av Andrahalvlek

Andrahalvlek
mån, 2020-11-23 - 07:35

Så här i Coronatider diskuteras det just nu i vårt län om lokala restaurangägare ska få skicka med alkohol hem med maten.

IOGT-NTO:s vice förbundsordförande Lucas Nilsson yttrar sig i frågan:
- Om man vill stötta det lokala näringslivet finns det många sätt att göra det än sådana som urholkar alkohollagstiftningen. Alkoholen bär inte sina kostnader. Varje intjänad krona kostar samhället tio kronor.

Tänkvärt.

Kram ?

Andrahalvlek
mån, 2020-11-23 - 08:00

Sov till kl 11 igår, och det var ju skönt. Trött som sjutton tidigt igår kväll, men sen kunde jag inte somna. Och när jag väl somnade så vaknade jag nog 5-6 gg under natten. Vaknade sista gången kl 05.58, två minuter innan klockradion gick igång.

Min sömn har inte blivit mirakulöst wow i och med nykterheten. Men 9 av 10 nätter sover jag mycket bättre än jag gjorde i mitt förra liv. Och jag har utan baksmälla mycket bättre förutsättningar att orka med den här jobbdagen.

Jag ska åka till jobbet idag. Ska beta av ett antal arbetsuppgifter som kräver skrivare, påskrift och fysisk internpost. Ska också gå och få massage, nice ? Och jag ska också ha utvecklingssamtal med min chef. Det blir spännande. Väljer att inte ha några förväntningar eller farhågor alls inför mötet. Jag tar det på studs.

Kram ?

Andrahalvlek
mån, 2020-11-23 - 22:21

Det blev inget utvecklingssamtal idag. Min chef fick kasta sig hals över huvud i något privat ärende som rörde ett av hennes vuxna barn. Helt förståligt förstås. Lite synd bara att de är andra gången vårt möte ställs in med kort varsel.

Kram ?

Andrahalvlek
mån, 2020-11-23 - 23:59

Känner mig lite låg i kväll. Vet inte om det beror på att jag rört mig för lite? Inte ätit choklad? PMS i efterskott? Att det kändes meningslöst att ens åka till jobbet idag eftersom knappt någon verkade bry sig ett dugg?

Fast jag fick skrivit ut en massa papper, undertecknat och internpostat som jag hade planerat. Och jag fick massage, och en lunchpromenad. Och jag köpte mig ett nytt mobilskal, eftersom jag slitit ut det gamla. Så lite plus har dagen haft med sig, men imorgon ska jag nog ösa på lite mer med motionen. Det kan jag i alla fall påverka. Just nu får det vara okej, okej, okej. Okej.

Kram ?

Se klart
tis, 2020-11-24 - 00:26

Hallå där, recapar din tråd och lite av ditt liv, jag ler ofta när jag läser- du avslutar ofta dina inlägg med nån sorts underskruvad twist som är så rolig och fint på nåt vis.
Jag är superintresserad av affektionsteori, så spännande. Om jag säger att jag ska lyssna på podden så är det ljug för jag hinner inte med allt just nu. Men snart ?
Jag har också okej som lägstanivå denna november men ofta höjer jag mig en bit över för att försöka dressera hjärnan, med små trick.
Min vikt står still och det beror på att jag gör det- rör mig för lite de här dagarna. Vill inte springa i mörker. Soffan ropar. Det är också okej. För nu. Kram så länge! ?

Andrahalvlek
tis, 2020-11-24 - 08:24

En av de saker som jag och dottern diskuterade i helgen var hennes fabläss för choklad och bakverk. En fabläss som jag delar. Så länge jag hade mitt älskade vin var jag dock hyfsat nöjd, då behövde jag inte choklad och andra godsaker dagligen. Nu är det annorlunda. Suck.

Dottern berättade att hon utan framgång försökt förklara för både sin kille och sin pappa hur svårt det är att låta bli. Hur hon får sätta sig själv på sötsaksrestriktioner regelbundet för att inte öka massor i vikt. (Och hon är helt normalsmal, mycket tack vare dessa regelbundna restriktioner.)

Hon berättar hur både hennes kille och pappa säger: ”Men det är ju bara att låta bli”. Känns det igen?

Hon berättar hur hon, som gärna bakar ofta, lämnar kakor hemma i huset och hur hennes pappa låter bli att äta det, så det till slut möglar. Hur går det till? Det undrar både jag och hon. Min lösning har alltid varit att inte ha skiten hemma, då kan jag inte äta den när sinnet är svagt.

