Ny här med egen tråd. Har dock läst många inlägg sedan jag hittade forumet för några veckor sedan.

Bestämde i tisdags morse att det får vara nog nu. Kände inte ens ett sug de första dagarna, ett par värktabletter mot huvudvärken bara. Efter att ha läst mångas berättelser förstod jag att lockelsen säkert kommer att dyka upp. I går längtade jag, men tack och lov infann sig aldrig tillfället.

Nu önskar jag lite pepp när suget sätter in. Har förstått att det finns många, många i samma situation som jag. Att det hjälper att läsa om andras erfarenheter och se responsen de får känns stort.

Hälsningar en lyckligt gift kvinna med ett bra jobb och flera fina (vuxna) barn. Så varför?

...att höra det du fått gå igenom. Din historia är lik min älsklings och jag är hans fasta trygga punkt i livet idag som fick honom att vilja bli en ”bättre” människa och jag fanns där men trillade dit själv på A.
Har du någon vid din sida idag som du kan luta huvudet mot och få hjälp av? ?
Givetvis finns vi här, läser och stöttar och du ger så mycket till oss, fina du ❤️

Kram PimPim ❤️

anonym17136

Att livet kan vara så sorgligt o orättvist .. Dina rader skär i mitt hjärta .. Kram & Kärlek till dig ❤️ Lerigen

15+, vuxna ser, på gott och ont. Lärare 1 förmanar, lärare 2 hotar, inget hjälper. Lärare 3, 4, 5 ser, bryr sig, tar om hand.

15+, lärare 3, 4, 5 ordnar konferens, bara för 15+. "Vi vill dig väl. Du är en av våra smartaste elever. Du kan bli vad du vill, men då kan du inte fortsätta så här. Vi ställer upp för dig, men du måste hjälpa till!"

15+, blir varm, ler osäkert. Sa de verkligen orden Smartaste och Bli vad du vill? Bli vad du vill... Bli vad du vill! Positiv bekräftelse, hur hanteras en sådan?

15+, får lektioner hemma hos lärare 4, under skoltid, efter skoltid. Längtar till stunderna, koppen med te, det lilla samtalet. Tar igen, mycket att ta igen, lyckas. Går i skolan mer och mer. Får slutbetyg, bra slutbetyg. Känner sig stolt, en främmande men mycket angenäm känsla.

15+, nya kompisar, nya vanor, vågar prova vara sig själv, lite lite, åtminstone ibland. Söker fortfarande bekräftelse, tillhörighet. Kaxig och hård utanpå, liten och skör inuti. Dricker mycket, men inte varje dag.

15+, kritikkänslig, oerhört kritikkänslig. Ett litet för andra betydelselöst ord och allting rasar. Sakta men säkert går dock klättringen upp igen lite fortare. Sakta men säkert blir avgrunden lite mindre djup nästa gång.

15+, går drömlinjen på gymnasiet. Kortare tillfällig flytt, van vid flytt. Festar mer än pluggar, men kommer trots allt framåt. Vågar börja tro lite på sig själv.

15+, börjar alltmer ta hand om andra, utslagna, misshandlade av samhället. Gör sig behövd, vänder ut och in på sig själv för att rädda. Rädda andra, rädda alla, rädda världen. Men glömmer att rädda sig själv...

15+, förtvivlan vid varje misslyckande, alla dessa förbannade människors misslyckanden. 15+ har ju gjort allt, offrat sig, varför vill de inte räddas? Den egna känslan av misslyckande tar allt större plats.

15+, förstår inte att känslan av otillräcklighet - som allt oftare dövas med alkohol - kommer från den egna ambitionen att rädda och genom det känna sig behövd, synas, finnas, helt enkelt överleva.

Fortsättning följer...

Tack för respons! ♡

Var inte alls beredd.
Inte beredd på att jag skulle börja skriva om min barndom, behovet bara fanns där, orden bara kom.
Inte heller beredd på att det skulle sluka sådan energi att minnas, att återuppleva.
Inte beredd på att det skulle beröra så mycket. Det var ju bara lilla jag.

