av Anders 48

Ny här, men har läst ett par år! Sitter nu med rejäl abstinens efter ett race på 6 dagar. Varför gör man detta mot sig själv - och vänner som är oroliga. Jag har en gång för tre år sedan legat inne för avgiftning - men lik förbannat så har jag gjort detta ett par/tre gånger om året. Får rejäl ångest, blir rastlös, sover risigt - även om insomningstabletter hjälper en del. Skakig in händer o ben, svettning/frossa, hög puls. Nu har det gått 2½ dygn och det värsta har väl lagt sig. Jag nojjar på det där med dilerium - och googlar sönder mig om NÄR det sker. Nojjig nojjig:-)

Kan ett dilerium komma trots att man känner sig ok. Har varit ute o promenerat och pulsen är normal, inga svettningar. Kan det vara ett mellanrum mellan abstinens och dilerium? Eller hänger de alltid ihop?

Undrar när nästa race kommer, för det kommer väl fler? Varför? Jobbet inga problem - bara sjukskriver mig själv upp till sex dagar - men de börjar väl snart undra när man är sjukskriven 4 ggr per år.

Fantastisk att läsa på dessa sidor - vilka kämpar det finns!!!

Anders 48
tis, 2016-08-09 - 11:44

Sååå skönt att få jobba igen! Gick galant, och gillade känslan att komma in i rutinerna igen. Nu är jag f-n på g! Blev en spontan after work igår med en iskall Ramlösa! Så skönt med mina kollegor, ingen frågar någonsin varför någon väljer bort vinet eller ölen! Som det skall/borde vara. Alltid.

Anders 48
tors, 2016-08-11 - 12:14

Ser såhär i sensommartider att det är rätt så många nya namn som dyker upp här på forumet. Bra att de hittar hit, och blir "glad" av den anledningen. En del verkar vara semesterdrickare som har skenat under ledigheten. Även en del nygamlingar dyker upp. Jag hoppas att de, precis som jag, tycker att forumet kan vara och är en hjälp i den utsatta situationen. Jag är så glad att jag faktiskt hittat hit en gång i tiden. Läser här inne nästan varje dag - och skriver ibland. Så mycket klokhet som sipprar igenom raderna. Framsteg och bakslag om vartannat - där jag tror och hoppas att framstegen oftast vinner - och lyser klarare. Blir rörd varje gång när någon med stolthet berättar att de klarat 1 dag/vecka/månad utan alkohol. Hur man sedan siktar vidare på nästa nyktra dag/vecka/månad. Wow! För egen del så är jag glad för mina 1½ månad utan alkohol! Glad för att jag denna gång har valt att ta hjälp i form av samtal med alkoholsköterska - och förhoppningsvis snart även en terapeut. I nuläget är det inte något problem att inte dricka - så brukar det ju fungera för mig efter ett "race". Men nästa gång när jag är på väg i den riktningen så vill jag ha verktygen att i bästa fall inte fortsätta i den riktningen. Att kunna stanna upp - och kanske gå åt ett annat håll?! Ser med glädje fram emot hösten - min favoritårstid. Den skall bli nykter banne mig. Mitt första löfte till mig själv (och min samtalskontakt) är att börja med 3 månader helnykter. Hör ofta talas om just "3 månader" - är det någon slags minimitid för kroppen att återhämta sig - eller varför just 3 månader? Har läst det här också, att forumvänner skriver om just 3 månader?! Kämpa på att därute - oavsett var ni befinner er på vägen! Ljuset i tunneln finns där! En dag i taget.......

Jullan65
tors, 2016-08-11 - 20:43

Skönt att vara tillbaka i rutinerna igen, det tycker jag med. Har oxå arbetskamrater som totalt struntar i om man dricker eller ej, så skönt. En del dricker o andra inte. Och grattis till din nyktra period och tack för inspirerande rader. Jag kör 24 h i taget, så jag hänger med i kampen mot ademonen . 13dgr idag

Anders 48
sön, 2016-08-21 - 20:22

.....så "firar" jag 2 månader utan en droppe alkohol! Det känns så skönt. Är tämligen harmonisk - och nöjd med tillvaron. Har nyligen öppnat semesterdörren, och kommer att vara ledig i en månad. Och det kommer att bli en nykter månad. Har planerat en resa till lite varmare breddgrader. Denna resa kommer att bli alkoholfri - siktar in mig på alkoholfria öl. Förra året när jag var på semester så drack jag 1-2 öl om dagen - vilket inte gav något sug efter mer. Denna gång så har jag lovat mig själv (och alkoholpratkontakten) att inte dricka något på 3 månader till att börja med - och det kommer jag att hålla. Känns inte som att jag kommer att sakna det heller, faktiskt inte! Dock så har jag märkt att jag blir sugen på öl när jag ser någon som dricker det på film/tv. Men: Det är faktiskt enbart ett sug efter den goda smaken av en kall öl - de allra första klunkarna. Alltså inga tankar om att jag önskar att vara full - eller att dricka massor av öl. Jag kommer nog däremot, alltid, att tycka att det finns få saker (som man dricker) som slår just de första klunkarna av en iskall öl. M.a.o. en ren SMAKsak - och inte något annat.

