Ny här, men har läst ett par år! Sitter nu med rejäl abstinens efter ett race på 6 dagar. Varför gör man detta mot sig själv - och vänner som är oroliga. Jag har en gång för tre år sedan legat inne för avgiftning - men lik förbannat så har jag gjort detta ett par/tre gånger om året. Får rejäl ångest, blir rastlös, sover risigt - även om insomningstabletter hjälper en del. Skakig in händer o ben, svettning/frossa, hög puls. Nu har det gått 2½ dygn och det värsta har väl lagt sig. Jag nojjar på det där med dilerium - och googlar sönder mig om NÄR det sker. Nojjig nojjig:-)

Kan ett dilerium komma trots att man känner sig ok. Har varit ute o promenerat och pulsen är normal, inga svettningar. Kan det vara ett mellanrum mellan abstinens och dilerium? Eller hänger de alltid ihop?

Undrar när nästa race kommer, för det kommer väl fler? Varför? Jobbet inga problem - bara sjukskriver mig själv upp till sex dagar - men de börjar väl snart undra när man är sjukskriven 4 ggr per år.

Fantastisk att läsa på dessa sidor - vilka kämpar det finns!!!

Anders 48

Tog just ett avslutande glas, i soffan. Jobb i morgon. Sug? Nä, tror inte det.....-men tog en fylla. Fanförfyllan! Men jag har gått så långt på min knarriga stig att jag vet bättre än att vända det emot mig. Hoppas jag. Vill jag. Önskar jag. Måste jag. Jaha: Det blev en fylla igår - och idag. En halv. Vaknade 01.30 och trodde att klockan var 19.30 igår...... Sovit middag i soffan idag, flera timmar, och åt frukost just - 17.00. På banan hoppas jag - men är ändå frågandes varför....??? Jag är såååå glad för att jag känner att jag inte vill vara full. Jag vill inte. Så kände jag inte innan i mina fylledagar. Då ville jag inget annat........

Nu går jag och handlar lite - kanske 2 landningsöl. Mest troligt inte. Men snus. I mängder.......

Ja, det var mitt återbesök till fyllans värld.........fick jag ett tuppjuck?

Anders 48

Ja ni kloka, alla kloka. Inhandlade 3 öl, och några dosor snus. På Ica. I mysbyxor och munkjacka. Såg nog inte så luffig ut - munkjackor kommer ju med dyrt märke numera.... Min kära dagbok: Igår blev jag full. Medvetet och planerat full. Jag ville, jag önskade, jag lyckades. Jag är inte stolt - men heller inte fullständigt bedrövad. Jag tycker att det var onödigt - inte önskat. Men på något sätt planerat. Och planterat. Nåväl, jag lägger mig nykter ikväll, tidigt, och lägger det bakom mig. Hoppas jag verkligen. Vill att det skall vara så. Dagboken: Det första glaset igår svepte jag som att jag joggat i Sahara. Bara så att du vet. Det andra också.

Nu är det bra som det är........kampkram till er alla....

Den 15:de Oktober skrev jag mitt första inlägg här på forumet angående mitt sätt att dricka.
D.v.s periodiskt.

Jag undrade om någon kände igen sig i detta. Du + en till var de enda som svarade på mitt inlägg.

Du skrev att du kände igen detta med att vara utan A i långa perioder för att sedan dra till med rejäla fyllor.

Jag var då helt förvirrad, jag hade läst massa inlägg här i forumet men inget inlägg stämde in på mig och
mitt sätt att dricka alkohol. De flesta skriver om vardags sug och det känner jag inte igen mig i....
Jag tvivlade starkt på att jag ens hade alkoholproblem då jag kunde vara utan A i långa perioder.

Jag ville bara tacka för ditt svar då i Oktober, det fick mig att känna mig mindre ensam och inse att jag behövde hjälp.
Jag har varit nykter sedan dess.

Jag hoppas också att du tar dig ur ditt återfall även om du kanske medvetet tagit det.

