av Varafrisk

Varafrisk
tors, 2021-01-14 - 10:54

Sitter här vid mitt köksbord och skriver...bestämde mig för att vara hemma idag...vila. För ca 13 år sedan var jag sjukskriven inte pga av utbrändhet för det gick inte riktigt så långt....men väldigt vidbränd. Jag är därför hyfsat bra på att känna igen min kropps signaler då den säger till mig...nu är det vila som behövs. Ibland kan det räcka med en dag men ibland behövs längre tid. Tröttheten är kopplad till stress fast det behöver inte innebära stress för att jag har för mycket att göra på jobbet (för det har jag inte just nu) utan stressen kan bero på en mängd olika saker så som det är precis för mig just nu.

Känner mig dödligt trött idag....satt länge och pratade tillsammans med min man igår kväll så klockan hann nog bli över midnatt innan jag släckte lampan. Hade på mig sömnmasken men hade SÅ svårt att somna..när klockan var ca halv två då åkte masken av för då hade jag inte somnat. Ska försöka ytterligare några nätter men sedan ska jag ta kontakt med sömnmedicin. Tror att första steget är att masken behöver justeras lite grann. Så inte undra på att jag är trött!! Jag vet att jag inte behöver känna mig stressad med masken men jag gör det...vill ju att den ska fungera...hur som helst jag ska ringa till avdelningen...och det är fantastisk personal där så det känns lätt att ta en kontakt.

Men...hur vill jag då att denna dag ska bli?? Eftersom jag vet att min dotter är ledig idag då känns det som om jag behöver tala om att jag är hemma. Det kan hända då att hon vill komma hem vilket jag känner att hon alltid ska få...men som jag skrev igår...att vara helt ensam är ett annat vilande än när någon är hemma. Dessutom så när jag pratade med min dotters personliga ombud ...pratade hon om att min dotter behöver öva sig på att vara i sitt boende igen...att vara ensam där. Så jag behöver kanske inte ha dåligt samvete...och kanske inte behöver berätta direkt att jag är hemma...Jag tänker att även jag behöver öva på att inte hela tiden ha kontakt med min dotter...men det blev så mycket svårare efter att jag fick reda på att hon aktivt försökte avsluta sitt liv...

Pratade med min son igår som hade precis pratat med sin sambo...som var nyopererad... och jätteledsen...så svårt att hon ligger där borta på det stora sjukhuset...alldeles ensam.

Något som jag också har inom mig är att när jag är hemma så ska jag snabbt upp dricka te och äta lite fil för att sedan ta en promenad och därefter hem för att dricka kaffe i lugn och ro....känner alltid lite stress när jag gör som jag gör tex idag...tar det ganska lugnt för jag behöver fixa så att man på jobbet vet att jag är hemma...ja...tar det lugnt helt enkelt..väljer att skriva här...bädda sängen..men har inte tagit på mig ännu...ska nog ta en kopp kaffe och en knäckemacka innan jag går ut. Bella min hund sover så henne går det ingen nöd på.

Så jag vill inte känna måsten..utan ta dagen i min takt utan dåligt samvete...och det mina vänner...det är verkligen en övningsprocess.....vill läsa...kanske kolla en serie...ta en höneblund som Andrahalvlek säger...försöka stänga av tankar som är negativa.

Som vanligt är jag så jättetacksam för alla inlägg som skrivs i min tråd...jag orkar själv inte skriva så mycket i andras trådar för tillfället..läser bara lite grann..för jag har svårt att läsa utan att skriva något...och jag behöver vila lite ifrån det.

Aklejan...jag har inte läst Hjärnstark för du menar boken som Anders Hansen har skrivit? Min dotter har den och jag har den hemma hos mig..den är kanske värd att läsa?
Se klart...så tokigt om du inte skulle våga skriva Grattis...det är kanske flera som inte vågar nu när jag har skrivit att det är oftast då som man får lite respons...och ja..jag vet att du skriver oberoende av vad...och som vanligt så skriver du så vackert och klokt. Är du lärare? Du behöver inte svara på det om du inte vill men jag får lite den känslan..
Och Blenda...vilka fina ord..avundsglad och avundsfrisk...låter mycket bättre än avundsjuk för det handlar ju inte om missunnsamhet.

