Västligvind

Fy fan. Fick precis reda på att jag inte bar varit go och glad. Nej. Ångesten är inte nådig.
Jag har stått lite väl mycket för mina åsikter och det framför och även emot mitt barn. Jag skäms så jag spyr. Vill på riktigt kräkas. Måste prata med hen i morgon. Fan. Fan. Fan. Tankar som snurrar. Jag är glad att jag inte kör bil nu för jag hade nog kört rakt in i en bergvägg.

Fan vad jag ångrar detta! Jag som aldrig skulle dit igen. Helvete så svag man är som människa.

Läser trådar. Läser om er som klarade er. Avundas. Läser om att vissa vill lära sig dricka måttligt. Tro mig om ni läser detta. Det går inte. Vi alla har försökt. Mer än en gång. Ska inte säga omöjligt men det är väldigt nära omöjligt. Om du väl har problem med alkoholen så har du det. Om du är alkis så är du. Hela livet.

Hatar verkligen mig själv just nu. Läser min egen tråd. Om alla som trodde på mig. På alla goda råd. Alla råd som jag följde. Som jag klarade.

Men sen så föll jag. Utan tanke. Rakt ner i mörkret. Igen.

Nu är det bara att resa sig igen, lära av detta och fortsätta framåt. Ingen kan ta ifrån dig dina nyktra dagar och ja alla blir dumma i huvudet av alkohol mer eller mindre.
Så ömka dig själv i kväll men sen fortsätter du, du har kraften och modet// kram Strulan

Vastilgvind jag gjorde samma sak för ett par veckor sedan. Var kraftigt berusad inför min 14-åring. Stor ångest. Det du skriver kunde lika garna jag ha skrivit. Jag ar övertygad om att du reser dig igen. Har last hela din tråd och ser att du både ar motiverad och kan genomföra detta. Nar det galler barn så tanker jag i all enkelhet att du resonerar som jag. Vi måste prata med dem. Helt enkelt saga förlåt, beskriva vår ånger. Men, det viktigaste tror jag också ar att vi kan beskriva en plan framåt för dem. Du har den planen. Kram!

Fibblan

Här kommer kramar och kärlek
i massor till dig ?!
Man faller och reser sig igen!
Kan jag kan du??! Jag tror på dig! Jag anser vi båda kommit långt i våra insikter, bakslagen inberäknade..! Det är jävligt när ångesten river runt! Känner så med dig❤️! Men nu tar du mig i handen och så blickar vi framåt tillsammans! Prata med tonåringen din, och så kommer det göra sitt till för att mildra ångesten, när det är gjort. Tror jag iaf.
Det som händer är en del av tillfrisknandet och nu har vi samlat på oss ytterligare bevis på att vi är sådana som inte ska dricka alls, helt enkelt. Punkt slut.
Vi finns här och hejar på ?!
Låt oss hjälpas åt!
Stor kram!
/Fibblan ?.

Västligvind

Det är ju något fel på mig!!
Tror ni inte att jag drack på nyår också.. Jo tack det gjorde jag. Blev onykter såklart. Men tack gud att jag i alla fall hade vett att hålla mig till öl och vatten. Så slapp jag i alla fall den värsta ångesten och minnesluckorna.

Ångest har jag dock men inga ångestattacker som vanligt. Och hela min kropp är trött. Jag känner mig som hundra år. Ögonen ser trötta ut. Påsar under ögonen och torrynkor. Min kropp är slut.
Jag känner det. Slut vid 30 års ålder.

Men till det bättre. Jag känner nu starkare än något att jag inte kan dricka mer. Jag känner mig allergiskt. Som om jag fysiskt inte klarar av en fylla till. Min kropp pallar helt enkelt inte med mer. Under mina 15 år av drickande har jag nog druckit för en livstid redan. Så känns det. Alltid mest. Alltid mer. Det har blivit för mycket av allt.

Så då är man på dag två då (igen). Jag har nu en plan. Jag kommer ta ledigt nu ett tag framöver. Läka mig själv både psykiskt och fysiskt. Jag måste det. Måste landa. Förra gången försökte jag bli nykter samtidigt som den mest stressiga och pressande tid både privat och jobbmässigt har varit i mitt liv. Det var ingen bra timing.

Jag hoppas ni alla mår bra! Har ingen ork just nu att svara eller skriva i trådar. Men ni är med mig i mina tankar.
Kram
❤️

Toppen Vastligvind! Nu kommer du ju igen med annu battre och val genomtankta strategier. Learning by doing. Var stark. Håll din plan. Du fixar det! Kram!

Fibblan

Ok, det blev dricka på nyår, men du skademinimerade genom att hålla dig till öl och vatten och sedan dess har du varit nykter?!
Det är bra gjort!
Och nu har du dessutom utvecklat en plan för hur du ska kunna ge dig en mer ärlig chans att lyckas med det du vill✨! Låter som en bra och hållbar plan tycker jag?!
Lyckönskningar ?!
Kram!
/Fibblan ?.

Västligvind

Tack Fibblan och Charlie ❤️
Jag känner mig själv ganska väl vid det här laget när det kommer till alkoholen. Så jag sätter inget mål med mitt drickande. Jag tar det dag för dag. Minut för minut. Nytt val varje dag. Inga månader eller år eller dagar. Utan dag för dag.

En jobbig grej hände ikväll som gjorde mig så ledsen och förbannad. Har mina känslor utanpå skinnet känns det som. Men. Jag klädde på mig och gav mig ut på en lång promenad i rask takt i regnet. Inte en själ var ute och jag lyssnade på arg musik.

