När blir det bättre..
Slutade med alkohol i början av maj, kommer inte ihåg exakt dag då det egentligen inte var ett medvetet genomtänkt beslut att jag skulle sluta dricka just då. Kroppen har sagt ifrån länge och på något sätt stängde jag bara ner och lät bli. Mycket på grund av rädsla för vart jag var på väg med ständig smärta i magen, alkohol redan tidigt på dagen (distansarbete gjorde att jag plötsligt kunde börja dricka redan på förmiddagen trots att jag skulle jobba..), drack innan videomöten osv. Undrar om någon märkt det, den tanken skrämmer. Jag kommer knappt ihåg den första tiden när jag slutade, mådde nog inte bra men minnet är dåligt.
Druckit och smugit med det flera år nu, gömt flaskor för min man, svept flera öl innan han kommer hem från jobbet. Den sista tiden (läs året) drack jag minst 6-7 50cl starköl per dag 7 dagar i veckan. Varit så trött och tappat all initiativförmåga. På något sätt har jag ändå klarat både heltidsjobb och halvtids universitetsstudier under denna tid. Min man vet att jag inte dricker just nu, skyller på magkatarr (delvis sant) han har dock påpekat att jag dricker för mycket tidigare men vet inte hur mycket för mycket jag druckit senaste åren. Han är nu ganska trött på att jag bara sitter i soffan dag ut och dag in och tittar på netflix vilket jag förstår. Har semester nu och det är så mycket jag borde/vill ta tag i men orkar bara inte. Får dåligt samvete, skäms över mig själv som inte får något gjort, vissa stunder funderar jag på att försöka dricka måttligt för att komma ur detta vakuum. På måndag får vi gäster och jag funderar på om jag då skall försöka dricka måttligt så jag kan vara social och ha lite energi. Läst andras trådar och undrar när tröttheten försvinner, andra verkar återfå kraft och ork efter ett par alkoholfria veckor men jag är fortfarande helt slut, avdomnad och orkar inte ens ta tag i städningen. Är det någon här som vet hur länge det är ”normalt” att vara så här när man slutar med alkohol, just nu känns det som bara alkohol kan få mig ur detta. Jag vill/kan inte fortsätta vara så här!!

AmandaL

Kära orosmoln!
Jag måste först bara varna dig för din tanke om att du kanske ska dricka när dina gäster kommer på måndag, det är inte en bra idé. Det är alkoholen som har satt dig i denna situation från början, det kommer inte bli bättre på längre sikt om du bryter din nykterhet, tänk så länge du klarat att vara nykter, stort grattis till det!

Funderar också lite på varför du inte kan berätta för din man att du gjort ett alkoholstopp för att du lyssnat på vad han sagt om att du druckit för mycket, då tror jag att han blir glad över att du tagit det här beslutet och känner att du tar honom och hans tankar på allvar, kanske har han också då lättare att förstå att det blir ner Netflix filmer i nyktert tillstånd.

Jag vill verkligen slå ett slag för att du ska fortsätta på din nyktra resa, det finns ingenting som blir bättre av att dricka och du har ju gjort en jättebra och förhållandes vis lång resa som jag tycker att du ska fortsätta på. Jag tror att det tar olika lång tid att komma ut ur trötthet/tristess etc efter att man blivit nykter, beroende på hur allvarligt alkoholmissbruk man haft. Du kanske är så nära nu, nosar på friheten och lyckan med att vara nykter! Jag hejar på dig, du har varit så duktig! Jag kan inte säga när det blir bättre för dig. Det enda jag kan säga att det blir det om du orkar kämpa vidare med nykterheten ???

Det finns en god chans att du kan aktivera dig ur den trötthet och nedstämdhet som du upplever nu.

Raska promenader, löpträning, cykla, simma. När skallen är trött behöver kroppen jobba!

Börja i liten skala och utöka efterhand. I början är motståndet enormt, men det blir snabbt bättre. Fokusera på den sköna känslan efteråt. Distrahera dig med peppig musik, poddar eller ljudböcker.

Och du ska absolut inte dricka när ni får gäster på måndag. Absolut inte! Aldrig glömma, aldrig ta första glaset.

Dricker du på måndag är du snabbt tillbaka i alkoholträsket igen, med tanke på den volymen du drack innan. Att du drack alkohol varje dag.

