av LenaNyman

Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: "Ja, du ska få dö någon gång."
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila.

LenaNyman
tors, 2014-09-04 - 10:00

Tackar som frågar! Jo, mycket bättre. Var helt slut i psyket när jag skrev det första i den här tråden. Just nu känns det stabilt. Nykter på åttonde dagen. Inget sug eller tankar dithän. Jag är tacksam över min underbara sambo som stått ut. Och jag är mycket ute i naturen. Tänker att jag vill komma åt det underliggande som gör att jag tar till alkohol när jag mår dåligt. Man blir sån flipperkula, helt i våldet på underströmmarna. Men just nu är det vilsamt i maggropen och jag ser fram emot en utflykt vi ska göra i helgen. Må väl, du med, Muränan!

:)

/LenaNyman

LenaNyman
tors, 2014-09-18 - 09:06

Så många tankar i huvudet. Läst i mångas trådar dom senaste dagarna utan att vara inloggad. Som man lurar sig själv! Den här automatiska tanken om "Vad gott det skulle vara med ett glas vin!" går ju i ärlighetens namn, för min del, utmärkt bra att byta ut mot "Vad kul det ska bli att vakna upp efter ett par-tre dagar från och med nu med varje cell i kroppen toppriden av ångest och andra maror!"

Vilken waste of time och vilket skitsätt att "hedra" det liv som ändå blivit en givet.

Och den här handikappande föreställningen om att "alla andra kan, bara inte jag", den är ju farligare än cyanväte. Klart jag också kan! Jag är, även jag, utrustad med förmågan att skapa, omskapa, mejsla ut ett "jag" som bättre överensstämmer med den person jag önskar vara. Det gäller bara att komma på att man kan. Man genomför bara en statskupp och störtar den sittande diktatordespoten. Fullt möjligt.

Och så ska man inte krångla till det så förbannat för sig själv. Det går faktiskt an att låta det enkla vara enkelt. "... och förstånd att inse skillnaden", ni vet.

Ja, här kom lite svammeltankar från min sida. Och jag är spiknykter, helt i enlighet med hur jag lovat mig själv att vara när jag skriver på den här sidan. Höres.

Ebba
tors, 2014-09-18 - 09:13

Har just slängt iväg DN på golvet, har hög feber och orkar inte riktigt.
Du är smart när du är nykter LenaNyman, som vi alla. Tyvärr kan du ej få lön men snälla fortsätt att skriva här när helst andan nyktert faller på :)

Tack hörru.

/Ebba

LenaNyman
fre, 2014-09-19 - 11:59

... i en lång, lång tråd. Och där kommenterar Adde på följande sätt: "Inuti varje alkis finns en mycket rädd och vilsen liten, pytteliten, människa som inte vet att handskas med det som händer." Orden tog sig in som skälvande cymbaler, rätt in. För visst är det därför jag är där jag är nu. Den här rädslan jag försökt maskera i den här människan jag inte velat vara; den tvåstegsraketen har jag försökt komma tillrätta med genom alkohol. Det går så mycket lättare att vara modig och med sig själv då. För just det ögonblicket.
Som jag tidigare ville skämta till det: "Jag har inte problem med alkohol, jag har problem utan."
Och nu, go'vänner, har jag problem både med och utan den. Och det är inte roligt längre.

Bara en sån enkel sak som att jämföra min egen reaktion på dom svar jag fått i min tråd när jag läst dom påverkad (då) och ickepåverkad (nu) säger mig mycket om hur min hjärna ballar ur när jag super. Den misstänksamhet jag kände då, den här mendraduåthelvete, fientligheten. Och nu den tacksamhet jag känner inom mig över detta forum. Ojojoj...

Jag är mycket orutinerad inom det här gebitet att skaffa sig och vidmakthålla rutiner. Mina föräldrar hade inga heller. Och jag känner så starkt att det är vad jag behöver och vill lägga fokus på. Att vidmakthålla rutiner innebär motstånd (men faan, måste jag nu igen..!) vilket får en outmejslad gråsten som jag att utvecklas en smula. Och att falla tillbaka på rutiner när livet stormar är en trygghet. Alltså: mer rutiner till det orutinerade folket!