Nu är kroppen slut på energi och jag är nykter. Hela huset är fullt med alkohol efter helgerna. Men det gör mig inget. Hade ju en box vin hemma även på nyår och tog inte en droppe. Drack ju öl men det är vinet som är min bästa vän. Det är då jag dricker tills jag stupar i princip.

Oavsett. Känner mig otroligt skör och känslig. Varenda litet ord jag säger känner jag blir fel. Kan älta i timmar om småsaker andra inte ens märker.

I morgon ska jag träna sent. Det är ju fredag och om jag håller mig upptagen så vet jag att det inte blir nått. Inte för att jag är det minsta sugen men jag vet också hur snabbt saker ändras.

Ta hand om er ❤️

Västligvind

Efter en nykter fredag ska jag nu efter min träning ta en dusch och gå och lägga mig och läsa.

Inget vinpimplande i soffan här inte! ?
Samma strategier. Hålla mig sysselsatt. Hålla mig ifrån triggers. Ta det lugnt. Andas. Nytt val varje dag. En dag i taget. ❤️?

Fibblan

Bra jobbat!
Soffhäng här, men förstås utan vinpimplande. Ny Loka smak rött äpple/päron, mums?!
Känns dig stolt och sov så gott när det är dags för det☺️.
Kram
/Fibblan ?.

Västligvind

Livet suger rent allmänt och i helgen blev jag full. Det var party ute och jag var inte ensam. Men självklart har jag ångest från helvetet. Alla säger att jag inte har något att ha ångest över.. Men vad vet jag. Usch. Jag klarar verkligen inte detta.. En månad klarar jag varje gång sen tillbaka ner i sliten igen.

Ge det några dagar så mår du bättre. Man kan bara göra det bästa man kan. Just nu behöver du att du är snäll mot dig själv.

Stor kram

Man behöver inte ha gjort något dumt för att få ångest av alkohol. Man kan få rent hjärnkemisk ångest av alkohol, det fick jag. Det är hormonerna som går bananas.

Till slut hade jag nästan konstant ångest, trots att jag medicinerar med SSRI, och då kändes alternativet att sluta dricka plötsligt som enda utvägen. Jag är på dag 9 nu, så jag är nybörjare på det här.

Alkoholen ”kidnappar” belöningscentrum i hjärnan så det krävs mer och mer för att må bra när man dricker. Dagen efter störtdyker må-bra-hormonen serotonin och dopamin - och då får man råångest.

Det där reder inte upp sig på nolltid, även om man slutar dricka tyvärr. Men det enda sättet är att sluta dricka alkohol och låta hjärnan reparera sig helt enkelt.

Träning är en bra ”motkraft”, för då frigörs må-bra-hormonet endorfin.

Läste min tråd från i höstas och hittade ditt nick och kom på att dig har jag saknat ett bra tag ?

Med tanke på dina sista inlägg är risken stor att det inte går så bra, men jag hoppas att du läser och nu ser att jag saknar dina inlägg.

Jag firar 3 nyktra månader idag, tjoho! Kan jag så kan du också ❤️

Kram ?

Västligvind

Ja som ni förstått har det inte gått så bra för mig.

Idag är jag fortfarande bakfull med extrem ångest från i fredags.
Betett mig dåligt igen, min man är besviken och arg på mig då jag gjorde närmanden på en annan man. Rakt framför honom. Kommer inte ihåg mycket men vet att jag inte menade det så som det såg ut.

Har gjort bort mig igen. Mår riktigt dåligt. Har sårat mina nära igen. Ligger här och tycker synd om mig. Jag kan inte sluta verkar det som.

Känns som jag aldrig får sinnesfrid eller ro. Känns som jag bara gör min nära ledsna. De hade haft det bättre utan mig om jag ska vara ärligt.

Västligvind

Så jävla deprimerad.
Har bett om ursäkt tusen ggr till min man. Har skrivit ett långt sms. Jag har kämpat i ett år nu. Jag förlorar snart allt på grund av alkoholen. Hur ska jag kunna bygga upp allt igen. Hur ska jag orka detta. Jag hoppas han inte lämnar mig. För jag klarar det inte utan honom.

Jag är inte ens 35 fyllda och har redan raserat allt. Som kvinna är detta extra skamfyllt också. Jag som kvinna super mig redlös. Det tar hårdare än om en man hade gjort samma.

Har enorm ångest. Ligger i sängen och svettas men har inga tårar kvar. Hur ska han kunna tro på mig att denna gången är det verkligen sista. Har ju sagt det så många gånger förr.

Jag förstår att du mår hemskt... Jag tänker att man måste inte klara allt själv. Har man ett utvecklat alkoholberoende så behöver många hjälp från vården för att ta sig igenom den akuta fasen. Det blir ju också tydligt för din man att du menar allvar om du söker vård. Du har probleminsikt och viljan att sluta, det är det viktigaste. Med rätt verktyg kommer du klara det, men tänk inte att det räcker att bara bestämma sig, hade det varit så enkelt hade ingen varit alkoholist. Men hjälp finns att få, sök den och var stolt för att du tar hand om din hälsa.

Hej och jag förstår verkligen din känsla nu. Det är faktiskt synd om dig, adjävulen är en stark kraft som sätter sina klor i en . Jag rekommenderar dig att söka hjälp, ensam kommer man ingenstans. Läs o skriv härinne, och ta en dag i taget. Styrkekram