av fooliehutten

fooliehutten
fre, 2026-04-24 - 06:05

@fooliehutten , roadtrippar hur livet i A-tunneln avskärmades från signaler om ett bättre vara i det verkliga livet. Valet stod mellan parallella livsformer att sänkas ned i, den första där färden gick i tunnelsyn mot nästa fylla, den andra där sista glaset druckits ur och tunnelns slut lämnats långt bakom mig. Nu är ju vägen här ute i det fria inte spikrak, den bjuder flera snirkliga överraskningar och kräver stadiga manövrer för att hålla linjen. Den är aktiverande, stimulerande och en utmaning; den ger bränsle till själva levandets konst. Den borde jag valt, för vägen i tunneln var raka motsatsen, där kunde dimljus tändas till ingen nytta för det var ändå ingen hemma. I tunneln gavs bara livsluften illusoriskt i korta A-dopaminkickar som betaldes till priset av en stilla ömkan om att tunneln måtte störta samman över mig. I backspegeln ser jag nu detta klart och vända om igen finns inte längre på kartan. Det liv jag trodde var liv, det i tunneln är historia. Det är skönt att på avstånd reflektera över den tiden och samtidigt försöka komma ihåg hur det var. Den repetitionen är viktig för att lära sig av sin historia och aldrig heller ta risken att glömma bort den. Det ’jag’ som var jag då hade varit avundsjukt på ’jag’ som jag är nuförtiden. 🎭

https://m.youtube.com/watch?v=o9AhFYbOfAM&list=RDo9AhFYbOfAM&start_radi…