av Gunda

Ja då var jag här igen, vi har varit i Spanien över vintern, kom hem för några dagar sen.
Jag har både bra och dåliga minnen från min vistelse där.
Känner mig som på ruta ett, mitt drickande har jag inte kunnat tygla, utan det har snarare eskalerat.
Gråter då jag skäms över mig själv, jag har skämt ut mig inför vänner, blivit rejält packad och
mannen är väldigt bekymrad över mitt beteende och drickandet.
Nu kommer jag att börja läsa här varje dag, ta stöd och hjälp av er andra här.
Jag är bara ledsen och trött.

Gunda
ons, 2017-07-12 - 15:47

alltid hitta orsak och verkan, så därför försöker jag att komma på orsaken till mitt missbruk.
Men det kanske är så att vi inte kan få fram orsak och verkan utan acceptera att så här är det.
Jag vet inte, men om det finns en orsak, så kanske den kommer att komma fram utan att jag
anstränger mig för mycket, vem vet.
Nu kommer jag inte att kunna skriva på några dagar, jag kommer att få besök av min syster
och då vågar jag inte gå in så hon ser, har ju inte berättat alls för henne hur det är ställt med mig.
Som tur är så har jag ju varit nykter i några veckor så att jag varken har abstinens eller nått, så jag
kommer nog att klara det. Ska i alla fall bli jätte trevligt när hon kommer, det blir ett kärt besök.
kram

Malta
ons, 2017-07-12 - 17:08

Finaste Gunda, ha det så härligt med din syster! Hoppas du kan berätta för henne en dag. Det kan vara skönt att ha familjen som stöttar (om de inte oroar ihjäl sig istället förstås...) kram

Pi31415
ons, 2017-07-12 - 17:24

till att var och en av oss har hamnat i A-träsket. För de flesta är det säkert inte samma orsak, eller orsaker, till att man börjat missbruka, som att man en gång i tiden vande sig vid alkohol.

Men det överlägset största problemet som vi har, det är alkoholen. Slutar vi med den, så är det stora problemet ur världen för oss.
Själv anser jag inte att man ska söka orsaken först, för att sedan sluta. Utan att man först ska sluta med alkoholen, sedan kan man om man vill ägna sig åt att söka orsaker, när man är nykter och redig.

Som periodisk alkoholist så startade jag mina race p.g.a. kraftiga sug. När jag sedan började leva nykter och mentalt lyckades bemästra sugen, så har mina sug i stort sett upphört. Och skulle jag få nya sug så är jag trygg med att jag vet att jag klarar av dem. Därmed är den främsta orsaken till mitt missbruk undanröjt.

Lite ironi: Tänk om regnigt väder skulle vara orsaken till att man dricker. Då skulle man vara tvungen att flytta till Sahara.

Det är glädjande att det går bra för dig nu Gunda. Starkt jobbat!

Dionysa
ons, 2017-07-12 - 17:30

"inte att man ska söka orsaken först, för att sedan sluta. Utan att man först ska sluta med alkoholen, sedan kan man om man vill ägna sig åt att söka orsaker, när man är nykter och redig."

Gunda
ons, 2017-07-12 - 18:11

Får ett leende då jag läser detta jag har brottom att hitta orsakerna så att jag fattar varför, då kanske suget försvinner med vetskapen ? Men fattar att det är nog inte realistiskt. Jag ska kanske sjunka in i nykterheten och sen låta var sak ha sin tid. Tack finaste människor för att ge mig ettleende och en insikt.
Nu rullar syrran in på gården.
Kram ?

Gunda
tis, 2017-07-18 - 21:04

Jag bara en stor sorg över hur livet är så jäkla hårt för många. Denna förbannade alkohol vad den ställer till för oss alla här. En del har kommit länge andra har nyss hittat hit. En del har kommit ur greppet andra har varit ur men faller tillbaka, det ser olika ut men i botten är det lika varför vi sökt oss hit.
Nu har tre veckor gott sedan jag luktade på korken jag känner absolut ingen längtan till att lukta igen. Men det är så fruktansvärt skört, från en minut till nästa minut så slår sug helvete till igen.
Ber till högre makt att den ska hjälpa oss att lyfta detta ok från våra axlar och vi fick leva ett beroendefritt liv i glädje med våra nära och kära.
Sorgen slog till som ett klubbslag i mellangärdet på mig.
Fina, fina vänner här häng i och låt oss vakna nyktra i morgon.