Deras oförståelse är jag också enormt familjär med förstås. Jag har ju ändå levt ihop med hennes pappa i 24 år. Och jag är samtidigt så tacksam för att min dotter, som tydligen ärvt denna åkomma sweet tooth från mig, inte har druckit mer än max tio glas alkohol i hela sitt 23-åriga liv. Hon har valt bort det, mycket pga det ”onda arvet” i rakt nedstigande led från min farfar, till min pappa och vidare till mig. Dessutom var hennes farmors pappa alkis.

Hon har tagit ett medvetet beslut, ”nähä, den stigen tänker jag inte utforska.” Och jag blir så stolt att jag nästan spricker. Och tacksam.

Kollade på nykterhets-klipp i går kväll. (Ni vet repetera, repetera, repetera.) I ett klipp med Craig Beck framhåller han vikten av att träna dagligen när man har blivit nykter. Han gymmar varje dag. Han framhåller tre anledningar: 1) man får mycket tid över som ska slås ihjäl, 2) man motverkar den viktökning som sötsaker kan ge, 3) man mår så bra efter träningen samtidigt som man investerar för framtida hälsa.

Gymmet tänker jag inte besöka, men idag blir det minst två raska promenader. Kanske tre. Eller om jag letar upp ett roligt funktionellt tränings-klipp på youtube istället. Behöver stärka mina muskler lite.

Kram ?

Andrahalvlek
ons, 2020-11-25 - 23:54

Känns som hela jag har vaggats in i ett makligt tempo. Just nu är det lugnare på jobbfronten - och då är det inte bra. Då blir det segt och tråkigt, och jag orkar ändå inte ta mig för projekt som att göra om strukturen i e-post och mappar på datorn till exempel. Borde göras, men orka.

Morgonpromenad mån-ons och lunchpromenad igår ger fyra stjärnor hittills under veckan ⭐️⭐️⭐️⭐️ Håller mig på miniminivå per dag åtminstone. Har haft tur med vädret. Är nog inte lika motiverad när det ösregnar på morgonen, så det gäller att ligga i nu så att rutinen verkligen sätter sig och blir ett naturligt behov.

Åt en glass i går och ett helt gäng pepparkakor precis innan läggdags. I ren desperation i jakt på socker. Det kändes snudd på strössel-nivå faktiskt. Jag har en kompis som till och med äter strössel när sötsuget jagar henne om kvällarna och skåpen är rensade på sötsaker. Så lågt har jag inte sjunkit. Än.

Handlade på lunchrasten i dag. Köpte inget godis, trots att jag var hungrig när jag handlade faktiskt. Jo, jag köpte godis till dotterns väggkalender, som jag ska hänga upp senast i morgon kväll. Att godispåsarna fått ligga orörda i kväll ska jag vara riktigt stolt över faktiskt! Usch, jag skulle inte börja tänka på det ?

Istället köpte jag morötter och julskinka att ta till som mellanmål när suget kommer. Ett jävligt dåligt substitut. Vem äter en morot när kroppen skriker efter choklad? Men jag tänker att jag ska förekomma det där skrikandet liksom, äta moroten innan suget uppstår helst. Julskinkan har jag rullat ihop i två-par á ca 50 g och styckfryst. Åt en sådan skinkrulle ikväll, och det var gott och lugnade suget lite.

Jag vet ju att jag helst bör undvika snabba kolhydrater helt - socker, vitt mjöl, stärkelse. Äter jag sådant väcker det bara sug efter mer. Jag vet ju det i teorin. Man kan bannemej missbruka allt möjligt, och socker är ett väldigt vanligt missbruk. Jag får hålla i och hålla ut helt enkelt, och inte köpa hem skiten.

Har jag inget godis hemma så kan jag inte äta det. Lika lite som jag kan dricka alkohol om jag inte har det hemma. Det är väl typ det enda positiva just nu, att jag inte alls är sugen på att dricka trots godisstoppet.

Jag får nog skippa godiset till helgen också, annars får jag bara börja om på ruta ett igen med sockersuget varje måndag. Orka. Jag tänker lite som med alkoholen, att när man har sluppit det värsta suget så blir det enklare. Det är värre att väcka suget gång på gång, och sen ta sig ur det. Sen har vi en jul i faggorna också. Avstå alkohol känns plättlätt, men hur ska man undvika allt julgodis? Vill jag ens undvika allt julgodis?

