av Västligvind

Västligvind
sön, 2019-10-06 - 20:08

Hej alla modiga därute!

Jag har efter en helg av för mycket alkohol igen och med den obligatoriska ångestattacken dagen efter insett att jag har problem. Denna ångestattacken var så kraftig så jag höll på att ta livet av mig.

Min familj har efter denna helgen också insett det och de har sagt åt mig att det blir inte en droppe mer. Om jag inte vill att hela mitt liv ska gå åt helvete. Även mina föräldrar och syskon har varit förbi idag och sagt samma.

Här kommer lite bakgrunds info. Jag är en 30 årig kvinna med hus och familj. Jag dricker bara på helgerna. Det blir alltid för mycket. Slår aldrig fel. Jag är alltid och har alltid varit den som blir fullast på fest mm. Min farfar var alkoholist som vägrade ändra sig. Så det ligger i generna.

Hela min familj har sagt att jag måste sluta dricka nu på ett år i alla fall. Jag känner mig ok med det, valet är ju enkelt i huvudet. Men kanske blir svårare än jag tror. Jag ser mig inte som en alkoholist eftersom jag inte dricker på vardagar utan bara en dag på helgen. Kan aldrig dricka bakis. Men jag ser ju också att jag har ett alkoholproblem. Jag mår inte bra och känner inte igen mig själv.

Jag hoppas jag kan få stöd av alla er som genomgått eller genomgår samma resa. Jag ska läsa igenom trådar nu ikväll och så hoppas jag att i morgon är första dagen på resten av mitt liv.

Allt gott.

Strulan65
sön, 2019-10-06 - 20:22

Ett bra första steg är att skriva här och läsa andras trådar, finns även ett bra självhjälpsprogram här.
Hoppas du skall hitta stöd här// kram Strulan

Västligvind
sön, 2019-10-06 - 20:32

Tack Strulan!

Jag har varit inne här förr när jag känt att det inte blev så bra när jag drack. Tyvärr klarade jag bara någon vecka och skrev sen inte mer.

Denna gången måste jag klarar det! Jag är vidrig på fyllan, otrevlig och arg! Jag förstör för alla och allra mest för mig själv. Min man kommer lämna mig om jag fortsätter. Sen har jag minnesluckor på flera timmar, helt svart i 6 h kan det vara när jag dricker.

Jag skäms så för mitt beteende. Skäms något fruktansvärt.

Denna gång ska jag klara det, det finns inget annat alternativ.

Kram

Västligvind
mån, 2019-10-07 - 13:15

Okej dag nr 2!
Inte kanon direkt.
Avbokade alla mina jobb (är egen) och gick och la mig vid nio, kommer inte upp ur sängen alls idag. Vill bara dö bort här.

Jag vet inte varför jag är ledsen men tårarna bara rinner och rinner. Är helt orkeslös.

Har ångest och mår så jävla dåligt psykiskt. Detta har ju inte med alkoholen att göra men vad är det som händer. Dricker ju bara en dag i veckan, inte kan det vara abstinens. Nej jag känner mig deprimerad..

Har aldrig mått såhär dåligt innan.
Måste ta mig upp och försöka jobba lite...

Västligvind
mån, 2019-10-07 - 14:57

Jag har ringt läkaren nu och bokat en tid för mitt mående. Ska även försöka ta upp någon hobby jag inte gjort på länge. Får se hur det går. Ett jävla slit och det är bara dag 2. Hoppas det blir enklare snart.
Kommer använda detta som en dagbok ungefär. Behöver skriva av mig och så..

Solen skiner ute och alla andra verkar så glada. Men för mig är det bara mörker just nu. Önskar nästan att det regnade så jag slapp se solen.

Ensam1984
mån, 2019-10-07 - 19:22

Ta en dag i taget vännen, jag känner din panik just nu. Det gör ont.

Jättebra att du ska träffa läkaren, tror det är viktigt att du talar om att detta har skett. För detta är som ett akut stresspåslag för dig. Du känner dig påkommen och att de finaste runt omkring dig ställer krav på dig är jobbigt, det förstår jag. För mig blir krav lätt till något man går emot och sedan känner sig mindre och mindre när man misslyckas. Jag tror det är viktigt att din familj inser att för alla så går det inte att sluta tvärt, att det krävs mer än att bara vara fast besluten. Man behöver stöttning och framförallt få ut allt på någon annan plats, ex. här, vården, samtalsterapeut, AA, en utomstående icke dömande vän eller liknande.

Att komma underfund varför man dricker (vilka känslor som spelar in) är jätteviktigt, men det tar tid och vissa behöver samtala om det.