Vänligen

MM

Hej Anders 43
Jag är också periodare med långt mellan gångerna. När jag har tagit återfall har de nästan alltid varit planerade och kraftiga. Hoppas verkligen du klarar att bryta. Vi finns här för dig nu.
vänligen
Ikaros

Anders 48

Tack för att ni svarade. Blev EN fylla. Inget mer.....nu knallar jag vidare på den nyktra vägen igen. 3 liter vin blev det på 1 dygn. Stopp o belägg nu.

Anders 48

Jooo, vi verkar ju funka på rätt så lika sätt. Jag sitter här nu och begrundar. Varför gjorde jag det - varför inte? Ok, jag kan välja att se det på två sätt: DÅLIGT: Helt onödigt att bryta en nykter svit på ett halvår och ta en fylla på en torsdag - och en halv på fredag. Karaktärslöst, tillbakahalkande, nollställande, och återigen onödigt. BRA: Jag bestämde mig för en torsdagsfylla. Inte mer. Bra så. 3 liter vin på 1½ dygn. Bryt. Inte mer. Stopp. Jag stoppar - det har jag aldrig kunnat förut. För det så väljer jag att ge mig själv en klapp på axeln. Ett sådant "lyckat" återfall har jag inte brukat prestera innan. Bra gjort av mig. Lyckat?!

Jag har tidigare skrivit att jag här alltid måste vara helt ärlig med vad jag skriver. Framförallt för mig själv - så att jag närsomhelst aldrig skall behöva tvivla på att det som står på pränt faktiskt är det som hänt - eller har känts. Jag arbetar rätt oregelbundna tider - och att få till prattid med min kontakt/psykolog är inte det lättaste. Nu har vi en tid - i februari. Bokad och bestämd. På pränt i min kalender. Känns så bra - då skall jag berätta vad som hände dessa dagar. Det måste jag ju - det är ju inom beroendevården, och jag är ju där för att jag vill ha hjälp. Den ärligheten är så självklar för mig också - annars är det ju inte någon större idé - om man går dit och friserar sanningar. Vad vinner jag på det? En pokal.......?

Så: I mitt fall så blev det ett litet återfall. Ja så blev det. Jag fick en del gjort - och det blev inte en långkatejes. "Nuff said":-)

Hej
Jag tycker du skall vara stolt över att du lyckades bryta. Ditt återfall var inget negativt bara du inte börjar tro att du kanske kan klara av att gå ur så smärtfritt nästa gång. Jag gjorde nämligen så några gånger. Drack i två dagar och bröt. Tänkte därefter att nästa gång fixar jag det också. Men icke. Minst 8-10 dagars hårdsupande från öl till spolarvätska. Avgiftning och tre månader tills jag började bli mig själv igen. Nu tror jag inte att du är lika korkad som jag när det kommer till spriten men osvuret är ju bäst.
Alltså: BRA GJORT men passa dig! En uppmaning i all välmening som jag är övertygad om att du till fullo förstår.
vänligen
Ikaros

Anders 48

Jo, jag väljer att vara "stolt" den här gången......men det är skört, på svag is ändå....-jag förstår till punkt o pricka vad det är du beskriver. Att inte tro för mycket. Att inte ha någon förhoppning om att "nu kan jag minsann". Det är ju min akilleshäl, och har varit: nu verkar det funka? Nejdå, jag vill, och hoppas att jag förstår bättre än så. I bästa fall. När det är "rätt så bra" så kilar jag in en fylla mitt i allt. Jävla pucko. Men det blev inte något "långkok". Bra. Som både du och "Monday" skrivit så är jag helt oförstående för att vi kan vara utan alkohol gott, väl och länge - och sen så är det som att Titanic krockar med isberget som vi inte såg komma emot oss - och orkestern spelar hela vägen tills sista radarmasten försvinner under ytan. Så tokigt. Och: De första glasen jag svepte i torsdags var såååå medvetna och såååå snabba. Jag ville åt känslan, behövningen, bedövningen, välbehaget, avslappningen fort och genast......-inget "sitta å mysa med ett glas vitt....." Nåja - nu har det hänt.

Har också då o då fyllt i sådana där "Hur alkad är du egentligen-undersökningar"......blir ju oftast: "Inga större problem". Var finns vi som är nyktra månad efter månad - och sen drag igång som en skördetröska under ett antal dagar? Jag inser ju gott o väl att jag har alkoholproblem - men passar inte alltid in i "mallen". Är ju nykterist 11 månader av 12. Ja, göta petter..........

