av Varafrisk

Torn
mån, 2020-08-24 - 11:40

Bra Varafrisk, du vet ju vad du vill och hur du egentligen vill att det ska vara. Du måste helt enkelt
bara tänka på dig själv för att kunna bli fri från ditt alkoholberoende. Jag kan ju bara tipsa om hur
jag lyckades bli fri och vad som funkade för mig. Jag skrev just ett inlägg hos Fialotta88 om det.
Läs det gärna om du vill, funkade det för mig så kan det funka för dig. Kram

Varafrisk
mån, 2020-08-24 - 21:13

Jag bara säger det...projicering...hur skyddar man sig??

Tack Torn för ditt inlägg...återkommer t det senare i detta inlägg?

Utan att berätta vad jag gjort idag så kan jag bara säga att min dotters mående/hälsa kryper direkt under min hud när jag träffar henne. Hon är inte diagnosticerad bipolär men det måste vara så...och då har man ofta en övertro på sig själv. Hon projicerar verkligen sitt mående på mig..och hon styr..och jag har så svårt att sätta emot eftersom jag är livrädd att förlora henne ...och då tänker min hjärna ”alkohol”?

Har någon av er levt med ett barn som är bipolärt? Det är verkligen det svåraste som jag har varit med om...dessa humörsvängningar och dessa extrema risker som tas?

Så jag läste ditt inlägg Torn...jag har ju försökt massvis av gånger att bli nykter...och hela tiden misslyckats?Jag är ganska övertygad om att där jag är nu så kommer jag inte känna/bestämma mig för att ”NU SKA JAG VARA NYKTER ” utan det är att få till en dag i taget..samt motion...att prioritera detta....att samla dagar??

Imorgon ska jag träffa diakonen i Missionskyrkan i min stad...jag är inte så särskilt religiös men sökande. Har sjungit i en fd kör. Varit med i lite olika sammanhang. Men känner ett behov av att få prata om vad som tynger mig gör mig ledsen och oroad beträffande min dotter och veta att det vilar i trygga händer samt prata om alkoholen.

Imorgon....en ny dag????

Kramar❤️

Varafrisk
tis, 2020-08-25 - 08:26

Tisdagmorgon...ny dag...nya möjligheter..jag är SÅ trött. Har sovit inatt men drömt att jag hade fått cancer och läkaren storgrät när han skulle berätta. Drömde även om min svåger som bröt kontakten när min syster dog.Vaknade när min man gick upp hade svårt att somna om men somnade t slut och sov som en stock när klockan ringde??

Ska åka m min dotter t vuxenpsykiatrin kl 9. Skulle sovit hos oss inatt men hon kan inte komma t ro utan sover då h andra där hon heller inte kan komma t ro.

Solen skiner iaf...lönen har kommit...och den lönen ska jag inte förbruka på alkohol...det är iaf tanken nu kl tio minuter över åtta en sensommardag i augusti??

Kram?

Mrx
tors, 2020-08-27 - 22:20

Jag är precis som du inte hel vit. Jag har dragit ner på konsumtionen rejält men ej till noll just nu. Har har helt vita perioder sedan jag började skriva här men har aldrig tänkt bli hel vit från början. Det jag har lärt mig är att jag mår bäst av att vara hel vit. Jag väljer dock att dricka måttligt just nu. I kväll har jag varit på en virtuell AW som kostade mig en förhandlig hela dagen om lämplig mängd att dricka. Sen fick jag kämpa för att verka nykter när vi körde AW virtuellt. Vem vill vara full och knasig med sina kollegor virtuellt? Min hjärna är trasig. Först förhandla fram lämplig mängd att dricka sedan hitta strategier för att vara nykter!!!!! Sjukt beteende. ;)

Se klart
lör, 2020-08-29 - 01:39

Jag kikar in bara för att höra hur du har det, och hoppas allt gått bra på mötet ihop med din dotter.
Och att du haft en skön fredagkväll!
Jag har varit i stan - och på måndag till sommarstugan som du nog skulle säga istället för landet ?
Skriv och berätta hur det går med livet. Kram ?