Ja, ja. Det är okej, okej, okej. Okej.

Kram ?

Andrahalvlek
tors, 2020-11-26 - 08:32

Jag minns inte så mycket av min uppväxt. Det är nog vanligt när man har växt upp i missbruksfamilj. En ren överlevnadsinstinkt. Lägg det bakom dig och gå vidare. En del minns jag förstås, men det är mest trista minnen.

Nu när jag kämpar med chokladmissbruket kom jag att tänka på min pappa. Vid flera av sina nyktra perioder var han storkonsument av just choklad. (Han var storsnusare också, skulle dö på fläcken om han inte fick sitt snus.) Jag minns hur han satt i sin tv-fåtölj och moffade i sig gigantiska chokladkakor. Det syntes nästan att magen växte på honom.

Jag minns också att jag tänkte att det var ju tusen gånger bättre att han åt choklad än drack alkohol. Minns också att jag läst någonstans att just skiftet alkohol-choklad är supervanligt, och att man bör vara uppmärksam på det.

Tyvärr började min pappa alltid dricka igen efter sina nyktra uppehåll. De nyktra perioderna var mer som pauser i hans onyktra liv. De sista gångerna gäspade jag nästan av ointresse när han gladeligen deklarerade att han hade slutat dricka. Det är nackdelen med att sluta och börja gång på gång. Till slut blir omgivningen luttrad. Varför skulle det funka den här gången?

Det känns som det kommer att bli fler inlägg om min pappa framöver. Fler minnen står och stampar i farstun känner jag. Trots våra likheter har vi dock en enorm skillnad. Min pappa kunde inte prata om sina känslor. Frågade man honom hur han mådde svarade han ”bra”, oavsett hur dåligt han mådde.

Just den åkomman lider inte jag av, och det är jag oerhört glad över. Tack vare min öppenhet om både psykisk ohälsa och alkoholmissbruk, som blivit bättre och ska bli ännu bättre, så tror jag mig ha bättre förutsättningar att inte falla tillbaka i alkoholträsket.

Kram ?

FinaLisa
tors, 2020-11-26 - 08:36

Andra halvlek, håll dig från socker en period så ska du märka att suget minskar och gör det lättare att avstå.
Du som har rutiner på många bra saker borde kunna ha det på det söta också...väl?
Godis en gång i veckan i begränsad mängd och någon bakelse vid festliga tillfällen kan man väl tycka är bra nog?
Aldrig läsk men däremot nötter och smaksatt bubbelvatten när suget infaller.
Och morötter är alltid bra att ha hemma ???

Kram ???

Blenda
tors, 2020-11-26 - 08:51

Vad intressant att bytet alkohol mot choklad finns beskrivet, jag blev själv helt besatt när jag slutade dricka. Första veckorna tillät jag mig, men det blev snabbt ohållbart. Min självkänsla tar stryk även av mat/godismissbruk, och övervikt. Och då pratar jag inte alls om något fanatiskt kroppsideal, lite gäddhäng och lovehandles är okej i min ålder, men har helst inte BMI över 25 :)
Så jag stängde nyss dörren även där. Finns många bra program till hjälp, man har sina poäng/kalorier att hålla sig till, det finns plats för ett par chokladbitar då och då men inte för det osunda moffandet. Ganska likt det stängda förhandlingsläget gällande alkoholen.
Och din pappa verkar väldigt lik min man, tillika mina barns pappa tyvärr. En stor sorg.

Jullan65
tors, 2020-11-26 - 17:52

Känner igen mig i missbruksuppväxten, inga roliga minnen. Min pappa drack ihjäl sig kan man säga. Slog i huvudet på fyllan och blev aldrig människa mer. Det enda han kom ihåg var att han drack. På slutet glömde han även det. En skugga av antagligen en fin människa som kallades för min far. Kram Jullan

Andrahalvlek
tors, 2020-11-26 - 17:57

Idag blev jag klar med julschemat, tjoho! Alla får lite ledigt, tjoho! Kunde fördela ut 79 lediga dagar totalt på alla medarbetare under de tre veckorna vecka 52, 53 och 1. Behövde bara neka totalt sju lediga dagar. Själv är jag ledig två dagar, den 4-5/1.