Kan det vara så att du sörjer att det inte blir någon mer A? För det gjorde jag. Eller är det känslorna av att ha blivit påkommen och avslöjad som tynger mest? Fundera, och det kan vara båda. Allt är ångestfyllt, men det går att ta sig igenom. Jag har gjort det, även om jag inte är helt bestämd, inte vet allt, blir osäker så vet ajg MYCKET mer än för 97 dagar sedan.

Kram och välkommen förresten, till himlen på jorden (detta forum - för det räddade mig)

Västligvind
mån, 2019-10-07 - 20:19

Tack Ensam för dina ord ❤️

Ja, jag mår inte bra alls. Känner skam och ånger. Skam för att jag blev påkommen (fast helt ärligt har nog de flesta vetat länge). Ånger för att jag gör dumheter på fyllan. Jag känner också en ilska. Varför kan inte jag dricka som andra? Varför slutar det med att jag dricker upp allt som finns hemma bara för att jag vill ta ett glas. Varför är jag den som alltid ska dricka mest. Varför kan inte jag vara som andra för?

Min man sitter i detta nu med en öl,det gör mig inget, öl är inte min grej. Dricker bara vin. Enbart och mycket. Vin kan han inte ta hem det vet han. Jag blir arg för att vissa klarar att ta en öl eller ett glas vin och jag inte. Det är ju inte så att jag dricker ofta om man jämför, en till två ggr i veckan max. Men ändå går det åt helvete.

Vill också kunna det. Men vet att det inte kommer att gå. Känner ångest för att jag inte känner igen mig själv eller mitt beteende. Jag har ångestpeoblematik sen innan och den blir tusen ggr värre när jag dricker. Det vet jag. Men kan endå inte låta bli.

Ska prata med en vän som jag känt sen 20 år tillbaka i veckan och berätta allt.
Denna andra dag känns värdelös. Men jag hoppas på en bättre morgondag.

Tack ännu en gång! Det känns bättre att veta att man inte är ensam ❤️

DetGårBättre
mån, 2019-10-07 - 20:37

"Varför kan inte jag vara som andra för?"

Spelar det någon roll? Lek med tanken att alla har exakt samma problematik. Förändrar det något?

Västligvind
tis, 2019-10-08 - 00:27

Klockan är snart halv ett och jag kan inte sova. Ångesten river i mig. Det gör fysiskt ont. Måste upp redan kl 6 för att jobba. Hur ska jag orka? Ligger och tänker på allt dumt jag gjort på fyllan. Alla år. Alla kollegor jag ringt. Alla sms. Alla bråk. Slagsmål. Spyor. Alla vänner som fått gå emellan, hålla mitt hår, stå ut med fyllesnack. Min mamma som jag ringt hundra ggr. Minns inte vad jag sagt. Skäms som en hund gör jag. All ångest dagen efter. När man inte ens vågar kolla igenom sin telefon. Ignorerar. Det har aldrig hänt. Alla gånger man måste be om ursäkt. Alla söndagssamtal. Alla bröllop jag blivit för full på. Barnen som sett mig full. Alla som jag svikit. Fy fan. Fy fan för mig just nu.

Halvdan
tis, 2019-10-08 - 06:00

Döm dig inte så hårt vännen. En viktig insikt är att alla mår dåligt någon gång i livet. Kriser hör till mänskligheten. Kontakta en psykolog eller ring någon stödlinje. Det gjorde jag. Tänk fina tankar om dig själv och unna dig något som du och din kropp mår bra av och som du redan förstått inte alko.
Kram
P S, Hoppas att du fick lite sömn

Mirabelle G-S
tis, 2019-10-08 - 17:58

Välkommen hit! Du verkar ha hamnat i någon slags akut emotionell kris, till följd av familjens konfrontation och din egen konfrontation med dig själv och ditt tidigare beteende. Försvarsmurarna rämnar och allt bara forsar fram. Som den berömda droppen som fick bägaren att rinna över... Bra att du tar läkarkontakt. Man måste göra upp med sig själv och ”äga sitt problem”, men det är samtidigt väldigt ohälsosamt att fastna i ältande, abnorma skam och skuldkänslor. Vi som redan lider av ångestproblematik är extra sårbara där. Yes, vi, It takes one to know one... Håll ut. Det blir bättre. Kram

Västligvind
tis, 2019-10-08 - 19:51

Tack Halvdan och Mirabelle ❤️

Ja, jag har nog hamnat i en livskris samtidigt. Jag har ett enormt stöd från hela min familj. Nästan så det blir lite jobbigt eftersom de ringer och kommer förbi varje dag för att kolla till mig. Fast jag bor med sambo och barn. Men de är ju bara oroliga jag förstår det. ❤️

Jag fick inte gjort allt jag skulle idag. Men jag får ta igen det i morgon helt enkelt. Min ångest är fortfarande hög, normalt sett borde den klingat av nu. Fast denna gången blev jag ju "påkommen" också så den stannar vackert kvar.