Tack, Ebba! Hoppas din förkylning är i avtågande. Sätter lite försynt en kvast färgstarka tulpaner i en vas nära dig. :)

En annan sak som slår mig är hur jag känner att jag skriver lite "von oben", lite kontrollerat sådär, fastän det alls inte matchar innanmätet. Någon annan som känner igen sig? Eller så kanske det bara handlar om att hitta sin egen röst i ett nytt forum.

Fredagshälsningar till er alla från en nykter LenaNyman som seriöst funderar på att inte alls öppna den där rosédunken jag har hemma när aftonen kommer. Man mår ju så himla bra utan!

LenaNyman
fre, 2014-09-19 - 15:21

... det är att inte ha mer, ibland, att sätta emot sitt sug. Jag har alltid varit en quick fix-are. Livet ska vara lätt att leva, ah, ha-ha, ha... :/

När jag vill ha något så ... ja, det heter väl dålig impulskontroll, kanske, det här på studs-beteendet. Och nu har jag börjat snegla på det här rosévinet. För goddammit, vad duktig jag har varit idag! Och jag blir så fascinerad av mig själv. Inte går jag omkring och mår dåligt just nu, ingen ångest, ingenting. Men det är ju fredag, goddammit! Och än är jag inte sugen på allvar. Jag iakttar mitt eget resonemang och blir närapå full i skratt över att jag frivilligt kan tänka mig att styra över på andra sidan när jag så många gånger förr fått det bevisat för mig att det är mycket bättre att hålla sig kvar på den ena sidan. Man är inte speciellt smart då. Det finns inte tillstymmelse till sensmoral, att lära sig av sina misstag. Hur kan detta komma sig, undrar jag för mig själv, och där går jag bet. Är det för att jag är alkis? Eller bara totalt ologisk? Eller inte mer rädd om mig än så? Är det ens intressant varför?

"Jo, förstår du, LenaNyman, när du häller upp den där rosén så vaknar du och mår skit på söndag."
"Va? Är det sant?! Nej, det kan inte stämma! Måste testa." (Testa igen.)

Men än är jag här på forumet. Spikans nykter. Och glad över alla människor som är dess förutsättning. Tack!

Stingo
fre, 2014-09-19 - 17:20

I vasken med det bara. Varför pinar du dig själv med att hänga upp det framför dig?

Ebba
fre, 2014-09-19 - 17:25

Ge vinet i ett paket till nån du hatar nu genast. Nej det är för elakt. Häll ut det annars bussar jag hunden på dig. Lugn, jag har inte ens en hund men jag vet att du förstår.

LenaNyman
fre, 2014-09-19 - 18:36

... när man hänger här. Jag kan inte ha alkohol hemma för jag dricker bara upp den. Den står där som en stor, härlig jordgubbstårta; omöjlig att motstå. Och jordgubbstårtan skulle inte ens stå på hallgolvet just nu. Den var avsedd för annat evenemang som ställdes in i sista stund. Så den står på mitt hallgolv, okyld och dan. Och jag vill inte hälla ut den i slasken eftersom jag inte tagit beslutet om att inte dricka. Och i mina öron låter hela resonemanget som att jag är en alkoholist som inte nått min botten än. Rätt skönt att sätta ord på tillståndet.
Det "lustiga" är att jag nu tagit fram glaset och hällt upp (inte druckit, dock, för då skulle jag inte sitta och skriva här) med någon slags resignerad gest. Och jag undrar vad som gör mig resignerad. Det ena är:

"Men, herregud, låt oss få den här jävla fyllan överstökad nångång nu då."

Det andra är:

"Där ser du, LenaNyman, du var alkis trots allt."

Så jag återkommer men inte mer ikväll. Kram.

anonyMu
fre, 2014-09-19 - 19:35

MEN SNÄLLA RARA DU: HÄLL UT SKITEN FÖR FAN!!! :-(

Men om du nu inte läser detta förrän på söndag... HA INTE VIN (eller annat) HEMMA!!! Det är bara till att göra livet onödigt jobbigt. Det blir bara svårare för dig.

Kram till dig

aeromagnus
fre, 2014-09-19 - 19:51

Ingen ogillar dig för dina inlägg, tvärtom. Man märkerbofta om någon skriver på fyllan. Tonen är hårdare, språket sämre men det är åndå en vilsen själ bakom tangenterna. Det är handlingarna vi ogillar, inte människan bakom. Du är en superb människa men a säger något annatnåg dig och du har tyvärr fallit för det.

