Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Det gör ont i mig!
Sjukdom i min närhet och jag är så orolig.
I onsdags blev jag klarvaken när jag skulle somna. Gjorde som i gamla tider och drack 2 öl... Tänkte att det inte var hela världen. Nåt måste till för att koppla av och sova. Fick inte den effekt jag ville.
På torsdagen skulle jag ersätta ölen så att det inte märktes och tänkte då att jag kanske skulle kunna få min efterlängtade effekt om jag tog vin istället. Sagt och gjort, hade i princip bestämt mig för att köpa vin under dagen. Eventuellt också ersätta gin:en i skåpet. När jag kom till systemet blev jag dock lite tveksam. Jag dricker ju inte längre... Köpte ölen och a-fritt som vanligt, bestämde mig för att inte ersätta gin:en, men köpte en piccoloflaska vin och den drack jag direkt + två öl. Fylldes inte alls med det lugn jag var ute efter. Det var stressigt att dricka. Inte heller gav det nån tröst. Vaknade istället med en välbekant känsla av att inte må bra i morse. Lite huvudvärk, allmänt obehag.
Vet inte riktigt om jag ska vara ledsen eller glad för att alkoholen inte gav lindring. Jag tror kanske inte att jag skulle ha börjat om, men nu vet jag att det heller inte hjälper. Får stå ut helt enkelt. Eller träna mig dödstrött, yoga, mindfulnes ... För det är så jäkla svårt att stå ut. Vet ju att a inte hjälper och är så glad att jag slutat dricka... Men nu då? Vilka plåster finns det för själen? Fuck Cancer!

Flinga

Det VAR inte hela världen.
Jag ger dej en stor kram. Ge dej själv en också.
Vi måste sluta slå på oss själva.

Hej hjärtat.
Andas, jag har oxå får vara anhörig till cancer. I mitt fall gick det bra. Det värsta som finns är maktlösheten, men jag fann en trygghet i orden "jag kan inte göra nått" åt just sjukdomen. Du kan finnas som stöd, lyssna, prata?
Att du nu sökte samma metod som du gjort tidigare med alkoholen för lindring är inte så konstigt, du är bara människa och gör det ont/är jobbigt då vill man ju att det ska sluta.
Andas Sisyfos. Gå tillbaka i rutin igen. Plåstret för själen vet bara du, kanske är det en lång dusch? Se soluppgången ? Umgås med vänner? Måla? Eller så kanske det är okej att ha ont ett tag oxå?

Tänker på dig ❤️
Bamsekram

Tack Flinga för lite tröst.
Studenten ?, tack för ditt inlägg, kändes bra.
Jag vet redan att det här inte går bra. Maktlösheten och att inte kunna ha kontroll gör ont. Och ovissheten. När? Och sen? Det går fort, fort åt fel håll. Och jag hinner inte med. Hoppas, hoppas på lite mer tid, lite bättring.
Är på sätt och vis glad att det är nu och inte för ett år sedan. Undrar om jag hade fått stopp på drickandet då? Tjänar inget till att fundera över det, annat än att vara glad över att jag inte dricker längre. Jag kommer inte att börja dricka igen. Den här smärtan får man ändå inte bort med alkohol.
Ska ge mig lite sorgetid, det är det som saknas just nu tror jag. Livet med alla måsten löper på vid sidan om och det finns så lite tid till sorg.
Ingen mer alkohol i alla fall. Funkar inte alls!

Det gör mig väldigt glad att läsa Sisyfos, du har helt rätt. Att dricka nu ger nada, kudos till dig.

Jag kommer aldrig förstå riktigt fullt ut vad du går igenom inom dig nu, men jag vet vad jag gick igenom när min mamma hade cancer. Acceptans var något jag tränade mycket med då, inte själva cancern, men att acceptera tiden vi hade. Ta vara på den, det är okej att vara ledsen hjärtat. Det är okej. Det är okej att vara glad när man är ledsen oxå, men det tror jag du vet.

Kram ❤️?

Maharion

Känner med dig, även fast jag aldrig kan vet hur du känner och vilken smärta du upplever. Jag vet dock att det är ett kvitto på hur betydelsefull den människan är för dig, din oro som du känner i kropp och själ är ett bevis för den kärlek du känner inför denna person. Tänk att har förmånen att känna det du gör, det har grundats i en historia som du har fått upplevt tillsammans med denna person. Jag vet inte, kanske inte du eller någon annan om det går bra, jag önskar att det går bra och att du får chansen att visa det du känner idag och imorgon för denna människa. Den smärta du känner finns där och är obarmhärtig. Den kommer över dig utan att du kan göra något åt det, den finns där som ett bevis hur betydelsefull denna människa är för dig.

Inte ska du döva den, även fast den gör ont, den finns där för att du bryr dig!

Massor av kramar!

