av Jackofhearts

Hej. Jag är en kille 30 år som vill in i den varma gemenskapen som ni verkar ha här.Jag har läst en hel del och är mållös hur snälla och icke-dömande alla verkar vara. Vart ska jag börja?
Har val i ca 7 år haft känningar att det gått mot en av mina största mardrömmar. Jag Alk... Nej inte jag. Jag dricker ju inte så ofta. Tränar Mån till fredag kör lite extra knäböj lördag så är man väl värd en öl? Men en öl blir flera, typ 10. Vill jag leva livet såhär. Bakis trött och jävlig. Svaret är nej, ändå gör jag det gång på gång på gång.

Dricker alldeles för mycket. Kopiösa mängder ibland. Min flickvän förstår väl vart jag står i allt. Hon stöttar mig. Samtidigt som jag misstänker att hon egentligen inte vill smutsa ner sig med mina problem.

Dricker inte varje dag men när jag väl kör, så kör jag. Orkar inte må såhär längre. Vill ha kontroll såklart. Som allt va förr. Men alkohol är en lurig jävel och kräver mer. Var det Benny Haag som sa att man vill alltid ha en till? Stämmer på mig iaf. Allting är väl en process och jag nog förbrukat mina timmar som onykter. Nu börjar kraften ta över. Men jag vill vill vill inte låta mig försjunka in o den här livsstilen. Förut var allt skoj med fest. Nu är det inte ens kul längre. Själv trött och ensam. Jag och min vapendragare. Vilken jävla kompis. Vakna nätter o allmän misär. Tack för den här tiden men jag tror jag dumpar dig.

Jackofhearts
mån, 2016-02-15 - 16:06

..har jag upptäckt vad tiden lider. Nu har jag skippat borsten i 1.5 månad och jag inser att det är lång process det här med att hitta tillbaka till sig själv. Acceptera och tycka om sig själv. Första veckan nykter var jag livrädd, sömnen var obefintligt och ångesten total. Säkert fanns det en viss abstinens som påverkade mig men mest av allt var jag rädd för att umgås med mig själv och mina tankar nykter utan att kunna skjuta på alla tankar genom att fokusera på nästa "flykt".

Jag är så avundsjuk på er här verkar så nyfrälsta och lyckliga i sin nykterhet. Vet inte om det handlar om att ni "kapitulerat"och verkligen insett fördelarna, om ni fruktar för ert liv i tankar på eventuell framtida konsumtion av alkohol eller om ni är duktiga på att lura er själva( menat på ett bra sätt) , men då förstår jag inte hur återfall kan förekomma. Menar absolut inte att trampa någon på tårna. Jag är så nyfiken på hur människor i min situation tacklar livet och tänker kring allt bara. Antingen är jag väldigt annorlunda eller så är jag ett hopplöst fall, men jag har alltid druckit för att komma ifrån mig själv och all min ångest. Nu är den här hela tiden och det är ju halvt olidligt. Men jag håller i, inser fördelarna med att vara nykter även fast livet inte är i närheten av så lyckligt som många andra verkar ha det. Förstå mig rätt, livet är ljusår bättre än första veckan utan, men den här lyckan som vi alla eftersträvar finns inte just nu. Kanske är det vädret, kanske nåt annat. Jag menar, livet löser sig väl inte bara för att man plockar bort ett gift. Man ser iaf till att man har förutsättningar att nå dit man vill. Kanske borde prova att prata med nån om "mina problem". Komma till roten osv. för att hitta lite lycka. Kanske något negativt inlägg men det är så jag ser det här forumen. Hade jag mått bra i livet och haft kontroll med alkoholen hade jag inte varit här.

Har läst mycket här på senaste och det ger mig väldigt mycket fortfarande. Tråkigt att det varit lite dålig stämning och hårda ord men vilka forum har inte olika läger eller människor som inte går ihop med varandra, även om man delar samma problematik runt alkohol. Jag trodde det skulle va betydligt hårdare stämning och betydligt fler som skrev onyktra så jag tycker efter den här tiden att det fungerar över min förväntan iallfall.