Sover hela tiden. Vill bara gå och lägga mig för alltid. Bort från alla måsten och allt just nu. Försöker tillåta mig själv att vila i tiden eller hur jag ska förklara. Det får bli enkel mat hemma, köpa färdigt, dra ner på jobb och måsten. Lägger över mycket på min man. Fast jag inte vill.

Idag kom jag hem helt vansinnig från jobbet. Kände att allt var skit och tog ut det på honom. Som om han inte varit med om tillräckligt när det gäller mig...

Ska försöka gå och lägga mig tidigt idag. Även om jag inte somnar så vilar jag i alla fall. Måste klara av mitt jobb.

Just nu är ångesten ganska låg. Men så fort jag är ensam så kommer den. Tillslut får jag panik. Klarar inte att vara själv med mina tankar just nu.

Sen har jag en undran. Jag har som ni sett inte druckit så "ofta". Men mycket om mer. Nu när jag inte "får" dricka så tänker jag på vin väldigt ofta! Tänker på hur gott det hade varit på fredag.. Drömde till och med om att jag tog ett glas vin! Är det normalt?? Jag har aldrig drömt om det så innan eller tänkt så mycket på det. Jag är sugen.. Riktigt sugen. Är det för att jag inte får.. Eller har det legat där innan men då har jag liksom hållt mig tills fredagen och druckit mig onykter..

Många tankar just nu.
Vill också bara tacka alla er som kommenterar och är här för mig ❤️ Det känns helt magiskt att ha er här fast jag inte känner er ❤️ All kärlek!

Västligvind
tis, 2019-10-08 - 20:08

Förresten är det dag 3 för mig idag som nykter och som en person som *förhoppningsvis* inte ska dricka i helgen heller. Snart är det dag 7. Då ska jag fira med.. Att köpa nått helt onödigt som jag vill ha. Ett nytt läppglans eller ett doftljus kanske :)

Mirabelle G-S
tis, 2019-10-08 - 21:43

Onödiga inköp av livets extra kuriosa... Precis så muntrar jag upp mig när det känns litet grått och trist med ”unneriet” :) Jag skulle nog säga att dina drömmar om vin (både i vaket och ovaket tillstånd) är helt normalt. Just tanken ”får inte” gör att man känner sig som ett maktlöst offer. Maktlösa offer gör uppror förr eller senare. Det finns en klok vän här på forumet som har poängterat att nykterheten handlar om val. Istället för att tänka att vi inte får dricka, kan vi tänka att vi väljer att vara nyktra. Måhända att vi väljer det av anledningar vi önskar att vi inte hade, men vi väljer trots allt. Vi är vuxna människor. Vi får dricka. Även om det förstör våra relationer, vår ekonomi, vår hälsa... Faktiskt. Vi väljer att låta bli. Jag tycker det ger själsro att göra en sån tankemässig frivolt :)

Västligvind
ons, 2019-10-09 - 12:05

Kloka ord Mirabelle! Jag ska försöka tänka så.. För det är det som är lite av problemet nu, varför jag är arg. Alla som ska "hålla koll" på mig. Känns som jag är 4 år. Men du har rätt. Det är mitt val i livet. Om jag vill flytta ut i skogen och sitta på en stubbe och dricka så kan jag det om jag vill. Men jag väljer att inte dricka. Det är mitt eget val.

Tack!

Förresten dag 4 och min ångest är lite lättare. Har börjat lyssna på Alkispodden när jag jobbar. Gillar att de pratar om saker på ett helt vanligt sätt utan dömande. Även om misstag och felaktigheter man gjort som onykter. Den tar mig på rätt spår nu när jag arbetar själv.

Har också börjat tänka mer på mig själv.. Fast på ett bra sätt denna gång. Har på något sätt glömt bort mig själv i barn, familj, fru, hus, karriär och vinandet.

Bävar inför helgen fortfarande. I morgon är det torsdag och jag brukar alltid gå runt hela torsdagen och tänka att... Snart är det fredag och jag får dricka vin.