Hej Anders 43
Jag frågade en alkoholläkare om jag verkligen var alkoholist eftersom testerna inte ger utslag. Vet du vad han svarade?
Jo detta (om jag nu minns rätt):

"Det behövs inga tester för sådana som dig eftersom ni är övertydliga alkoholister. På fullt nykter kaluv dyker era hjärnor i bland glatt in i alkoholistspåret och så kör ni rakt in i väggen i högsta fart. Hos er är sans och förnuft helt borta när ni dricker. Det ser alla."

Inget kul att höra tyckte jag då. Sant tycker jag i dag. Därför är MondayMornings lyckade kamp för några dagar och din lilla sejour med snuttefilten något jag tar till mig. Det är möjligt att lyckas även för en Dipsoman (Vansinnesdrickare).

vänligen
Ikaros

för det mönstret en "normal" alkoholist gör. Jag har aldrig ansett mig själv vara alkoholist då jag har mina långa perioder nykter utan några som helst problem. Får självklart med väl godkänt på alla alkotester jag gör. Jag dricker ju inte på det viset testerna är utformade. Jag dricker ju bara 3-4 ggr på år. Men då blir det ju katastrofala mängder under en vecka.

(detta har dock ökat - mina anfall har kommit mer ofta och jag har druckit med ökande mängd för varje gång)

Jag var på mitt första läkarbesök i mitten på Oktober. Min läkare och forskare i ämnet tittar allvarligt på mig och säger: -Det finns dom som kan "lära" sig dricka måttligt. Du tillhör inte den gruppen och kommer aldrig att göra. Du har fullt utvecklad sjukdom. Dricker du igen måste du ringa mig akut så jag får sätta in medicin mot epilepsi. Med det sättet du dricker på är risken inte bara stor, det kommer att drabba dig. Du kommer få ett epilepsianfall.

Jag utsätter mig alltså för direkt fara för mitt eget liv om jag börjar. Det där enda glaset. Så jag vågar inte. Och jag hoppas att jag aldrig kommer att våga.

Jag reflekterade förra helgen över hur mina tankar förändrades på 2 sekunder
(jag städade, lyssnade på bra musik och var lyckligare än nånsin)
Helt plötsligt fick jag för mig att jag skulle ju kunna dricka ikväll, eller varför inte nu direkt på eftermiddagen?
Ja vilken bra ide. Jag planerar aldrig mitt drickande. Det kommer som en blixt för mig. Inget släpande sug. Det är en bomb som exploderar.

Helt plötsligt var rädslan för EP eller ett hjärtstillestånd bortblåst och jag ansåg att läkaren och min A-terapeut snackar skit.
Jag är inte alkoholist. Alltså alla omkring mig överdriver det hela. Jag kan visst dricka.

Tog upp mina tankar med min A-terapeut på Tisdagen. En timme senare ringde min läkare och han var seriöst oroad över mina tankar att jag ville dricka. Har tidigare fått Campral och han skrev nu ut Antabus att hämta ut direkt. Jag behöver dock inte ta dom på heltid men jag ska alltid alltid alltid ha en med mig så att så fort jag känner minsta lilla sug så måste jag ta en direkt.

Jag önskar att jag kunde. Att jag var som de flesta. Som kan dricka.
Men tough shit - jag kan inte....

Mags

Skriver från en all-inclusive resort i värmen. Här är jag med alla dom som "kan dricka". Dom som drar i sig Bloody Mary till frukosten å inte ens uppfattar att drinkarna i stora baren smakar skit. Å dom är inte bara 20 å höga på livet utan massor med vuxna med ansvarsfulla arbeten förstår jag när jag pratar med dem. Då jag frågar efter kaffe vid frukosten blir jag erbjuden tequila! Jag tror faktiskt att "de flesta" inte heller kan hantera alkohol.

