Jaha. Äh. Klump i magen bara av att skriva här. Men har läst här inne i ett par månader o känner att nu är det dax. Så vi har varit tillsammans i ca 13 år. Varav förlovade i 10 och gifta i 4 månader. Jippo. Smart beslut. Min man har alltid haft en hög tolerans för alkohol. Han blev på fester den glada skämtsamma onyktra personen. Jag tyckte mest det var pinsamt. Men han var ju glad. För 3,5 år sedan åkte vi på semester till hans föräldrar och då smusslade han med Jack Daniels. Det var väldigt billigt där och han gömde en flaska på vårt rum. Ville inte att föräldrarna skulle se. Sedan köptes det med hem. Sedan dess har det ökat. Dricker varje helg och röda dagar. Då är det kanske 1-2 riktigt starka öl och 3-5 Jack and Coke. Vissa gånger när han varit full har han sagt saker som" skulle inte vara med dig om det inte vore för barnen" osv. Och andra småotrevliga saker. Men efter sommaren tyckte jag att vi 'hittat' varandra och vi gifte oss. Mest för barnens trygghet. Det var sept 19. Sedan har det gått utför. Han blir argare och argare när han dricker. Om jag ser att det är en av DE gångerna väljer jag oftast att gå o lägga mig för att inte hamna i bråk. Eller stanna kvar i barnets rum en stund tills han har slocknat i soffan.
Jag har hotat förut med att jag inte orkar och kommer flytta med barnen. Då skrattar han ibland o undrar hur jag ska ha råd. Andra stunder kan han gråta och erkänna att han tycker inte om när han blir så arg. Så från i julas har han inte druckit så mkt. O väntat tills barnen somnat osv. Men 2dagar innan nyår så kommer jag hem vid 18 från jobbet. Äldsta barnet har en kompis som ska sova över här och på bordet står en öppen öl. Jag blev irriterad. Jag vill inte att han ska dricka framför andras barn. Tänk om det är en av de gångerna som den går rakt upp i huvudet? Slutade med bråk och han sa att jag kan lika gärna packa mina väskor o gå. Han ska inte känna sig som främmande i sitt eget hus. När sa jag men jag ska inte behöva vara rädd att du ska bli elak.
Dagen efter hade vi ett bra samtal på kvällen och sedan har det varit lugnt. Druckit men inte arg. Jag hade kvällen innan ställt mig i kö till en lägenhet för jag kände att jag orkar inte längre. Nu är det ganska lugnt men jag har beslutat mig för att gå till lägenheten och titta då jag blev erbjuden den. Men frågar mig själv om jag gör fel. Ska jag ge honom en sista chans? Hur kommer barnen få det hos mig? Kommer jag ha råd att ha mat på bordet? (Ingen fast anst). Jag känner mest irritation just nu han blir arg för att han tex inte får sex så ofta men jag säger att jag behöver lite närhet först. Då blir han sur.

Käns lite löjligt det här och som att det är mest svammel men jag behövde få ner det på papper. Kanske behöver jag bara 'get iver it' o låta honom dricka och bara bli arg om han gör något dumt? Och inte i förskott. Jag hatar lukten av alkohol nu och ljudens från burken o skåpet. Jag kanske är helt galen.

Läste igår att om en person gjort gastric bypass är chansen större för att utveckla beroende till tex alkohol. Är det någon som vet något om det?

Svammel men skönt att skriva av sig lite.

Levande

Var ärlig även om det gör ont, annars är risken stor att du förlorar hennes förtroende. Visa att det är ok att vara ledsen och arg för det här, men att ni båda älskar henne
Kram och hoppas det ordnar sig för er

etanoldrift

Var du ärlig! Det är det bästa.. Men tala om för henne att det inte är hennes fel och att ni båda älskar henne lika mycket fortfarande, men att ibland så kan inte vuxna fortsätta att leva tillsammans för att dom gör varandra illa med alla bråk!
Ja, barn reagerar! Men det är vi vuxna som måste ta ansvaret (och det gör ont ibland) att ordna en trygg tillvaro för dem. Vi har ju funnits i barnens liv "alltid".. Det barnen inte inser, är att de om kanske bara tiotalet år, flyttar hemmifrån och själv bildar familj..
Som vuxna så VET vi att det inte kommer någon "god fe" med trollspö och trollar så att allt blir bra.. Vi måste fixa det mesta själva..
När jag och barnens pappa gick isär, så sa jag som det var, att jag skulle flytta och att jag gärna ville att barnen bodde hos mig men var hos pappan när det passade.
Jag gick själv på familjerådgivning eftersom pappan inte tyckte att det var någon mening (vi skulle ju i alla fall skiljas..) Där fick jag det rådet. Det var föresten jättebra för mig att gå dit och få hjälp med att bena ut viss saker..
De sa bl.a att barnen inte ska tvingas välja, eftersom de är väldigt lojala mot båda föräldrarna. Det här ska föräldrar kunna göra upp om ändå.. Och efteråt, så har mina barn sagt, att det var bra att jag "valde" så att de slapp att ta ställning..
kram/ e

