Jag ska försöka skriva lite dagbok här som du @Se klart tipsade om. Får se om jag kan hålla upp det.

Jag har väldigt många tankar som cirkulerar, mycket tankar på alkohol, hur det sett ut bakåt, hur det ska bli framåt. Vem jag är och varför jag har druckit. Hur jag ska lösa alla mina problem.

Jag har insett att jag försöker prestera och vara duktig i allt, jag har svårt att bara ta det lugnt. Hjärnan kommer ständigt på nya uppgifter och det väcker obehag att bara vila, inte göra någon nytta. Samtidigt som jag allt som oftast tycker att jag inte duger eller gör saker tillräckligt bra. Jag har druckit för att ta bort alla typer av obehagliga känslor. Nu jobbar jag med att låta dem finnas där och jag jobbar med att vara snäll mot mig själv (väldigt svårt). Jag behöver också jobba med att låta saker ta tid. Jag hamnar ofta i att nu har jag fått de här strategierna så nu är det väl bara att göra det så är problemen lösta. Det går såklart inte på en handvändning att förändra åratal av invanda beteenden och tankemönster, nej det måste (tyvärr) vara en liten sak i taget, en dag i taget.

”Tyvärr” är du inte ensam om prestation och svårighet att be om hjälp, det är ofta ett tema för många av oss som druckit lite för mycket eller mycket för mycket. Jag tyckte det var läskigt och svårt att skriva här i början, min första tråd hette ”knyttets sång” en Tove Jansson- visa om hur knyttet känner sig när hen ska kliva in och säga Godafton ”så de vet att du är här”. Det var så knepigt och skämmigt, dessutom tillhörde jag ju inte gruppen alkoholister, jag skulle bara testa tre vita månader för att bevis för mig själv att jag styrde över mitt drickande.
Vad jag egentligen ville berätta är att forumet är en av de verkligt få platser och tillfällen jag bett om hjälp och stöd. Vågat vara öppen med att det här är kanske rentav för svårt för mig att klara på egen hand? Allt, och då menar jag allt, är jag van att klara själv och härbärgera.
Du är inte ensam om det, och små steg, tålamod och mod, en dag, en stund i taget är oväntat bra sätt att klara nästan allt. Kram 🤗

@Se klart ja alltså jag klarar inte heller detta själv.
Känner mig totalt värdelös nu då jag drack igår. Inte jättemycket, 2 öl och 2 glas whiskey, i smyg såklart 👿

Men usch och fy, det ger en stunds liten lättnad men sedan känns det mest bara vidrigt. Jag hinner knappt tänka innan jag går och hämtar giftet. Det fanns några sekunder av tvekan som snabbt slogs bort. Jag vet inte vad jag ska ta mig till nu känns det bara uselt att jag inte klarar att stå emot. Jag tror jag måste sluta med alkoholfria öl för det verkar visst trigga mig. Den värsta triggern, svåraste känslan att inte agera på är trötthet ihop med tristess, och stress.
Sedan finns det fortfarande en tvekan i min hjärna, eller så är det bara den där a-djävulen, som antyder att jag inte har alkoholproblem, att en "normaldrickare" också skulle ha svårt att sluta, att jag inte dricker kopiösa mängder, i tid och otid, och att jag därmed inte har problem.

@eling Ja, alkoholdjävulen är svår att bemästra, men det går! Den djävulen är otroligt listig och finns där i hjärnan, i den delen där känslohjärnan finns. Det är därför det är svårt när olika känslor faller på som triggar djävulen till signaler om alkohol och signaler om lättnad, för stunden. Budskap om att så farligt är det inte, bara några glas och inte fan har du några alkoholproblem för det! Typiskt alkoholdjävulen. Allt logiska och sunda tänkande körs över av djävulen. Detta har hänt mig typ miljarder gånger och jag blev lika lurad varje gång och till slut också blivit alkoholberoende på kuppen.