Jullan65
mån, 2016-08-22 - 19:51

Så lärorikt att följa din resa mellan berg o djupa dalar, så hisnande ibland att man vart rädd... Men du är allt en riktig kämpe, gratulerar ödmjukast o grattis till dina 2 vita månader:-)

Anders 48
tis, 2016-08-23 - 00:21

Och jag vill säga grattis till dig och ditt beslut att ringa läkaren! Jag har faktiskt ägnat mig åt att läsa igenom min egen tråd - och jag är så glad att jag ändå har skrivit så pass mycket här att jag själv har en behållning av att gå tillbaks och läsa. Så glad att jag har varit så ärlig längs vägen. Vissa saker behöver nog hamna lite i backspegeln innan man kan "ta in" vad man faktiskt har varit med om. Jag ser så tydligt mönstret nu - mönstret som vid upprepade tillfällen har lett mig raka vägen mot ett återfall. Det är med djupa och lugna andetag som jag faktiskt på allvar läser vad jag har skrivit, utan att skämmas - och utan att ducka för det. Jag har läst i lugn och ro - och ibland stannat upp, begrundat och låtit känslan komma tillbaka - känslan hur det kändes där och då! Väldigt lärorikt. Kommer säkert att gå tillbaks igen och läsa - tror att det för varje gång är något annat i berättelsen som talar till en, och hjälper till att lägga pusslet. Ibland så känns det t.o.m. abstrakt och overkligt att jag själv skulle ha upplevt och författat vissa inlägg - men det är inte en känsla av skam, utan snarare insikt och förståelse. Nåväl, gud vad jag bluddrar just nu - men jag tror att det var läge för mig själv just ikväll att "läsa in mig" på min egen berättelse. Vill ju att den skall hjälpa mig på vägen framåt och uppåt.

Önskar all styrka till de som kämpar som mest just nu - oavsett om vi pratar om timmar, dagar eller veckor.......-häng kvar här, läs och skriv! Det kan inte vara dåligt!!!

linn
tis, 2016-08-23 - 11:02

2 månader - så otroligt bra! Är själv tillbaka igen och gör ett nytt försök - inspirerande att läsa din tråd!

rabarber
tis, 2016-08-23 - 11:40

Underbart att höra om dina två månader och din tillförsikt framåt! Hoppas du får en härlig och välbehövlig semester!

Själv har jag 5 månader i bagaget. Semester på varma breddgrader var en utmaning, så mycket är förknippat med ett glas vin, en kall öl och där jag var, fanns det inte a-fri öl. Men hittade en alkoholsvag som fick duga.

Igen - stort grattis till dig! Starkt och bra jobbat!

Anders 48
fre, 2016-09-02 - 12:18

Sitter i värmen i södra Europa o har det kalasbra! Har nog testat alla alkofria öl som finns. Ingen alkohol mao. Känns så bra. Nu måste jag gå o bada....

Anders 48
mån, 2016-09-05 - 13:15

Blev ett par tre öl om dagen under semestern! Det stod dock 0,0% på varje flaska! Hade sällskap av personer som dricker, och jag klargjorde från början att jag INTE är sugen, och att det inte rör mig ett dugg om de dricker vin eller beställer avec till kaffet. I morgon så skall jag träffa min empatiska alkoholpratmänniska! Känns bra att kunna säga till henne att jag inte druckit något sedan i slutet av juni, även om "stoltheten" mest är riktad åt mitt eget håll. Har "lovat" 3 månader utan alkohol! Men sen då?

Pantani piraten
mån, 2016-09-05 - 13:27

Då kör du väl tre månader till??
Det är ju tävling? och Jag ska vinna?

Pantani piraten
mån, 2016-09-05 - 13:50

Låt gå?
Lycka till och kämpa vidare,, för mig finns det nog inget (sen då?) tror att jag måste förbli nykter resten av livet, känns konstigt att säga det. Men livet fram till alkoholismen har varit väldigt rolig iallafall.
Nu är det ett annat liv som väntar och det blir nog ännu roligare?

