Det här är första gången jag startar en tråd här på alkoholhjälpen, har tidigare last mycket på olika trådar.

Min ålder: 25-30.

Började dricka I tidig ålder , 13-14år. I början räckte det med lite 3.5%or och nån gång fick man tag I lite starksprit. I 16 års åldern började det eskalera redan, hamnade mycket I kriminalitet p.g.a alkoholen till stor del, var skoltrött och hade en frånvaro på ca 80% I 9an. "festandet" fortsatte dagligen med kompisar och man förtärde nu starksprit och starköl på daglig basis.

Jag hamnade manga gånger I slagsmål och det blev anmälan och fylleceller hit och dit. Men jag fortsatte...
I 18års åldern blev det ännu lättare, att kunna gå på krogen och det blev mer accepterat för närstående att handla åt en på bolaget, jag drack dagligen uppåt 10st starköl om dagen. Detta har fortsatt sedan dess och eskalerade även ännu mera några år senare, när man började få problem med bostad, arbete, familj, ekonomi, körkort.

I lite senare ålder har konsumtionen legat på 15-20 starköl dagligen I flera års tid, har varit I fyllecell minst 20 gånger på några år, och haft/fått andra bekymmer med lagen.
Jag vill inte gå in på närmare detaljer om dessa saker än. Har förstört det mesta här I livet p.g.a alkoholen , har snart ingenstans heller att ta vägen och dom flesta har tagit avstånd , har mycket svagt psyke vilket jag misstänker att alkoholen ligger bakom.

Har förändrat mitt drickande på senaste tiden och konsumerar inte alkohol mer än 3-4 gånger I veckan just nu, och mindre mängder vilket är bra tycker jag. Har fått ungefär som en kronisk ångest av allting genom åren , ni som känner igen den där bakfylleångesten när man ligger I sängen och stänger av telefon och inte vill öppna dörren för någon och bara sjunka ner. Bakis eller ej, det är detsamma varje morgon.

Detta äter upp mig inifrån , och inte nog med det så har jag förstört relationer till nära personer I fyllan som jag inte kan se I ögonen längre vilket förstärker hela alltihopa... Nykterheten har ingen betydelse längre då man redan ligger på botten, och saker kan inte förvärras mera. Får ibland enorma minnesluckor av alkoholen och under detta rus kan vad som helst hända, och mycket har redan hänt.....

Det finns tusen saker jag skulle kunna gå in på I detalj men vill helst inte skriva det just nu som sagt, på allmänt forum.

Ett stort problem är även det att jag inte känner för att sluta dricka helt även efter allting negativt.
Alkoholen har blivit ett med mig..

Vad gör man I min situation... någon?

Nytänk

Jag är själv ny och jag kan bara säga läs i alla trådar och skriv. Det hjälper och man känner sig mindre ensam och hittar styrka här inne. Ta en stund i taget och hoppas att det går bra för dig under resten av denna dag. All styrka till dig, jag hejar på dig.

förvirrad

Tack för att du tog dig tid att påminna mig om det, försöker följa med i forumet om andras situationer vilket ibland påverkar mig om varför jag borde vara nykter för dagen. Det håller ibland men vissa dagar är svårare.

Har läst din tråd också och hejar även på dig!

Maharion

Hej!

Tycker du är modig och stark som skriver om din situation. Din situation låter i mina öron som att du på intet något vis har det lätt just nu.

Hör att du har ett långt förhållande till alkohol och du ser dig själv som att du har blivit ett med den. Massa trassel som din relation till alkoholen har skapat runt om dig och trängt in dig i ett hörn där du känner att du har svårt att navigera ifrån.

Vad tror du själv att du behöver göra? Gissar att du har tänkt en hel del på detta.

Styrkekramar till dig!

förvirrad

Trycker mig mer och mer in I ett hörn , det har du rätt I .. men glädjen har försvunnit helt och hållet vare sig påverkad eller nykter. Det mesta är förstört men jag försöker kämpa för det bättre, men det är en sån lång väg dit att jag inte ens ser ljuset I tunneln. Och tanken ens av det hela får mig att bara supa ner mig om och om igen. När saker går snett så lovar jag mig själv att vara nykter resten av livet, men det håller högst två dagar.

Vet inte längre vad jag ska ta mig till.. Har för svårt att kommunicera med folk, blir så aggressiv på störten och vill bara dricka bort mitt minne när jag försöker ta tag I nånting. Allihopa har fel, jag har rätt.. så har alkoholen påverkat mig.

vet inte hur jag ska ändra mig själv.. kanske har det gått snäppet för långt helt enkelt och finns inget återvändo?

Maharion

Stycka elefanten! Du kan inte äta den i ett helt stycke, det går bara inte. Många här kämpar för en dag i taget, det är övermäktigt att ta sig ann alla problem samtidigt. Tror du vet innerst inne vad du behöver göra. Önskar att du kan stålsätta dig ett tag och släppa allt annat för att bara se till att ta dig igenom den period som du behöver för att landa. Glöm allt annat så gott det går, tror att du bör ha ett fokus på att inte dricka idag och stå ut med vad det innebär. I detta vara snäll mot dig själv så gott det går, det hjälper inte att slå dig i huvudet med alla andra bekymmer samtidigt, det är nog jobbigt ändå. Jag lovar dig inte guld eller gröna skogar för det finns inte runt hörnet, men jag kan lova dig att det blir lättare att ta tag i det du önskar när du väl har tagit dig förbi alkoholens värsta klor. En dag i taget, inte mer, sen nästa dag. Jag har inte varit i din situation, så jag kan inte fullt föreställa mig hur jobbigt det är just för dig, men jag tror att det finns många med dig som kan känna igen sig och som har klarat av detta. Det finns så många berättelser här, om du har orken tror jag att det är värt att läsa och fortsätta att skriva även fast en gör snedsteg och upplever att planen havererar ibland.

Jag tror även jag att du behöver söka hjälp, ta de pengar som bli över från att inte köpa alkohol och lägg dom i burk som du kan använda för att åka till berondeakuten om du nu känner att det inte går att stå emot längre.

Jag är inte så mycket för att ge råd för de blir lätt fel, eller råd som inte passar just dig. Men du säger att du inte själv hittar en plan eller strategi som du själv tror på, du behöver definitivt en, om inte min, hitta den, eller sök hjälp! Jag är helt övertygad om att du kan, för du vill inte leva så här längre.

Var snäll mot dig själv, alla har vi chansen att börja om hur illa vi än har ställt till det.

Önskar höra från dig, hur du mår? Önskar höra om du har någon tanke på hur du kan ta ett steg framåt och hur det steget ser ut?

Styrkekram till dig!

Det är aldrig försent att göra ett bra val. Det känns som att du verkligen tröttnat på ditt liv med alkohol, nått din botten. Kanske kan du söka och få hjälp nu.
Du är ung, har hela livet framför dig. Det som varit är en sak - använd det som lärdom - nu blickar vi framåt. Det finns ett annat liv.

PP

På kort tid har du fått en massa engagerade och bra svar. Som sagt du är ganska ung och har allt att vinna på en förändring. Har du ännu inte tittat på Jellineks kurva är mitt råd att googla på den. För mig blev det klart att fortsätta följa den nedåt var inget alternativ. Vägen upp börjar med en dag i taget. resan frestar på men ljuset återvänder så sakta. Att utifrån den situation du beskriver försöka kontrollera drickandet vill jag avråda dig ifrån. risken är allt för stor för ytterligare förlorade år. Lycka till!
//PP