Det här är ett gigantiskt pussel, alla funktioner måste lira alla dagar även under storhelger så folk måste ersätta varandra hit och dit och vi går ner på mini-bemanning. Plus att vi inte kan ta in långväga vikarier utifrån i dessa coronatider. Vi får spela med de spelare vi har. Men det gick. Jag fick ihop det.

Nu håller vi tummarna för att inte Corona slår ner som en bomb i vår verksamhet. Vår fördel är att typ alla kan jobba hemifrån, och många jobbar hemifrån redan nu så de flesta utsätter sig inte för smitta. Sen får man bara hoppas att de har förnuft att hålla sig ifrån främlingar även på sin fritid.

Nu känner jag mig jättejättejättenöjd ? Typiskt läge för lite vin, men nähä så roligt ska vi inte ha det. Jag äter upp de sista pepparkakorna istället ? Lika bra det, sen ska jag inte köpa hem fler, och jag ska inte baka lussebullar heller. Jag överlever utan både pepparkakor och lussebullar faktiskt.

Kram ?

Andrahalvlek
fre, 2020-11-27 - 08:56

Jag blev väldigt förvånad när Maradonas död toppade Aktuellt i går. Sportnytt kan jag förstå, men Aktuellt? Ett jättelångt inslag dessutom. Det har varit en massa tugg om Maradonas död de senaste dagarna. Fansen gråter, vilket man förstås förstår, men man utlyser landssorg i tre dagar och han blir behandlad som en kung eller president. Man undrar var alla dessa människor höll hus hans sista år i livet?

Det hör till saken att jag inte är ett dugg sportintresserad. För mig är sport ett särintresse som tar alldeles för mycket plats i media och kostar alldeles för mycket av offentliga medel. För mig är det bara hälsoaspekten och gemenskapen inom idrotten som är viktigt. Dessa fantasilöner och att sport tas på så enormt stort allvar i alla sammanhang förstår jag mig inte på alls.

Det enda jag hoppas på är att debatten breddas och att man börjar diskutera den risk som idrottsmän tar när de festar för mycket. Hur festandet kan övergå i missbruk, ökad tolerans och värre och värre typer av missbruk. Petter Northug är ett färskt exempel. Förstår ärligt talat inte hur han kan vara så framgångsrik på skidor och ändå ha ett sådant leverne, åtminstone i perioder.

Hela idrottsvärlden verkar dessutom lida av beröringsskräck. Man vågar inte prata om problemet för då måste man kanske ifrågasätta sitt eget leverne. Journalister själva har ju generellt som yrkeskår ofta ett tufft leverne också. Sportjournalisten Robert Laul är en av få som pratat öppet om sitt missbruk, i en väldigt bra bok bland annat.

Alla vittnesmål behövs! Som offentlig person är det extra viktigt att du gör din röst hörd. Det här kan drabba vem som helst, men vissa miljöer är verkligen riskmiljöer. Och dessa riskmiljöer kännetecknas ofta av att folk tittar bort, bokstavligt talat vänder den som gör sig bort ryggen. Så oerhört oempatiskt och kärlekslöst.

Maradona är ju bara en i mängden historiskt. Spelmissbruk är ju också otroligt vanligt bland dessa vinnarskallar. Det pratar man inte heller om, tvärtom gör idrottsmän reklam för skiten ? Jag tror att Magnus Hedman skulle starta en podd på temat förresten, ihop med en annan före detta idrottsman. Jag tror att just Hedman missbrukade allt som går att missbruka. Inte lyssnat på den podden dock.

Jag förstår att man ska hedra Maradonas minne, absolut, men det måste ju finnas någon rim och reson. Idag på P3 sa random svensk kvinna att hon gråtit hela dagen för att Maradona dött. Jösses. Jag kan inte ta det på allvar, men jag har å andra sidan aldrig haft idoler av den digniteten.

Jag stör mig mest på att man inte vill se hela bilden. Givetvis dog Maradona i sviter av skador som hans missbruk åsamkat, även om det sägs vara hjärtinfarkt. Var åtminstone ärlig med det då.

Förresten såg jag ett klipp med Charlie Sheen på youtube häromdagen. Det är ju också en människa som strulat till det rejält på fyllan. Men nu hade han varit nykter i två år drygt. Heja honom! Men då får han minsann inga rubriker. Det kan verkligen inte vara lätt att vara en offentlig person, ha mycket pengar (inledningsvis) och vara beroende. Folk vill hänga med dig så länge du är framgångsrik, sen drar de vidare till nästa guldkalv.

