Hej!
Läser och läser vad andra skrivit!
Har gång på gång slutat med alkohol och börjat igen!
Jag dricker kanske inte så ofta men när jag dricker så dricker jag tills jag stupar och oftast i ensamhet. Har gjort bort mig så!!
Pinsamt!
Jag är kvinna i 40 års åldern med bra jobb!
Kör det klassiska, perfekt utåt, klarar allt, höga krav och mål för mig själv!
Gått i terapi osv, allt har hjälpt på sitt sätt!
Nu har jag varit utan alkohol i en vecka.
Men är livrädd att jag ska falla igen!
Tänker att ta dag för dag!
För första gången känns det som om jag är värd att må bra.

Sannah

Sista gången innan min veckas uppehåll fick jag hemska tankar på att ta mitt liv. Skulle aldrig göra det i nyktert tillstånd då jag upplever att jag har ett jätte bra liv!!!
Hur sjukt är inte det!!!???

Ibland en stund i taget. Det går att sluta. Svårast i början tycker många. Bry dig om dig själv. Unna dig vila god mat godis eller vad du tycker om. Gör vad som krävs för att du ska låta bli att dricka. Undvik fällor och frestelser. Tänk på dina värsta fyllor när suget kommer. Jag tror på dig. Stor styrkekram❤️

Sannah

Verkligen tack för att du tog dig tid att svara! Det betyder massor!????
Ja det har du rätt i, att jag behöver vila och framförallt äta gott!

Det är väl få områden som är så förknippade med skuld och skam som alkohol. Jag tycker att det låter som om du kommit en bra bit på väg! Du har nåt självinsikt vilket är en grundförutsättning. Jag är helt säker på att du är en schysst person med många goda egenskaper som är värd att må bra! Det är jättebra att du klarat en vecka utan alkohol och du kan känna dig stolt! En dag i taget! Här är vi alla i samma båt och vi förstår! Skriv gärna och berätta hur det går!

Sannah

Tack, för dina ord! Känns bra att vara här!
Att känna och veta att man inte är själv!
Något jag tänkt på är att alkoholen liksom alltid funnits där på sista tiden, som inte överger en och ger tröst för stunden!!! Rädslan i botten att vara ensam.
Att jag klarar mig själv om jag blir helt ensam. Detta är tankar och inte en sanning alls då jag har familj och vänner.
Skammen är enorm!
Vill inte acceptera att jag är alkoholist men vet lika tydligt att jag inte kan ta ens ett glas mer!
Jag tar en dag i taget. Idag ska jag inte dricka!
Tankar som att ja ha vad har jag att slappna av med nu?
Det känns läskigt och jag var fallit så många gånger att jag tappat räkningen!

Radar77

Hej Sannah!

Du har rätt i att det bara är tankar men tyvärr är det ju lika jobbigt ändå. Känner mig också ensam, på det viset att jag inte hade någon som jag kunde tala med innan jag hittade det här forumet. Har också brottats med tankar som vad skall jag slappna av med nu och hur skall jag kunna ha roligt nu? Alkoholen har ju sjukt nog stått för just det, det skojiga och det avslappnade. Jag har dock givit mig fan på att livet skall ha mer att ge när det gäller dessa saker. Jag har ju också familj och det vore ju synd om alkoholen skulle behövas egentligen.... jag är inte där ännu men har gott hopp att komma dit även om det är jobbigt och det tror jag att du också kommer göra. Jag skall inte heller dricka idag!

Ha en fin dag!

Sannah

För ditt inlägg!! Det betyder massor!!
Tänker att en dag i taget klarar jag!!
Jag tänker på hur det brukar se ut för mig tidigare, jag kan "lätt" hoppa över att dricka alkohol på midsommarafton och oj vad duktig jag är!! Sedan dricker jag dubbelt upp midsommardagen istället!
I år hoppas och vill jag annorlunda. Men jag är rädd för redan nu känner jag att kanske bara inbillar jag mig! Kanske är det inte så farligt!! Men då ska jag läsa mitt inlägg #2...,

Vi stöttar varandra och med tiden kanske tipsen kommer vad man gör i stället!!

Sannah

Läser och läser...
Är väll ett stort behov så här i nystarten :)
Lite tankar, kan man helt enkelt säga till folk typ "jag mår bättre utan alkohol, så nej tack" räcket det? Eller måste man erkänna hela problematiken utan tusen följdfrågor??
Kram till alla som kämpar med alkoholen!!