Hej
Givetvis var du en av dem som jag behövde som mest när det var svårt. Och du fanns där. Du och den kamp du förde för några veckor sedan.
Du har rätt i att det handlar om livet för oss periodare.
vänligen
Ikaros

Anders 48

Halloj.....jobbat jättemycket - och har faktiskt inte varit här på forumet så många gånger. Jo, jag mår bra - och bröt efter fyllan för ett par veckor sedan. Så skönt! Det blev inte nedförsbacke - bara ett hack i skivan om man säger så. Inte druckit något nu på ett par veckor - och har inte något sug heller. Jag har blivit påmind i dagarna om hur jag har "lekt med elden" - en kollega som antagligen har problem med spriten har dragits in av arbetsgivaren för att tvingas gå och lämna alkoholprover under en längre tid. Om inte så kan anställningen vara i fara. Usch säger jag bara - det bara knyter sig i magen. Jag var så nära i somras, så nära. Skall inte hamna i samma situation igen. Det får inte hända. Och vet ni vad - någonting i mig säger att det inte kommer att hända. Så känns det just nu - och det är ju bra. Jag försöker att behålla den känslan. Det känns bra.

Kämpa på alla vänner härinne - det ÄR möjligt att förändra. Det kan dock ta tid att vända en stor och otymplig skuta.

Hej
Det känns skönt att höra. Jag blir litet orolig när någon inte skriver på ett tag. Beror på att jag drar mig undan före och under ett återfall.
Skönt också att du mår bra, för för dig och mig är vad jag förstår det livsfarligt att gå in i en fylleperiod.
Ikaros

att du bröt. Det glädjer mig :D
Våra hjärnor tycks ju tro att vi är botade efter ett tags nykterhet tyvärr..

"så är jag helt oförstående för att vi kan vara utan alkohol gott, väl och länge - och sen så är det som att Titanic krockar med isberget som vi inte såg komma emot oss" -
önskar att någon kunde förklara exakt vad som händer i våra hjärnor när detta händer.

Är våra hjärnor annorlunda vad det gäller belöningssystemet än "normal - alkohol-missbrukaren"?
Vi som inte passar in i denna normalmall....
Jag vill veta......

AlkoDHyperD

Den 13 januari, drygt tre veckor sedan, skrev jag så här i min dagbok: "När den falska tröstaren visar sin mjuka sida kommer den åt mig. Det är nu faran är som störst. Invaggar mig i hopp om att det är möjligt. Att jag har kontroll.
Glömda är alla gånger jag legat vaken med ångest och hjärtklappning, när jag förbannat mig själv för att jag ännu en gång fallit för frestelsen och lögnen. Då har jag för ett ögonblick sett verkligheten så som den är och att jag aldrig, aldrig kommer att ha kontroll.
Men ändå kan jag inte låta bli. Det är ensamheten och hopplösheten som alltid får mig att ge efter. Fast jag vet att allt bara blir värre. Eller är det för att jag vill att det ska bli värre?
Men lugnet som sprider sig är belöning nog. Ingenting kan mäta sig med känslan av värmen och bedövningen som sprider sig från magen och sedan genom hela kroppen.
Ibland fungerar det. Och även om nio gånger av tio lämnar mig med större ångest efteråt än innan är det den där enda, tionde gången, när lugnet ligger kvar och biverkningarna uteblir, som jag minns och sedan försöker återskapa. Om och om igen.
Är det därför jag är så försiktig? För att behålla illusionen om att jag har kontroll? För att hålla kvar hoppet om tröst?
Det är nu jag borde bli rädd. Nu när effekten var precis som jag hoppats.
Jag kommer att längta efter nästa gång. Göra allt jag kan för att få uppleva det igen och igen. Och det kommer att bli oftare, det kommer att bli mer. Ända tills jag är tillbaka där det alltid slutar.
Och det är så jag förstår att jag faktiskt är alkoholist och alltid kommer att vara det. För att jag aldrig slutar tro på den där falska mjuka sidan. För att jag envisas med att lura mig själv gång på gång.
Om jag så klarar av att hålla mig nykter i tio år är jag fortfarande likt förbannat alkoholist. Om jag två av tre gånger klarar av att behålla kontrollen är det den tredje gången som förstör. Och jag vet aldrig innan när. Det är så jag förstår att jag är alkoholist. Jag har ju faktiskt inte kontroll, det ser ju bara ut så för att jag just den gången det gick bra helt enkelt var turen eller slumpen som avgjorde.
Jag har nog aldrig förstått att jag måste inse att det är farligt för mig att dricka oavsett hur lite. En droppe väcker monstret. Hungrigare för varje gång. Farligast när det visar sin mjuka sida. Om inte första, andra eller tredje gången så vet jag ju att det alltid kommer att ta över och att jag aldrig kommer att kunna stoppa själv förrän det gått riktigt åt helvete. Hur lång tid kommer det att ta den här gången?
Idag mådde jag så bra. Vill ha det igen."
Därefter drack jag 30-50 cl sprit 12 dagar av 14. Mer för varje dag.