Kram ?

Kennie
fre, 2020-11-27 - 09:46

Håller inte riktigt med om att media inte kopplar hans för tidiga död till hans missbruk. Jag har läst om det åtminstone i DN. Där stod det också om hur viktig han var för Argentina, då både anhängare och motståndare till diktaturen älskade honom, han blev en enande kraft för landet. Dessutom blev han en symbol för att man kunde lyckas även när man var född i de fattiga kvarteren, och han har nog inspirerat många unga att spela fotboll istället för att hamna snett. Så jag förstår reaktionen, han var något av en landsfader där. Sen kan jag hålla med om att det är absurda pengar som snurrar runt i vissa idrotter.. Och att det borde vara mer fokus på när folk lyckas bryta missbruk, hade tex missat att Charlie Sheen blivit drogfri, roligt att höra!

Andrahalvlek
fre, 2020-11-27 - 11:39

Jag menar inte att det är helt tyst om Maradonas missbruk, varken nu eller tidigare. Men diskussionen om problemet generellt är relativt tyst inom idrottsvärlden, liksom övriga samhället. Till exempel är spelmissbruk otroligt vanligt både bland aktiva idrottare och för detta aktiva, ofta ihop med annat missbruk, men det pratas inte om det tillräckligt. Spelbolagen och annonser för spelbolag blir bara fler och fler. Enstaka försök görs, till exempel har tidningen Offside bojkottat spelannonser, men generellt är det tyst. Och det tror jag beror på beröringsskräck. Eller medberoende.

Kram ?

Kennie
fre, 2020-11-27 - 14:40

Ja, det kunde absolut diskuteras mer. Det är väl ofta mellanläget man missar, innan stjärnan sätter sig i bilen och blir tagen för rattfylla och det blir rubriker. Men så är det väl samma med dem som de flesta andra med missbruksproblem, man vill inte att andra ska veta. Så tabun kring missbruk är verkligen viktig att bryta, funderar på att själv bli mer öppen kring varför jag slutade dricka.. Har också tänkt på att det är mycket spelreklam överallt, undrar hur länge det får fortgå.

Andrahalvlek
lör, 2020-11-28 - 02:15

Idag kom IOGT-NTO:s medlemstidning Accent. Alltid bra läsning. En artikel tipsade om hur man kan bli gräsrotsaktivist på nykterhetsområdet. Utan att ta för stor plats och därmed riskera att trötta ut sin omgivning.

Jag tycker nog att jag är på väg god med alla punkter, som jag återger i korthet med egna ord här:

1) Ställ krav på ett bredare alkoholfritt utbud, både på systembolaget och i din egen livsmedelsaffär. Tipsa din handlare!

2) Fråga på krogen efter ett likvärdigt alkoholfritt alternativ. Nöj dig inte med läsk eller vatten. (Sist på krogen fick jag en miniflaska bubbel till pasta med italienska köttbullar, passade sådär ? )

3) Erbjud dig att ta med dig ett gott alkoholfritt alternativ till festen du är bjuden på. Det är kanske fler som vill smaka. Nästa gång har kanske värden/värdinnan köpt hem alkoholfritt och breddat utbudet. (Sist vi träffades hade min ex-svärmor köpt alkoholfritt vitt vin till mig ❤️)

4) Istället för klassisk AW på krogen kan du föreslå andra roliga aktiviteter att hitta på med jobbarkompisarna. Padel? Go-cart? Paddla kajak/sub? Bowling? Basta och kallbad?

5) Publicera bilder på alkoholfria alternativ (även läsk, the, kaffe, juice) på sociala medier. Skriv om hur bra du mår ”äntligen ledig” och hur gott det smakar ?

6) Våga utmana ”alkoholnormen”. Genom att ta diskussionen när tillfälle ges bidrar man till att minska skam och skuld. Vem som helst kan drabbas av alkoholproblem. Många i din omgivning har uppenbara problem, men oftast tittar folk bara åt andra hållet när det blir jobbigt och pinsamt.

7) Ta upp frågan inför traditionella släktkalas (jul, nyår, midsommar, barns födelsedagar) om ni kan umgås nyktert allihop. IOGT-NTO marknadsför konceptet ”Vit jul” för barnens skull. Fler släktkalas skulle må bra av att vara nyktra för barnens skull, och då blir dessutom antalet konflikter färre. (Tänk filmen ”Tomten är far till alla barnen” ?).