Tjalle
tis, 2017-07-18 - 21:36

Det är precis vad det är. Så alldeles väldigt sorgligt. Att göra sig själv och alla som står i ens närhet så otroligt illa och allting bara för att döva alkoholbegäret (för stunden). Trots att man vet hur djävlig perioden blir när man väl slutat dricka kan i praktiken inget få en att sluta där och då. Det där med att inte ta första glaset är så klart själva huvudpoängen. Varför riskera något som kan sluta i fullständig katastrof.

Ha en fin kväll Gunda och ett jättegrattis till dina tre veckor. Själv är jag ju på dag 3 som du kan läsa i min evinnerliga tråd. Det känns som med alla tv-serier nu för tiden, i mitt fall Tjalle, säsong 25. Dock är inte innehållet något vidare och borde ha lagts ner för lite över 20 år sedan.
Kram/Tjalle

Gunda
tis, 2017-07-18 - 21:54

Jag har läst din tråd och känner sorgen, ville så gärna skriva till dig men fick inte fram orden kände bara sorgen.
Varför ska livet vara så svårt, varför ska alkohol jävulen styra våra liv till katastrof???
Hoppas det reder sig för dig, jag önskar för din skull att du tar hand om dig, det kanske är hjälp utifrån som du behöver??
Jag bet huvet av skammen och signalerade till vården, hemskt i den här lilla skvallerhålan jag bor i, men nu är det gjort. Just nu struntar jag i vem och om det sprids hur jag har det, nu gäller det mig, jag ska må bra och jag ska komma ut hel en dag, allt annat är oviktigt. Jag önskar att även du kommer ut på andra sidan helare än du är nu.
Kram

Sannah
ons, 2017-07-19 - 05:45

Vi faller, vi reser oss! En vacker dag med en dag i taget som sedan blir fler, är vi fria! Tror på dig! Du ger dig inte! Du vill något mer! Är värd att må bra och leva ett liv så som du vill! Förvänta dig det bästa och agera på det!
Kram!

Gunda
ons, 2017-07-19 - 09:37

För stt du skriver här.
Ja jag ska klara det även om livet är tungt just nu.

Just nu är det mycket sorg i min kropp, vet inte riktigt vad det står för, men det är så mycket som berör mig. Är en känslomänniska kanske överkänslig.
När alkoholen går ur så kommer verkligheten fram. Vi har ju fått våra roller i bemötandet av varandra under alkoholperioden. Så ska man hitta ett nytt sätt att agera. Mannen vet ju att mitt beroende är större än hans men vi pratar inte om det för att jag inte släppt in honom i mitt kämpande, så han fortsätter i gamla hjulspår och jag vill ju stt vi ska förändras mycket.
Jag klarar inte av att prata med honom om mig det bara går inte, jag tror att det är där sorgen infinner sig i min kropp.
Hur ska jag kunna förändra då han inte är med på tåget??? En omöjlighet!!!
Jag försöker hitta glädjeämnen i min vardag, vist har jag sånt också men ändå inte tillräckligt, just nu vill jag bara fly, fly från vardag och tristess.
Börjar undra om jag hamnat i en depression eller vad står detta för???
Just nu är det jobbigt men jag tänker inte ta till alkoholen!!!

MondayMorning
ons, 2017-07-19 - 09:45

Skulle du kunna dra från vardag och tristess?
Besöka någon? Ta in på nått hotell (utan minibar)
Ta en liten minisemester helt ensam.....

Gunda
ons, 2017-07-19 - 10:21

Verkligen behöva det nu, men är en omöjlighet, det är för mycket att göra och i helgen får vi besök. Vist Är det trevligt med besök men inte just nu, ser inte fram ent det alls.
Människor som alltid har vin o öl med sig så det blir ett eldprov.
Men jag ska se till att det är jag som sitter bakom ratten om vi ska göra utflykter och annat.
Men i går bokade jag in en meditations helg på ett ställe i Askersund, men det blir i oktober så det är långt dit. Men ändå nåt att se fram emot.

Manda
ons, 2017-07-19 - 13:48

Ja, nu håller vi garden uppe och kör den 4:e veckan! Bra att du har strategier inför besöket till helgen. Du kommer att klara det galant. Den sorg som du beskriver och känner nu, kanske även är en slags sorg efter alkoholen!? Jag har känt så ibland, efter några veckor utan och det var en liknande känsla av sorg, som när jag slutade röka, för ca åtta år sedan. Lite knepigt men det kan faktiskt vara så. Men sen påverkar ju både yttre omständigheter och känslor som vi har inuti oss. Bra idé att åka iväg en helg på meditation. Det har jag också funderat på. Hoppas din vecka blir fin ändå. Kram ?