Sundare

Samma här, mamma cancer o en annan i familjen kämpat med svår olycka o dottern...jaa, fy tusan, alla kämpar med o mot något. O själv räcker jag inte till. Men a är ingen bot, ingen tröst o ingen lindring och den gav dig inte ens något nu. Bra insikt!
Stor kram till dig. Sorgetid o läketid, ?

Januari

Blir ledsen att läsa om det du går igenom. Cancer är en grym sjukdom och jag har själv dåliga erfarenheter. Tror ibland att mina problem kan delvis bottna i att den viktigaste personen i mitt liv togs ifrån mig alldeles för tidigt genom denna j-la sjukdom.
Jag tror och hoppas du finner styrkan att ta dig igenom utan alkoholens "hjälp". Otäckt vilken makt den har. Tack för att du då ärligt berättar, märks att du kommit långt. Många kramar

Januari

Blir ledsen att läsa om det du går igenom. Cancer är en grym sjukdom och jag har själv dåliga erfarenheter. Tror ibland att mina problem kan delvis bottna i att den viktigaste personen i mitt liv togs ifrån mig alldeles för tidigt genom denna j-la sjukdom.
Jag tror och hoppas du finner styrkan att ta dig igenom utan alkoholens "hjälp". Otäckt vilken makt den har. Tack för att du då ärligt berättar, märks att du kommit långt. Många kramar

LenaNyman

Aj, aj, aj. Det gör ont när någon nära plågas. Och man plågas själv. Alla möjliga känslor väller in och över och det är jobbigt att stå ut. Men så är du ju nu en gång så reflekterande, Sisyfos, och jag tror du har god hjälp i det. Den här nära och kära som drabbats av cancer; ni kan få en mycket givande tid tillsammans. Jag tror att det kan bli så när jag minner mig om två andra egenskaper du har; du är rakryggad och ärlig. Du väjer inte.

Så känner jag dig, fina du.

Tack, tack fina forumvännerna.
Det hjälper mycket att ni skriver om era erfarenheter och annat. Jag vet att några kanske tycker att det är jobbigt att höra eller läsa och att det här är ett forum där man pratar om alkohol. Men som LenaNyman skriver, jag väjer inte och då kan man inte gärna lämna det utanför.
För just nu så är det som ett hål i kroppen som jag så gärna vill fylla. Har ju slutat med alkohol, så nu är det chips och godis istället. Det gör inte känslan i kroppen bättre direkt. Uppblåst och illamående. Måste hitta några sundare sätt att hantera känslor helt enkelt.
Tänker att det är så för många av oss egentligen. Suget vi pratar om är säkert till viss del fysiskt, men för min del är det just nu väldigt påtagligt att det är psykiskt. Jag blir illamående när jag tänker att jag häller i mig en flaska vin. Jag tror ju inte att det skulle stanna vid ett par glas och det gjorde det ju inte sist heller. Å känslan efter en flaska vin är ju inte nåt jag eftersträvar. Men visst finns det en längtan att komma bort. Det är suget för mig. Nu får jag stanna här med mig själv. Får lite lindring av era ord faktiskt, för de får mig att gråta. Tack och stora kramar till er. ???

Levande

Finner inga ord till tröst, men skickar mina tankar till dig, kram till dig

Sundare

En skön natt, en fin morgon att vakna till o en go start på veckan. Jag förstår så väl din längtan bort eller åtminstone undan allt som är tungt, hårt o ledsamt.
Vi tar en dag i taget o en sak i sänder. Kram fr mig!

LenaNyman

... ett varv till och kommit fram till att du skulle gynnas och vara behjälpt av ET. Skulle du kunna tänka dig, Sisyfos, att beställa Eckhart Tolles bok "The Power of Now" (svensk titel: Lev livet fullt ut)?

Den hjälper till att skapa ordning i kaos och att skapa distans. Den ger förståelse och klarhet och i mina ögon är den den ultimata självhjälpsboken.

Hade jag haft din adress så skulle jag ha skickat dig denna bok omedelbart och kostnadsfritt, men nu låter inte det sig göras riktigt.

Think about it.
Feel about it.
Do it.

I tråden angående et.
Jag har den boken nu hemma oxå, sedan några dagar. Läst hälften av honom. Det krävs ganska mycket att bara acceptera det som han vill förmedla. I allafall i början, jag skrattade till när han började beskriva det kollektiva medvetandet (något som vi läst om flertalet ggr i skolan, tror det var Jung som skrev en teori kring detta.. Hur som helst)
Boken är bra! Svår, men bra! Tror man behöver vara lite i frid i sig själv för att förstå hans budskap, för den är ganska krånglig. Gillar upplägget med svar på tal frågor och fokus på att smälta det som skrivs i boken.
Känns den för svår finns det ju lättare att börja med, som mindfullness appar eller annan mindfullness lektyr kring att vara i nuet. Ibland undrar jag om han faktiskt gått in i psykos till och från, men det är antagligen min utbildning som spökar.

