Måste uppdatera mig på dina resor, sömn, jobb, döttrar och nykterhet (den känns minst spännande numera).
Fastnade i inlägget om klimakteriet som både du och kaveldun finner onödigt, och jag kan på sätt och vis hålla med. Finns inget trivsamt med det, och är ur led med vår moderna tid. Men för min del påminner den mig om var jag befinner mig i livet, och hjärnan får en liten knuff, ihop med att barnen är vuxna, och barnbarnen. Att förstå på något filosofisk, eller kanske existensiell är plan, att jag åldras. (Och nu med värdighet.)
Jag tror inte vi kommer att komma till att kvinnor i klimakteriet inte skulle jobba heltid, men rent biologiskt- och historiskt- har vi inte levt så länge! Klimakteriet är också en sorts uppmaning att stanna upp, och för hundra år sedan gjorde man det. Obs- tror inte något var bättre förr, men tror att vi idag maxar livscykeln så att vi glömmer bort att det är en cykel...
Vet att du testat hormoner mm, och det är synd att du inte fått det att fungera. Jag testade 2-3 olika innan jag hittade rätt. Kanske dags för en ny gynekolog? Detta om detta.
Ville bara säga hej och så fint att allt verkar bra. Kram kram från soffan. ?

Ja, det är verkligen en gåva att vi på ett sätt hållit ihop ”kärnfamiljen” trots att vi är separerade sen snart sju år.

Vi brukar skoja om att vi driver företaget Familjen AB vidare gemensamt, men från två adresser.

Kram ?

Det enda jag har längtat efter denna helgen är min röd grapefrukt-drink. Så gott var det att dricka det när jag kom hem nu ?

Helt slut i kolan, faktiskt helt urblåst. Vi gjorde en utflykt till Röde sten, under Älvsborgsbron, och där blåste det verkligen. (Garanterat corona-fritt utflyktsmål eftersom vi körde dit.)

God och prisvärd mat hade de på Klippans konstkafé precis bredvid bron. Rekommenderas! Liksom 5:ans B&B i Örgryte. Båda ställen tänker jag besöka igen ?

Nu är jag SÅ glad att jag var klok nog att planera in en semesterdag imorgon också. Jag ska bara sova så mycket jag behöver.

Apropå klimakteriet så kan du ha rätt Se klart. Det är kroppen som säger åt oss att varva ner, motionera, tänka på vad vi äter och dricker. Kroppen skriker åt oss: Ta det lugnt och ligg ner människa!

Att sluta dricka alkohol var det bästa jag kunde ge min kropp faktiskt. Alkoholstoppet har förbättrat min sömn, mitt humör, mitt tålamod, sänkt min stresströskel, och gjort mig mer självsnäll. Tänk att en enda sak kan få så många positiva effekter!

Så nu tänker jag att klimakteriet får ha sin gång helt enkelt. Jag tar progesteron var tredje månad för att få bukt med blödningarna - och hoppas att varje mens är den sista! Östrogen har jag provat som sagt, men jag blir helt deprimerad och suicidal av det.

Nä, nu får klimakteriet rasa ut i den takt det behöver helt enkelt. Jag tränar på mitt tålamod ? Många år har det gått redan, men nu mår jag som sagt bättre än någonsin!

Någon sa att om man hade psykiska bekymmer i puberteten så är risken stor att man får det även i klimakteriet. Vi är alla olika känsliga för hormonernas berg- och dalbana.

Det är just när hormonerna går upp eller ner som vi mår dåligt. När de stabiliserat sig på en låg nivå mår vi bättre. Hoppet finns fortfarande!

Kram ?

Vad fint det låter med att ’komma ut’ ....och viktigt tror jag. Jag har berättat för min särbo och min bästa vän...men inte fler.
Tänker att det är ett steg i resan mot stabil nykterhet.
För mig känns detta med att berätta om att jag slutat dricka som att berätta att jag drack på tok för mkt...
Men det gäller säkert för många av oss ensamdrickare...
Sedan sätter alkoholism olika spår...tror att många av mina nära märkt det på dålig närvaro från min sida....tystnad
Låter som att du hade en härlig helg!

Jag jobbar på att ta udden av den skammen. Det är väldigt många som dricker mer än de borde. Jag tar åtminstone ansvar för att jag gjorde det, genom att sluta dricka. Och det är jag stolt över.

Jag hänvisar alltid i första hand till mitt psykiska mående och sömnen - och det är helt sant att jag både mår bättre och sover bättre. Några andra detaljer behöver ingen veta.

Jag tänker att ”komma ut” är det viktiga tredje steget enligt Annie Graces lyckosam-nykterhets-tips:

1) Tro på att du klarar av det.

2) Slå inte på dig själv om du snubblar, upp igen och sikta mot målet. Fokusera på fördelarna med nykterheten - lyft dem mot skyarna!

3) Identifiera dig som nykter, precis som du skulle ha gjort om du utövade en hobby/idrott seriöst.

Konstig nog verkar Annie Grace ha något emot just ordet ”sober”. Hon säger hellre ”I dont’t drink”. Förstår inte riktigt varför ? Kan det vara en nyans i engelskan jag missar?