Andrahalvlek
lör, 2020-08-29 - 10:07

Jag är uppväxt i gbg och där sa vi alltid att man skulle åka ”till landet” när man skulle till en sommarstuga.

När jag flyttade till Blekinge och sa likadant tittade de på mig som om jag vore en idiot. ”Till landet?” Här var ju allt ”landet” liksom.

Började snabbt säga ”sommarställe” eller ”fritidshus” istället. Slutade säga bamba och svale också. I gbg är svale en trappuppgång, här är det nedre delen av ett kylskåp.

Kram ?

Varafrisk
lör, 2020-08-29 - 16:33

Just nu är jag väldigt trött, ledsen och orolig....men innan jag skriver vidare vill jag säga till dig Mrx att ja...våra hjärnor spelar oss ett spratt..vilken energi och tid man lägger på detta förhandlade...och det vill jag blir fri ifrån. Vill få ro och jag tror att den enda vägen för mig att bli det är att bli helvit. Och tack Se klart för att du frågar hur det har gått, det värmer! Och, ja Andrahalvlek...ord kan verkligen ha olika betydelse..när jag träffade min man så förstod han inte alla ord som jag använde trots att vi är uppväxta ca fyra mil mellan våra barndomshem. Grejen var den att min mamma kom ifrån Österlen och använde en del skånska ord som jag min tur använde fast på västgötska...så kan det vara:)

Besöket på vuxenpsykiatrin gick bra...min dotter passade tiden även om jag inte hade koll på var hon sov..men vi hade kontakt under morgonen. Det var en väldigt bra läkare men vad som förvånade oss var att han sa att min dotter diagnosticerades för tre år sedan med bipolär sjukdom vilken vi inte visste om. Den läkare som vi träffade då sa att min dotter troligtvis är bipolär men man ville inte sätta diagnos för att hon var för ung. Hon tackade då nej till medicin men hon/vi förstod inte att den i så fall skulle vara kopplad till den diagnosen.

Hur som helst så var besöket bra. Läkaren tog lång tid på sig. Han sa till min dotter att när hon inte tar så bra beslut att hon skulle lyssna på andra/på oss föräldrar. Skulle först börja med sömnmedicin under ca tre veckor eftersom hon i princip knappt har sovit under den senaste månaden. Han sa att hon kommer vara trött att hon ska vila och vara hemma. Därefter kommer en kontakt tas och sedan börjar man en behandling med litium. Hon är nu inskriver på vuxenpsykiatrin. Så här långt kändes det väldigt bra! Jag vill inte berätta allt här även om vi alla som skriver här har sekretess. Kan bara skriva i stora drag att på kvällen trodde hon att den kille som hade varit hos en var på jakt efter henne...och vi föräldrar visste varken ut eller in...så under tre timmar var vi ute och åkte bil under natten. Min man gick och jobbade men jag har inte orkat jobba under hela veckan. Under onsdagen var hon ganska lugn...vi sov under em..då hade jag gett henne sömnmedicin för hon ville inte ta den natten innan. Så onsdagskvällen blev bra. På torsdagen var jag med henne hos personligt ombud efter lunch också ett bra möte men då började hon bli speedad igen. När hon blir så där speedad så är hon inte särskilt trevlig att umgås med. Igår var hon på möte med sitt jobb men kom inte hem efteråt. Svarade kort på sms. Imorse skrev hon först på messenger därefter ringde hon och var ganska irriterad på mig för att jag skrivit många sms ( och jag lovar er...jag skriver många sms....kan inte härbärgera min oro..så jag blir väldigt på..och jag vet...det är helt fel!!) men vi pratade och hon var lite lugnare. Jag sa att hon kunde höra av sig när hon ville komma hem...Nu har jag en obehaglig känsla i magen att hon inte är i stan utan att hon har dragit iväg..i torsdags pratade hon om att hon ville åka till Stockholm el London. Jag sa då att hon kunde åka dit när hon mår bättre när hälsan är mer stabil men är man bipolär så har man en övertro på sin egen förmåga. Just nu får jag ingen kontakt med henne och jag är så förtvivlat orolig för att hon tar tokiga beslut...utsätter sig för faror vilket hon har gjort tidigare..hon skulle kunnat varit död..och det gör mig så otroligt rädd och ledsen. Hon tar heller ingen medicin för den är här hemma hos oss.