Anders 48
sön, 2016-09-11 - 11:52

Fick godkänt att börja träffa en psykoterapeut gnm beroendecentrum! ! Det blir en individuell terapi som jag i nuläget inte vet någonting om. Känns spännande och lite nervöst. Är ju sugen på att börja traggla och rota i roten till "det onda" om man säger så... Om det är någon med erfarenhet från liknande behandling så får ni gärna berätta. Har nu gått på motiverande samtal 5 gånger, men skruvar nästa vecka upp till besök hos utbildad psykolog. Jag har verkligen betonat varje gång att jag vill fortsätta på just detta sätt, och tror att den "påstridigheten" gett resultat?! På beroendeenhetens hemsida så nämner de just individuell terapi, men verkar inte vilja att så många som möjligt får ta del av detta - det kostar väl en del....-vet inte om det är så? Kanske bara en känsla jag har?

För övrigt nykter sedan midsommar. Fortsätter med det så länge...?

Jullan65
sön, 2016-09-11 - 16:49

Jag har gått på kbt , dock inte för alkoholproblem . Men antar att det är sådan terapi du kommer få. Man rotar lite i barndom , men sedan hur man reagerar och fungerar i stort. Sedan får man träna på att använda sig av olika verktyg i alla möjliga o omöjliga sammanhang, som ställer till svårigheter för en. Jag lärde känna mig själv ordentligt och kan se och använda vissa hjälpmedel i det dagliga livet sas. Allt detta stöts o blöts hos terapeuten. Man får en del läxor oxå, allt för att notera hur man reagerar o agerar. Dock lägger man inte största vikten vid bardomsupplevelser o relationer osv, även om man går igenom även detta eftersom det hänger ihop och man får förståelse för hur man reagerar o agerar i nutid. Men hur det blir framåt är det som tonvikten läggs på. Och det är dyrt, svindyrt. Jag betalade ur egen ficka i ett par år. Så grattis o lycka till.

Anders 48
lör, 2016-09-17 - 18:17

Hade ett första samtal med en "riktig" psykolog/psykoterapeut häromdagen - inom beroendevården. Kändes riktigt bra! Jag var självklart lite spänd kvällen innan, men kände mig fullständigt lugn när vi väl träffades och påbörjade samtalet. Det blev en bra timme, som i stort sätt handlade om att jag fick berätta om mig själv och min situation. Vi "ringade in" ett par områden som vi skall prata vidare om. Kändes tryggt och behagligt - terapeuten var mycket förtroendeingivande. En start. En början. Fick veta att denna typ av psykologsamtal, som jag hela tiden har uttryckt att jag vill ha, kan man få 5-7 ggr inom beroendevården. Efter dessa samtal så kan man antingen avsluta - eller gå vidare (med annan terapeut??) efter remiss från läkare. Det var bara en information jag fick - och kan i nuläget inte säga vilken väg jag kommer att gå? Det får väl framtiden utvisa...... Jag är inte intresserad av någon gruppterapi, utan vill ha egen tid med psykolog/terapeut. Så tänker jag. Nu är det helg igen - och systempåsarna klirrar klart i händerna på många som man möter på stan. För mig är det bra - inge´sån´t dricka för mig. Snart har 3 månader gått sedan jag drack något. Det första "löftet" är snart infriat - dock är det ju inte så att jag räknar ner dagarna för att på den dagen dricka något. Tiden får rulla på - kanske blir det tre månader till, eller två? Känner mig lite andefattig - och tycker inte att jag har något att skriva om. Är rätt harmonisk och fri från oro. Dagarna går - och det är ju bra! Att det känns bra är ju bra menar jag. Läser här inne nästan varje dag - även om jag inte skriver något. Så har det inte riktigt varit förut - då har jag "glömt bort" den här sidan efter ett par månader av olika anledningar. Nu hänger jag kvar...... Jag önskar styrka och tålamod till er alla som kommer kämpa mot alkoholen den här helgen - frestelserna kan vara många och lockande. Baksidan: Ja den känner vi ju alla till alltför väl. Håll ut - låt bli!!!!

rabarber
tors, 2016-09-22 - 23:59

Härligt att höra att det går så bra! Och vad bra att du fått en terapeut som du känner förtroende för och kan prata med. Som jag sagt förut, så har terapi varit avgörande för min egen del. Jag klockar in 6 månader nu. Känns bra och jag är stabil. Utan terapin hade jag inte varit där jag är idag.

Härligt att höra ifrån dig! Önskar dig fortsatt lycka till!

Kramar