Hej
Är helt ny här och inser att jag faktiskt inte är ensam i alkoholberoende. Det känns bra.
Jag dricker på tok för mycket när jag är ensam. Varje dag. Mår absolut inte bra. Har bestämt mig för att det inte kan fortgå och ska till läkare. Har läst på vad ett långvarigt drickande ger för skador, känns inte bra. Fast det har jag ju egentligen vetat hela tiden. Sista vinet passerade strupen igår vid 23. Då bestämde jag mig att nu får det räcka.
Idag helt söndergråten efter en natt med ångest över hur jag undanhållit för mina närmsta om hur det egentligen ligger till. Finns inget stopp i mig liksom. Dricker tills jag däckar.
Förutom när jag är med min särbo eller "ute bland folk".
Nu vet särbon. Och en nära vän.
Mår skit. Blotta tanken på vin nu framkallar kväljningar. Ångest. Kan inte äta. Svullen i ansiktet och ögonen dimmiga. Har funderat på hur jag hamnade här. Alkoholkonsumtionen ökade i samband med antalet stressade situationer, med ångest. Har druckit för att döva. Det var längesedan jag kände mig helt klar i huvudet.
Har ett arbete, och vill fortsätta ha det så. Hade ett körkort, har inte det längre. Inget jag är stolt över. Jag skäms så oerhört. Nu efter 13 timmar alkoholfri är det ganska jobbigt, skakar och mår illa.
Hatar alla dessa helger som gör det mer legitimt att dricka.
Har bestämt mig, inget mer dricka på väldigt länge. Vill vakna och känna mig stark och frisk. Just nu ser jag för jävlig ut. Alkoholist. Snygg titel på visitkortet. En del jag känner skulle bli väldigt förvånade om de visste.
Vore tacksam för förslag på olika behandlingar som verkar fungera. Har läst här om MET, vem och vilka arbetar enligt den? Privat eller kommunalt? Erfarenheter eller någon annan som vet?
/xx