Efter en tids uppehåll lär kicken bli enorm. Du lär bli helt euforisk en kort stund - och sen falla platt som en pannkaka.

Det är alkoholdjävulen som viskar i ditt öra ”livet är skit, du kan lika gärna dricka”. Lyssna inte på hen! Säg åt hen på skarpen ”Nej, jag ska inte dricka.”

Kram ?

AmandaL och Andrahalvlek, ni har ju rätt förstår inte hur min hjärna funkar. Är bara så rädd att detta orkeslösa tillstånd är mitt normala nyktra jag, att jag kommer att förbli så här utan alkohol. AmandaL, att berätta för mannen att jag håller upp för att jag lyssnat och insett att jag dricker för mycket tar emot då jag alltid varit den "starka" i vårt förhållande och jag vill inte vara svag. Dumt, jag vet. Tar med mig det ni skrivit och försöker tänka om och tänka rätt! Tack båda för era svar, behövde detta nu!

En tanke... kan denna känsla av att inte orka, inte vilja ha någon slags betingning med att du vet att om du gör det "du borde göra" så får du ändå inte den där belöningen sedan? Den där känslohämmande bedövningen i form av A?

Har du varit sån här tidigare? Kan du känna igen denna ovilja? Självklart tar våra kroppar olika lång tid att ta oss ur djävulens klor, men det kan också bli så att vi byter ett beroende mot ett annat, eller en rutin mot en annan.

Du har ju också förlorat en "vän", en följeslagare.. A, så det du går igenom låter mycket som ett traumatiskt uppbrott. Är det inte okej att sörja det? Jo självklart!

Hur mår du annars? Tänker om det finns underliggande saker som gnager och som gör att du inte funkar som alla andra utan självmedicinering nu/alltid. I så fall, sök hjälp inom vården, man behöver inte säga att man har druckit som en svamp men nu har slutat. Det är säkerligen det bästa, men jag har aldrig gjort det och håller på och få mycket hjälp och insikter i varför jag tog till flaskan.

Och som de andra skrivit, du ar inget att vinna på att dricka på måndag.. inget i det långa loppet.

Hej och grattis till din nykterhet. Att börja dricka igen kommer garanterat inte lösa nåt problem, snarare tvärtom. Allt löses inte med ett a stopp( även om mycket gör det). Ta och unna dig en ordentlig läkarundersökning, med prover på sköldkörtel, b12, järn osv. Kanske du har någon brist i kroppen som gör dig trött? Annars säger jag som ovan, låt tiden gå, det kan bara bli bättre. Jullan

Läste svaren jag fått, blev glad och tacksam att ni tagit er tid att svara. Plötsligt kände jag mig så ledsen och tårarna började rinna. Känns skönt att jag är ensam hemma idag och inte behöver förklara för någon varför jag sitter här och gråter utan uppenbar anledning. Jo, du har rätt Ensam1984, att min belöning försvunnit kan vara en stor anledning till att jag inte hittar ork och motivation till att göra det jag vet att jag borde. Kanske är det också så att det finns saker under ytan jag borde ta tag i på något sätt i stället för att använda alkohol. Mitt försvar är glömska, jag har ytterst få minnen från min uppväxt fram till 20 års åldern, händelser efter det som varit svåra har jag också svårt att minnas klart.

"Att erkänna är att vara stark" den raden tar jag med mig AmandaL! Tack för tipset om länkarna VaknaVacker, skall titta på dessa efter att jag tvingat mig in i duschen och sen skall jag ta fasta på rådet från Andra halvlek om aktivitet och gå åtminstone en kort promenad. Jag skall också fundera på det du skrev om läkarundersökning Jullan65, kanske fattas mig något. Nu får jag leva på hoppet om att det snart, snart kanske vänder och blir bättre!
Stort tack till er!

Heja att du skriver här och heja att fina forumkompisar sluter upp, det gör mig rörd. Det är stort att få vara en del av detta så jag tycker du ska ta den chansen. Jag hade aldrig klarat nykterheten med så mycket fint på vägen, utan alla lärdomar jag fått ta del av här.
När jag läser det du skriver håller jag med om alla råd du fått, och detta med läkarbesök tycker jag du ska ta tag i. Det är inte ovanligt att man kan behöva en krycka under en tid, dvs medicinering. Vet inte din ålder, men sjunkande östrogen ihop med alkohol är inte något vidare, och kan ställa till det i hjärnan, dopamin och andra må- bra hormoner påverkas starkt oavsett ålder.
Skriv och berätta! Drick absolut inte på måndag, en icke-fråga enligt mig. Kram!