Till en helt annan sak... något som jag gör ibland....tog fram ett litet etui eller vad man ska kalla det gjord av samma material som man gör korgar utav...har precis tappat ordet...har i alla fall köpt det i Colombia..mina barns land. I detta etui ligger åtta ringar..sex av guld och två av silver. Två av ringarna är mina vigselringar en tredje är min mammas vigselring. Övriga ringar är en serie av ringar som heter Stairway ...när jag var färdig socionom fick jag några av dessa ringar av min man några har jag fått när jag fyllde år. Just nu är dessa ringar lite små....men min önskan har under många år varit att kunna bära dem igen. Vet inte hur många kilon som behöver tappa för att kunna bära dem igen men det skulle vara kul att kunna bära dem på vår 30-åriga bröllopsdag i juni. Istället för att ha etuiet i en byrålåda kanske borde hade det på mitt nattygsbord (bredvid sömnmaskinen...) för att inte glömma av min önskan.

Kanske återkommer jag igen under dagen....

Kram:)

Varafrisk
tors, 2021-01-14 - 11:55

Har en bok som heter "Ord för dagen - 365 texter för Styrka & Sinnesro". Varje dag är det en text....och jag tyckte att dagens text passade så bra in på mig så att jag ville dela med mig den med er.

" Den totala tystnaden kan vara svårfunnen, för tystnad är mer än avsaknad av ljud. I tystnad kan vi samla ihop oss, fylla på batterier som behöver laddas och få klarhet kring hur vi kan bidra med oss själva till dem som vi har omkring oss. Tystnad är en katalysator för visdom och liv. Det är tack vare tystnad som musik kan uppstå. Det mest avgörande samtalet kan vara det, där orden är få. I varje melodi, rytm och rörelse finns tystnad och stillhet invävd, som en motvikt till toner och ljud. Tystnade är inte statisk. Den är ebb och flod som våra liv".

Kram:)

Varafrisk
tors, 2021-01-14 - 20:46

Det blev ingen nolla idag men hoppas på morgondagen ??

Tycker att livet är lite tungt nu...min terapeut frågade mig ” vad behöver du??”..Å jag vet ganska väl vad jag behöver...å den resan är ganska lång...så då blir liksom allt lite lättare med lite quick fix...som att dricka lite vin och öl...men definitivt ingen lösning ? Har bokat in några samtal??

Men har bestämt mig för att jobba imorgon...gå 1,6 km...köpa tulpaner...ringa sömnmedicin..även om jag har druckit alkohol så har jag fått en del insikter...??

Kram ?

Rule74
tors, 2021-01-14 - 23:16

Jag känner igen det där med att "hoppas" att det inte blir något imorgon - redan där står dörren på glänt i hjärnan och alkoholdjävulen ser ett sätt att ta sig in...Säg bestämt NEJ till honom när han sätter in foten!
Bra att du ska jobba och promenera. Det ska jag med och banne mig också köpa tulpaner :) Håll i och håll ut!
Kram

Varafrisk
fre, 2021-01-15 - 06:51

Idag ska jag ha en nolla i loggen...ska vara nykter hela dagen! Ska ta en promenad på 1,6 km när jag kommer hem! Jag har klarat det förr och jag kommer att klara det igen....idag. Kommer det några otäcka tankar så säger jag NEJ! Jag har inte uttryckt mig så här tidigare men andemeningen i vad jag har uttryckt har varit densamma men idag SKA jag.
En nykter fredag är verkligen något att sträva efter??

Kram??

