Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

medberoende

Hej
Min man dricker. Med jämna mellanrum. Det har pågått i många år.
Hur kan man leva med en människa som man inte kan lita på? Kärlek, tillit, även medlidande försvinner. Man tror inte på löften, god vilja.
Men JAG då? Varför står jag ut med det i så många år? Varför kan jag bara inte packa mina väskor och ge mig iväg? Varför känner jag ansvar, eller varför känner jag mig skyldig?
Medberoende? Var kan jag få hjälp? Vårdcentralen skickade mig till drogbehandlings centrum. Dessa hade ingen behandling för anhöriga.

Helgalkis?

Jaha. Äh. Klump i magen bara av att skriva här. Men har läst här inne i ett par månader o känner att nu är det dax. Så vi har varit tillsammans i ca 13 år. Varav förlovade i 10 och gifta i 4 månader. Jippo. Smart beslut. Min man har alltid haft en hög tolerans för alkohol. Han blev på fester den glada skämtsamma onyktra personen. Jag tyckte mest det var pinsamt. Men han var ju glad. För 3,5 år sedan åkte vi på semester till hans föräldrar och då smusslade han med Jack Daniels. Det var väldigt billigt där och han gömde en flaska på vårt rum. Ville inte att föräldrarna skulle se.

Läst här inne ett par dagar nu...

Och alla har samma erfarenheter, allas respektive beter sig mer el mindre på samma sätt....lögner, sprit gömmer, humör...ångest och förlåtelse tal.

Jag vill inte på något sätt sticka ut hakan, inte döma ( då dömmer jag även mig själv ) men vad håller vi på med??????
Jag e arg mellan varven, o tror det tar ett tag till innan jag e klar med mig själv....har även läst etanoldrifts checklista och förklaring varför man inte lämnar tidigare och den stämmer säkerligen för väldigt många!!!!

Dags igen

Efter otaliga löften om bot och bättring, efter att ha hittat gömda flaskor på de mest uppfinningsrika ställen, efter att ha blivit ljugen rakt upp i ansiktet gång på gång av kärleken i mitt liv brakade jag ihop totalt i höstas. Tillit och trygghet är så otroligt viktigt för mig, utan den rasar marken jag står på.

Hur förlåter man?

Kan man förlåta? Vi har nu tagit ett rejält snack med maken. Samlades i familjen och pratade. Han tog mest åt sig av att anställda pratar, att våra barn far illa och gråter när pappa är full bryr han sig inte om. Han lovade i alla fall att vara nykter i ett par månader och jag bad honom att söka hjälp men han sa inget om det överhuvudtaget. Så vi har lugn och ro ett par månader framåt i alla fall. Efter fyllorna kring nyår har han varit retlig, stingslig och minst sagt inte särskilt rolig att vara runt omkring.

Hur länge e man arg?

Hej alla...ett tag sen jag skrev nu.

Nu är det 4 1/2 mån sen jag bröt på riktigt, han har hört av sig mellan varven på sms, han dök upp hemma hos mig o kunde inte förstå varför jag ansåg att höra av sig innan tillhör allmän hyfs....
För ca två veckor sen fick jag sms på kvällen....att JAG aldrig skulle höra av mig till honom igen....svarade o fråga om han va full o fick till svar att han minsann aldrig kom dricka sprit igen i hela sitt liv...och frågade om jag träffat nån annan...!!!!!

VIRUSVARNING!!

VIRUSVARNING!
Det händer att en del obetänksamma och ibland illvilliga element utger sig för att vara medlemmar och sedan postar/lägger in diverse länkar i olika trådar..
Bla en "amelias" och nu sist "Ljusetitunneln".. (vet att jag sett sånt här tidigare också)
Och vill varna för att klicka på en del av länkarna.. Har bekanta som fått skräp i sina datorer..
Har även själv för något år sedan fått upp en virusvarning (har ett mycket effektivt program!) sedan jag av misstag råkat klicka på en länk i ett inlägg!