Blueeyes

Jag fick den!!! ??
Livrädd men känbs så skönt. Talade om för några. Flesta positiva men en ' vad bra om det är det du vill just nu'. Så irriterande att jag bryr mig och att det får mig att tveka en sista gång.
De vet ju att min man behöver hjälp och jag kan inte hjälpa honom just nu. Men samtidigt så vill jag ju att han ska få hjälp. Åh så irriterande.
Men så skönt. Antingen kommer jag ångra mig eller så kommer det bli superbra. Ska åkaboch skriva kontrakt i eftermiddag!!!!!!

Blueeyes

Nu är kontraktet skrivet. Mannen underrättad. Återstår att packa. Hoppas jag kan ta lite på om på. Kommer vara bostadslös lörd till mån el tisd. Men det löser sig. Jag får inte komma till baka hem. Bara för att packa. Han var sur men tror nog gan väntade sig att jag skulle ta lghten.
Nu måste jag bara sammla styrka så vi kan tala om det för äldsta barnet. Värsta biten.

Blueeyes

Packandet.... Det var just det ja. Har en dag på lig att packa och en dag på mig att flytta. Sedan är jag inte välkommen längre. Kommer bli en flytt i sopsäckar.
Skitdag idag. Första kvällen utan barnen. Mängder med sms om hur dålig mamma jag är osv.

Men jag har köpt köksbord, skaffat elabbonemang, internet o tv abb. Alltid ngt.

Men skitdag. Är jag för snabb med detta????????? Har jag gett honom en riktig chans sedan han erkänt problemet????

Följt dig ett tag. Du kommer klara detta! Var ärlig mot dig själv, var ärlig mot barnen, ni förtjänar att må bra på riktigt. Det kommer vars tufft ett tag, men det kommer bli lättare. Din man kan du inte ändra på, det måste han göra själv. Du har gjort allt i din makt nu, hoppas verkligen att du förstår hur bra detta kommer bli. Vilket ansvar du har tagit fär dig och barnen. Hur stark du är!
Lycka till med flytten nu!

Bamsekram studenten

Det är ju när man kastar sig ut i det okända som man ser det fina/mysiga och bra som man lämnar. Men läs tillbaka vad du skrivit i din tråd - du gör rätt!

Nu har du visat dig själv, dina barn och din man att du är stark och trovärdig, du accepterar inte skit, med rätta! Jag förstår din tveksamhet och rädsla, men allt löser sig på något sätt!

Vad gäller socialtjänsten - jag ringde dem varje gång min exman gjorde saker som inte var ok mot/inför barnen, jag presenterade mig med namn och ringde alltid samma person - det hjälpte mig senare när det blev en utredning, de visste om att det pågått länge, att jag tog mitt föräldraansvar och jag blev trodd! Fördomen är att soc är bara blaj, men de är bättre än ryktet!!

Hoppas allt gått vägen, håller alla tummar!!!
Kram, från en som gjort din resa och känt alla dina känslor/tankar och kommit ut på andra sidan!

Blueeyes

Jag är så trött på detta nu!!!!!! Känns som 100 sms varje dag om hur dålig jag är o tjock o fet. Han svär o ringer o dkäller vhur kan jag göra så här mot mina barn????
Det undrar jag med. Jag känner inte igen honom jyst nu. O inte riktigt mig själv heller.
Dka dit imorgon och packa. Ska blivintressant. Det blir då inte en flytt där det rensas. Det blir sopsäckar.

Jag kan ju enkelt fixa detta vkomma hrm o han slutar dricka o barnen blir glada . Men inte jag. Tanken på att vara där o bara vänta på att barnen ska bli stora o flytta gör mig illamående.

Jag saknar mina barn. ?

Försök att inte ta åt dig!!!

Jo, kanske skulle du enkelt fixa det genom att komma hem, MEN då kommer han använda detta mot dig (att du lämnade) och så ska du gottgöra honom, och dessutom visar du barnen att du backar, och framför allt dig själv.

Det är jobbigt nu, och det kommer hålla på ett tag, men det blir bättre!!!!! Håll ut!

Kram

Blueeyes

Går det inte att klistra in screenshots??? Fått lite sms nu som jag inte vet om jag ska vara orolig över eller inte vtänkye prova infoga dem här (med slla namn överstrykna naturligtvis).