Kram från mig ❤️

Västligvind
ons, 2019-10-09 - 20:55

Är sur ikväll. Jobbade sent och min man har druckit öl. Är inte sur för att jag vill ha men för att jag märker på honom att han har druckit. Små, små grejer. Det kanske märks så på alla. Alla som är nyktra (som haft/har problem) kanske märker extra bra när någon är onykter.. Känns som jag har könslespröt.
Obehagligt. Vill verkligen inte dricka när han är sån här. Det är som ett avskräckande exempel faktisk.

Annars har dagen gått ok. Jag har gått med i programmet här på sidan och känner mig hoppfull. Ångesten gnager men är inte akut och jag känner mig faktiskt pyttelite mer tillfreds. I morgon är det torsdag.. Min vininförskaffardag inför helgen. Men i morgon blir det inget med det!
Ska se till att hålla mig sysselsatt tills jag somnar. Hoppas och ber för att jag i morgon vid samma tid kan säga att jag inte köpt något ❤️

Magge
tors, 2019-10-10 - 17:44

Jag får rysningar av att läsa dina inlägg! Alltså jag trodde nästan de var skrivna av mig... Jag är 32 år, barn och har exakt samma problem som du, sedan helgens karatefylla så har jag varit helt trasig av ångesten av de jag inte kommer ihåg och ännu mer ångest av de jag kommer ihåg och de dumma man beslutade eller sa. Samtidigt kommer alla tidigare fyllor och dess konsekvenser upp i huvudet, vem är jag? jag är ju vuxen och har barn, varför kan jag bli den där stökiga, uppkäftiga tjejen på festen som oftast dricker så man måste ha textremsa och någon som leder en hem...det har ju alltid varit så, när ska man "lära" sig att mysdricka...nej det finns inget sådant för mig.
Nu har 5 dagar gått för mig och jag har pratat med en bekant som gått AA och jag ska försöka gå dit vid nästa tillfälle, men ni är flera som skriver något om program här på denna sida, vad är det?

Kämpa på, vi ska klara detta! Du verkar även ha sånt fint stöd ikring dig <3

Västligvind
tors, 2019-10-10 - 21:11

Tack Magge ❤️

Ja vem är man?? Känner sig som 17 i huvudet när man dricker. Allt ansvar och allt man jobbat för kastar man bara rakt åt sidan. Helt vettlöst. Känner mig inte som mig själv. Inte ens nu som nykter med all ångest.

Vad skönt att du har en vän som gått igenom samma. Är nog lite enklare att prata då. Det finns ett program man kan gå här på sidan, jag har precis börjat. Så får man hjälp och stöd. Tror det ligger på startsidan om du scrollar ner där. Jag tänkte i alla fall köra det, tror det kan hjälpa faktiskt. ❤️
Jag har också dag fem idag! Känns helt sjukt att ens räkna dagar.. Men på samma sätt som ett bra kvitto ? Tack för dina fina ord ❤️

Västligvind
tors, 2019-10-10 - 21:17

Dag fem.
Är trött. Sur. Grinig. Får ångestpåslag av minsta lilla. Av onödiga saker. Är arg på alla. Vill flytta från mitt hem och min man. Vill inte vara här. Gömmer mig. Svarar inte i telefon. Blä.

Idag är det min vininskaffardag. Som kom och gick utan något vininskaffande. Men oj vad jag känner att jag skulle behöva ett glas. Komma ner i varv. Slappna av. Men, efter 15 år av drickande så känner jag ju faktiskt mig själv och ett glas är inte på tal om.. Det blir alltid mycket mer. Så noll glas för mig nu. Dricker bubbelvatten.

Är i alla fall stolt att jag inte köpte nått idag. Inte ens för att ha som backup. Det finns inget vin hemma alls. Inte ens dessertvin ?

Förresten har jag en fråga till alla er? Hur kommer det sig att jag bara är sugen på vin och inte på nått annat av alkoslag. Hade tackat nej till allt förutom vinet. Hur kommer det sig?

Hoppas ni alla mår bra där ute och kämpar på ❤️ Jag hoppas morgondagen blir bättre ❤️

Sofia
fre, 2019-10-11 - 10:55

Jag ville bara kasta mig in här och ge lite information: vi brukar på startsidan på Alkoholhjälpen erbjuda möjligheten att anmäla sig till ett nätbaserat självhjälpsprogram, med möjlighet till återkoppling från en av våra rådgivare, men precis just nu har vi stängt möjligheten att anmäla sig, då det varit väldigt högt tryck under en period. Anmälan kommer att öppna igen inom kort, så håll ut!
Trevlig helg!
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet