av Varafrisk

AmandaL
tors, 2020-07-02 - 10:02

Jag tycker att det känns som att du har kommit till bra reflektioner från gårdagen, du känner idag varför det inte var kul att dricka igår.

Man kan inte förändra sina alkoholvanor om man inte riktigt helt vill det själv.
Man kan ha en önskan om att vilja förändras, ungefär samma som när man önskar gå ner i vikt, jag skulle så gärna vilja gå ner fem kilo men ändå sitter man med efterrätt eller en påse chips när kvällen kommer.
Lite samma med alkohol, men då ska vi komma ihåg att alkohol förändrar vårt sinne, att vi blir ett annat jag när vi intagit alkohol vilket vi inte blir av att chipsen men tanken om att jag skulle vilja sluta dricka men ändå håller jag ett glas vin på fredagskvällen tror jag sitter i samma del av motivations centret, man måste vilja ha förändringen och vara beredd på ett det inte går från ena dagen till den andra. Jag kommer inte ha gått ner fem kilo tills imorgon för att jag inte äter choklad idag men jag kommer absolut inte ha gått ner fem kilo alls om jag äter chokladen idag, jag kommer inte vara nykter alkoholist imorgon om jag inte dricker ett glas vin ikväll men jag kommer absolut aldrig bli nykter alkoholist om jag dricker ett glas vin ikväll.

Jag tror att när du tycker att alla bieffekterna, som att inte minnas vad du planerat med din dotter; som att ha skrivit saker om dig själv som du inte ville i jobbgruppmejlen, trötthet och ångest idag etc, när du tycker att allt detta inte längre är värt då; då kommer det bli lättare för dig att sluta på riktigt, om det är det du vill!
Alla vill inte sluta dricka och så är det; men det är bara du själv som vet vad just du vill, vad som passar dig, din personlighet och din kropp! Men jag tycker det känns som att du själv upplever bieffekterna från gårdagens vinintag som för negativa nu, du är inte positiv till gårdagens alkoholintag; du skäms mer över gårdagen än vad den gjorde nytta, försök att spinna vidare på den känslan och minnas den så kommer det att gå bra vid andra tillfällen att lyckas säga nej tack ???

Andrahalvlek
tors, 2020-07-02 - 10:00

Det är stor skillnad på att vilja en sak och att verkligen bestämma sig. Jag tror på dig. Jag tror att du lyckas till slut - om du bara bestämmer dig för att lyckas.

Tankar är bara tankar, och känslor är bara känslor. De kommer och går. Men de lyfter aldrig glaset till munnen eller kör till systemet.

Du måste säga till dig själv på skarpen direkt när tanken kommer: ”Nej, jag ska inte dricka.”

Eller så har du inte nått den berömda ”botten” än helt enkelt. Men det gör du så småningom eftersom alkoholism är en progressiv sjukdom.

Kram ?

Varafrisk
tors, 2020-07-02 - 13:17

Har varit två timmar m min hund h veterinären. Hon får ofta hår in i örat så att det sen bildas bakterier och svamp. Man gav henne en lugnande spruta så hon fick sova. När jag skulle lyfta upp henne från golvet till undersökningsbordet brast det för mig. Kroppen var helt livlös och det var så obehagligt så tårarna kom. Nu ligger hon hemma i vår säng och vilar. Älskade Bella❤️

Jag tänker på det här med att bestämma sig och att vilja. Tror att jag har skrivit om det tidigare här på forumet. Att det finns vissa stunder för mig som är så starkt förknippade med alkohol som tex igår att fira in semestern. Om jag hade klarat av att bara dricka ett glas bubbel då skulle det kanske inte vara ett problem men nu kan jag inte det och då är det ett problem ett stort problem. Så jag vill lyckas med att få till en förändring för att det ska generera i så småningom en hundraprocentig känsla att inte dricka alkohol. Vill känna mig stolt över mig själv att klara av att vara nykter, att växa som människa, att trivas med mig själv, älska mig själv

Har tänkt under semestern börja varje dag med en promenad. Givetvis kan det bli någon dag då det inte blir så men i stort sett vill jag ha det så. Jag vill även då under morgonen läsa lite om alkohol, se ett Youtube-klipp för att uppdatera mig vad alkoholen gör med min kropp. Påminna mig. Jag kan fylla i alla möjliga formulär om vad jag bör göra i olika situationer..jag är en fena på det??Teori är jag bra på men nu måste jag börja öva praktiskt också??

Kram?

Varafrisk
sön, 2020-07-05 - 10:38

Söndag...och regnet öser utanför fönstret. Tror inte på sol idag men hoppas att den kommer fram igen under semestern så att det blir lite badväder. Brukar gå ut i alla väder men kanske inte i värsta ösregnet inte pga vädret utan i nuläget har jag inga bra kläder/skor som skydd. Behöver införskaffa mig det som småningom.

Läste ditt inlägg Vinäger. Tycker mycket om att läsa dem. Alltid ärliga, inte förskönande och det känns så gott.

När det gäller internetbehandlingen så har det inte blivit så bra. Inte för att jag inte lyckats så som jag önskat. Det är klart att det inte är bra men vad jag menar är att det är bara tekniskt strul. Så jag kan inte följa programmet under veckorna. Kan bara öppna upp det på söndagar då jag fyller i vad jag druckit under veckan. Då öppnas andra delar upp. De delarna är ganska snarlika Alkoholhjälpens program. Så Charlie70 lite besvikelse har det blivit.

Kanske är jag och rör nere i min botten kanske inte. Oavsett vad så trivs jag inte där jag befinner mig just nu. Semesterns två första dagar har väl inte börjat så bra. Och jag och endast jag kan bestämma hur den ska fortsätta. Min dotter sa t mig häromdagen att hon ser att jag har druckit även om hon inte säger något vilket fick mig att tänka efter...

Så nu har jag satt ett vad för mig själv att jag ska hålla mig nykter i fem dagar (ska givetvis fortsätta med fler) och under dessa dagar kommer jag inte skriva här. För varje dag ska jag skriva i loggen. Lyssna t något Youtube-klipp. Motionera. Läsa. Det kommer att bli skitjobbigt..jag vet men jag ska och jag vill klara av det!

Ses på torsdagskväll??

Ha en fin söndag alla??

Kram??

Andrahalvlek
sön, 2020-07-05 - 11:42

Hon lider mycket mer än du kan föreställa dig av ditt drickande.

Jag minns att jag utvecklade en förmåga att på telefon avgöra direkt om min mamma eller pappa hade druckit.

Det räckte med ett ”hej”. Sen knöt det sig i magen på mig och jag blev taggig som en rädd igelkott.

Så blir det fortfarande. Pratade med min mamma på telefon igår senast och jag hörde direkt att hon hade druckit.

Kram ?

Varafrisk
sön, 2020-07-05 - 13:55

Tack för ditt inlägg, Andrahalvlek, det kändes inom mig!

Jag har ju skrivit tidigare om min låga självkänsla.. hur jag genom åren, månaderna, veckorna och dagarna jobbat med den ...och kommer troligtvis få fortsätta så. Tänker att den kan bli bättre utan alkoholen. Ett stort bekräftelsetörstande begär...
Förnuftet kan förstå att jag duger som jag är, att jag är en bra kurator, att jag har enorm styrka inom mig som faktiskt klarat av att stå på benen trots allt det svåra som jag gått igenom....och det är likadant med modersrollen...mitt förnuft kan förstå att jag är en okej mamma ”tillräckligt bra” mamma och att jag är betydelsefull för mina barn men
min känsla...inom mig så är inte känslan förankrad att jag är så betydelsefull som mamma....kanske att jag förstod det fram till våra barn kom t tonåren...men sedan har det varit så tufft under många år... så jag har blivit lite skavd i kanten där.
Vad jag ville säga med detta är att jag inte på djupet har förstått hur illa jag har gjort henne? Man kan inte göra saker ogjorda bara bättre??

Kram?

AmandaL
sön, 2020-07-05 - 14:40

Nej varafrisk varför ska du inte skriva här? Är inte det ett jätte fint sätt att motivera dig på? Att skriva god natt jag är nykter idag också? Det har hjälpt mig jätte mycket iaf, att kunna få skriva till några som bryr sig att jag har klarat ännu en nykter dag; det har sporrat och hjälpt mig jättemycket ?? Men självklart bestämmer du själv, det ska ju inte vara något tvång att skriva här och klarar du av att hålla dina fem nyktra dagar på egen hand så är det ju jättebra, alla sett man kan ta till för att hålla sig nykter på är bra sett, för mig har det hjälpt att skriva här bara och känna mig stolt över vad jag åstadkommit! Jag vill iaf veta om varje liten dag i dina framsteg! Men det är du själv som ska vilja skriva här såklart, det är inte för min skull du ska berätta att du är nykter utan att du själv finner glädje i det, så då längtar jag tills på torsdag att höra från dig om du inte ändrar dig och vill berätta om att du lägger dig nykter ikväll ??? Oavsett vad så önskar jag dig lycka till med ditt nya fem dagars nyktra beslut, heja ?

