Förlåt...det gick inte idag...ångesten höll på att kväva mig pga oro?
Jag vet.... det löste INGENTING!!!

Vill ringa polisen men det känns som pest eller kolera... det här är en riktig mardröm? i min professionella roll hade jag ringt polis..men nu...kan inte...orkar inte berätta mer? Är så förtvivlat rädd och ledsen?

Imorgon ska jag ringa vårdcentralen för att höra om jag kan få ngt ångestdämpande...för jag vill inte dricka alkohol för det borde väl finnas ngt som inte är beroendeframkallande??

Kram❤️

Det är destruktiva känslor, och du har tillräckligt av destruktiva känslor just nu.

Ett tips mot ångest är att djupandas. Lås in dig på toaletten och andas in långsamt, räkna till fyra. Fyll magen. Håll andan en kort stund. Andas ut långsamt och räkna till sex. (Lite långsammare ut än in alltså.) Håll andan en kort stund. Repetera 10 gg. Blunda samtidigt. Prova i alla fall ❤️

Kram ?

Tack Andrahalvlek för ditt svar! Man behöver lite uppmuntran även när man misslyckas?

Har inte gått t jobbet ännu. Vill egentligen vara där men fixar inte med att ta itu med något. Gråter ju mycket nu för att jag är så rädd att ngt ska hända min dotter?Hon lyssnar inte på mig och har en övertro på sin egna förmåga.

Igår var ångesten/rädslan SÅ stark så jag klarade inte att stå emot den. Ingen i min familj lyssnade heller på mig. Idag ska jag inte dricka alkohol. Jag kommer inte heller ringa vårdcentralen. Jag får väl gråta eller som det känns ibland kräkas ...ska försöka ta till ditt råd Andrahalvlek. Jag måste hålla mig över vattenytan?

Äter lite fil nu ...dricker te...och ska snart ta en promenad med vår Bella?

Kram?

Har du funderat på att orosanmäla din flicka? Så du slipper stå ensam (tillsammans med din man men ändå) i detta. Socialtjänsten kan ju vara ett väldigt bra stöd för er alla. Eftersom du nämnde polisanmälan så tänker jag att en orosanmälan kanske ändå är steget före?

Jag lider med dig Varafrisk!

Kram!

Tack för omtanken!

Min dotter är snart 22 år så orosanmälan som man gör för barn och ungdom där har hon passerat åldersgränsen. Man kan ju ändå ta kontakt med Socialtjänsten exempelvis Våld i nära relationer. Socialtjänsten gör dock inget såvida hon inte är kriminell el använder droger. Så var det när hon precis hade passerat 18. Det är mycket upp t den egena individen. Även om individen inte kan fatta så kloka beslut själv.

Har inte fått kontakt m henne ännu. Avvaktar lite..

Kram?

Men någon form av oro måste man väl kunna kommunicera till Socialtjänsten trots att hon är myndig? Har jag missuppfattat dig om jag har för mig att du uttryckt oro för att hon använder droger? Det är väl något att ta upp i så fall! Sitt nu inte ensam med detta Varafrisk. Du måste skaffa lite avlönad proffshjälp från samhället. För din egna avlastning! Oavsett om hon hör av sig i dag och det för stunden känns lugnare tycks det ju finnas återkommande problem som hon behöver hjälp med. Men du behöver också hjälp! Om inte Socialtjänsten kan bistå, vem tusan ska då göra det?

Bra att du inte tar kontakt med VC. Tänkte direkt att nu kanske det blir risk för nytt beroende för din del...

Kram!

Har haft en bra dag m min dotter...men fortfarande är allt turbulent. Jag vet precis vad jag ska göra i teorin men just nu är det allra viktigaste för mig att jag har kontakt m min dotter...att hon söker min/vår relation. Just nu är min oro för droger för hennes del inte så stor utan det finns andra saker.

Det blev inte alkoholfritt idag. Imorgon ska jag skriva t psykologen på internetbehandling hur den senaste veckan har gått.

Ibland vill jag vara duktig flicka...eller väldigt ofta?‍♀️

Kram❤️

Har tänkt på dig i dag Varafrisk! Skit i mina "råd" bara om du tycker jag hamnar snett. Vill ju bara att det ska gå bra för dig och dottern.
Kram!

Är så otroligt tacksam för att du bryr dig SÅ mycket om mig..om min dotter?? Du ska veta att jag skiter inte i dina råd...de går många varv i min hjärna?? Allt vad som skrivs t mig här på forumet tar jag till mig och kör några varv i min hjärna!
Sedan berättar jag inte alla detaljer därför svårt för er andra att förstå!

Kram t er alla❤️

Ligger i sängen men ska snart gå upp. Har tänkt gå t jobbet vid lunch. Har haft kontakt m min dotter nu på morgonen. Hon skickade ett förslag på att vi skulle åka iväg t Gothia Towers en natt. Det vore en utmaning för min hisskräck??
Anledningen att hon kom m förslaget är att jag sa t henne igår att jag kunde ta semester och hon och jag kunde åka iväg en natt nu när hon är sjukskriven. Miljöombyte.

Målet idag är nykterhet och jag tänker på förra helgens nykterhet. Ska dit igen. Underbart att kunna åka iväg på kvällen t en strand istället för att sitta och dricka på altan.

Måtte denna dag bli liknande dagen igår el t.o.m. bättre??

Kram?

Ingenting blir bättre med alkohol absolut ingenting....jag klarade fyra dagar i rad men pga obeskrivlig oro/rädsla...så kunde jag inte hantera min ångest....har man då ett alkoholmissbruk så är det otroligt svårt att motstå denna ångest utan att dämpa den med alkohol men givetvis löser det absolut ingenting?

Imorgon fyller min man 65 år och vi ska fira den med dotter och son m sambo. Jag vet att jag då kommer att vara nykter...jag vet för jag ska köra bil och jag vill inte dricka alkohol tillsammans m mina barn eftersom de vet om mitt problem.

Min man och jag skulle varit i Gbg och sett Tomas Ledin imorgon men det blev ju givetvis inställt pga Corona. För fem år sedan när min man fyllde 60 hade han cancer och fick strålning. Jag är oerhört trött...lite ledsen....orolig men imorgon får jag vara tillsammans med de allra bästa❤️❤️

Det är gott att forumet finns men det skulle varit gott att ha er bredvid mig nu i verkligheten??❤️

Kram?

Dagen igår var verkligen surrealistisk....när man har en dotter som förmodligen är bipolär..och är i det maniska tillståndet...så är det verkligen surrealistiskt. Det är så sorgligt och smärtsamt...och ibland känns det helt outhärdligt. Kan inte skriva så mycket mer om det...mer än att jag är trött, ledsen och orolig. Det blir svårt i allt detta att hantera alkoholen...så är det...även om jag försöker.

Ha en fin söndag!

Kram:)

Sitter och läser på altan, min man ser på Tv förmodligen sport och vår dotter sover i vår säng....äntligen...tror att hon vågar slappna av...tillfälligtvis??❤️

Jag kommer vara hemma fr jobbet under de två närmaste dagarna. Kan inte fokusera på jobbet.

Som jag skrivit så är mitt mål nykterhet..så är det...men så svårt att fixa det när min dotter mår så här?

Men....jag upplever att jag får mycket mer stöd här på forumet när jag klarar nyktra dagar än onyktra...är det en inbillning el är det så?

Jag tänker att alla som är här på forumet har kommit hit pga ett alkoholberoende. Men är det så att många har gjort en resa innan man landade här därför upplever jag att man var nykter innan man kom hit?

Håller med Vinäger att ett inlägg kan ge ångest innan det är publicerat?

Kramar??

Hej varafrisk!
Jag kan inte svara kring statistiken men upplever att du har världens support-team här ?
Det finns stor förståelse för att du kämpar med olika delar i livet och varje dag och hela livet är för stora kliv, Men att vi blir extra glada när du fixar nyktra dagar är ju kanske naturligt då det är i linje med din egen önskan (som du uttrycker den iaf) Lika väl som jag försöker tänka att glaset är halvfullt i övriga livet, fokuserar jag i huvudsak på det positiva här, där jag varje dag blir varm och får hopp om mänskligheten, tack vare alla er som skriver.
Kram ?

Jag håller med Se klart, vi är många som hejar på dig!? Det är ju så att flera av oss som har hängt här ett tag vet hur gärna du vill bli nykter och då blir man ju glad när det går bra för dig, därav fler kommentarer då.

Kram

Hej
Jag tycker det är jättestarkt vara här även om det inte går helt perfekt spikrakt! Grymt!

Så hoppas jag att jag gör när/om jag faller igenom och råkar få ett återfall.

För mig är det tredje gången jag är här; första gången var nog tre eller kanske t om fyra år sen. Så visst, även jag har jobbat lite med detta... just ju går det bra. Men de andra gångerna när jag inte lyckades hålla mig nykter försvann jag direkt härifrån och var borta låååång tid. Inte något att stå efter.

Kämpa på; stanna kvar här! ??

Tack Se klart, Torn och VillJuLevaOckså?

Jag är tacksam att ni finns här??men min upplevelse är att när jag har flera nyktra dagar i rad att jag dåv får mer kommentarer/inlägg el om jag skriver ett inlägg kring detta ämne än om jag har druckit. Kanske är det så att man är mer med i tanken..fastän man skriver inte. Jag tänker att det är ju varje människas beslut här på forumet att skriva en kommentar om man vill/orkar. Jag blir iaf väldigt glad när någon ger mig ett hejarop oavsett om jag har klarat av att vara nykter el om det gått sisådär.

Min väg är att bli nykter även om jag hade önskat att jag hade kunnat förhålla mig kontrollerat men det funkar inte. Vill dricka mer än ett glas och det funkar inte.

Har bestämt mig för att vara hemma måndag och tisdag fr jobbet. Fixar inte jobba just nu.

Godnatt?

Måndag förmiddag...jag sitter vid mitt köksbord och dricker mitt kaffe och har just ätit upp min macka. Känner mig lite låg...Ska strax ta med vår hund Bella ut på promenad...naturen, luften och vattnet brukar göra mig lugnare och öppna upp ögonen lite grann...vakna till...och tänka lite klarare och lite tydligare. Just nu känns det som om jag lever mer min dotters liv än mitt egna..och det är ju inte lösningen på varken hennes eller mina problem. Men, det är lätt att det blir så när man ser hur ensam en ung människa med psykiatrisk problematik blir. Vi pratade om det här om dagen min dotter och jag...att när man mår som hon gör just nu...då hon inte fixar att söka egen hjälp då behöver man att det finns anhöriga som orkar..då sa hon..annars hade jag nog varit kriminell..och jag sa...eller hållit på med droger. Hon har berättat för mig om flera händelser då hon har tagit så stora risker att om de inte hade varit för att hon vill leva innerst inne så hade hon inte varit vid liv idag. Jag vet precis vad jag skulle sagt till mig själv om jag hade mött mig själv i min professionella roll men nu är jag mamma. Min dotter söker mig och min man och hon är kvar i vår stad...så har det inte varit tidigare så min tanke är att vara rädd om relationen för att på så vis kunna hjälpa henne med kontakter. Jag är helt chockad men imorgon har hon redan fått tid på vuxenpsykiatriska mottagningen och på torsdag ska vi träffa personligt ombud. Med största sannolikhet kommer hon så småningom kunna få hyra en annan lägenhet än det källarrum hon har och nu har svårt att befinna sig i.

Ja...barnen är de allra käraste man har och visst önskar jag att jag aldrig någonsin hade druckit i deras närvaro eller på senare år varit mer påverkad av alkoholen. Det går inte göra ogjort men det går göra bättre! Min dotter konfronterade mig med detta i lördags när hon själv var full..så vad skulle jag säga?!?! Alkoholen löser absolut ingenting..den dövar för stunden..och jag har dövat mig då och då de senaste dagarna för att oron för att det ska hända min dotter något har varit obeskrivligt stark...men till vill ingen nytta...det förändrade ju inget i hennes situation utan bara la ytterligare ett lager av ångest över mig själv. Så himla dumt! Men idag är en ny dag...och jag ska försöka gräva fram de där kloka tankarna som jag har inom mig...och försöka skilja på mitt liv och min dotters liv. Jag söker frihet...dvs jag vill inte vara styrd av alkohol...jag vill äga mitt egna liv...kanske vore på tiden nu...vid snart 58 årsålder!

Så ett litet steg i taget...och en dag i taget...:)

Kram:)