LenaNyman
fre, 2014-09-19 - 20:13

[Halvsju på kvällen börjar jag dricka. Hon är lite mer nu, strax åtta och jag är berusad. Jag känner det i min blick som ändå inte mött någon annans, jag känner det i mina ansiktsmuskler. Och det är precis i denna stund jag fattar varför jag ger mig hän åt alkoholen. Det är så himla skönt, där jag är, på min plats just nu. För just nu vilar jag. Jag drar efter andan och låter min mage släppa ut sig.
Jag ser mig om efter min familj. Ingen finns där förutom en förflugen fluga. Jag längtar efter sällskap. Vad jag längtar.
Jag tänker posta detta under min tråd. Även fast jag druckit. Jag behöver veta vad som händer mig när jag dricker.]

LenaNyman
fre, 2014-09-19 - 21:09

[Halvsju på kvällen börjar jag dricka. Hon är lite mer nu, strax åtta och jag är berusad. Jag känner det i min blick som ändå inte mött någon annans, jag känner det i mina ansiktsmuskler. Och det är precis i denna stund jag fattar varför jag ger mig hän åt alkoholen. Det är så himla skönt, där jag är, på min plats just nu. För just nu vilar jag. Jag drar efter andan och låter min mage släppa ut sig.Jag ser mig om efter min familj. Ingen finns där förutom en förflugen fluga. Jag längtar efter sällskap. Vad jag längtar.Jag tänker posta detta under min tråd. Även fast jag druckit. Jag behöver veta vad som händer mig när jag dricker.]
[Kvart över åtta. Jag stryker mig oplanerat över ögonen. Har inga problem att hitta tangenterna och jag sörjer över vad som ska komma. Häller upp. Tar en klunk. Och specifikt: Jag är varm och torr. Inte kall och svettig som jag brukar vara när jag är nykter. Som jag längtar efter att vara varm, torr och trygg, alltid. Själen gillade inte när jag tog första glaset. Mycket tydligt fick jag det framfört för mig. Och jag drack det ändå, rätt upp i ansiktet. På min egen själ. Nu är klockan kvart i nio. Jag har beslutat mig för att strunta i stycken och klamrar – det var väl en i början och det kommer en efter. Det är precis det här tänkandet, reagerandet… Man släpper bara efter. Och jag tar en klunk till. Och nu är allt tänkande meningslöst för nu är hjärnan dyngpackad. Nu är jag rov för alla slags känslor. Jag tar en klunk till. Batju. Nu kommer det här älskar du mig. När jag kan säga, vet du vad..? På fyllan. Och jag skulle så lämna det här stadiet och jag vill så komma in i det. Nio på kvällen. ”Låter jag packad?frågar jag min sambo. ”Det är klart du gör det.” Säg mer då. ”Så fort du dricker blir det så. Ingen ände.”

LenaNyman
fre, 2014-09-19 - 21:52

Jag postar detta under min tråd. Även fast jag druckit. Jag behöver veta vad som händer mig när jag dricker.
[Halvsju på kvällen börjar jag dricka. Hon är lite mer nu, strax åtta och jag är berusad. Jag känner det i min blick som ändå inte mött någon annans, jag känner det i mina ansiktsmuskler. Och det är precis i denna stund jag fattar varför jag ger mig hän åt alkoholen. Det är så himla skönt, där jag är, på min plats just nu. För just nu vilar jag. Jag drar efter andan och låter mina magmuskler slappna av. Jag ser mig om efter min familj. Ingen finns där förutom en förflugen fluga. Jag längtar efter sällskap. Vad jag längtar.]
[Kvart över åtta. Jag stryker mig oplanerat över ögonen. Har inga problem att hitta tangenterna och jag sörjer över vad som ska komma. Häller upp. Tar en klunk. Och specifikt: Jag är varm och torr. Inte kall och svettig som jag brukar vara när jag är nykter. Som jag längtar efter att vara varm, torr och trygg, alltid. Själen gillade inte när jag tog första glaset. Mycket tydligt fick jag det framfört för mig. Och jag drack det ändå, rätt upp i ansiktet på min egen själ. Nu är klockan kvart i nio. Jag har beslutat mig för att strunta i stycken och klamrar – det var väl en i början och det kommer en efter. Det är precis det här tänkandet, reagerandet… Man släpper bara efter. Och jag tar en klunk till. Och nu är allt tänkande meningslöst för nu är hjärnan dyngpackad. Nu är jag rov för alla slags känslor. Jag tar en klunk till. Batju. Nu kommer det här älskar du mig. När jag kan säga, vet du vad..? På fyllan. Och jag skulle så lämna det här stadiet och jag vill så komma in i det. Nio på kvällen. ”Låter jag packad? frågar jag min sambo. ” Det är klart du gör det.” Säg mer då. ” Så fort du dricker blir det så. Ingen ände.” Säger min sambo som känner mig bäst.]

