Forum för anhöriga

Jag har tidigare, förra året skrivit inlägg om min mamma. Mamma har nog varit full i minst 15 år, vi har kanske vetat om de lite mer än halva tiden.
Mamma dricker varje dag, hon är full, elak, sluddrar, snubblar och utsätter andra för fara. Kör bil full, bjuder in grannens barn eller nu mina syskonbarn på olika aktiviteter som kan sluta illa. Visst hon håller sig uppe oftast och det ser kanske inte så farligt ut utifrån, men jag är ständigt rädd att hon ska skada någon annan.

Hallo, jag är ny här och undrar om nån kan komma med lite tips?

Kanske blir ett långt inlägg...

Har varit ihop med den här killen förut, det vara i ca 4 år. Han drack, jag drack också men lyckades sluta efter 2 år! Jag tog hand om allt, städ, tvätt, hund och mat... Vi gjorde slut och tog upp kontakten igen efter 2 år, och det är sen April det här året. Sen dess har vi varit ihop igen.

Kommer man kunna lita på sin respektive igen om att dom inte dricker igen?

Min sambo och far till vår dotter och kommande son har gått med på mitt ultimatum att inte dricka mera. Han har nu gått på 3 AA möten men ikväll slogs jag utav tanken att jag tror han har druckit igen.. det gick så långt att jag filmade när han satt och nickade till på sängkanten efter att ha varit ute i köket och fumlat med något.
Jag kan inte känna någon spritdoft och mig veterligen finns det ingen sprit hemma men ändå finns misstanken där att han verkar påverkad :(

Min man och jag separerade för 6 månader pga hans drickande. Vi var gifta i 25 år. Min man hade alkoholproblem i många år men tills slut så blev det värre, han blev personlighetsförändrad -respektlös. aggressiv, hetsig, börja smygdricka och ljuga etc. - ja ni vet. Jag orkade inte längre leva i ett destruktiv förhållanden jag höll på att gå under själv. Han fick välja mellan mig och alkoholen, han valde alkoholen och vägrade hjälp. Det var en tuff tid men jag lyckades få kraft att ta mig loss.

Jag har varit tillsammans med en man i ca 3 månader. Han är nykter alkoholist sedan 17 år. Han har levt ensam sedan dess. Är det normalt att inte prioritera förhållandet? Jag kommer absolut längst ner på hans prioritetslista, efter jobb, bilar, vänner. Han har tid att träffa mig ca 1 gång i veckan, då kommer han hit, tjafsar och ifrågasätter hur jag gör saker. Sover här, men vill inte ha sex. Åker härifrån direkt när han vaknar. Skyller på att han måste hem och ta medicin, som jag sagt att han kan ta med hit. Men det gör han inte.

Min pappa har haft alkoholproblem under hela min uppväxt. Han har aldrig lyckats bli nykter alkoholist och dricker idag 1-3 öl/kväll. Det är ca 2 år sedan han tog ett rejält återfall.
Min mammma dricker också ca 1-3 glas vin/kväll.
Jag har nu tre egna barn. Ibland är mina föräldrar barnvakt (oftast på dagtid) och jag har inte upplevt någon oro över det.

Jag är ny här och kommer att berätta mer om vad som hänt mig. Men idag har jag blivit medlem i forumet bara för att få ur mig den hemska tanke jag bär på men som jag aldrig kommer att vilja uttala högt för någon: jag önskar att barnens pappa var död. Jag går sönder av allt han utsatt oss för och står inte ut med tanken på att för alltid vara bunden till honom på grund av att vi har gemensamma barn. Det vore lättare om han var död. Jag vet att jag är gräslig som tänker så, men så är det bara. Och kanske finns det någon här på forumet som kan känna igen sig i den känslan.

Thank you for getting me logged in.
And for a good forum, I'm happy to share the work, experience, fun to entertain. And a useful knowledge. For sustenance

Hejsan,
Eller vad man skriver.
Jag är man som lever ihop med en annan man. Vi har varit tillsammans i två år och ska snart flytta till vårt första gemensamma boende. Han har sin lägenhet men har mest bott hos mig sedan vi träffades och han blivit en stor och viktig del i mitt liv. Också i min 10-årige sons liv, de är jättefina tillsammans!

Så är det den årliga semestern, som många av oss anhöriga vet vad det innebär. För min del innebär det att jag ger min man en sista chans att ändra sina alkoholvanor, men efter en vecka är han på väg att sumpa det.
Min man har under många år druckit rätt mycket, dels för att han har många festande kompisar och dels för att det varit så i hans familj.
Bakom allt detta tillhör också att han druckit whiskey på kvällen för att "kunna sova", "känt sig bättre i magen" av det.