Varafrisk
mån, 2020-07-06 - 15:24

Det blir nog mycket...så är det som oftast när jag skriver vare sig det är här på forumet, på mail eller på sms. Tycker egentligen väldigt mycket om att skriva.

Vill berätta lite....

Jag har ju tidigare berättat en del om min ryggsäck....orkar inte gå tillbaka för att titta vad jag har skrivit om den så det blir kanske lite upprepningar....men vill berätta lite om uppväxt, förluster av släkt/vänner och om ensamhet.

Jag var yngst av fyra syskon. Min äldste bror var elva år äldre, min andre bror är nio år äldre och min syster var nästan åtta år äldre än mig. Min äldste bror blev pappa när han var 19 år vilket gjorde att jag blev faster när jag var åtta år gammal. Han var ung när han träffade sin fru. Fick ytterligare två barn med henne med sju års mellanrum. Han levde med henne till sin död då han var 46 år och 6 månader. Tror att hans fru hade borderline el något liknande. Han och hans familj bröt kontakten med mina syskon och mig tio år före hans död. Vi fick aldrig komma till sjukhuset där han låg medvetslös en vecka innan han dog. Som tur var fick mina föräldrar besöka honom. Han dog av lunginflammation som utvecklades till blodförgiftning och hjärhinneinflammation. Jag var väldigt ledsen när han bröt kontakten med oss syskon för det innebar att jag inte fick träffa mina syskonbarn.

Min andre bror som är det syskon som jag har kvar. Lever tillsammans med sin fru efter snart 40 år. De fick två döttrar med 12 års mellanrum. Jag vara 22 år när äldsta dottern föddes. Min syster levde tillsammans med sin man i 30 år innan hon dog. Hon var 58 år och åtta månader. Fick två söner med tre års mellanrum. Jag var 19 år och respektive 22 år när de föddes. Hennes man såg mig alltid som den "lilla"....och min syster var så mycket storasyster. Hon tog hand om mig när jag var barn men hon fortsatte att bemöta mig som den lilla tills kanske ett år innan sin död då kunde hon släppa på storasysterrollen. Min syster och även hennes man hade en benägenhet att lägga sig i min mans och min uppfostran av våra barn i synnerhet vår son (som var en strulig grabb under högstadietiden). Ca fyra månader före min systers död bröt min son kontakten med min syster. Hon blev väldigt arg så även min svåger och i synnerhet blev de arga på mig. De tyckte nog att jag skulle säga till honom. Han var 19 år då och jag kunde förstå honom. Han var så oerhört trött att alla skulle klaga på honom, kommentera honom. Min syster fick bältros i ansiktet vilket bidrog till hennes död eftersom hon var så nedsatt pga sin äggstockscancer, cellgifter mm. Hon låg dock tre veckor på sjukhuset. Den första veckan var jag och min man och hälsade på henne vid tre tillfällen. Varje gång var min svåger otrevlig. Sista gången sa han så otrevliga saker så jag blev otroligt ledsen. Hon levde ytterligare två veckor men jag fick aldrig komma till henne. Det var knappt att jag fick ta avsked när hon hade dött. Så min svåger bröt kontakten med mig och min familj. Jag trodde kanske inte att vi skulle ha så mycket kontakt efter hennes död mer än ev på kalas osv fast så blev det inte. Träffar aldrig min systers söner eller min systers barnbarn vilket smärtar men jag förtränger känslan. Tänker att de är vuxna och gör sina val. Det här resulterade även i att kontakten med min bror även den är minimal så även med döttrarna. Under min systers söner och min äldsta brorsdotters uppväxt har jag funnits där...har funnits när de har pluggat, jobbat och träffat flick- och pojkvänner. Så det har varit en stor sorg för mig att det blev så här...och det blev ensamt.