Har egentligen inte satt upp några mål med min nykterhet, vet inte riktigt vad jag vill där. Jag vet bara att jag mår marginellt bättre utan. Så jag kör bara på så får jag se vart det leder. Just nu har jag inga planer på att dricka iaf och det känns bra. Vill verkligen inte köra nåt "race" igen, någonsin.
Note to self om jag trillar dit. Sömnen blir bättre, men det tar tid, ungefär en månad.

Rosen
mån, 2016-02-15 - 18:30

Jag tror att det där flyktbeteendet som man haft i stort sett hela sitt vuxna liv kanske har fyllt sin funktion på något sätt. Åtminstone känner jag det som att man behövt ta ledigt från sig själv helt enkelt. Timeout. När sedan alkoholen blir till större problem än lättnaden i flykten så måste man försöka hitta något annat sätt. Man får försöka fatta att det är så här livet är. Varken mer eller mindre. Det har det så klart varit hela tiden, även när man blundat. Upp o ner.
Jag håller verkligen med dig om att man inte blir så satans lycklig bara för att man låter bli att dricka. Jo, första tiden kan man ju känna sig euforisk över att man blir friskare, men sedan hinner problemen ifatt en. En tröst är i alla fall att det är lättare att handskas med dem när man är nykter. Och förmodligen blir det ett bättre, lugnare och friskare liv. Man har ju bara den här stunden på jorden. Tror jag.

Jackofhearts
tis, 2016-02-16 - 12:28

Känner jag också Rosen. Att det är som att den mirakelmedicin som hjälpt en att fly från sig själv och verkligheten sakta men säkert blivit den största orsaken till onödigt mycket lidande i livet. När jag smakar på den insikten känner jag mig väldigt ensam, vilsen och övergiven.Jag känner mig lurad och dum. Ofattbart att vi romantiserar det gift som bryter ner oss till den grad att det lämnar oss med självhat och känslor av misslyckande. Bättre att lämna ett dysfunktionellt förhållande än att stanna kvar och illa fäkta som det så fint heter. Jag vill ju uppleva livet nyktert på gott och ont, livet är ju lättare att hantera då. Lugnare, mindre toppar och dalar och mer kontroll. Borde ju vara drömmen för någon med mitt kontrollbehov.

Känslomänniskor är nog många av oss som hittat, så även jag. Några timmar efter att jag skrev mitt inlägg igår satt jag på gymmet efter ett svettigt pass och svävande som på moln. Så helt utan toppar är ju inte livet direkt. Topparna är kortare men äkta(!) och de djupa dalarna blir kortare och kortare. Det går nog framåt ändå:)

Heddali
tis, 2016-02-16 - 20:37

Känner igen såväl det du skriver, att jag med alkohol stängt av stress, press men främst vardagsslentrian. Att jag ofta blir innerligt trött på mina tankar, på minnen (som egentligen inte är värre än många andras), på min inre dömande röst som inte alls är den trevliga person som jag vill vara. Jag är utåt sett en sån där supersnäll bussig storasystertyp som nästan är jobbigt "god". Sen inuti kan jag vara nattsvart i tankar ibland, folk som älskar mig skulle bli chockade vilken lava det kan koka runt i mig. Det är som att höra min pappa (som inte är särskilt trevlig faktiskt)som alltid är negativ till folk, tar ut det värsta först, tycker folk är idioter, konstiga, tattare, stolpskott etc etc. Jag vill inte alls vara sån men är så snabb i tanken att hamna där, kämpar emot det själv. Självkritik till absurdum och känslig för okänsliga människor kan adderas till min härliga "jagkänsla". Nu när jag blev helt nykter (8dgr) så var det som att bli överkörd av en ångvält, jag har verkligen dämpat all olust jag kan känna inför att just umgås med mig själv. Även jag har ljusa stunder men har liksom sjok över dagen när det här malandet inuti är jävligt jobbigt. Några glas vin och malandet tystnar. Tyvärr tystnar mycket mer i längden med överkonsumtion av alkohol så jag ska helt enkelt försöka stå ut med mig själv! Du verkar vara en trevlig, reflekterande person och jag hoppas verkligen att du fortsätter att lära känna ditt nyktra jag och bestämmer dig för att det är en rätt hygglig kille som gör sitt bästa med det mesta!