Fundera inte så mycket på om du någonsin kan dricka alkohol igen. Ta hand om dig själv och din hälsa. Någonting gör ju att du dricker och många med dig! Jag ex dricker när jag känner mig ensam eller när jag gjort någonting bra och vill fira det! Oavsett hur många gånger du fallet så är du fortfarande en bra människa!! Glöm inte det!

Sannah

Jag tar till mig av vad du skriver Tombor,
jag ska fundera på varför jag dricker!
Vill bara så förtvivlat inte dricka mer men är så rädd att glömma det....

Sannah

Jag behöver verkligen all hjälp jag kan få!
Min hjärna är fenomenal på att övertyga mig om att det inte är så farligt!! Men varje gång slutar det på samma sätt!
Tex visst kan du ta två glas vin med en vän säger hjärnan! Det kanske gick men dagen efter är jag i gång i min ensamhet och dricker två vinflaskor..
Jag inser att det är berusningen jag söker, den får mig att helt stänga av, gå in i mig själv.
Mina triggers är ensamhet eller att jag jobbat mycket, tidigare för att orka ha fint hemma!
Helt klart måste jag undvika situationer som är riskfyllda! Har funderar mycket kring vad jag egentligen vill!!
Trodde jag älskade att gå ut på tex en trevlig pubb, men nej, jag gillar djupa samtal under en promenad osv.,
Vad vill jag med mitt liv???
Viktiga tankar! Då detta är mitt livs utmaning!
Verkligen tack för stöd!!⭐️

PP

Minns så väl hur det kan vara den första tiden. Mycket svårare än de flesta kan tro. Att läsa här inne hjälper bra, den mesta informationen finns, det som är svårt är att det är fördelat i tusentals trådar, och lång väg tillbaka i tiden. Hade det funnits någon form av topplista på vilka trådar och inlägg som kan vara hjälpsamma i början hade det varit toppen, nu finns inte det ;-) så fortsätt och läs du !☺
Det är tufft, det går, och det är så värt det!
//PP

Sannah

Hur länge har du klarar det?
Blir det en vana att vara utan alkohol?
Eller tänker man ständigt på det?

Sen skaffar man sig vänner och vanor som inte innefattar eländigt drickande. Så har jag gjort, i alla fall. Träning är ju bra, promenader, allt som inte stressar dig eller ger a-sug. Beroendet ser olika ut hos oss. Själv fick jag en aha-upplevelse över att beroendet kan vara psykiskt och fysiskt. Dvs jag har aldrig druckit för att bli mer social, våga saker osv. Jag har druckit mig till ett fysiskt beroende. Dvs min hjärna har blivit beroende för att jag druckit oftare och behövt större mängder. Läste om detta i en tråd. Mycket intressant. Ju mer vi vet om varför vi dricker, vad som händer i kropp själ och hjärna desto bättre. Ha en bra dag❤️Var snäll mot dig själv-läkande. Kram

PP

Men i början krävs det envishet. Det handlar om att vara benhård på att lägga nykter dag till annan, vad som än händer, och hur mycket förhandlande alkoholist gojan i skallen tjatar om att - jomenvisst seru, liiite går allt...
Det går INTE, och för de flesta går det inte att socialdricka igen, då lägg ingen tid på det tjafset. Har själv varit nykter i dryga 3,5 år. Det bästa jag gjort!
Lycka till!

PP

Men i början krävs det envishet. Det handlar om att vara benhård på att lägga nykter dag till annan, vad som än händer, och hur mycket förhandlande alkoholist gojan i skallen tjatar om att - jomenvisst seru, liiite går allt...
Det går INTE, och för de flesta går det inte att socialdricka igen, då lägg ingen tid på det tjafset. Har själv varit nykter i dryga 3,5 år. Det bästa jag gjort!
Lycka till!

Sannah

Mitt beroende är nog psykiskt och en vana, intressant just att ta reda på varför och skapa nya vanor som ev innefattar nya rutiner och nya sätt att umgås...
Svårt då uttrycket "vi kan ju ses och ta något glas vin" Vad ska jag nu säga??

Sannah

Ja det är att vara benhård och lägga en dag till en annan dag. Jag ska inte dricka idag så långt kan jag tänka!
Tack för stöd och olika sätt att tänka!!

Ta en dag i taget! Alla dagar utan alkohol är bonus! Faller du så blir det en dag utan bonus men för övrigt händer inget mer! Det är inte kört utan då börjar du om med dagar utan alkohol. En präst jag känner sa " Man kan alltid börja om " Skriv här så ofta du vill så får du stöd av alla vänliga själar här. Vi sitter i samma båt som du!