Till en annan berättelse....i december 2007 blev jag sjukskriven jag hamnade inte helt och hållet i utmattning men var väldigt väldigt vidbränd....var åter på jobbet igen i september 2008. Gick från att vara 100% sjukskriven, 75, 25 och därefter tillbaka. Jag arbetade dock inte heltid. Är sedan dess stresskänslig. Under denna tid försvann flera vänner...-07 dog min svärfar, -09 dog min pappa och min svärmor, -11 dog min mamma, -13 dog min syster och min man var sjuk från maj - 15 till februari -16. Under dessa år var det väldigt mycket strul med våra älskade ungar...mycket oro...aggressivitet....ungdomar som försvann bort...kom tillbaka...familjebehandling...massvis av möten i skolan...eller vårdplaneringar för gamla föräldrar...eller behandling för min man. Det fanns inte många vänner då...utan jag/min man och jag klarade det själva. Men, jag medicinerade, lugnade mig med alkoholen. När min mamma hade dött hade jag inga föräldrar kvar i livet...och det var ett antal år efteråt som jag förstod att då klipptes navelsträngen av. Mina föräldrar hade alltid funnits...kanske inte alltid så pushande...men de fanns där..så jag behövde inte öva så mycket på att stå ut i min ensamhetskänsla.

Idag är det väldigt tomt på släkt och vänner. Har varit bitter, arg och ledsen. För att de försvann bort. För att de inte hörde av sig. Jag är oerhört glad att jag har min man, mina barn men det är väldigt tyst. Det är sällan som någon hör av sig. Då är det SÅ lätt att åka till systembolaget och köpa lite öl och lite vin...för att dämpa de där känslorna. Jag inser väl mer och mer att de där vännerna som inte finns kvar....att det är kanske inte de som jag saknar...för jag söker något annat något djupare. Jag kan dock sakna min bror...vi hörs ibland ..via sms....sakna någon att prata minnen med. Men, min plan är att bli nykter...för att kunna utöva mina intressen...som jag delvis vet vilka de är men som ligger djupt nerbäddade inom mig....för jag har inte trott mig om att kunna..hade börjat testa nya intressen...men Covid-19.

Så när jag skrev att jag inte skulle skriva här..var ju delvis för att jag vill visa att jag kommer att kunna fixa dagar av nykterhet men att min väg är så svajig. Jag känner även att jag hamnar lite i ett glapp här...för många som skriver här ...börjar att skriva när man har några dagar som nykter...och då hittar man någon annan som också är på den vägen. Så min känsla blir att man behöver vara nykter flera dagar eller helt och hållet ha bestämt sig...för att fortsätta att skriva...jag säger inte att det är så men min känsla är lite så. Jag är helt införstådd med att det är endast jag som jag göra så att jag blir nykter. Jag är också införstådd med att det skulle kunna vara enklare om jag hade bestämt mig till 100%. Jag förstår även att man behöver fakta. Så det är inte det att jag inte förstår och inte kan...utan att det är bara jäkligt svårt...och idag är en sådan där dag då det är svårt. Då jag känner rastlöshet...lite ensamhet...och det skulle kunna vara hur lätt som helst att åka till systembolaget för att köpa alkohol.....har sett dokumentären "Älskade alkohol"...har tagit en lång promenad med Bella i sol, blåst och regnskurar...nu ska jag värma lite Västerbottenostpaj och skiva upp lite gravad lax..för att äta tillsammans med min man.

Allt gott till er:)

Varafrisk
mån, 2020-07-06 - 16:41

Ja, det är riktigt sorgligt Andrahalvlek?ibland känns det inte riktigt verkligt....som om...hur kunde det bli så?

Det kändes så knepigt att bli äldsta generationen när jag var 48 år...och att två av tre syskon redan hade dött innan jag var 51 år?
Samtidigt så otroligt sorgligt för mina barn där min man och jag är deras enda familj. De har ju redan mist sina biologiska familjer då de är adopterade.

Men jag försöker gå vidare...men ibland blir känslan av ensamhet för stark. Den blev dessutom så påtaglig när min man blev sjuk i matstrupscancer. Det är en cancersjukdom som är ovanlig och inte den bästa prognosen men i oktober är det fem år sedan han opererade bort tumören. En operation på tio timmar. Så jag är ju dum på riktigt som inte håller mig nykter och tar tillvara på livet...det är ju bara SÅ märkligt. Men det är så enkelt att dämpa det som pågår för stunden...så otroligt dumt!!