Jackofhearts
ons, 2016-02-17 - 12:15

på det när du skriver "inre dömande röst". Det är den satans rösten man vill bort ifrån! Va skönt det skulle vara om man kunde bli vän med sig själv istället. Jag skulle säga att jag också är en ganska snäll , ödmjuk och glad prick utåt sätt, men inom mig ser det annorlunda ut. Exakt så som du beskriver Heddali.
Har gett upp att försöka prata med människor jag älskar om såna känslor för ingen förstår mig och blir bara oroliga, Förståeligt. Tack för era inlägg, skönt att känna att man inte är ensam med de här tankarna och känslorna. Även fast jag såklart önskade att ingen av oss kände såhär.
8 dgr är ju en grym början! Vad är planen, uppehåll eller helt lägga ner? Utifrån din tråd får jag känslan av att det känns övermäktigt att lägga ner helt, att beslutet framkallar en kravbild som ger ångest? Så känner jag också. Har du satt nån tidgräns eller kör du bara på?

Heddali
ons, 2016-02-17 - 13:17

Ja vad är planen, egentligen vill jag vara helnykter framåt jämt. Bli en Yogatant med örtteer, promenader i ljuset och med inre frid. Vad jag ska göra med min ångest som jag alltid släpar runt med, med den här lilla kitteln av lavan som kokar vet jag inte riktigt. Konstigt nog var de första 8 dgr lätta, nu sista dygnet är det som en kvarnsten runt halsen som bara skulle lyftas av med en vinbläcka. Jag har inte satt någon tidsgräns för alkoholuppehållet utan jag hoppas faktiskt att det är bestående. Jag har i minst 2 år försökt att minska på egenhand men jag skulle säga att det fram till årsskiftet bara förvärrades. två tre dagar av tillkämpad nykterhet blev den fjärde dagen en flaska vin som jag blev halvt däckad av. Om och om igen. varje gång jag druckit vin sista åren vill jag bara ha mer och mer och mer. Jag inser själv att det inte är nyckeln till måttlighetsdrickande, jag klarar inte av det. Samtidigt är det som du skriver, en känsla av stort åtagande. Som att flytta till ett annat land, säga upp sig utan nytt jobb, skilja sig...fast nu skilja sig från alkoholen. Den har varit med ledband i flera år, och det är ett tomrum utan den, speciellt i mig. Att jag sen verkligen VILL vara utan alkoholen, vill må bättre etc är en annan sak. Fått lite goda råd här att ändå tänka NU är jag nykter, närmsta tiden men inte tänka på hur livet blir som pensionär utan vinpimplande :-). Eller sommarsemestern, fjällresan, grillningen, lördagskvällen...

Jackofhearts
ons, 2016-02-17 - 14:00

Helt enkelt och hålla tummarna för att ångesten släpper mer och mer. Det är ju så, vi verkar båda ha insett att alkoholen förstör mer än den ger just nu. Nyckeln till himmelriket måste ju va att känna att man hittar lyckan i nyktert tillstånd, känner sig nöjd och inser att livet är ok och tankarna hanterbara utan att behöva döva sinnena för att få lite "jävla lugn och ro".

För även om man inte har ett fysiskt beroende måste man ju ändå inse att när alkohol ploppar upp i tankarna varje gång man tänker på högtider och semestrar så finns det nog en problematik. Jag tänker nämligen exakt likadant som dig där, nu är ju lugnt, idag är en vanlig onsdag, då skulle jag ändå inte druckit även om jag inte kört nykter period så att säga. Men när man tänder grillen första dagen på semestern, hur ska jag göra då? Det där du skriver om att bara vilja ha mer och mer och mer. Det är ju en enorm stress i det också. Är det värt att ta den där ölen/vinet på semestern för att sen känna att man bara vill ha mer? känner ju så väl igen det känslan, bara ett glas till så kan jag släppa allt.

Har en god vän som jag gick ut och krökade med rätt ofta förr. Pratade med honom för några dagar sen och vi kom in på prat om alkohol. Han kom inte ihåg sist han drack , Han sa " nja det va väl ett tag sen, typ 3-4 månader kanske, det har ju inte varit nån tillställning på länge". Jag tänkte bara, herregud. Jag vet ju själv på dagen när jag drack senast. Lite kontrast i hur människor utan en problematik ser på nyktra perioder.