Anders 48

Precis så är det....tack för dina rader. Idag skall jag träffa min pratkontakt igen - efter 3 månader. Av olika anledningar så har vi inte kunnat få till ett datum (jobb/jul/nyår osv..) innan. Det känns bra - men liiiite som första gången. På något sätt. Jag bör väl ta upp min "lilla" återfall för ganska precis en månad sedan?! Det är ju meningslöst att INTE berätta det kan jag tycka. Då försvinner ju ärligheten i samtalet. Annars så rullar det på - våren närmar sig så sakteliga. Våren är lite av min akilleshäl - gillar den inte! Då är jag svag, eller brukar vara iaf. Det är min intention att jag inte skall få en sådan svacka denna vår att jag tar till flaskan. Jag vill kunna stanna upp i mitt mående - bra eller dåligt - och inte ta till första bästa (alko) nödbroms bara för att jag "känner". Hmmmm. Jag har vid ett par/tre tillfällen efter återfallet druckit 1-2 öl. Gott. Och av "rätt" anledning. Inget som ger sug efter mer, eller lämnar kvar ångest......Nu måste jag kila - terapeuten kallar.

Kämpa på alla kära vänner härinne. Vi gör det rätt så bra tycker jag - även om det är rejäla gupp på vägen ibland....:-)

Anders 48

Träffade psykologen igen, efter 3 månader, för 2 veckor sedan.....-vilket kändes jättebra! Var ju lite spänd innan, för jag tyckte att det hade gått så lång tid. Tid som har gått bra, och har varit nykter. Ja nykter förutom ett kort återfall i januari. En dag. Jag berättade självklart om detta - och fick mer eller mindre beröm. Eh? Jo! Hon sa: Jättebra - vad du har lärt dig. Jag bröt återfallet, det blev inte flera dagar, jag kunde avsluta själv med vilja och bestämdhet. För det fick jag beröm, mer eller mindre. Hon fick mig att titta bakåt och tänka på vad som hänt sedan i somras. Det bra som har hänt - att jag inte har tagit mig igenom någonting med hjälp av alkohol - förutom i januari då. Det som jag såg som en rejäl plump i protokollet bröt hon ner till någonting positivt. Konstig känsla - men jag upplevde att hon har ju rätt......

Sen sade jag att jag inte ville att hon skall lämna mig just nu - utan finnas kvar. Jag vet ju att våren, som jag inte gillar, är en tidpunkt när jag är svag, historiskt sätt. Vi skall fortsätta att ses. Så skönt. Vi gjorde en ny vårdplan för att fortsatt kunna träffas. Mål: Hitta ett kontrollerat drickande! Delmål: 1,konsumtion 2-3 enheter aldrig oftare än en gång/vecka, 2: aldrig dricka ensam utan alltid i socialt sammanhang.

Fick en kopia på det! Det är på pränt. Mitt mål är nu alltså att hitta ett kontrollerat drickande - vilket jag har nu. Verkligen. Gäller bara att fortsätta kämpa med det målet - återstår att se om det kommer att bli så. Det låter så bra, så självklart. Vill verkligen att det skall få bli min verklighet - på riktigt!!!!!!

Läser vidare här - och skriver nåt inlägg då o då. Kämpa vidare alla vänner - idag är det lördag o i morgon så kan det bli en söndag utan fylla eller bakfylla - det kan det faktiskt.......:-)