba?
Jag har de sista skälvande dagarna kvar av semestern. Inte så sugen alls på att börja jobba. Träffa kollegor blir kul, men annars vill jag fortsätta att vara utomhus och påta i trädgården och plocka bär. Har inte tid eller lust att sitta inomhus. Alldeles för mycket saker kvar att göra.
Men man får väl förlita sig på helgerna.
Hoppas att du hittar nån träning som funkar för dig. Du har verkligen gjort ett jäkla bra jobb! Minns du att din första tråd hette ”När kommer dag två?” Och hur trögt det var att komma över den där tröskeln.
Tänker att det är viktigt ibland att se tillbaka och jämföra nu och då. Alla framsteg man faktiskt har gjort. Det är ju inte ”bara” att sluta dricka, utan allt annat också - tankemönster, självkänsla, att våga ta plats, att känna stolthet. Nykterheten är en väldig process tycker jag och en del i det är att jämföra då och nu och se utvecklingen.
Ha det fint!