LenaNyman
fre, 2014-09-19 - 23:50

... och det gjorde han. Vi var ute på lokal bilfärd och när jag passerade min barndomsadress var jag nära på att kräkas. Jag fattar att jag har en bit att vandra och jag är livrädd. Och jag skriver det här när jag är onykter. Jag behöver ha min resa så jag ser den när jag ser den. (Onykter, alltså, när jag skriver detta.)

Ebba
lör, 2014-09-20 - 06:04

När du läser det här hoppas jag att du har nyktrat till, det var ett medvetet val från min sida att inte skriva något igår och det förstår du nog varför :)

Jag kan nästan inte tro att det är sant, det är nästan för snyggt för att vara sant.

Här kommer du, en uppenbart smart individ (nykter) och bjuder oss alla på en sann föreställning en fredag kväll.

Jag tror att du är ett geni Brakfylld som gjorde som du gjorde - dokumenterade din fylla - för att ha i studiesyfte - när du blivit nykter.
Shit jag var nervös igår att du skulle spåra ur och skriva galenskap.
Men tack och lov gick det bra ändå :)
Jag börjar mer och mer känna hopp om att du en dag klarar att hälla bort rosé innan du ens druckit av det.

Det är vad jag hoppas på.

Kram Ebba

LenaNyman
lör, 2014-09-20 - 13:18

... och nu finns det inte en droppe alkohol i huset, om man nu inte räknar med ättiksspriten. Skönt. Jag är lättad. Fri. Gott.

Det är faktiskt första gången jag medverkar till att hälla ut alkohol i slasken i stället för att hälla ner den i strupen. Vilket osedvanligt genialiskt trick, man nästan häpnar.

Jaha. Det är så här det känns, alltså, att vara alkoholist. Intressant. Det kan ibland vara svårt att foga ihop sig själv, sina motstridiga sidor och nu har jag lagt den här pusselbiten till brakfyllds mosaik. Det blir så tröttsamt med antingen-eller. Mycket mer harmoniskt med både-och.

Ja, Ebba, vem tusan var inte nervös igår. Men det ordnade upp sig till slut, tack och lov. Och idag är jag fri, alkoholfri, man kan bli religiös för mycket mindre. Tack, alla ni som kommenterat. Det värmer så mycket! Och det är så skönt att lugna sin cyberomgivning med att precis just idag ska jag ingen alkohol dricka, inte ens ättiksspriten skall vidröra mina läppar.

Kram på er! Jag tycker om att ni finns.

Ebba
lör, 2014-09-20 - 15:19

Ebba, du är alkoholist, hur känns det för dig att vara det?

Det känns bra. Första gången jag konstaterade att jag är alkoholist var jag 24 år och hade druckit öl direkt på morgonen för att kunna tänka och sluta darra. Då hade det gått långt. Dock sade jag på mina första AA-möten "Hej jag heter Ebba jag är alkoholist" bara för att vara snäll mot de andra "stackars riktiga alkoholisterna" i rummet.

Ordet alkoholist tycket jag idag om, på så sätt att det identifierar mitt beteende gällande alkohol. Jag har inte gjort allt idiotiskt jag har gjort på grund av att jag ÄR en idiot utan till följd av att jag har problem med alkohol och ÄR alkoholist.
Utan alkohol i min kropp gör jag inte allt sånt där.

Därför tycker jag om ordet alkoholist - det ordet har lärt mig så mycket.
Man kan se på det som en sjukdom på detta sätt:

Cancer kan förhoppningsvis botas med cellgifter operation strålning.
Diabetiker behöver insulin.
och så vidare.

Går det att bota en alkoholist? Nej. MEN om en alkoholist inte dricker alkohol är den frisk.

Kram <3