Har idag läst en hel del trådar här på forumet för att motivera mig att inte dricka i morgon när gästerna kommer. Läst ett par längre trådar som innehållit framgångar men också motgångar i form av återfall. Blivit glad när det gått bra för någon och ledsen när det gått dåligt. Plötsligt kommer en helt absurd tanke i mitt huvud

”Det är ju så många som fått flera återfall och sedan ändå blivit nyktra igen att det inte gör något om jag dricker i morgon, det är ok med återfall. Jag kan dricka i morgon”

Som tur är har jag åtminstone lite vett kvar i skallen och inser att om jag kan få denna tanke så är det definitivt ett tecken på att jag absolut inte kan hantera alkohol! I morgon är jag nykter.

Tack alla som delar med sig här på forumet, det ger både insikt och kraft att läsa andras berättelser?

AmandaL

Orosmoln, så bra att du ändå ser det farliga i din tanke. Jag kan inte rekommendera ett återfall, jag är en av dom som varit nykter, fått återfall, kämpat mig mot nykterhet igen och sedan ramlat dit och nu försöker jag så frenetiskt jag kan att leva ett nyktert liv. Jag höll på att förstöra allt som fanns runt omkring mig. Jag kunde lika gärna dö när skammen kom, när jag kände att jag inte dög till någonting, när jag skämdes inför allt och alla, jag hatade mig själv. Det finns ingenting positivt alls med att ta ett återfall, det är det värsta jag någonsin gjort i hela mitt liv. Men jag blir glad av att läsa att du inser att det inte är en bra idé, den andra dåliga tanken är tyvärr ett tecken på att du är alkoholberoende och försöker hitta någon ursäkt till att dricka, se till att döda alkoholdjävulen i dig istället för din själ! Ooh vad jag hejar på dig imorgon, det kommer gå bra, du kan klara allt du tar dig för när du vill ???

AmandaL

Måste också tillägga att du ska använda mig som ett skräck exempel, där du inte vill hamna, det sista jag vill är att någon använder mitt misslyckande till att känna att det är okej, det jag gjort mot mig själv under mina stunder under alkoholen är långt ifrån hur man ska behandla sig själv eller andra. Tänk på mina återfall som där du inte vill hamna, snälla; jag vill inte att du tror att det har varit lätt för mig, den här gången som jag försöker bli nykter är så jobbig, jag är bara så orolig att jag inte överlever ett tredje återfall så jag måste hålla mig nykter, snälla ta inte efter mig, det enda jag har lyckats med är att försöka bli nykter igen; det är det enda jag vill inspirera till ?

Orosmorn, du nämner glömska innan 20 års ålder, jag har precis samma "bekymmer". Jag kan komma ihåg fragment och viktiga saker jag varit med om, men har väldigt dåligt minne över lag vad gäller mitt eget liv. Lustigt det där. Det är nog inte A:s fel, så har det alltid varit.

Och ang. återfall. Hoppas du inte tar något, men jag vet hur det är. Jag gjorde mitt första försök till nykterhet för exakt ett år sedan, höll i 173 dagar men föll då jag var osäker på om jag kanske var en sån som kunde dricka måttligt. Synd att sluta om man ändå kan dricka måttligt (eller inte)! Men det finns ingen som kan dricka måttligt livet ut, INGEN. Vissa kan det under en period, 1 vecka, 3 månader, 2 år.. men det kommer gå utför. Jag tog ett återfall som höll 5,5 månader. Jag dog inte pga det. Det gjorde mig nog starkare men bara pga. att jag ändå hade så många dagar innan så jag visste vad jag gått miste om med att börja dricka. Jag är nu mer införstådd att jag inte är bland de där 0,001% som kan ändra sitt drickande eller som inte har så stora problem... följ din egen väg, men du kan aldrig veta fördelarna av nykterheten förrän du åtminstone kommit över 100 dagar är min känsla. Efter det har de flesta känslorna landat och man kan se tillbaka på allt med andra ögon.

