Jag förstår att det svider och känns grymt, att bli bemött med ilska, ironi och "elakheter" när man just blivit ny-nykter.
Men försök att se det såhär:
I många år kanske du är den enda som "pratat" och då på fyllan.. Kallat henne/honom både det ena och det andra för att få dricka i fred och för att hon/han inte ska peta i dina alkoholvanor.. (hur du för övrigt behandlat din omgivning under vissa brakfyllor, behöver vi inte gå in på här!)

Klart att det inte kan sopas under mattan på bara ett par veckor..

Självklart tvivlar hen /din familj, på att du menar allvar den här gången.. (för jag antar att du försökt "dra ner" förut och vi som är medberoende brukar veta på dagen när, det är dags för nästa runda av helvetet att bryta ut..)

Nej, precis som människor som inte tror att en ny förälskelse märks, så tror många beroende, att det inte märks på som när de börjar bli "sugna" igen..
Det är oerhört små subtila signaler i början och om man då påpekar, så brukar man mötas av hånfulla kommentarer om att man är nojig, knäpp och allmänt knasig, för allt är ju "lugnt"?

Inse, att tidsperspektivet INTE är detsamma, vare sig för individer eller för olika perioder i ens liv!

Det som för den beroende är en hel "evighet" av nykterhet, speciellt i början när ni kämpat mot allt sug, illamående och abstinens, (utan att ens vara särskilt trevliga eller sociala) kan vara ett "ögonblick", för de medberoende.. Om de kanske inte ens lagt märke till kampen, för att ni inte sagt något..

Kanske liknar det rentav signalerna som brukade sändas ut straxt för en riktig "holmgång"..? Och då är det ju inte undra på att de är avvaktande..
Jag tror inte att någon blir "alkoholist" på en superkort period, så förmodligen har du druckit på olika sätt i åratal (inte bara några veckor eller månader..)

Förmodligen har du tidigare fått signaler om att det egentligen inte är okej, men du har valt att blunda..?

Det är klart att den medberoende undrar: Och vad är det som är annorlunda den här gången?

Det enda som hjälper är faktiskt att bevisa det!

Dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad och år efter år!
Om er medberoende då står kvar och stöttar er, så ska ni faktiskt vara tacksamma..
Och sedan inse, att vi medberoende också är "sjuka".
Sjuka av vårt medberoende och vi behöver också hjälp att hitta ett nytt liv och ett nytt sätt att förhålla oss..

En sak vill jag som medberoende trycka på!

Ta beslutet för DIN skull!

Lägg aldrig över ansvaret för DIN nykterhet på din sambo/fru/man/dina barn, med att resonera, att om det spricker ändå, så är det ju ingen mening att bli nykter..
Då har du valt fel anledning och kommer garanterat att misslyckas, eftersom det riktiga livet (utan A) är fullt av besvikelser som man måste lära sig att tackla ändå..

Jag önskar ALLA er som kämpar så hårt härinne ett stort LYCKA TILL!
En hel påse styrkekramar för att ni är så modiga att ni vågar skriva om hur det är!

Zorro

Ett helt fantastiskt inlägg! Stort tack! Beskriver just nu min egen hemsituation i sista inläggen i min tråd och detta inlägg stämmer in så otroligt bra!
Tack!

Leverjag

Etanoldrift,
Det finns ingen som skriver så som du gör, så tydligt och träffande! Tycker allvarligt att du ska skriva en bok och ge ut. Det kan vara något som passar dig och ett projekt som dessutom hjälper så många andra. Du har unika erfarenheter och dessutom begåvningen att förmedla dem till andra. Fundera på det. :-)

Tack för att du delar med dig, som väcker begrundan.

etanoldrift

Tack Leverjag :-)
Det värmer.. Tror jag konstaterat, att ofta lever vi som är beroende och medberoende sida vid sida.. Vi kan inte fortsätta att låtsas som den andra inte finns eller att tala med varandra via "tredje part"..
Så jag försöker sätta mig in i båda sidors problematik.. Allt är som bekant inte svart eller vitt ;-9