Jag tror att det är så att man nånstans inte vill vara den här personen som har problem med spriten och man är så envis att man inte vill acceptera det. Men ju mer jag läser och ju mer perspektiv jag får desto mer avdramatiserar jag det här. Tror även det är därför så många fortsätter att prova, för vi vill så gärna hitta tillbaka även fast vi egentligen vet att det förmodligen inte går. Men det finns ju en chans? Ja men det finns även en risk. Och det är frågan om det är värt att ta risken för den där lilla chansen?

När man väl får lite perspektiv tycker jag inte det så allvarligt. Man har svårt att kontrollera alkoholen, inte värre än så. Vi är ju knappast ensamma i det liksom. Anledningarna till att vi dricker är annorlunda men törsten har vi gemensamt. Det är det här ordet alkoholist som gör det hela så laddat. jag borde vara glad att jag inte har en fysiskt sjukdom istället. Mår jag bra av att skippa det så är det ju det jag ska göra, behöver inte vara krångligare än så. Inser man problemet är det bra och allt man gör för att förbättra situationen borde man vara stolt över. Men allt eller inget-mentalitet, självkritiken osv gör att det känns så stort, att det blir en tävling man inte får förlora och därför ser man snarare bara massa hinder i nykterheten istället för att vara glad att man gör framsteg.

Hade det handlat om mat eller så, hade man ju knappast känt att man började på ruta ett bara för att man åt en chipspåse en lördagskväll. Framgången finns ju ändå.

Leverjag
ons, 2016-02-17 - 14:05

Jag känner så igen mig och tycker du beskriver dina känslor och funderingar så bra. Heddalis inlägg likaså. I ditt inlägg #83 står det bla; "Nu måste jag hantera stressen och de höga kraven jag har på mig själv. Jag har tänkt otroligt mycket senaste veckorna. Det gör jag jämt. Tusen tankar hela tiden, tankar på att jag tänker för mycket kan ge mig ångest. Ångest för karriären, ekonomi som jag tycker borde vara bättre än vad den är."

Det där påminner om mig själv. Det ständiga surret, oron och fördömandet i skallen. Att nu behöva stå ut med sig själv och att välja det framför att släcka ner allt, är valet jag också gjort när jag slutade. Det är som att acceptera livet äntligen och "faca" det istället för att ha någon föreställning om att livet borde vara bättre och ge sig anledning till att försvinna till de "mjuka kanternas land" och som du skriver, skjuta upp livet för en stund. Du nämner kapitulation. Jag har använt det ordet och det innefattar att tvingas se livet som det är och tvingas leva nykter i det som är jag. Det innefattar att jag har en stark vilja att fly från jobbiga känslor och därför dricker alkohol i den omfattning att jag mår dåligt av den. För att bli fri som jag kallar det, är jag tvungen att leva i det här. Och om jag vill må bättre behöver jag förändra saker i livet. Och det är inte det lättaste! Jag blir inte en annan person och får ett bättre liv bara för att jag slutar dricka.

Men i och med det beslutet och för att stå ut börjar jag söka efter välmående så långt jag kan komma. Jag har så många invanda tankar och reaktioner som skapar känslor som jag behöver programmera om. Jag tror på att för att jag ska lyckas på vägen måste jag avstå droger, ha bra vanor för kropp och psyke, öva på att hitta avslappning, hitta förlåtande och positiva tankemönster och våga utmana mig själv. En utmaning är att ha tålamod och tillit i att tiden gör sitt även om inte resultat och belöningar infinner sig snabbt och märkbart. Det är där någonstans jag tror att jag kan ge upp. Om livet ändå ska vara så här tråkigt så kan man väl lika gärna få njuta lite av ruset och flykten ett tag. Det spelar ingen roll, liksom. Som Lena skev att inte ge efter för ett "Äh, det är väl inte så farligt/spelar väl inte så stor roll.," Jag tror på att hålla fast och ut i vardagen och vid de små förändringarna och inte ställa krav på mirakulösa under som ska inträffa i ett svep. Lite trist men det kommer men ganska sakta, tror jag.

Jag själv har fått stor hjälp av att införa mindfulness, yoga och lagom träning samt promenader i solljus så ofta jag hinner. Att läsa här och gå i samtalsterapi hjälper mig att fundera över vem jag är och vad jag egentligen önskar. Det är en ganska spännande resa nu när jag låter den få ta tid och inte dömer mig så hårt när jag inte lyckas med allt och på en gång. ;-)

Grattis till din nyktra tid och tack för intressant läsning. Ha det gott!