På det temat minns jag under min uppväxt när vi besökte min farfar och farmor på juldagen. Vi var alltid hos mormor och mormor på julafton, där vi sov över, och åkte sen vidare till mina farföräldrar direkt nästa dag. Vi kom dit vid tvåtiden och stannade till sextiden ungefär. Julbord, julöl, nubbe var givet, min mamma fick köra oss hem efteråt. Hon körde aldrig annars, bara efter kalas.

Min farfar var alkoholist (och hustrumisshandlare fick jag veta senare), min pappa var alkis och och minst tre av hans syskon hade också problem med alkoholen. Några timmar in i besöket började grälen. Min farmor, som inte drack en droppe, stod bredvid och vädjade ”snälla ni, man ska inte prata politik på kalas”.

Det slutade alltid med att min farfar ilsket stampande lämnade rummet och gick upp på övervåningen och somnade. Långt innan kl 18 oftast. Varje gång. Varje juldag så länge jag kan minnas under min uppväxt. Jag minns också att jag hade konstant ont i magen. Orosont. Det var så vanligt under uppväxten att jag knappt tänkte på det. Jag hade nästan alltid en klump av oro i magen. Så är det att leva i en dysfunktionell oförutsägbar familj.

Chill helgkram ?

Andrahalvlek
lör, 2020-11-28 - 19:08

Idag har vi haft heldagsutbildning med tjejjouren på zoom. Samma sak imorgon. Vi ska lära upp några nya jourare, och då ville jag repetera lite. Jag gick ju samma utbildning innan jag började jobba med chatten. Idag har vi lärt oss om jämställdhet, samhällsstrukturer, manligt och kvinnligt, porrindustrin, sälja/köpa sex, hedersvåld, hbtq-personers utsatthet och mycket mer. Lika mycket står på programmet imorgon.

Filmen om porrindustrin är en riktig käftsmäll som drabbar mig lika hårt varje gång. Att så kallad mjukporr inte ens finns längre, den har flyttat in i populärkulturen. Det som förr var hårdporr är idag mainstream. Att våld och förnedring är en naturlig del i utbudet. Snittåldern för att svenska pojkar börjar kolla på porr regelbundet är 12 år. De vill se bröst och nakna kvinnor, istället får de se en man stoppa kuken i munnen på en kvinna så våldsamt att hon nästan kvävs. Eller kör upp hela knytnäven i hennes fitta. Vad gör det med en tolvårig kille?

Och när jag får se skärmdumpar på det språk som många unga män använder mot unga kvinnor (hora, slampa, jag ska slå ihjäl dig/knulla sönder dig osv) så blir jag helt matt och uppgiven. Hur ska något som jag gör kunna göra skillnad? Vad vi än gör så fortsätter den här destruktiva utvecklingen som ett expresståg.

Jag kan känna samma uppgivenhet vad det gäller klimatet. Ju mer jag lär mig om klimatfrågor desto mer uppgiven blir jag. Hur ska något jag gör, göra någon som helst skillnad i det stora hela? Samtidigt kan jag ju inte ge upp helt. Jag måste bidra med det jag kan göra, gräva där jag står, och vara glad över varje ynka skillnad i positiv riktning.

Jag måste ha samma inställning till chattandet och det informationsarbetet jag vill vara en del av för att vi ska få ett mer jämställt samhälle, där man respekterar alla människor oavsett könsidentitet, ursprung, klass. Och jag måste tänka att jag gör skillnad i det lilla, gemensamt med många andra som också gör skillnad i det lilla - och tillsammans gör vi lite större skillnad.

Om jag under en chattkväll kan stärka en enda ung kvinna i hennes känsla att hon har blivit dåligt behandlad, och kan stärka och peppa henne så pass mycket att hon antingen bestämmer sig för att söka hjälp, eller bestämmer sig för att säga ifrån och inte ta mer skit, så gör mitt arbete skillnad. Som droppen som nöter på stenen.

Men efter flera timmars utbildning tillåter jag mig att känna mig lite trött och uppgiven. Och ledsen för mänsklighetens skull. Vi blir alla förlorare i detta ”könskrig”. Jag slickar mina sår och kommer igen.

Trött och lite uppgiven helgkram ?