Eller är det ungefär som att jag inte vill kalla mig nykterist? Lika lite som jag vill kalla mig före detta alkoholist.

Jag är nykter, inte nykterist. För mig är det stor skillnad. Vet inte riktigt varför. Olika värderingar i orden?

Nä, det är nog av samma anledning som jag säger att min dotter har en utvecklingsstörning - hon är inte utvecklingsstörd. Ingen ÄR sitt handikapp/sjukdom.

Kram ?

Spontant tänker jag att det är så engelskan är utformad. Would you like a drink? No, thanks I don’t drink. Du säger inte No thanks I am sober. Jaha, nykter, självklart för du har ju inte druckit något? Sober är inte detsamma som nykterist... likt det du skriver. Oj, nu kanske det blev rörigt, men hoppas du förstår vad jag menar. Annars ber jag om ursäkt för att jag svamlar i din tråd?.

Förstår att du tycker det är härligt att ni kunnat hålla ihop kärnfamiljen- det är något jag verkligen saknar... Och härligt att ni hade en bra semester!

Önskar dig en skön vila idag?

Kanske är jag ute och cyklar tidigt på morgonen, men kan det vara en likartad skillnad som det är mellan “jag får inte dricka” och “jag vill inte dricka”.

Man är nykter för man inte vill dricka. Sen, kanske man inte kan säga att “jag är nykterist för jag inte får dricka”.

Hmm.

Men jag tror egentligen mer på det där att man är mer än sin “diagnos”; bättre att identifiera sig med annat än det missbruk som finns i ryggsäcken. Min brors pojk som har downs-diagnos är också mer än sin diagnos, ibland den mest mänskliga av oss alla i familjen, främst för att han alltid säger och visar det han tänker, är sig själv och alltid ärlig, ingen mask som döljer.

Sedan vet en ju aldrig vem som blir lite uppretad över det som man säger, ibland kan det ju vara just de som har mest problem själv? eller bara råkar vara på dåligt humör ?

Jag förstår precis hur ni tänker, både Jasmine och Villjulevaockså. Jag tänker att man nog måste ha engelska som modersmål för att förstå alla nyanser, som känns motsvarande självklara i svenskan.

Men det finns ju ”sober club” och ”sober heroes” och hel massa hashtaggs med ordet sober, så helt ut förstår jag inte Annie Graces avståndstagande till ordet sober.

Hon brukar framhålla att hon inte dricker. Eller rättare sagt att hon visst kan dricka så mycket hon vill, om hon vill, men att hon inte har velat dricka på fem år. Jag tänker att man inte behöver krångla till det.

Fast jag skulle kanske inte heller i olika officiella sammanhang presentera mig som nykter. Jag svarar nog hellre ”nej tack, har du något alkoholfritt alternativ?”

Och frågar någon varför så svarar jag ”jag har slutat dricka alkohol”. Med det svaret förstår man direkt att jag har druckit alkohol historiskt, men att jag har valt att sluta dricka. Och det är väl egentligen samma sak som Annie Grace menar.

Jag är dock inte obekväm med ordet nykter. Härinne på forumet bland likasinnade är jag stolt och nykter. Men ordet nykterist känns lite ålderdomligt och pretto i mina öron.

Kram ?

Ps. Varje gång jag hör folk av okunskap och oförstånd säga ”hen är mongolid/mongo” vill jag slå vederbörande på käften. Vissa ord är så fruktansvärt negativt laddade för mig. Samma sak med harmynt, som historiskt är väldigt negativt laddar. Min yngsta dotter är född med läpp-, käk- och gomspalt (LKG). Punkt. Frågar någon ”är hon harmynt” låtsas jag inte höra att de pratar med mig. Så starkt kan jag reagera på vissa ord. Ett annat sådant negativt ord är ”efterbliven”. Jag kan knappt skriva det.

Skulle inte kalla någon alkis, det är väldigt nedlåtande tycker jag. Möjligen internt med hjärtlig ton, men aldrig officiellt.

Därför tänker jag aldrig kalla mig själv nykter alkis heller. Så mycket tänker jag inte identifiera mig med nykterheten.

Craig Beck har en liknelse på det temat som jag inte kan komma på just nu. Ska leta.

Det är det Craig Beck påstår sig ogilla med AA. Att man i deras ögon alltid är en nykter alkis i bemärkelsen trasig och oförmögen, så länge man inte går på AA-möten regelbundet och lägger sitt liv i Guds händer.

Kram ?

Gött att du hade en trevlig tripp till Göteborg! Kom att tänka på att när du var vid Röde sten så satt jag bara någon kilometer därifrån och jobbade.? Det måste väl poppa upp lite gamla minnen när du återser stan där du växte upp antar jag. Det var på tiden att du berättade för dina barns pappa om att du inte dricker numera.? Bra där! Härligt att ni kan vara så bra kompisar också, på din beskrivning av honom tycker jag han verkar vara riktigt reko. Men det fanns väl såklart en anledning till att ni gick i sär.