Dis

Hur går det för dig med flytten och allt? Du är så stark som tar sig igenom detta, jag är imponerad och finner styrka att du går igenom samma sak som jag sannolikt kommer att gå igenom en dag. Kram!

Hej Blueeyes. Du undrar om du kan klistra in screenshots från mobilen på sms, jag tror inte det går. Kan du formulera det som oroar dig om det inte redan är passerat? ledsen för sent svar.

Du har en väldigt tuff period just nu, mitt i en flytt och samtidigt mycket oro periodvis. Låter väldigt ansträngande, i allt detta finns det något som kan hjälpa dig att återfå din energi, om så bara litegrann? Finns någon du kan tänka dig att vända dig till för att prata eller något annat som kan vara ett stöd för dig?

Bra att du fortsätter att vara aktiv här på forumet och berättar hur du har det så vi här kan ge dig stöd.

Varma hälsningar,
Rosette/Alkoholhjälpen

Trollis

Blueeyes!!!
Hur går det för dig? Har du flyttat in ordentligt i lägenheten?
Hur mår du, fina du?
Tänker på dig ? å hoppas verkligen att du klarar detta.
Bamsekramar ??

Blueeyes

Det är totalt kaos oå det ekonomiska planet just nu. Barnen börjar sskteliga vänja sig. Jag mår jättebra!! Det är ett lugn som jag hade glömt hur det känns. Inga problem att sova om vi säger så!

Får dock ett antal sms och samtal varje dag: Har du ändrat dig än? Jag älskar dig mer än du älskar mig. Jag vill aldrig se dig igen. Jag saknar dig. Du är en fet jävla hora (ursäkta språket). Jag vill ha min familj tillbaka. Vi kan fixa det här. Jag vill nog aldrig ga dig tillbaka. Jag litar inte på dig längre. Du stack när hag behövde dig. Hela din familj kan sticka o brinna...

Så håller det på. Instt fick jag stänga av ljudet. Han drack igår. Råkade i trubbel på ngt sätt. Han blev sen till jobbet och skrev inatt meddelande ang svenska poliser. Antar att han åkte fast och fick tillbringa natten i arresten. Jag tycker naturligtvis synd om honom men orkar inte bry mig just nu. Så länge han tar hand om barnen.

Men som sagt voavsett vad som händer så känns det så otroligt skönt att ha ett eget ställe. Om jag nu bara kan vinna lite på lotto så jag kan betala skulderna så blir det nog bra i slutänden.

Jag ångrar inte mitt beslut. Visst saknar jag honom men börjar tro att den kärleken som borde finnas har blivit så djupt begraven att jag inte vet om jag hittar den igen.
Jag kommer naturligtvis att finnas till och vara där i den mån det går. Vi har ju barn ihop.

Funderar på om jag ska ge mig ut på en date ? Kanske vore kul att muntras upp lite (av någon som inte sen förstör allt med onyktra arga sms). Men är lite för rädd o feg för det. Självförtroendet har ju fått sig en smäll.

Över lag känns allt som det kommer ordna sig.

Trollis

Underbart att höra, nu blev jag glad. Så skönt att du kan sova ordentligt å ha lite lugn å ro. Du tog verkligen rätt beslut, heja dig ?
Barnen kommer oxå att landa å må bättre när de har vant sig.
Nu längtar jag ännu mer efter friheten. Du inspirerar mig
Klart du ska våga gå på en date, tänk inte på alla dumheter x:et har matat dig med. Det finns normala fina män där ute. Tror du skulle må bra av lite uppskattning, dessutom komma ut lite. Är uppriktigt glad för din skull ??
Sköt om dig å barnen, kram kram

Blåögd

att du fått lugnet. Tråkigt med smsen, fattar för jag har det likadant. Hur gör ni andra för att stå emot eller inte bli ledsna? Ena gången är man älskad/saknad och då börjar man fundera på om man gjort rätt, nästa gång är man en jävla hora och då blir jag ledsen för det är så respektlöst och sorgen och saknaden blir då ännu värre och jag får känslor som att jag är värdelös. Jag tycker det är jobbigt att jag börjar analysera vad menas nu för att sedan upptäcka att skit samma vad det menades för det ändras ju på ett nafs. Känns det igen och hur gör ni för att komma vidare?

Blueeyes

Vi har faktiskt haft vettiga samtal mitt i alltihop. Vi pratade idag igen bla om detta med sms som inte är trevliga. Han sa då att det är ju inte han egentligen som skriver dem. Han är ju arg ledsen kombinerat med alkohol. Jag ska knte ta det på så stort allvar. Nehej. Det är ju lättare sagt än gjort.

Han vill just nu att vi fokuserar på oss djälva och på barnen och sen försöker lösa det här.

Vill jag det???? Eller har det redan gått för långt?