Nyckelpigan

Fantastiskt skrivet! Jag har varit medberoende och förstår exakt vad du menar! Jag är ju nu även på andra sidan och vet att handling och tid är det enda som kan göra att tilliten byggs upp igen. Det betyder inte att det är lätt under den tiden, det är väldigt tufft och ensamt men man har då alla fantastiska vänner här som stöttar och tror på en när man knappt gör det själv. Ibland är det en välsignelse att veta vad de runt omkring en går igenom, ibland en förbannelse eftersom skulden blir så tung att bära. Jag upplever att det var tuffare att vara medberoende, när jag slutat dricka vet jag vad jag tänker och mår bra, kan slappna av i det och hitta nya vägar. Som medberoende står du maktlös sidan om och det blir inte heller den befrielse du trott du skulle känna om missbrukaren slutar. Precis som de skriver är medberoende även en sjukdom och det kan komma som en chock om man trott att "bara han/hon slutar dricka så blir allt bra" att det inte är så enkelt. Vi kan inte heller förvänta oss att våra anhöriga ska vara lyckliga bara för att vi slutat... Tillsammans och ev med hjälp utifrån får man bygga upp en ny relation. Stor kram

etanoldrift

Ja, jag har på sätt och vis sett båda sidor själv också..
Jag påstår inte att någons kamp är enkel..
Inte att finna sin alkoholist nykter heller.. För det kräver ju att båda parter tar sitt personliga ansvar..
Många gånger finns det gamla fnurror som aldrig klarats upp, utan dolts i alkoholdimmorna..
När man kommer ur dimman så kan man inte bara låtsas som att det är borta, om man inte tillsammans tittat på det..
Ja, jag är också medveten om att många går isär, när alkoholisten väl blivit nykter.. Kanske är hen inte den person man trodde..?
Kanske har man inte längre något att skylla alla "pseudokonflikter" på?
Eller så har man helt enkelt vuxit ifrån varandra..
Allt är inte alltid så enkelt som att skylla på alkoholen, även om den ÄR den största boven i dramat, då alkoholisten oftast iinte alls är närvarande de perioder hen dricker..
Stor kram tillbaks <3

harrim

Tack för inlägget i vår avdelning i forumet. Själv håller jag på med att förändra mitt drickande sedan snart tre månader. Förut var det alltid hustrun som tryckte på en vit månad och som jag genomled. Mot slutet fuskade jag mig till och med genom den. Denna gång har jag själv bestämt mig för att ta tag i mitt drickande. Jag har inte berättat för hustrun om mitt beslut och hon har heller inte kommenterat det även om hon förstås ser vad jag gör. Hon vill kanske inte väcka den björn som sover. I mitt fall har det verkligen stämt att förändra drickandet är ett beslut som jag måste fatta själv och göra det för min egen skull. Så är det nog för de allra flesta.

Det tog emot att läsa i de anhörigas forum. Det är något jag började göra först för en månad sedan. Det är verkligen tankeväckande vad man ställer till med även om mönstren förstås är mycket olika. Jag fortsätter att läsa där som en del i processen men jag vill inte kommentera. Bra initiativ att ta upp frågeställningen här också

etanoldrift

Hej Harim och tack för din kommentar!
Ja, jag tillhörde också dom medberoende som tjatat om att "dra ner" och vita veckor.
Vita veckor som blev kortare och kortare.. (nej han trodde inte heller att det märktes när han fuskade..) Själv viftade han bort det med: Äsch, det är ju bara ett par öl..
Jag kunde i princip tala om när han tagit första klunken.. (som medberoende utvecklar man oerhört känsliga sensorer, för kroppsspråk, hållning, tonläge, och ordval..)
De som inte träffar beroende dagligdax, ser nog inte de första signalerna på samma sätt..
Mina syskon t.ex. kunde märka att nåt inte stämde, men de kunde inte sätta fingret på det.
Många gånger så var jag tyst "för husfridens skull" för han kunde bli väldigt ilsken och aggressiv, om han kände sig "påkommen"..
Nåväl, hans "vita veckor" finns idag inte i praktiken. Själv räknar han det som att han är "nykter" på söndagar och en kväll i veckan, eftersom han bara dricker folköl/lättöl..
Jag trodde det skulle bli "lugnare" om jag lät honom ha sina "perioder", Men tyvärr så blev effekten den motsatta. Både frekvens och mängd ökade och humöret blev bara sämre..
Så bra att du har tagit tag i det! För i längden går det bara utför!

Och mina inlägg på anhörigsidan är ni alla välkomna att kommentera om ni vill! Jag ser gärna en vettig diskussion <3

Leverjag

Allt bra Etanoldrift?

Undrar hur det är med dig och saknar dina inlägg i forumet. Hoppas du skriver på din bok och tar hand om dig väl. Ge gärna ett litet livstecken om du vill. ?

etanoldrift

Tack själv farmor! Bra kämpat föresten (gäller allihop!)
Ja, det finns mycket att se upp för och ibland gäller det att bena ut vad som är vad, så man i vissa lägen inte kastar ut barnet med badvattnet ;-)
Kemikalier överhuvudtaget, tror jag att man som "beroende" ska försöka undvika om det går <3

farmor

Ja, vi beroendehjärnor har ett belöningssystem i hjärnan som behöver läkas och skötas om. Det är lätt att falla in i ett annat beteende som triggar ett nytt beroende.