Och, jag vet...alkohol hjälper inget i denna situation...men rädslan och oron...river sönder mig...jag är inte särskilt troende...men en sökare och jag ber till högre makter att det inte ska hända henne något!

Kram:)

Varafrisk
sön, 2020-08-30 - 09:46

Igår hittade vi brev fr Kronofogden i min dotters brevlåda...hade kontakt m henne igår men vet inte var hon är? Inte tar hon sin medicin?
När man har bipolär diagnos/sjukdom och befinner sig i den maniska fasen då man ofta har en övertro på sig själv kan det verkligen få katastrofala följder?

Gör ett nytt försök igen...dag 1 mot nykterhet...försöka minska ångesten och den kopiösa tröttheten och den svullna, onda magen??

Kram?

Andrahalvlek
sön, 2020-08-30 - 11:01

Åh, vilken mardröm ni sitter fast i. Har ingen erfarenhet av någon som är bipolär i min närhet, men jag har förstått att det bara pågår och pågår till kraschen kommer.

Skickar en massa styrkekramar till dig ❤️❤️❤️❤️

Kram ?

Varafrisk
sön, 2020-08-30 - 23:30

Tack Jasmine och Andrahalvlek för omtanken?

Idag har min dotter kommit hem igen. Var ganska speedad när hon kom men blev lugnare allteftersom men det räcker att man säger ett ord fel så är hon på. Jag förstår att jag kommer inte kunna skydda min dotter i framtiden...utan det kommer hända saker ...och det är smärtsamt...det värsta är om hon skulle skada sig allvarligt...men jag kan inte skydda henne mot det heller...och det är smärtsamt...det gör liksom ont långt in själen...i varje cell. Pratade med en vän som har en dotter på 25 år som haft depression under tre år...om hon inte haft sina föräldrar hur skulle hon fixat hela myndighets- och sjukvårdsbiten.

Ikväll känns det iaf skönt att hon somnar under samma tak som min man och mig samt att jag är nykter??

Godnatt?

Fialotta88
mån, 2020-08-31 - 00:04

Jag har själv ingen i min närhet som är bipolär men utifrån det du skriver så låter det fruktansvärt och jag förstår din oro kring henne. Då förstår jag också att det är lätt att ta till alkoholen för att dämpa ångest och oro över din dotter.

Jag tänker såhär. Nu har du två saker som tynger dig rejält. Ditt alkoholproblem och din dotters hälsa. Du kan kontrollera ett av de problemen, och det är ditt alkoholproblem. Tänk att makten över ett av dina problem ligger helt i dina händer och du har möjlighet att lösa det problemet en gång för alla. Din dotters hälsa är svår för dig att kontrollera, men jag är övertygad om att om du skulle bli kvitt ditt alkoholproblem och bara ha din dotter att fokusera på så skulle allt kännas så mycket lättare. Då är det endast henne som din ångest och oro kretsar kring. Känns inte allt lite lättare av att tänka så? I sådant fall kanske det kan bli en motivation för dig att ta tag i problemet som ligger inom din kontroll för att på så sätt göra problemet som ligger utom din kontroll lite lättare och mer uthärdligt ? jag förstår givetvis att det är lättare sagt än gjort men det kanske funkar som lite motivation iaf ?

Varafrisk
mån, 2020-08-31 - 09:05

Tack Fialotta88 för ditt inlägg?