Sammanfattning: boken är bra! Svår, men bra. ?

Leverjag

Hej, vännen. Det är svårt och jag tror plågan att inte kunna göra något, maktlösheten som skapar en vanmakt är svårt för osshandlingskraftiga. Ovissheten tär på alla och att se när en människa plågas som man älskar är svårt. Vill skicka dig varma kramar. Bra att det kommer gråt. Det svåra med cancer är att sorgen får svårt att få plats då man tvingas vara stark och positiv med tro och hopp. Min sorg fick stå tillbaka och vinet hjälpte mig sova och ibland gråta tillsammans med musik. Tillåt dig dina känslor, allihop, är mitt råd.

Du är så stark och klok. Förstår så väl ditt behov av att fylla hålet som gröps. Kanske måste vi hitta sätt som gör att det inte gröps ur ett hål...?

Jag har känt mig lite tom några dagar och tänkt på alkohol som en önskan om att fly bort från mina tankar. Var i cancervärlden igen intensivt nyligen. Kanske därför. Måste passa mig nu. Just nu är träningen ett sätt att stå ut ett tag till. Jobb, mat, träning och sömn. Blivit jättekänslig när jag inte sover ordentligt, har jag märkt. Jag "Kokongar" ibland. Värme, mjukt, stilla, skyddad från världen en stund. Det är min vila när det blir för tufft. Jag stänger ute världen ett tag. ;-)

Sköt om dig. Varma kramar❤️

Aha, nu känner jag mig lite korkad så här på morgonkvisten. När ni skriver att ni tänkt på till ET är alltså Eckart Tolle ni menar. Såklart!!! Det har ju stått Phone home i nåt inlägg så jag har tänkt att ni pratat om filmen. Tur att poletten trillar ner till sist. Tack för omtanken LenaNyman. Det är det som är lite jobbigt här inne - de tillfällen när man vill rycka ut, krama om och hälla ut.
Å just det tror jag att du har så rätt i LeverJag. Maktlösheten och oron tär. Att inte kunna ha en plan och genomföra den är svårt - för oss handlingskraftiga. Ja, det är kanske just så det är att jag är just det... Ibland i alla fall. Finns fler i min närhet som är just det och som också hamnar i kris. Nu kan jag åtminstone ha en plan för dem. Tack!

Jag ska skaffa boken LenaNyman. Kanske är kaoset för stort just nu om jag tolkar Studentens varning rätt. Skulle just skriva att frid inte är i närheten av mig just nu, men det är det faktiskt när jag tänker efter. Vilar då och då i små guldkorn i min närhet. Mina fina barn som också oroar sig men som är så vackra och i nuet, ett nyfött barn, och i minnen. Då finns frid.
Och bara en liten, liten hälsning från Levande, Andreas och AlmaAmanda gör gott. Man får helt enkelt lite energi bara av att veta att någon ägnar en tanke.
Kramar till er alla! Och jag är så hjärtligt jäkla glad att jag hela tiden kan upprepa orden: "jag dricker inte längre". Även om jag testat att dricka av fel anledning den senaste veckan så är det inget för mig.
Jag dricker inte längre. Det betyder inte att jag kommer att avstå helt, men jag vet att jag inte kommer att döva känslorna med a. Det är så det är nu förtiden.

Maharion

Nu har jag inte läst Eckhart Tolle, The Power of Now. Mins bara att han är nämnd som en av vår tids new age profeter av Barbara Ehrenreich, och då inte i positiva ordalag.

Gillar den boken som hon har skrivit, "Gilla läget : hur allt gick åt helvete med positivt tänkande" den känns nykter och pratar om hennes egen kamp kring cancer som fick henne att starta en resa genom historien för att ta reda på hur vår tid kan lägga så stor vikt vid positivt tänkande. Om inte annat så är den underhållande och överraskande.

Jag har lärt mig det är ok att vara förbannad, så länge en gör något åt saken och lär sig från skiten (och inte skadar andra i processen) Ibland kan vi inte göra något åt saken och även i detta är det rätt skönt att få vara förbannad ibland. Att slå på en boxboll eller slänga porslin i väggen är faktiskt rätt skönt! Därmed inte sagt att det är fel att försöka vara positiv, men det är inte fel heller att vara skitsur så länge en inte går runt och ältar.

Detta inlägg är kanske inte vad du behöver Sysifos, men jag kan inte låta bli när New age mumbo jumbo kommer in i bilden, ta det inte personligt för er som nu råkar gilla ET, han har säkert sina poänger och hjälpt till på något plan. Jag är en usel kritiker just nu då jag inte har läst boken. Tänker mig att profeter behöver ibland en nykter balans av en motvikt. Ska dock läsa boken någon dag. Får se om jag slutar kasta porslin.

Puss på er.