När man är ny är det svårt att lyssna på de äldre som vet, men det finns en anledning att vissa fått ihop många dagar och en del bara kommer upp i max en vecka i taget.

Kram

Det var just det att jag blev rädd för mig själv när denna sjuka tanke plötsligt dök upp i mitt huvud! Här har jag suttit och läst hur många av er slitit och kämpat med svår ångest efter återfall så tar mitt sjuka huvud detta att flera ändå kan komma tillbaka och använder det för att ge mig “tillåtelse” att dricka? DET ÄR SJUKT!!

Så nej oroa dig inte, om något så blev detta ett brutalt uppvaknande för mig om hur djupt mitt alkoholberoende verkligen är! Jag beundrar dig och andra som lyckas komma tillbaka men tvivlar på att jag själv kommer ha samma styrka. Därför har jag bestämt mig för att göra allt för inte ta det där första glaset. Jag vet att det inte stannar där för mig.

Ensam1984, jag har också alltid haft denna “glömska” och tror inte heller att den beror på alkoholen.

Till sist tack igen AmandaL, Andrahalvlek och Ensam1984 för pepp! Ser med tillförsikt fram emot en nykter morgondag.

Kram?

AmandaL

Puh tack och lov! Nu gjorde du mig lugn och trygg igen! Jag blev jättenervös och kände bara NEJ för guds skull hur ska jag lyckas få henne att förstå att det inte blir bra med återfall, men ooh så skönt att höra att du vet det! Underbart, blir enormt glad och stolt över dig, du tog åt dig tanken, analyserade den och lyckades inse faran med den, det har gjort om något att du blivit ännu mer insiktsfull, oh så glad jag blev, heja dig, underbart att du vågade känna känslan, tänka tanken och sen ta ett starkt och viktigt beslut! Nu känner även jag mig lugn igen att jag inte råkat skriva något som missuppfattades och kunde tolkas fel, jag vill endast att alla ska hålla sig nyktra här ???

Så gott att du är här på forumet!

Ibland när man läser olika trådar här på forumet så kan det ju ibland låta enkelt att klara av att hålla nyktra dagar/veckor/månader men vi alla är ju här av samma anledning...beroendet t alkoholen. Och...vi blev ju inte beroende bara sisådär utan...det tog ju också ett tag...så jag tänker att vägen ut ur beroendet på väg t nykterheten är lång. Vilket innebär att trötthet finns kvar...tunga dagar kommer och tunga dagar går för att ge plats åt fler bättre och lättare dagar??

Jag själv har det riktigt tungt...klarar en dag...kanske två dagar och någon enstaka gång tre dagar. Är inte där t 100% att jag vill men vet och är införstådd t 100% att jag måste sluta till 100% för att min hälsa både fysiskt och psykiskt ska bli bra...och att jag vill leva??❤️

Drick inte m gästerna.

Heja heja dig??

Kram❤️

Så då är jag tillbaka igen. Lustigt och samtidigt olustigt att läsa igenom sin gamla tråd. Jag funderade länge på om jag kanske skulle starta en ny. Bestämde mig till slut för att fortsätta med min gamla tråd, en bra påminnelse till mig själv om att jag faktiskt klarat mig utan alkohol flera månader.. Nej, jag drack aldrig när gästerna kom. Gick till till vårdcentralen på grund av den helt förlamande tröttheten. Snabb utredning och snabb operation samt behandling. Så snart operationen var över började jag dricka igen och nu är det värre än någonsin. Kan hålla upp en till två dagar sen tar suget över och jag dricker och smusslar igen. Senaste veckorna har det eskalerat och jag börjar bli rädd för vart jag är på väg. Det har nu gått så långt att jag avstår från saker jag borde göra för att jag vet att jag druckit för mycket kvällen innan (som att köra bil). Distansarbetet gör det inte lättare då jag sällan måste vara på jobbet. Kan ibland börja dricka redan vid 10:00 trots att jag arbetar. Sjukskrivit mig vid några tillfällen för att jag varit för bakis för att synas på digitala möten med mera.. Idag lyckades jag avstå fram till kl 18:00 sen blev det vin trots att jag inte tycker om det. Kanske blir det dag nr 1 i morgon.. Kommer i vilket fall försöka hänga kvar här och läsa, kanske också skriva lite själv. Så många här som kämpar och inspirerar, skall försöka hämta styrka från era berättelser!