Tänker att det du behöver komma fram till och ”kapitulera” inför är att du har alkoholproblem. Att det inte är du utan alkoholdjävulen som styr. När man tvekar och har kognitiv dissonans, två motstridiga tankar om man har alkoholproblem eller inte, så är det svårt att hålla en rak linje att hålla sig till. Det blir liksom varken hackat eller malet. Efter mina typ miljarder gånger jag blivit lurad så kapitulerade jag till slut. Jag erkände och insåg till fullo att jag var alkoholberoende och att jag inte kan dricka eller hantera alkohol alls. Då kunde min raka linje och resa starta på riktigt. Ju längre man är nykter desto starkare blir den andra hjärnan, pannloben, där sunda förnuftet och det rationella sitter, vår klarsynta vd. Den börjar dominera över känslohjärnan, alkoholdjävulens viste, och då kan man själv börja styra sitt liv. Hjärnan börjar funka som den ska där pannloben styr, gör bedömningar och tar beslut istället för att känslohjärnan ska göra det.

Ta nya tag!💪 Du kan! 💪 Läs Annie Grace bok Tänka klart, där får man mer kunskap om hur alkohol påverkar hjärnan och hur man kan komma ur det. Sköt om dig! Kram❤️

@vår2022 tack för insikt och pepp ❤️ tar med mig detta och funderar vidare på det. Det är verkligen frustrerande med motstridiga tankar. Teoretiskt vet jag att jag är beroende. Jag vill bli av med adjävulen och sug och jag kan inte hålla på som jag gjort och värre skulle det bli.

När jag ska laga mat, vilket jag ska göra nu, triggas verkligen alkoholbegäret. Någon som har tips på vad man kan göra? Man måste ju laga mat, jag kan inte bara gå ut på en promenad.

Laga mat är ett gissel för sug i början. Sen går det över.
Drick Coca-Cola zero med is och citron, knapra nötter eller vad du nu gillar?
Du behöver ju eventuellt inte deala så mycket med vilken sorts alkoholproblem du har utan bara bestämma dig för tre månader nykter, så har du en reling att hålla dig till och hinner fundera över allt annat under tiden?
Det man inte ska glömma är att det är jobbigt att börja om och börja om. Det tär på självkänslan och det finns mycket att vinna på att hålla i och hålla ut.
Är medveten om att allt detta kanske låter tråkigt och präktigt. Men ännu tråkigare är en galopperande alkoholism som ofta är resultatet av priblemdrickande- på längre sikt.
Kanske gäller detta inte alls dig? Med tre vita månader i bagaget kommer du att veta mycket mer om dig själv.
Häng kvar, helt enkelt. Kram 🥰

@Se klart tack ❤️ Ja suget blir lika starkt som i början och självförtroendet är inte alls på topp 😬 Inte alls bra att börja om.

Jag satte på hög musik, hoppade, panikade, försökte acceptera. Nu är maten i ugnen och jag försöker andas.

Kram

@eling Bra där! Ja, av och på drickandet tär på självkänslan och tilltron till den egna förmågan att inte dricka. Det suddar ut och får anledningar till att sluta dricka att blekna, ambivalensen får fäste och börjar gro med motstridiga tankar. Ångesten förstärks. Det blir svårare och svårare att börja på dag 1 igen. Rekommenderade 3 månader som alkoholfri stärker självkänslan, tilltron, tankar och känslor blir mer stabila och grundade.

Kämpa på nu och släpp inte taget! Ge dig själv chansen till att må bättre. Kram❤️

@vår2022 ja så är det verkligen! Självförtroendet växte nu när jag klarade dagens sug och det känns så skönt. Det går ju faktiskt över till slut även fast det inte känns som det ska göra det där och då. Jag ska försöka komma ihåg det till nästa omgång och hur bra det känns efteråt. Jag har funderat på att helt ge upp kampen men jag ska inte, jag vill inte det.

Tack ❤️
Kram

@eling En bra sak med de återfall som skett inom kort tid är att du ändå varit på ”andra sidan” - nykter i flera månader. Du har klarat av att vara nykter flera månader och öppnat upp för en bättre väg i ditt liv. Du har tagit steg framåt och om du skulle ge upp kampen så blir det aldrig detsamma som förut, varje gång du dricker kommer det att plåga dig på ett annat sätt än tidigare och troligen får du inte längre någon skön känsla av att dricka. Att det känns så fel inom dig, för du går mot dig själv och din vilja att vara nykter.

Vad jag menar att man liksom inte kan gå tillbaka och backa bandet till tiden då det var mer ok att dricka som man gjorde och med den ångesten man hade för man sviker sig själv och är självdestruktiv. Som att vara på en lång vandring där man bara måste gå på innan det blir för mörkt och farligt att vara ute och komma fram till en varm stuga. Om man vänder eller stannar upp är risken stor för faror och att man faller och skadar sig i mörkret. Man kan inte vända om eller stanna för då kommer man aldrig fram till stugan och målet. Man måste ta fram sitt jävlar anamma och bara gå på, ett steg i taget, det ena benet framför det andra och fortsätta gå tills man kommer i mål. Vara sitt modigaste och starkaste jag och ta fram sitt pannben. Då får man vila och känna en enorm tillfredställelse av att man klarat av det och visat sig själv att man klarar av mer än man tror, fast man tvivlar rejält under resans gång. Så har man startat en resa för att må bättre, för att sluta med skadliga vanor och för att vara snäll mot sig själv så kan man inte längre vända tillbaka, för man har startat ett process som vill komma framåt hur jävligt motstånd det än kan vara på vägen. Gör vi inte det kommer vi alltid att plågas för att vi vänder om tillbaka till det självdestruktiva. Våra känslor lever ett ”eget” autentiskt känsloliv och när vi går emot oss själva mår vi inte bra, och inte av att vårt undvikande beteende. Vi behöver få kontakt med dessa autentiska känslor som är våra egna, lyssna på dem och förstå budskapet för att bli ett autentiskt jag. Där finns ”lösningen” eller kanske ”upplösningen” eller ”räddningen” till låsningar och skav. Där finns självmedkänsla och ro. Vi kan inte köra över oss själva utan att vi mår dåligt av det. Vi måste vara snälla mot oss själva. Behöver vi hjälp ska vi ta hjälp, ensam är inte stark, det är man när man tar hjälp.

Kämpa på nu och ta fram din inre björn som kan hjälpa dig framåt! Och vi finns också här❤️

@vår2022 tack för ditt fina inlägg, jag har läst det flera gånger och jag är helt med på vad du menar och det är precis som du säger. Jag har inte njutit på något sätt när jag druckit de senaste gångerna, det har varit helt annorlunda, ett svek, med skam och ångest på ett annat sätt. Jag vill komma till den varma stugan och jag ska kämpa! Har nu skrivit en berättelse om varför jag ska kämpa och utökat min lista med risksituationer och strategier och istället för att skriva det i telefonen/självhjälpsprogrammet så skriver jag det i mitt egna block som är mer lättöverskådligt.

Jag är så tacksam för att du lagt ner tid på att skriva till mig, från djupet av mitt hjärta ❤️

@eling Tack❤️. Jag blir så glad att du vill kämpa för att må bättre och du kommer att komma till den varma stugan❤️. Jag tror det kan vara helt rätt att skriva i ditt egna block och att bara av att skriva det för hand, så påverkar det dig på ett annat sätt. När jag skriver på lappar eller i block så minns jag det på ett annat sätt och ibland kan jag liksom se det som en bild.

Sköt om dig och sätt ord på dina känslor, det påverkar sinnet på ett bra sätt. Kram❤️

Jag som också kämpar med (mot…) dessa korta återfall efter många månaders nykterhet kan bara hålla med om era beskrivningar. Tack för hoppfullt och insiktsfullt inlägg @vår2022, och lycka till med att hitta stugan både till dig @eling och till mig själv - låt det snart bli våra föralltid hem. ❤️

@Blenda vi tar oss dit, ett steg i taget ❤️ Mitt första delmål nu ska vara en månad och jag ska fundera ut en belöning jag ska få då. Heja dig, @TessanTuss och oss alla 💕

Dag 5 idag. Haft en bra dag, tagit promenad och lyssnat på ljudbok. Inne på andra omgången av skål ta mig fan och Annie Graces bok, tycker dock hon pratar för fort på engelska 😊

Efter hämtning av bråkiga barn och tid för matlagning kom tankar om att ta tag i whiskeyflaskan som finns här hemma. Inget starkt sug så det var ganska lätthanterligt.

Rädd och orolig för framtiden, hur jag ska klara att låta bli, jag vet att det kommer bli svårare framöver när det gått mer tid och jag börjar "glömma" varför jag håller på med den här nyktra resan. Den plan jag har då är att läsa mitt "varför" som jag skrivit ner.

Heja alla. Kram