Allt vad du skriver är så sant och klokt och jag håller med dig i allt!
Anledningen t att jag dricker är flera och från att ha ett kontrollerat drickande t ett icke kontrollerat/ett missbruk så startade det väl som självmedicinering när livet/oron/ångesten blev för tungt. En annan anledning var tristess och ensamhet som i sin tur kan leda till ångest. När livet blev mindre tungt var anledningen att det var en vana.
Men oavsett dessa anledningar så har jag inte landat där att jag ”bestämt” mig ...jag önskar att jag hade bestämt mig men jag har inte lyckats övertyga min hjärna ännu. Min plan är då (som den internetbehandlingen rekommenderar) att få nyktra dagar så att jag kommer känna den positiva förändring som den för med sig för att sedan fortsätta att vara nykter. För är det något jag vet...så är det att jag behöver bli nykter...för det är vägen t bättre hälsa. Då kommer jag även veta beror min trötthet nu på att jag har druckit alkohol eller är det bara för att jag är trött, är orolig mm. Och precis som du skriver Fialotta88 ...jag kan inte dricka kontrollerat men jag kan kontroller att inte dricka alls men jag kan inte kontrollera min dotters liv och jag ska inte kontrollera det.

Läste i någon tråd någon som skrev att man ångrar aldrig dagen efter att man var nykter kvällen före och det tyckte jag stämmer så bra??

Nu ska jag ta m min hund ut på promenad...och därefter ville min dotter ha m mig t sitt gym..så jag ska med..det behövs..så stel och tung som min kropp är??

Ha en fin dag alla?

Kram?

FinaLisa
mån, 2020-08-31 - 19:21

Vill bara sända en hälsning och önskar det bästa för din dotter och dig själv.
Hoppas hon får en bra medicin som hjälper henne att hantera sin sjukdom.
Och att du får motivation och styrka att stå emot alkoholen.
Den bryter ner och du behöver ju byggas upp!

Kram ???

Charlie70
tis, 2020-09-01 - 07:36

Vilken mardröm när går igenom i familjen. Har inga ord. Tänker på dig!
Varm kram!

Varafrisk
tis, 2020-09-01 - 14:55

Tack för hälsningar FinaLisa och Charlie70:)

Idag är en tung dag...känner mig så ledsen. Min dotter drog ju iväg i fredags och kom hem i söndags. Hennes kusin (34 år) ringde igår och pratade med min man och berättade att hon hade varit i Stockholm. Kusinen bor i Stockholm men var inte hemma så min dotter hade bott ensam på hotell i två nätter. Min dotter hade sagt till kusinen att inte berätta någon för oss. Jag kan förstå att hon hamnar i en knepig situation men jag blev så arg på henne när hon pratade med min man. Jag hade druckit alkohol...jag hade troligtvis blivit lika arg ändå men kanske kunnat tygla mig lite grann. Men den oron som jag hade under helgen...nu skämde jag förmodligen ut mig fast jag står för det. När min dotter drog iväg för drygt tre år sedan till Sthlm och jag bad min dotter kontakta kusinen vilket hon faktiskt gjorde. Jag bad då kusinen sätta min dotter på tåget eftersom hon inte mådde bra (inte så lätt i och för sig att sätta en 18-åring på tåget) men kusinen visste ju bäst. Så det tynger mig lite att jag inte kunde härbärgera min ilska, det gör mig också ledsen att min dotter drog till Stockholm..var drar hon nästa helg?!?! Sov hemma hos oss mellan söndag och måndag tog då sin medicin på kvällen. Igår fm tränade vi tillsammans och hade en härligt förmiddag men inatt kom hon inte hem därmed inte heller någon medicin. Hon kom hem imorse vid 8.30 och när jag hade varit ute med vår hund och kom hem vid 11 var hon borta igen. Nu ringde hon för ca 30 minuter sedan och bad om skjuts från centrum till hennes lägenhet. Jag sa att jag tyckte att hon kunde gå det är ca en kilometer. Då låter hon så sur...och jag får så dåligt samvete...fast banne mig att hon kan gå den kilometern.