Gunda
ons, 2017-07-19 - 20:50

Det är nog alko relaterat min sorg men kanske på lite annorlunda sätt.
Sorgen är tung då jag känner att a-djävulen inte släpper sitt grepp om oss och dem som kämpat länge. När de trillar dit och en lång tids kämpande slås i spillror i ett nafs. Att vi kommer att få hålla upp garden ibland i hela vårt resterande liv.
Sorgen kom då jag tänkte att så här kommer mitt liv att bli, att man aldrig kommer ur. Känslan blev att varför kämpa emot egentligen, vore det inte enklare att hänga på och inte kämpa emot.
Vet att det låter sjukt, det kändes bara så jäkla jobbigt allt kämpande till ingen nytta då man ändå faller.
Men jag kämpar och jag tänker inte ge upp.

Manda
tors, 2017-07-20 - 21:42

Jag förstår din känsla av sorg lite bättre nu. Men skönt att du inte ger upp! ?
Ja, kampen mot alkoholen är tuff och visst är det så sorgligt att alla inte klarar det fullt ut. Man blir berörd av mångas berättelser här. Men jag tror att de flesta av oss faktiskt lyckas vända och "förändra sitt drickande" till slut! Jag läser ibland även i "det vidare livet', för att peppa mej själv när jag börjar misströsta. Livet kan ju bli så annorlunda och mycket bättre utan alkohol. Men det som hjälper mej mest just nu, är att försöka "vara här och nu', inte tänka så mycket på vad som varit eller oroa mej för framtiden. Idag är jag nykter och fräsch, jag är tacksam för denna dagen och hoppas morgondagen blir så också. Låter kanske lite "klyschigt' men jag tar en dag i taget. Ha en fin fortsatt vecka! Kram ?

Sisyfos
tors, 2017-07-20 - 23:25

Men handen på hjärtat, inte är det kört vid ett återfall. Det är inte att börja om på ruta ett. Jag kan dock förstå din känsla av sorg eftersom det aldrig verkar ta slut. Men vi är också olika och har olika problematik. Jag vet inte vad som bäst stämmer överens på dig, men jag är övertygad om att det finns strategier som kan funka för var och en av oss. Jag har sämre koll på "periodarna" men bland oss vanedrickare så kan jag inte se att ett enstaka återfall skulle leda till katastrof. Om man inte ser det som en signal att fortsätta att dricka. Nya tag helt enkelt!
Jag tragglar ju runt här eftersom jag inte förmår säga adjö helt till a och återfaller ibland. Dock har jag en helt annan insikt nu än tidigare om att jag mår bättre utan a. Det är fortfarande svårt att inte hamna i en ond spiral, men för två år sedan drygt så drack jag nästan dagligen en period. Då var det eländigt. Även om det inte är perfekt nu, så är det så mycket bättre. Och det räcker kanske där... att ta ansvar för sig själv, lära av sina misstag. Jag könner väl igen de där "rädda hela världen" tankarna, men de blir alldeles övermäktiga. Styrka till dig nu. Det är värt kampen och det du får när du faktiskt är nykter en längre period är en sund vana.

Gunda
fre, 2017-07-21 - 08:19

Ni har så rätt båda två.
Jag ska försöka vara här och nu. Tankarna om framtiden och mitt drickande måste jag lägga åt sidan, bara försaka vara här och nu.
Det är säkert också så att jag sörjer lite att jag inte kommer att kunna dricka nått alls då jag vet att jag inte kan behärska alkoholen.
Jag kan inte och jag ska inte dricka.

Dionysa
fre, 2017-07-21 - 08:25

Att vara "här och nu" måste kanske just nu att vara ett tillstånd av sorg, en sorg som kommer och går? Att ta farväl till "vännen" a, den häftiga vännen..! Sedan arbete, ibland ett hårt, svårt, men meningsfullt arbete att bygga upp en annan slags meningsfullhet.

Gunda
fre, 2017-07-21 - 08:50

Det är viktigt att tillåta det nya komma in och släppa det gamla.
Försöka glädjas åt livet utan a.
Inte helt lätt men det ska gå.