@Varafrisk När jag drack mer eller mindre dagligen var det inte för att döva som nu, då var det på ett annat sätt och jag var liksom aldrig full utan kontrollerad. Nu är det helt annorlunda.
Inom vården är jag helt transparent, bland vänner är jag det inte. De vet att jag mår dåligt och gjort i hela livet och att jag äter antidepressiva och därför avstår helt vilket förstärkts i klimakteriet. Tror kanske att klimakteriet påverkat mig mycket negativt, det var liksom som att alla mina strategier jag haft för att klara livet och vardagslivet försvann men jag har först nu blivit varse att jag inte är ensam i detta.
Min man kan inte stoppa mig, jag dricker mest på natten för att få sova… vaknar till frukost och beter mig normalt och är upp o aktiv, fyller på lite under dagen med a men väldigt kontrollerat…. Sedan stänger jag in mig på kvällen igen. Han snarkar vansinnigt mycket så ibland sover vi inte tillsammans…. Men ja, han är nog medberoende… Men han ser aldrig alkoholen….
Och nu rinner tårarna för vad jag ställt till det för honom som är en sådan fantastisk person. 🥰