Vet inte vad som hänt med min ork och energi. Orkar ingenting. Har inte lust att cykla. Inte ens lust att gå ut trots superfint väder. Vill bara sova. Trött, trött, trött. Trots att jag sover hyfsat bra på nätterna.

Behöver aktivera mig ur det här känner jag. Ska bara vila lite till först, invänta lusten att aktivera mig. Allt blir roligare om lusten är drivkraften.

Det är kanske omställningen mellan ledighet och jobb som gör mig trött? Eller så blir jag trött och seg eftersom jag har rätt lite att göra på jobbet så jag blir uttråkad.

Det ”stora” som skulle göras är gjort. Det löpande är snabbt avklarat dagligen. Inga nya projekt att sätta tänderna i än.

Jag behöver nya utmaningar med jämna mellanrum för att inte bli uttråkad. Jag jobbar allra bäst mot en deadline. Samtidigt som jag inte mår bra alls när det inte finns plats för några andhämtningspauser. En jävla balansgång.

Känns som pms nästan. Lever lite i ingenmansland där eftersom jag är i klimakteriet och min mens beter sig som en senil gammal kärring. Kan omöjligt räkna ut när jag eventuellt har pms.

Det slog mig nu när jag skrev här att ”den känslan känner jag igen”. Även om det var länge sen sist.

Kram ?

Pepp pepp pepp!

Kanske du behöver ha lite tråkigt o bara vara utan ork ett litet tag? Vila upp lite efter semesterns alla härliga aktiviteter? Men utan att vila ner dig för mycket - aktivera dig när en del lust kommit tillbaka?

Jag ska försöka vila lagom mycket. Men först ska jag tillåta mig att vara lite låg och seg. Alla dagar behöver inte vara happy happy.

Säger till alla andra att de dåliga dagarna kommer och går, och sen blir jag ändå bekymrad när det händer mig.

Kram ?

Det behöver nog finnas låga dagar, men de är ju inte så roliga.

Kanske inte alla gånger man ens kan hitta en orsak till varför orken tröt eller allt bara känns trist och tråkigt.

På plats på jobbet fysiskt idag. Har småpratat med tre sommarvikarier hittills, vars sista jobbdag det är idag. Piggade upp mig enormt ?

Sovit bra i natt, trots 30+60 min höneblund under gårdagen. Märkligt att jag är så trött. Trodde jag hade kommit ur det träsket. Men det är miljoner gånger bättre att faktiskt kunna sova än att inte kunna, så jag beklagar mig inte.

Ikväll byter dottern hem så det blir nog grillning på verandan och kvällsdopp i sjön, nice ?

Kram ?

Ikväll blev jag bjuden på klyftpotatis, grillad lax och alkoholfri öl ? Efter det bad i sjön, gissar på att det var 24 grader varmt ?

På vägen hem köpte jag linschips och choklad, så nu är det fredagsmys hemma i tv-soffan.

Har haft lite för lite att göra på jobbet i veckan, aldrig är man nöjd typ ? Men jag är ändå nöjd med arbetsveckan. Tids nog tar det fart rejält igen och det är skönt att mjukstarta lite.

I helgen ska det bli kanonväder. Orkar jag sola och bada mer? Inte bestämt mig än faktiskt.

Lite livemusik med mat ihop med en kompis står på schemat imorgon, och chatta på söndag. Men annars ska jag ta det mest lugnt även i helgen. Cykla tror jag. Nykter är jag oavsett, och det är allra viktigast.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset.

Kram ?

Vad kul att du har börjat umgås mer med kompisar den senaste tiden.? Det blir inte så mycket sådant umgänge för mig nuförtiden. Inte utgång på krogen eller lyssna på livemusik i alla fall. Såg även att du var ute med en manlig kompis härom veckan. Jag har tyvärr aldrig haft några kompisar av motsatt kön. Inte på det sättet att vi umgåtts två st på uteställen, Det har alltid varit typ en ”dejt” i så fall. ☺️

Ha en skön helg! Kram

Imorgon blir det livemusik kl 15-18 så det blir ytterst stillsamt. Hoppas på en härlig stund i solen, god mat, trevligt sällskap och musik ?

Kompisen jag träffar imorgon är också singel och vi har funnit varandra på senare år. Hon liksom jag gillar att göra saker spontant. De flesta jag känner har långtidsplanering på allting.

Killkompisen är en kollega som har blivit kompis också. Lite restriktiv med det annars, men några få kollegor är också kompisar. (Som mellanchef är det direkt olämpligt att vara kompis med kollegor som direkt eller indirekt är beroende av dina beslut och välvilja.)

När jag separerade var det mycket umgänge som föll bort. De flesta vi umgicks med var andra par, och de bemötte oss som ”skadat” gods efter separationen.

Kram ?

Hoppas du får en riktigt fin helg med aktivitet och vila... kanske någon höneblund? vädret är ju fantastiskt, bara att njuta☀️?
Kram?

Vaknar inte i ottan längre, som jag gjorde i början av min nykterhet. Kl 8.30 är helt anständigt. Fortsätter med min ”förfrukost” i sängen, det är så mysigt. Kaffe och fyra Falu råg-rut med smör.

När jag vaknade i ottan och inte ville väcka dottern så smög jag ut i köket och fixade ”förfrukost” eftersom jag var så hungrig, men det var för tidigt att slamra i köket och fixa vanlig frukost.

Jag är fortfarande kvällstrött. Kl 23 igår höll jag på att gäspa käkarna ur led, fredag eller inte.

På det viset är det ingen skillnad på veckodagar längre. Kl 23 är jag trött. Sen blir klockan ofta midnatt ändå innan jag knoppar in, men inte mer än så. Det orkar jag inte.

Det är tydligt här på forumet också. Kvällstid är de ”nya” och/eller ambivalenta mest aktiva. Tidiga morgnar är vi som varit nyktra ett tag mest aktiva.

Sovit som en stock har jag gjort, utan en enda kisspaus ens. När man vaknar och är helt stel i kroppen för att man i princip legat på samma sätt hela natten, då vet man att man sovit gott. Helt utan bedövningsmedel.

Ska jag nämna en sak som jag är extra tacksam över med nykterheten så är det att min sömn förbättrats så oerhört mycket. Och god sömn är liksom grunden till allt.

Med tanke på att jag haft så mycket sömnstörningar historiskt, som indirekt gjort mig både deprimerad och utmattad, så är det en vinst som inte går att mäta i pengar ens. En vinst som jag inte för allt i världen vill äventyra genom att dricka ens litegrann.

Jag använde tidigare imovane och liknande (har förträngt namnen!) i sådan utsträckning att de slutade fungera och fick motsatt verkan. Då fick jag sömnpanik på allvar! Insomningstabletter hade ju varit min livlina ? Utan dem var jag lost.

Men jag hade en läkare som då (mars 2018) vägrade att skriva ut några fler insomningstabletter. Jag var sjukskriven för utmattning. Igen. Jag hade ingen press från jobbet, det blev cold turkey med sömnen.

Jag fick ta mig igenom sömnlösheten med hjälp av mindfulness och regelbunden motion. Varva ner kroppens parasympatiska nervsystem med hjälp av det istället för medicin som ”kapade av” systemet.

Det gick till slut, men i många veckor sov jag inte alls. Om jag somnade till så väcktes jag av reptilhjärnan: ”Sover du? Är du helt galen? Du är ju utsatt för livsfara!” Med enormt ångestpåslag som följd förstås. Svettningar, stickningar, brännande hud, andnöd. Att ångest kan vara så fysisk är riktigt creepy.

Sakta men säkert kunde jag somna och sova mer och mer. Men vi snackar många veckor! Minns lyckan när jag faktiskt hade sovit tre timmar en natt. (Önskar att jag hade skrivit dagbok då, men det gjorde jag tyvärr inte.)

Det jobbiga med sömn är att det är en icke-handling. Det är inget man kan prestera sig till. Det handlar om att leva sitt liv på ett sådant sätt att stressen inte får oss att hamna i flykt- eller slåssberedskap. Först då kan vi varva ner så pass mycket att vi kan släppa taget och somna.

Och alkohol i sig triggar flykt- och slåssreflexen, samtidigt som inte hjärnan under fyllesömnen får möjlighet att katalogisera och städa bort skräp. Då funkar inte hjärnan optimalt dagtid heller.

Så nä, aldrig mer insomningstabletter för mig. Lika lite som jag vill använda alkohol för att sova. Jag vet ju nu hur skadligt det är, att det har motsatt effekt.

I dessa sammanhang brukar jag alltid tänka på Michael Jackson. Han dog av en överdos narkosmedel eftersom hans läkare tjabblade. Förstå hur desperat Michael Jackson var. Han hade sannolikt provat allt för att få sova. Bli sövd med narkos var den enda utvägen. Men inte heller det låter hjärnan göra det den ska på nätterna. Det är ingen läkande sömn att bli sövd. Tvärtom.

Men jag förstår hans desperation. När jag var sömnlös i flera veckor i sträck, när jag mådde som sämst, så hade jag gett vad som helst för att bli sövd. Slippa mig själv några få timmar per dygn. Slippa hjärnan som tuggade på högvarv. Slippa ångesten som rev och slet i min kropp. Slippa en stund.

Aldrig glömma. Aldrig ta första glaset. Viktigast först - vara nykter.

Kram ?

Igår blandade jag:

? 1 liter godmorgonjuice med smaken röd grapefrukt
? 2 x 1,5 liter kolsyrat vatten med grapefruktsmak
? 1 liten flaska grapetonic

Det smakar inte sött precis! Jag gillar ju inte söt läsk. Väldigt fräscht och gott, iskallt i ett stort vinglas ? Och nyttigt! Vinn-vinn ?

Kram ?

Idag var det tillfälle att i lugn och ro berätta för min kompis om min nykterhet.

Jag sa att jag efter jul fick en dipp i mitt mående (igen) med svår ångest och sömnstörningar och att jag då valde att sluta dricka helt i februari, eftersom jag då förstod fullt ut att alkoholen försämrar både ångest och sömn. Vilket är helt sant.

Och sen pratade vi båda om olika situationer då vi själva har druckit för mycket, inför våra döttrar bland annat, onödiga sms man har skickat på fyllan och så vidare. Same-same med andra ord. Ett riktigt bra snack blev det. Sen pratade vi om hundra andra grejer efter det.

Nu har jag gjort energi-bars med jordnötssmör, färska dadlar, kakao, havregryn, valnötter och hasselnötter. Snart dags att provsmaka, de står i frysen nu.

Ett samtal till dottern står på kvällens schema, och min mamma har jag redan pratat med två gånger i telefon. En ovanligt social lördag ?

Kram ?

Tack för ett mycket bra inlägg om sömnen #52
Vet av egen erfarenhet att du har helt rätt. Livsfarligt att inte sova ordentligt ?
Och sömnmedel ska bara användas i yttersta nödfall och under kort tid.
Jag brukar sova så här dags men kom hem sent från en utflykt vid havet och då tar det en stund att varva ner.
Sov gott ?
Kram ?

Jag kom på en sak som jag verkligen borde orka ta itu med. Härinne finns ju en massa samlad erfarenhet och jag tänker att ni kan hjälpa mig att tänka.

Blev påmind senast igår när jag träffade min kompis och hon berättade om sin skilsmässa och hur hennes bankkvinna hade hjälpt henne att få ut halva värdet av det gemensamma huset som de ägde. Min kompis uttryckte att hon var den bankkvinnan evigt tacksam.

Jag blev aldrig utköpt ur vårt gemensamma hus, trots att vi bodde där ihop i 16 år. Lagfarten skrevs över på honom, jag packade mina kläder och småsaker och drog till en hyresgästlägenhet. Det tog 1,5 månad från att vi började prata om det i seriösa ordalag tills jag flyttade.

Jag ville inte ”plundra” barnens hem på prylar. Jag tänkte att det var barnens hem och att de ju faktiskt ska ärva sin pappa så småningom. Eller nåt.

Sanningen är att jag hade noll koll. Uppväxt i hyresgästlägenhet. Min mamma och pappa (som är död) kunde inte heller stötta mig i den frågan. Jag har inga syskon.

Jag hade ingen att fråga, och jag hade inte behovet av att fråga heller. Jag la all min energi på att börja om från början. Till saken hör att jag dessutom egentligen är ointresserad av pengar och prylar. Det gör mig inte ett dugg lycklig.

Men jag skulle å andra sidan vilja köpa en bostadsrätt och då hade en rejäl kontantinsats varit bra att ha.

Hur fan tar man upp en sådan diskussion sju år efter separationen? Med en person som jag har väldigt bra relation med, och verkligen vill fortsätta ha.

I natt drömde jag om en stor fest och att jag ofrivilligt hade lånat ut mitt bankkort, men det visade sig senare inte vara mitt utan en förenings bankkort (där jag är kassör). Minns att jag tänkte att det blir krångligt att fixa det sen. (Jag har en ekonomisk halvårsrapport för föreningen att lämna in, typ förra veckan. Inte gjort det än.)

Plötsligt skulle jag hem och festen var mitt i skogen och det fanns inga taxi eller andra transporter. Jag gick och gick på en mörk skogsväg och mötte en massa bussar på väg dit, som var abonnerade för specifika sällskap, men jag tillhörde ju inget av dem.

På vägen passerade jag en liten köksträdgård där ett gäng med vildsvin härjade ohämmat. Stora och små. Minns att jag tänkte att så nära ett vildsvin har jag aldrig varit tidigare.

En stor jävla ryggsäck à la fjällvandring hade jag på mig också, som skulle kräva typ en egen sittplats i en taxi.

Till slut var jag framme vid byn, som såg ut som en grekisk by med små bakgator. Ingen taxi i sikte, och vi var dessutom hundratals som var ute i samma syfte - att hitta en taxi.

Jag promenerade vidare, hittade flera taxi men de försvann i rödaste rappet. Till slut hittade jag en ful, smutsig, öppen terrängjeep som fick duga till mig. Typ svarttaxi.

Plötsligt var båda barnen och deras pappa vid min sida. De skulle också åka med. Jeepen var så skumpig och obekväm så yngsta dottern fick inte följa med, bestämde deras pappa. Jag protesterade lamt. Tyckte att en skumpig bilfärd med familjen är bättre än att resa ensam med främlingar. Fick ingen respons för det, yngsta försvann ur drömmen.

Äldsta dottern fick inte heller följa med enligt pappan eftersom hon tydligen var gravid, men det var så tidigt att det inte syntes än. Och jag hade tydligen ingen aning om graviditeten och blev ledsen för att jag inte fått veta det tidigare.

Men äldsta dottern protesterade och sa att det bestämde inte han, det bestämde hon, och hon skulle visst åka med. Hon satt fram, jag och hennes pappa bak med ryggsäcken emellan oss. Efter en stund sa hon ”det här var väl inte så skumpigt?” Sen vaknade jag.

Jösses vilken dröm ? Hjälp mig, ni som är bra på drömtydning. Det enda jag tänkte när jag vaknade att det där med huset måste jag reda ut. På något sätt måste jag se till att få ut en del pengar. Jag har rätt till det.

Kram ?

Grattis till dina 6 månader, fantastiskt jobbat. :D
Tänkte på ditt samtal med din chef, en alkoholist retar sig bara över andras brister och fel men ser inte sina egna och kan aldrig tro att en annans persons beteende kan bero på sitt egna beteende, det är vad jag läst och det stämmer på mig.

Tack för att du delar med dig av ditt vidare liv. Det ger mig och många fler motivation till att fortsätta kampen om att ta tillbaka livet

Andrahalvlek - väldigt knepigt, att både bevara relationen och få ut delen du har rätt till.

Relationen kan ju bli lidande om du inte tar upp det, eftersom orättvisan faktiskt t.o.m ger dig mardrömmar....

Rent juridiskt kan det vara så att det finns något "bäst före datum" i samband med en separation, jag har inte riktigt koll. Fast det är nog inte direkt önskvärt för dig att hamna i en rättslig tvist, det bästa vore ju om det gick lösa genom ett samtal.

Hur börjar man ett sånt samtal? Ärligt.. vet inte.

Undrar om han ens tänkt i de banorna någonsin?

Han har ju på ett sätt lånat halva huset av dig i dessa år, utan ränta, så moraliskt är han i underläge ;-)

Jösses vilken dröm ja! Du som inte brukar drömma så mycket vill jag minnas. Det är säkert det problemet med bodelningen som ditt undermedvetna jobbar med nu när nykterheten är stabil. Det finns ingen tidsgräns för att få ut pengarna du har rätt till, så lagen har du på din sida. Nu är ju dina barn myndiga också så han behöver ju inte ha huset pga barnen. Kan du inte ta upp frågan med honom på ett lugnt sätt? Han kanske har tänkt på saken och vet att du har rätt till pengarna.
Inte bra med sådana problem som går att lösa fast det är bökigt.

Jag tycker inte du ska strunta i detta. Du har rätt till halva husets värde.

Kram

Klart att han förstår att han ”lånat” halva huset av mig i sju år. Det enda han gjorde var att överta lagfarten och började betala hela lånet, som vi båda stod på.

Jag vet att han inte kan betala mig, eller är ekonomiskt betrodd för att få mer lån. Men om han säljer huset vill jag bannemej ha ut min del. Om inte hälften så åtminstone en rejäl del. Det måste ju gå att räkna ut?

Han bor granne med sina föräldrar och sannolikt köper han deras hus när de inte kan bo där längre. Hans pappa är 84 år. Och snart flyttar yngsta dottern hemifrån och huset är inte barnens hem längre på samma sätt.

Det här är faktiskt inget jag tänker på till vardags, mer än när jag blir påmind som igår när min kompis berättade om sin skilsmässa.

Oftast vill jag inte prata om det eller tänka på det ens, för jag känner mig så otroligt dum som inte förstod och tog tag i det då, för sju år sedan. Jag ville bara därifrån så snabbt som möjligt.

Vad drömmen handlade om har jag fortfarande ingen aning om. Inte huset tror jag, eller?

Kram ?

Vad gäller delen i huset kanske du kan få juridisk hjälp av facket eller hyresgästföreningen om du nu är med där vill säga...?
De brukar bistå med en 15 minuters gratis rådgivning och då får du lite mer kött på benen om hur du ska tänka.
Vad gäller din dröm är det ju jättesvårt att tyda när man inte känner dig.
Drömmar kan vara till stor hjälp ibland, de är som budskap till en själv från en själv.
Men samtidigt så blandas ju massa vardagligt nonsens in som gör det svårt att veta vad som är vad. Dessutom associerar hjärnan blixtsnabbt och färdas hur som helst i tid och rum.
Så en sak som en ryggsäck kan ju tolkas som ens bakgrund men den kan ju också vara en enkel ryggsäck som man behöver bära saker i även i drömmen.
Att du inte fick tag i en riktig taxi kan ju tolkas som att du inte tyckte du var värd en riktig taxi utan din självbild sa att du får hålla till godo med en skruttig taxi...?
Men just att vara på väg någonstans i drömmen betyder ju också att man kan vara det i det verkliga livet. Du är ju på en resa med ett alkoholfritt nytt liv...
Sedan hoppar dina nära och kära in och ut i drömmen, det är ju inte så konstigt.
Att vildsvinen fanns i trädgården behöver ju inte betyda något annat än att du kanske tidigare läste någonstans om att de bökar upp i folks trädgårdar...
Ja, såhär kan man hålla på att analysera sina drömmar. Det är spännande och lärorikt. Roligast om man får diskutera med någon terapeut. Eller någon annan man har förtroende för.
Lycka till??
Kram ?