Varafrisk
mån, 2020-07-06 - 20:08

Jag ska nog skriva här varje kväll...många gånger gör jag det inte...för jag skäms...för att ni andra som jag följer..har tio dagar, en månad, fem månader, sex månader...och jag skäms för att jag inte klarar det....och de råd som jag får av er...jag vet ju det...jag vet...att jag ska bestämma mig...jag vet att jag ska hålla på med fakta osv osv...likväl så är jag inte där ni är...trots att jag vet...och jag vet att jag inte har bestämt mig till hundra procent ....men jag vet att det finns ABSOLUT inget annat alternativ.

Idag klarade jag det nästan helt och hållet...det var ca 20 minuter kvar tills systemet skulle stänga...så dumt av mig att tro att jag skulle klara fem dagar på raken. Hur som helst..så funderade jag varför jag inte höll inte hela vägen ut?? Finns egentligen inget försvar...ingen förklaring ...mer än otrolig rastlöshet inombord...och tristess...eller var det tristess?? Kanske enbart rastlöshet?

Om ca tre veckor ska jag kolla mitt levervärde och mitt blodtryck...innan dess ska jag ha kollat hur möjligheterna är att få antabus...måste jag gå via soc...måste det ske en utredning...men framför allt ska jag få ner mina värden.

Har tankar och planeringar inom mig...vill inte berätta om dem...för det känns så pinsamt om jag inte fixar det....men den första enkla planeringen är väl att skriva här varje dag för att klara den...och framför allt skriva varje kväll efter att systemet har stängt..

Så om du orkar ..och vill...så behöver jag dig... och jag ska skriva..men om du har tröttnat så förstår jag:)

Allt gott:)

Andrahalvlek
mån, 2020-07-06 - 20:50

Den rastlöshet du känner är abstinens. Så enkelt är det. Så länge du inte genomlider den abstinensen så går den inte över. Du blir lugn när du dricker för att du föder drogen, och sen får du abstinens igen efter ett tag.

Det tar tio dagar innan alkoholen lämnar kroppen helt. Så länge har man fysisk abstinens.

Sen har man den psykiska abstinensen och alla vanor att hantera också, under lång tid.

Nej, det är fan inte lätt att sluta dricka. Men det är värt det. Jag lovar ❤️ Det är ingen baggis att föda barn heller, men det är också värt det ?

Kram ?

Andrahalvlek
mån, 2020-07-06 - 21:04

Hon är i Ullared och shoppar sig fattig, så henne kan du inte förvänta dig något svar av ikväll.

Kram ?

Varafrisk
mån, 2020-07-06 - 21:28

Andrahalvlek...

Fick till mig för länge länge sedan att man behöver vara nykter sex veckor innan det klarnar i hjärnan...

Tre månader innan kroppen har återhämtat sig....

Är du arg på mig Andrahalvlek?

Kan inte AmandaL få svara själv?

Jag är nog inte rätt person att säga att det är ingen baggis att föda barn men det är värt det...eftersom mina barn är adopterade...för det var värt allt!

Jag tänker att from nu...så slutar jag skriva här...för det blir bara fel.

Kram t er alla❤️

Vi hörs någon gång❤️

Andrahalvlek
mån, 2020-07-06 - 21:52

Jag skrev så om Amanda för att du inte ska vänta på hennes svar hela kvällen, hon skriver ju mycket annars.

Jag är inte ett dugg arg på dig. Du skrev att du inte visste varför du valde att dricka idag, att det berodde på en diffus rastlöshet.

Och då svarade jag att den rastlösheten är abstinens. Så enkelt är det. Det tar tid innan alkoholen lämnar kroppen helt. Jag har hört/läst 5 dagar, 10 dagar, 2 veckor. Jag tror att 10 dagar är rimligast.

Abstinensen är fysisk, och psykisk. Båda måste man hantera om man ska sluta dricka.

Hoppsan ? Att du inte fött barn hade jag dålig koll på. Det brukar annars vara en bra liknelse att ta till för allt svinjobbigt eftersom det är helt överjävligt jobbigt, men SÅ värt det!

Och att sluta dricka är också överjävligt jobbigt, men SÅ värt det.

Kram ?