Pratade även med min chef igår. Nu när jag har börjat ifrågasätta min arbetsmiljö så är hon inte lika trevlig längre mot mig då blir hon lite vass. Och det gjorde mig ledsen att hon drog upp saker när jag sitter hemma som vi kan prata om på jobbet istället.

Om drygt tio minuter ska jag försöka ringa en kurator på Rådgivningscentrum i min stad. Träffade den kurator som jag hade kontakt med för ca sju år sedan och frågade om samtal, antabus. Sa att jag skulle väl vilja ha kontakt men jag tror att jag känner många av dem som jobbar där. Fick namnet på en person som jag inte tror att jag känner. Man kan få fem samtal utan att de inleder utredning. Tänker att jag ska be om dessa samtal. Ska avsluta internetbehandlingen som bara har varit ett enda tekniskt strul hela tiden. Verkligen besviken på detta!

Att vara mamma till ett bipolärt barn är så tufft men om jag ska kunna överleva i allt detta och inte rivas sönder allt mer inombords så behöver jag återta mitt liv...och att försöka hitta en nivå så att oron inte slukar mig helt och hållet. Lättare sagt en gjort...men jag får börja öva på något vis...

Kram:)

Varafrisk
tis, 2020-09-01 - 22:31

Är dödligt trött?och dödligt orolig? I em har min dotter dragit iväg t Gbg. Ringde mig och var arg som ett bi. Hennes kollegor kom hem t oss och var oroliga. Hade mött henne på stan. Drack öl. Skulle åka iväg. Är inte i bra sällskap. Pratade och de förstod att hon måste ha syner. Nu är risken stor för droger?Ikväll har jag ringt psykakuten och polisen men hon är 22 år och har dragit iväg frivilligt. I nuläget kunde iaf inte polisen göra ngt. Jag skulle ringa igen om jag fick tips.

Har pratat m kurator på rådgivningscentrum. Har tid på torsdag kl 8. Hon ville inte träffa mig om jag inte var beredd att GÖRA ngt. Trött som ett jehu ( vad är det för ord egentligen?) men det kommer aldrig komma en toppendag då jag känner ”Yes idag är det rätt dag att börja min nyktra resa”. Hon lät sträng och bestämd men jag förstår att det är vad jag behöver.

Håll tummarna, be el vad som känns rätt för dig..men hjälp mig att tro att min dotter kommer hem igen??

Kram?

Lördaghelaveckan
ons, 2020-09-02 - 01:02

Jag skickar en stor varm kram till dig och hoppas att du får sova lite, trots den outhärdliga oro du lever med nu❤️Har läst din tråd och känner med dig, håller tummarna för att allt löser sig på bästa möjliga sätt ?

Charlie70
ons, 2020-09-02 - 07:34

Nej Varafrisk, det är inte säkert att den dagen kommer när du känner att NU är det dags. Med tanke på den mardrömssituation ni befinner er i nu kan jag ändå tänka att tiden är NU. Om inte DU ska gå under. Då MÅSTE finnas där för din dotter och jag vet att det är precis vad du gör också. Men du måste hålla och hålla länge. Er situation kommer inte fixas på en dag.
Tänker på dig!
Kram!

Varafrisk
ons, 2020-09-02 - 08:31

Tack Lördaghelaveckan och Charlie70 för svar?

Nej...den dagen kommer aldrig komma ...så många gånger jag har tänkt..nu ska jag dricka mysigt en sista gång och imorgon så... Det blir aldrig mysigt och morgondagen har dröjt. Och det är verkligen så att om jag ska överleva den här fasen som min dotter befinner sig i så behöver jag alla krafter som jag kan få.
Kuratorn på rådgivningen sa att de brukar titta på hur/vad man äter, sömn och träning...alla basbehov...

Ska försöka projicera oron på promenader, träning, äta bättre och nyktra dagar...men en dag i taget.

Har sovit dåligt inatt...vaknar och gråter...men nu ska jag ut och gå...fast utan hund för Bella är h hundfrisören...vid lunch kommer två kollegor m mat??

Kram?