Är väldigt tacksam för att vi har följts åt här på forumet och såg förresten att du var den första att hälsa mig välkommen i min tråd.?

Ha det bra! Kram

Visst poppar det upp minnen, men mycket har hänt på 30 år. Jag bodde på Hisingen och dottern bor i Johanneberg, så det är delvis nya miljöer att upptäcka också. Änggårdsbergen till exempel. Wow, så stort naturreservat mitt i stan nästan!

Ja, jag är lite knäpp som åker till en storstad och letar efter skog och hav och natur ?

Pyttesmå sandstränder hittade vi vid Röde Sten, men utsikten tvärs över älven (oljeraffinaderi, reningsverk, fjärrvärmeverk) gjorde att jag helt tappade badlusten.

Affärer och shopping klarar jag mig utan helt. Det gör jag endast om döttrarna vill shoppa, då följer jag med snällt. I helgen försökte vi dock vara lite Coronaförsiktiga och undvika mycket folk, kollektivtrafik etc.

Två hittaut-kontroller på Lindholmen och två kontroller vid Röde Sten fick vi ihop på köpet också ? Ja, jag är inte som andra. Och äldsta dottern är också hittaut-fantast!

Kram ?

Efter ledig måndag kommer hysterisk tisdag. Så blir det när jag måste jobba ikapp, för att få vara ledig en långhelg.

När jag skulle somna igår kväll kom tankarna. Skrev jag protokollet? Det var väl jag som skulle skriva protokollet? Var har jag de anteckningarna? De tankarna var ingen vidare skön huvudkudde.

Det finns inte i boken att jag kommer till ett möte och säger ”jag har glömt att skriva protokollet”. Så givetvis skrev jag protokollet, och lite till som behövde förberedas inför samma möte, i 190 knyck.

Idag har det varit möte, möte, möte och däremellan göra det absolut nödvändigaste. Och protokollet blev klart med 4 minuter tillgodo!

Ingen fika, ingen lunch, och fram till kl 15 kändes det nästan som om jag inte andades. Plus sprängande spänningshuvudvärk.

Så ni förstår förstås tanken i bilen hem. ”Den här känslan brukar jag dricka vin på”. Jag kallar känslan dra-åt-helvete-allihop-jag-orkar-inte-med-er-mer.

Nu ikväll, efter 45 min yoga, är andningen tillbaka långt ner i magen och spänningshuvudvärken är borta ??

Kram ?

Ja det är verkligen livsfarligt med stress. Det sätter igång massa negativa tankar och både kropp o knopp blir påverkade. Jag har haft ett sjujäkla sug nu o det beror på stressig arbetssituation. Ta det lugnt och ta hand om dig. Jullan

Om någon vill prova yoga som nedvarvning vill jag rekommendera Brett Larkin och hennes pass med kundaliniyoga på youtube.

Kundaliniyoga kallas också medicinsk yoga. Rörelserna är superenkla och det är stort fokus på andningen. Och det är andningen som är nyckeln till nedvarvning.

Såg att hon hade ett pass med 10 min meditation innan läggdags som jag ska prova!

Kram ?

Idag firar jag 7 månader som nykter. Mäktigt mycket. Och det tillhör ett av de bästa beslut som jag har tagit i mitt liv.

Igår skulle Tim Bergling ha fyllt 31 år. Tre av hans låtar, från det album som färdigställdes efter hans död, har nu fått flytta in på min nyktra låtlista: ”Heaven”, ”SOS” och ”Tough Love”.

Jag vill också tipsa om dokumentären ”Avicii - True Stories” på Svtplay. Den skildrar hur en ung begåvad och mjuk person blir helt knäckt av kändisskapet, alkohol och droger. Så knäckt att han inte vill leva längre. Jag gråter varje gång jag ser dokumentären, och det har jag gjort några gånger nu.

När vi spelar Tims låtar stöttar vi samtidigt arbetet för att främja psykisk hälsa. Tims föräldrar har grundat en stiftelse som skänker pengar till organisationer som jobbar med det, bland andra Mind.

Det här 7 månaders-inlägget publicerar jag i båda mina trådar. Under ”Förändra sitt drickande” har jag tråden ”Behöver all hjälp jag kan få” som skildrar mina första 6 nyktra månader. Under ”Det vidare livet” finns min tråd ”Andra halvlek har inletts” som skildrar resten av min nyktra resa.

@Torn: På lördag ska jag putsa fönster, jag lovar ?

Kram ?

Stort grattis på till 7 månader i frihet! Så jäkla gött att du står fast vid ditt beslut och har klarat dig ända
hit utan att dricka en droppe alkohol.? Att du dessutom klarar att vara chokladfri och dragit ner på snusandet
också är ju fantastiskt. Du skriver ju ofta att när du gör något så är det all in som gäller, och det märker man.
Men på lördag blir det tufft, putsa fönster är inte att leka med,? jag håller tummarna för att du fixar det!

Kram

Sju månader är stort för mig som alltid är på Dag 1?

Tack för att du finns här?

Önskar dig en fantastisk dag- precis vad du är värd!!!