Hej. Jag är en kille 30 år som vill in i den varma gemenskapen som ni verkar ha här.Jag har läst en hel del och är mållös hur snälla och icke-dömande alla verkar vara. Vart ska jag börja?
Har val i ca 7 år haft känningar att det gått mot en av mina största mardrömmar. Jag Alk... Nej inte jag. Jag dricker ju inte så ofta. Tränar Mån till fredag kör lite extra knäböj lördag så är man väl värd en öl? Men en öl blir flera, typ 10. Vill jag leva livet såhär. Bakis trött och jävlig. Svaret är nej, ändå gör jag det gång på gång på gång.
Dricker alldeles för mycket. Kopiösa mängder ibland. Min flickvän förstår väl vart jag står i allt. Hon stöttar mig. Samtidigt som jag misstänker att hon egentligen inte vill smutsa ner sig med mina problem.
Dricker inte varje dag men när jag väl kör, så kör jag. Orkar inte må såhär längre. Vill ha kontroll såklart. Som allt va förr. Men alkohol är en lurig jävel och kräver mer. Var det Benny Haag som sa att man vill alltid ha en till? Stämmer på mig iaf. Allting är väl en process och jag nog förbrukat mina timmar som onykter. Nu börjar kraften ta över. Men jag vill vill vill inte låta mig försjunka in o den här livsstilen. Förut var allt skoj med fest. Nu är det inte ens kul längre. Själv trött och ensam. Jag och min vapendragare. Vilken jävla kompis. Vakna nätter o allmän misär. Tack för den här tiden men jag tror jag dumpar dig.