Sisyfos
fre, 2021-01-15 - 07:06

Ibland gör inlägg lite ont att läsa och idag skrev du ett sånt. Man känner så starkt att du behöver ha fokus på dig själv och det går ju inte riktigt.
Du skrev ett inlägg tidigare om att det kändes som att du hade tentakler ut ur ditt huvud. Jag gick en flummig kurs en gång där man blev ombedd att ta tillbaka energier från människor utanför som fanns i ens tankar. Då när jag var ung, barnlös och obekymrad då var det en rätt häftig upplevelse för det dök upp glimtar av människor som jag inte visste fanns i mina tankar. Att göra det där har inte varit möjligt på länge. Det går inte att ta tillbaka energi från barnen. De gånger man verkligen kan vila är när man vet att barnen har det bra (helst hemma).
Nu när jag har lugnat ner mig på alla sätt och slutat dricka när det blir för mycket är det mer påtagligt hur stressad jag är i kroppen ibland och i julas t.ex. när vi bara skulle fira med de närmaste och jag ändå hade satt lite för hög ambitionsnivå och blev stressad för att jag ville ha gjort mer. Den enda som brydde sig om det var jag, så stressen var verkligen helt onödig.
Å så barnen då... tänker på det du fått höra om att din dotter borde träna på att vara ensam på boendet. Det går ju inte att föreställa sig den oro du har för henne, men det är nog en balansgång mellan att finnas där vid behov och att förutse eller gissa hennes behov och tillfredsställa dem innan hon ber om det. Det är nog inte alltid till hjälp, men ack så svårt det är att inte hamna i det för där har man varit länge. Jag känner igen mig i det. Har jobbat hårt för att faktiskt helt sluta gissa mig till sambons behov. Herregud, han är en vuxen människa men mitt medberoendemönster (han dricker inte) är tydligt. Nu tänker jag att jag planerar vad jag vill. Han får säga till. Lite så med barnen också. Men det är svårare för där måste man ju vara både och. Både coach och trygghet.
Den senaste tiden har du tillfredsställt sonens (och hans sambos) behov och dotterns. Var hamnar du på din prioriteringslista?
Tänker på en episod jag hade när barnen var små och jag gick till tandläkaren. Där i tandläkarstolen kunde jag vila en stund. En angenäm känsla. Tid för bara mig själv. Borde ha tänkt till då...
Funderar på hur man kan börja det... du räknade upp så många saker som du skulle kunna göra... läsa, se serie... bli kvitt negativa tankar.
Jag tipsade i Sessis tråd om Eckhard Tolle och hans sätt att kontrollera (hindra) tankar genom att fokusera på kroppen. Vara i kroppen och känna kroppen.
Dina negativa tankar verkar till viss del också handla om att du inte duger som du är... du borde vara smalare, inte dricka, göra mer... Förlåt dig själv för dina tillkortakommanden. De finns i ett sammanhang, ett sammanhang där du troligtvis gör alldeles för mycket för andra och inte har tid för dig själv. Så vad behöver du? Det kändes som du hade ett stort svar på den frågan. Och vilken är den pyttelilla pusselbit som du kan börja med? Du har ju redan börjat tänker jag med sömnproblemen (jätteviktigt) och läkare, terapeut. Jag är helt säker på att du kommer att lyckas och jag tycker att du ska fokusera på dina segrar, inte dina tillkortakommanden.

Varafrisk
lör, 2021-01-16 - 17:32

Du är så himla klok, och du skriver så fint till mig...du fångar upp mig. Tänkte på det där med tillkortakommanden. Tänkte på det när en sjuksköterska ringde från sömnmedicin och frågade hur det gick med min sömnmaskin. Jag har ju börjat att använda den men inte så mycket eller så längre varje natt...och jag förklarade det för henne. Hon sa till mig att jag tror att du gör det hela lite för stort...och...se vad du har gjort istället för vad du inte gjort. Och, jag sa till henne att det är jag i ett nötskal.....

Och jag tänker på mina tillkortakommandon...och tänker på min mamma...på min uppväxt....så jag vill bara berätta lite om min mamma....varning för att det kan bli långt!!

Min mamma föddes 1925 i en syskonskara av sju barn, hon var mittenbarnet. När jag pluggade till socionom läste jag en kurs inom äldreomsorg då man skulle intervjua en äldre person. Jag intervjuade min mamma. Jag frågade henne om det var något hon ångrade, hon svarade jo att hon aldrig fick utbilda sig. Men så sa hon att hon var tvungen att jobba på mina morföräldrars gård, hjälpa till med att ta upp sockerbetor (mamma kom fr Österlen). Hon fick sluta att ta pianolektioner för att det var för dyrt. När hon var ca 19 år flyttade hon ca fyrtio min norrut och fick plats som kokerska och barnflicka på en gård. Min pappa arbetade på en annan gård och de träffades på dans. Det finns en sida hos min mamma som jag tyckte mindre om men en annan sida som jag i vuxen ålder kunde känna stolthet inför som jag hade kanske tänkt på tidigare. Mina föräldrar var i princip självförsörjande med djur på gården och min pappa var jägare. Mamma hade en stor köksträdgård och en trädgård full av blommor och fruktträd. Under femton somrar hade vi sommarbarn ...på somrarna var det fullt med folk i mitt hem...sommarbarn och släktingar från Skåne. Mamma tog hand om barn/sommarbarn/släktingar och hushållet. När hon vara 40 tog hon körkort, när hon var 50 läste hon engelska tre år på kvällstid och efter det åkte till England och Skottland med min faster och vid 60 blev hon "dagmamma". På kvällstid var hon aktiv i föreningslivet i Röda korset, Kyrkliga syföreningen, Centerns kvinnoförbund och bygdegårdsföreningen. Min mamma var född till att passa in...och jag var född till att passa in...men kanske har jag ändå min mamma att tacka för att jag vågade börja plugga vid 39-årsålder.