Jackofhearts
ons, 2016-02-17 - 14:14

än jag just nu har tid med ,måste rusa. Du tog upp många intressanta grejer som jag tänkte jag ska besvara när jag har lite mer tid. Ville bara snabbt kika in och besvara ditt eftertänksamma inlägg och visa att jag sett det. Svarar lite utförligare senare:)

Kram

Jackofhearts
ons, 2016-02-17 - 22:52

Det är väl det man får fokusera på för att hålla lågan brinnande. Att inse att bara för att man inte dricker, sker ingen mirakulös förbättring i sig. Men det är ju en riktigt dålig anledning att ha för att gå tillbaka till ett destruktivt tänkande (och drickande).

Som du skriver och som jag tänkt många, många ggr "Om livet ändå ska vara så här tråkigt så kan man väl lika gärna få njuta lite av ruset och flykten ett tag". Ja, sant i sak. Fel tankesätt! Bättre att tänka att om livet är så tråkigt, gör nåt åt tillvaron. Vad kan jag göra ikväll för att nå mina drömmars mål? För en sak är säker, du når inte dit du vill genom att supa ner dig ikväll mannen! Det är dock lätt i teorin och svårt i praktiken. Det är mycket lättare att ta en flaska vin än att ta tag i det där delarna som tynger än, som gör en olycklig, hantera surret helt enkelt. Men då kommer man ju aldrig få uppleva riktig lycka. Då kommer man ju aldrig riktigt ha levt livet som det är meningen att det ska levas, eftersom man bara suttit där och väntat med en öl i handen och tänkt att livet är så tråkigt ,så jag kan lika gärna fly som en fegis som om det vore någon annans fel. Tänk om min hjärna kunde stötta mig istället för att motarbeta mig, vad lätt allt hade varit då.

Hela den här förändringen är för mig större än att ställa flaskan på hyllan på obestämd tid. Det handlar precis som du/ni skriver att möta verkligheten på riktigt, nyktert och inte fly ifrån det och dricka sig bedövad för att komma undan känslorna. Framförallt få perspektiv på allt och inse att jag har druckit av helt fel anledningar. Hade jag fått bot på de underliggande problemen tidigare så hade jag kanske aldrig hamnat här. När jag nu druckit mig till en problematik får jag snällt acceptera att nu är situationen som det är med allt vad det innebär. Ta ansvar för situationen helt enkelt.

Jag vet inte vad jag vill säga med det här babbliga inlägget mer än att jag vill inte bara vara nykter, jag vill va lycklig också. Jag får nog acceptera att nu är det som det är, och förändringar sker inte momentant. Hur svårt det än är att acceptera för någon som vill att "mirakulösa under ska inträffa i ett svep". Tusen tankar var det här ja..

Fenix
ons, 2016-02-17 - 23:47

saker i den här tråden. Jag tänker också mkt nu på att inte bara vara nykter utan också lycklig, eller åtminstone hyfsat nöjd.

Studenten
tors, 2016-02-18 - 00:50

Ville bara titta in och säga hej :) känner igen mig i era inlägg. Tack för läsningen och många tankenötter .

Kram studenten

Studenten
tors, 2016-02-18 - 00:54

Hade kommenterat i min tråd nu, kollade den efter jag läst din... Tack för stöttningen. I morgon är en ny dag, jag ska försöka fånga den istället. "Nu vänder vi blad"- kungen.

Tack igen för dina ord.?
Kram studenten

Heddali
tors, 2016-02-18 - 09:02

Det är en lättnad att läsa om era mentala tillstånd ?! Att inte bara jag lever med ett mentalt getingbo som ofta surrar för högt och ilsket. Givetvis önskar jag er ro och harmoni men att inte känna sig ensam ger en lättnad. Jag har själv vetat länge att jag druckit för att komma ifrån malandet av oro och negativa tankar men tyckt själv att det är konstigt. Jag har gått i terapi i två år, lämnade ett hemskt äktenskap nåt år tidigare och lever nu med den man som är bäst i världen (för mig!). Så gradvis med stora insatser så har livet blivit mkt bättre och jag fick mer och mer insikt i att jag fortsatt pimpla vin så som jag fortfarande hade ett liv att fly ifrån. Men det finns idag stor lycka i mitt liv och jag har fått en stark insikt att sista pusselbiten är drickat, det måste bort! Så det ligger mkt i att skapa en tillvaro man orkar leva nykter i!