Läser igenom, ser det ur ett utanför-perspektiv. Gråter lite, men får också en del förklaringar. Återkommer.

Hemma med influensa, men tycker inte ens att det är jobbigt. Är bara tacksam över att jag ännu så länge håller min nykterhet. Det går fort att omvärdera vad som viktigt i livet.

Tack för att ni finns! ♡

Emma79

...den där läraren som plockade upp dig, såg vem du var och din talang ❣️

Jag tänker ofta på det där som fastnar, oftast inte det man tror. Jag växte upp o trodde att jag var ful för jag passade inte in I det blonda permanentade Lili & Sussie gängen ( inte hos fotbollstjejerna heller ) och så hörde jag en kommentar min pappas kompis sa till min pappa “ Oj Oj Oj Emma kommer att krossa många pojkhjärtan!” Och tänkte om.

Du gör rätt i att skriva din historia, varenda en är så unik!

I min arbetsroll kommer jag ibland I kontakt med unga vilsna tjejer och speciellt I ett fall såg jag en sån där talang ingen annan uppfattat, hon var under mina vingar I ett par år men flyger nu fritt, högt. Det värmer, att kunna se och hjälpa.

Men som du skriver- att hjälpa sig själv är viktigast, och det är nog där många av oss är nu, kanske för första gången.

Vila och krya på dig ?

...att kunna se och hjälpa. Det är väl därför vi gör just det. Precis som du skriver, ibland är det inte det man tror som fastnar, som har betydelse. Kanske förstår vi många gånger inte förrän i efterhand - om någonsin - hur betydelsefulla vi varit för någon. Kanske rentav varit avgörande för en framtid.

Vi har nyss diskuterat att gå igång på jobbsituationer eller energikrävande människor och tycka att vi är värda ett glas för att vi har stått ut eller behöver lugna nerverna eller för att vi löste situationen eller för att...

Nej, stopp, värda ett glas vin eller en öl?

Nope, tvärtom. Vi är värda en nykter kväll, värda att få sova bra, värda att få vakna utan baksmälla, värda att...

Vi gör ett hästjobb både på arbetet och i kampen mot alkoholen.

Vi är värda att få må bra! ♡

Emma79

Att visa världen att vi går med huvudet högt!

Alla flyktinstinkter slår ju till i såna där situationer- rent fysiskt ( vill bara be alla att dra åt helvete slänga igen dörren och gå hem ) och psykiskt ( vilja att bedöva med alkohol, ångest tillstånd).

Men både från en sorti med buller och brak, eller en fylla blir det ju tio resor värre att komma tillbaka.

Konfliktlösning på plats. Lugn och ro I hemmets trygga vrå.

Imorgon ny dag med en massa energi och lite vatten under broarna.

?

Mirabelle

Vi har rätt att må bra! De där andra idioterna som envisas med att vara finnar i våra bakdelar kan gå och supa ner sig istället... Tänk så mycket klokskaper vi filosoferar fram här på forumet! Att gå igång på alla cylindrar över jobbgrejer verkar vara en gemensam nämnare för många av oss... Genom att hjälpa varandra med funderingarna över det som skaver i livet lär vi oss mycket om oss själva :)

AL

skulle vi vara nykterister om vi slutade jobba för att undvika triggade situationer. Kanske. Eller är dessa idioter på jobbet en bra ursäkt för att få dricka ?

Mirabelle

*Studsar upp och ner och viftar ivrigt med handen i luften* Jag skulle dricka mycket mer om jag inte jobbade. För då skulle jag ha tid att oroa mig och ha ångest över allt mellan himmel och jord... Övertänka och skapa problem som inte finns... Jobbstress är ju åtminståne ett verkligt bekymmer, så jag föredrar att tampas med det :)

Inte jag iaf. Skulle lätt hitta sjuttielva andra ursäkter till att dricka. De är inte svåra att spåra upp, anledningarna alltså. Där har jag en mycket tränad näsa.