Varafrisk
mån, 2020-07-06 - 21:56

Tycker mycket om att skriva i forumet...men hittar inte riktigt vad jag söker? Eller kanske är det så att jag bara söker ngn som lyssnar...dvs bara lyssnar ....utan massvis av svar..

Tänker att jag vilar i detta under ett tag... känner mig lite ledsen...för jag hade velat fortsätta ..

Kram❤️

Andrahalvlek
mån, 2020-07-06 - 22:00

Fortsätt du och skriv så slutar jag att svara dig. Plättlätt!

Kram ?

Varafrisk
mån, 2020-07-06 - 22:07

Andrahalvlek..

AmandaL kan ju ta ansvar för sina egna svar eller hur?

Att jag inte hade fött biologiska barn svarade du med ett ”hoppsan?” gör inte det...det finns SÅ mycket bakom det.

Du är fantastisk för forumet...men fortsätt m grekiskakursen..❤️

Jag tänker att jag tar nu en paus från forumet.

Stor kram till er alla❤️❤️

VIi hörs ❤️❤️

Varafrisk
mån, 2020-07-06 - 22:15

Andrahalvlek..vet du...

Du behöver inte ta så stort ansvar för alla ..ha ett svar för alla..det räcker fullt ut m att du finns??

Kram❤️❤️

Varafrisk
tis, 2020-07-07 - 10:07

...så enkelt är det....även om det är obehagligt...

Drack alkohol igår...inte mycket men tillräckligt för att skriva direkt på min känsla... vilket många gånger bidrar t att jag vaknar för tidigt med en olustkänsla ...lite ångest...och så var det imorse.

När det gäller det skrivna ordet så är det ju inte lika enkelt att höra nyanserna som när man hör ordet bli sagt.

Andrahalvlek, jag känner att jag var inte trevlig i min kommunikation med dig igår kväll. Jag är ledsen för det?och ber om ursäkt för det??

Många gånger skriver jag att jag ska sluta skriva här vilket är så himla barnsligt. Det är som ett litet barn ...för antingen skriver man el annars skriver man inte så enkelt är det med det. Det är ju inget man behöver skriva om. Det är nog den där lilla A-M som träder fram som önskar att ngn säger stanna kvar...vill känna sig behövd. Så ni som skrivit att jag ska vara kvar...det har värmt. Naivt?? Jo men visst...men så blir det när den lilla träder fram?

Jag tänker att det är fritt att skriva här i forumet men om man gör det får man även räkna med att man får svar som man kan ta till sig/inte ta till sig och välja bara att läsa och sen låta vara (lång mening...).

Vad jag nu tänker skriva är tänkt att vara sagt med en mycket ödmjuk ton❣️Andrahalvlek...du skriver så mycket klokt och du skriver t så många här på forumet och är så betydelsefull för många här på forumet så även för mig. Jag menar det men för mig kan du även bli provocerande (märk väl...det är ödmjukt sagt) och jag har funderat varför. Jag minns när Torn hade skrivit ett svar t mig som jag upplevde provocerande men där han menade så väl...ville att jag skulle lyckas att vara nykter.
Andrahalvlek när du skriver är du väldigt tydlig och rak i din kommunikation och du använder dig av fakta. Så åter igen...jag har funderat över varför jag blir provocerad å jag tänker att det handlar inte om dig utan det handlar om mig och min ryggsäck...den lilla A-M. Tänker att jag inte utvecklar den biten mer just nu kanske skriver om det i ett eget inlägg. Har även funderat på om det kan handla om att jag inte vill bli påmind om hur farlig alkoholen är utan vill vara i min bubbla men nej jag tänker inte att det handlar om det utan mer om ryggsäcken.

Så om du vill fortsätta skriva i min tråd Andrahalvlek..gör gärna det??

Fast igår...det var inte abstinens utan jag var uttråkad, rastlös, och en känsla av ensamhet infann sig och då blir suget mycket starkt?

Sökte igår efter Youtube-klipp ..får söka lite mer...jag vet hur skadlig alkoholen är för kroppen..men skulle vilja hitta mer klipp om detta. Vad alkoholen gör med hjärta, lever mm för jag behöver hela tiden påminnas om detta.

Hittade boken ”Behandlingsplanering vid missbruk” från när jag läste om missbruk på högskolan. Se om det finns ngt matnyttigt.

En sak har jag iaf lärt mig att aldrig skriva på forumet om/när jag har druckit alkohol?