Jackofhearts
tors, 2016-02-18 - 14:46

Till att börja med. Tack för era fina kommenterar! Fenix, det jag ville förmedla lite med inlägget igår har du varit inne på många gånger i din egen tråd och det är något jag tycker studenten verkligen ska ta till sig efter gårdagen också för den delen. Du skrev " behöver inte slå på mig själv bara för att vägen inte är spikrak". Nej exakt. Va lite glad istället för att vägen går krokigt framåt och inte spikrakt nerför ett stup. En process. Så länge man slår på sig själv varje gång man inte når upp till sina mål med nykterhet (eller vadsomhelst) kommer man aldrig tillåta sig att vara lycklig eftersom självkritiken tar överhand. Det blir en ond cirkel i allt. Krav med nykterhet, krav med allt. Till slut kan man inte möta alla krav för det bara byggs på och då sitter man där olycklig och slår på sig själv. Ändra tankesätt , programmera om tror jag är extremt viktigt.

En insikt som jag är så glad över sen jag började läsa och skriva här är just känslan av att inte vara så ensam. Jag önskar precis som du skriver Heddali ingen annan något ont, men vad skönt det är att läsa om att man inte är ensam med en hjärna som aldrig släpper surret och suget efter alkohol som en biprodukt. Eller vilket nu som kommer först.

Saken är den. Att när man kommer till insikten att man har problem mitt alkoholen är det ju en negativ insikt. Förstå mig rätt. Inte direkt så att man jublar över och tänker nämen va roligt att jag druckit mig till en problematik? Jag försöker se det som något positivt istället. En skarp insikt, vad grym du är som upptäckte det här i tid. Ser man allting runt det här så negativt så går man ut med fel inställning och är dömd att misslyckas. Går man runt och tycker synd om sig själv och ser det som ett mentalt handikapp är man åkt dit redan där och då. Du har förminskat dig själv i tanken. Målet med allt måste ju vara att på sikt bli vän med sig själv och stå ut med sig själv nyktert. Det är svårt om man går runt och ser sig själv som en mentalt handikappad loser med oändligt många brister. Går man in med inställningen att fan va kass jag är om jag inte klarar va nykter för alltid så kommer man ju endast bli besviken om man misslyckas istället för att uppskatta förändringen man faktiskt åstadkommit.

Jag ska nog förtydliga mig lite här så ni som läser inte missförstår mig. Jag menar naturligtvis inte att man ska sänka kraven till den nivån att man tar det som en ursäkt att dricka. Jag vill nog bara mer lite slå hål på lite myter som jag ser det. "ett glas ifrån att vara åka dit" osv. Jag tror mer det handlar om att ändra tankesätt och sluta tråna efter alkoholen. För så länge man tycker synd om sig själv och lider i sin nykterhet ja. Då stämmer nog myten väldigt bra. Titta på Ebba, titta på Berra här på forumet. De vill inte. De vill verkligen inte dricka! Det är ju det som är hemligheten. Dit vill jag också nå med det här. Det är min målbild. Jag vill som sagt inte bara va nykter, jag vill va lycklig också.

Sällan har jag hamnat på ett forum med så mycket skarpa, insiktsfulla människor som här. Torbjörn Åberg skriver i sin bok "Skål - TA mig fan!" att problemdrickare är människor som ofta framgångsrika i det mesta de tar sig för, de är engagerade och generösa. Inga dussinmänniskor. Det beskriver mer hur jag vill se på mig själv och hur jag ser på er. Det får mig att se på saken i ett helt annat ljus, och min vistelse här på forumet bekräftar det och för det är jag grymt tacksam.

Ett till förtydligande. Jag skriver det här som en slags handbok för mig själv och hoppas att det hjälper mig i processen. För jag har inte nått dit på långa vägar och det är en kamp i mitt huvud hela tiden för att sänka kraven och försöka må lite bra. Men jag försöker, som Fenix skriver, iallafall vara hyfsat nöjd.