Jobbade jag inte skulle jag tycka att det var ett perfekt läge att smådricka hela dagen och sedan ta en fylla till kvällen. Då behövde jag ju inte upp på morgonen och dessutom inte använda min omtöcknad stackars hjärna. Oroa mig skulle jag nog däremot inte göra, farligt o-orolig skulle jag snabbt bli.

Så det är nog bra med ett jobb att gå upp till ändå, trots spunk-frossa...

Mirabelle

Spunk-frossa... Är det SÅ den sjukan heter, när man får gröna prickar och tjall i nerverna? ;) Arbetsrelaterad ohälsa - Spunk-frossa :D

Ännu en gång en osynkad kommentar. Skriver tydligen alltid samtidigt som någon annan...

Tack Mary för fina ord! ♡

Ska avsluta min lilla historia snart. Det tar på att återuppleva allt, trots att det är längesedan nu. Blir rörd över att den berör, kanske hjälper den någon att förstå att det yttre inte alltid speglar det inre. Samtidigt som vi ska uppfattas som och vara den vi är och har blivit, precis som Mary skriver, kan vissa beteenden få en förklaring.

Det finns ju alltid en anledning att dricka, precis som Vinäger skrev. Om det inte är för någon idiot på jobbet så kan det vara för att fira, slappna av, förhöja smaken på en god middag, dämpa ångest från något annat än jobbet, för att sällskapet dricker etc, etc :):). Men, tänk om det finns lika många anledningar att INTE dricka, typ jag ska ut och springa, jag kör bil, jag har ensamt ansvar för barnen, jag måste vara pigg imorgon, min mage mår inte så bra av alkohol, jag behöver jobba en stund på kvällen etc, etc.

Vinäger, hoppas att du har lyckats finna lugnet efter din jobbsituation. Kram <3

Det finns minst lika många anledningar att inte dricka. Det är bara att ställa om fokus, från fylleursäkter till nykterhetsupplevelser. De är inte heller så svåra att hitta, bara vi har viljan att ge oss ut och leta.

Lugnare just nu, men kommer att få fortsätta den uppkomna jobbsituationen i morgon. Den möter jag i alla fall nykter, oavsett hur sömnen blir i natt. Trötthet utan baksmälla är betydligt lättare att hantera än allt som följer med den motsatta.

Kram ♡

... och hoppas att du får lite energi genom cyberrymden när du ska ta itu med din jobbsituation. Så sant, så satn, allt är enklare att ta itu med utan baksmälla. <3

Efter fem kritvita veckor, efter fyra och en halv vecka utan ett enda sug, (Obs, det viktigaste: efter snart fem månader med några smärre varningsfall och utan att ramla tillbaka i vanedrickandet) var det dags igen. Fick en timme över, handlade, passerade Systemet - rättare sagt, tänkte passera - råkade slinka in och köpa en sjuttis vodka! Bara sisådär... hoppsan... liksom... häpp!

Kände mig som värsta fördomen av alkisen. Skyndade mig hem, korkade upp innan jag hunnit ställa in matvarorna och klunkade direkt ur flaskan. Ja, så illa blev det på några minuter...

Skönt att skammen fortfarande är djupt rotad i mig. Mannen och hemmaboende barn kommer snart hem så jag MÅSTE begränsa mig. En jä-a tur just nu!

Jag som försöker vara en förebild här, peppa och uppmuntra. Hur gör jag nu? Dra lärdom och tänk på de där strategierna jag alltid tjatar om, se till att ha dem närvarande hela tiden. Ingen alkohol hemma, omväg runt Systembolaget, aktivitet vid kritiska tiden, promenader, kaffe, you name it... Frångå dem aldrig den första tiden, om du är osäker.

Tänker dock att det är ett tillfälligt fall, det måste vara så, absolut, inget annat alternativ existerar...

Kram ♡

Tanten75

tar suget övertaget! Håll emot nu! Du fixar det!
Häll ut det! Gå ut! Ring en vän! Ta ett bad/dusch! Måla naglarna! Baka en kaka! Borsta tänderna! Vad som helst!
Suget går över! Ge den vad den tål