Jackofhearts
lör, 2016-02-20 - 12:52

Ja, tänk att jag faktiskt kan göra det ibland. Helt fantastiskt. Känner mig nästan lite nyfrälst i min nykterhet idag. Lördag, lite tv- tittande och gott kaffe i soffan utan minsta lilla bakfylla, inte ens en liten liten gnagande ångest långt bak i huvudet. Läste lite i min tråd och inser att jag måste ge en bild av mig själv som en väldigt deppig figur. Som bara deppar och grubblar och ser negativt på det mesta. Det är jag inte. Har egentligen väldigt mycket livsenergi som jag delar av med mig till mina nära och kära och folk som känner mig skulle bli väldigt chockade om de visste om mina inre demoner. De jag nämnt nånting för tror mig knappt, det syns ju liksom inte utåt. Där målar jag upp en helt annan bild.

Toppar och dalar. Jag gillar det ändå, att vara levande. Mer levande än när jag åt antidepp ialfall för då var jag som en zombie. Inte jättedepp men heller aldrig riktig glad, bara existerade.

Note to self och morgonens insikt. Tänk inte så mycket på det stora hela. Livet blir lättare när man fokuserar på att hitta glädje i de små sakerna istället för att ha en grandios bild av allt ska va så jävla perfekt hela tiden.

Ebba
lör, 2016-02-20 - 16:54

Jag vill verkligen inte dricka.
Jag är livrädd för att någon gång igen få för mig att jag ska dricka.
Drömmer mardrömmar ibland att jag är full, vaknar med ett ryck och blir innerligt lättad över att det bara var en dröm.

Det är stor skillnad på nu och då.
Förut ville jag vara ensam och dricka.
Helt ensam.
Endast då kunde jag dricka så mycket jag ville utan att någon såg...
Vilken sorglig sanning.
Lycklig att det är över.
Det har nu gått 1 år och 7 månader.

Stor stor skillnad.
Gillar att läsa dina funderingar och blir så glad över att du vill ge dig själv ett finare liv än att må piss i det pga att ha druckit för mycket.

En morgon med mer kaffe utan baksmälla är en bra morgon :)
Var rädd om dig och snäll mot dig.

Kram Ebba

Jackofhearts
sön, 2016-02-21 - 14:53

Tack för ditt ärliga inlägg, du är sannerligen en förebild. Jag både imponeras och avundas din nyktra inställning, den ger mig hopp om ett lyckligt liv. Ett liv utan längtan, vånda och en känsla av saknad. Det blir så tydligt när du skriver, du har verkligen överlistat beroendet och kommit ut vinnande. Det är så viktigt att jag och folk här på forumet som har det kämpigt kan se att det går, inte bara att leva nyktert utan att även hitta lycka i det.

Du hjälper mig att slå hål på den "romantiserade bilden" av alkohol. Som är så naturlig och självklar för så många människor, även folk som inte är problemdrickare. Du påminner mig om den inre stressen som det ger att dra sig undan socialt så ingen annan vet eller kan kommentera att man dricker för mycket. Du sätter ord på det när du skriver " enda gången jag kunde få dricka så mycket jag ville utan att någon såg". Det får mig att komma ihåg stressen och självhatet också, inte bara den upprymda känslan jag hade när jag var på väg till systemet och funderade på vilka goda öl ska skulle välja att "njuta av" för kvällen. Det som är så viktigt är att du beskriver det i dåtid, som någon som du upplevt och som du tagit dig igenom.

Du skriver ofta att du behöver vara här och läsa och skriva för att inte glömma. Som jag beskrivit ovan fyller du också en väldigt viktig funktion här på forumet, att ge oss andra hopp. Det visste du säkert redan men det tål att upprepas. Det här forumet är en plats som människor främst är aktiva på i en tid då de är i behov av hjälp och stöttning. De som tar sig igenom det värsta brukar förr eller senare bli mer och mer inaktiva för att sedan lämna. Kanske kommer de tillbaka om det sker ett återfall. Säger inte att det är något fel alls i det och alla bestämmer helt själva hur man vill se på forumet, men jag personligen är så glad att du stannar kvar och delar med dig av ditt liv även när du är på toppen. Så tack snälla.

Kram

Leverjag
sön, 2016-02-21 - 19:29

Ville bara skicka en kram och tanke. Ebba är mycket värdefull och dina inlägg här också.
Ha en fin vecka!