Mina föräldrar var kärleksfulla men inte så pushande...hade inte så höga krav på mig...mer än man skulle hjälpa till hemma med olika sysslor. Som många andra föräldrar i den åldern så var det mycket jantelag över det hela....så under nästan hela mitt liv sökte jag bekräftelse hos dem...känna att jag var speciell för dem. Jag är alldeles övertygad om att jag var speciell för dem men de sa det inte och jag hade aldrig den känslan.

Så varje dag är en ny dag att erövra...att förstå sin egna betydelse...och jag har så svårt att förstå det...men jag jobbar på det....

Och när det gäller alkoholen så vet ni ju att jag jobbar på det...och jag funderar verkligen vad som ska till....en sak har jag lärt mig iaf att inte skriva i forumet på morgonen att jag ska vara nykter den dagen för när jag inte lyckas...då blir misslyckandet så stort...och skammen...så det är bättre för mig att skriva efteråt.

Känner mig lite nervös inför provsvaren samtidigt som jag tycker att det skulle vara skönt att få reda på dem...men jag tror inte att jag kommer att få antabus för då måste mina levervärden vara helt perfekta vilket jag inte tror att dem är. Jag tror inte att antabus är lösningen på mitt problem men jag tror att det skulle kunna ge mig en paus från alkoholen en möjlighet till flera nyktra dagar i rad.

Vill bara säga det att jag behöver er mina vänner...jag är inte en lätt person att ge råd till men jag behöver vänner på min vandring:)

Kramar:)

Varafrisk
lör, 2021-01-16 - 19:52

Ngt som jag har tänkt att skriva om men glömt är....huden ...å vet inte varför men tänker på dig Se klart ?

Tittar på mig själv i spegeln...å ser ögon som inte är så där pigga och gladaut..en hud som är blek, rödflammig, torr och lite svullen..

Visst kan allt bli bättre dvs att se lite pigg ut?

Längtar tills på fredag för då ska jag göra slingor...blonda slingor...få lite stadga i håret?? har ett tunt mjukt hår... som inte blir grått utan mörk trist färg..

Så jag tänker..utan alkohol då kommer huden bli pigg...kanske inte trolleri m håret men ändå ett hår som mår bättre??

Kram❣️

Varafrisk
sön, 2021-01-17 - 11:48

Skrev ju om min mamma igår och läser i Se klart som bjöd sin mamma på en fin dag❣️

I maj är det tio år sin mamma dog..jag älskade henne men hon var inte alltid en lätt person. Under några års tid var det så mycket död i mitt liv. Min svärfar dog i aug -07, min pappa dog hastigt i sept -09, min svärmor nov-09, min mamma i maj -11 och min syster i nov -13 dessutom ngn kusin och morbror. 2015 insjuknade min man i matstrupscancer och var sjukskriven i åtta månader. Idag är han frisk men varje dag påminns vi om hans sjukdom. Tack och lov så var det länge sedan jag nu var på en begravning.

Mina föräldrar var nästan 38 år när de fick mig och jag var 32 och 36 år när jag fick mina barn. Så jag hade önskat att mina barn hade kunnat få ha kvar sin mor- och farföräldrar längre i sitt liv.

Det blev väldigt tomt efteråt och många gånger dämpade jag sorgen med alkohol. Dessutom hann jag knapp sörja en person förrän nästa dog eller blev sjuk eller att det var något med mina barn.

Idag har jag mer tid som jag borde prioritera åt mig själv ...tid som jag borde förvalta bättre. Det kan vara ganska tunga ärenden på jobbet men det är mycket sällan som jag tar med mig jobbet hem i mina tankar. Jag kan däremot ta med mig det privata som finns i mina tankar t jobbet oftast mina barn vilket inte är så bra för jag tappar lite fart i mitt arbete då. Det gäller då att jag har mycket att göra gärna lite mer än lagom.

Jag tänker att kunna bli nykter och åtminstone få till en stor förändring kommer förmodligen innebära att jag tar bättre hand om mig själv och mitt liv. Men jag tänker att det kanske inte kommer innebära guld och gröna skogar. För min del är trådar som visar på att nykterheten innebär ett bättre liv viktiga att ta del av likaväl som de trådar som även visar på hur kämpigt det kan vara att bli nykter.

Det var som när jag pratade med sjuksköterskan på sömnmedicin då jag berättade om en kollega som berättat att sömnmaskinen revolutionerade. Sjuksköterskan sa att för alla blir det kanske inte så fantastiskt och viktigt ha med det i tankarna.

För att inte låta för flummig...jag tror på nykterheten men den är kanske inte lösningen på allt. Den är dock lösningen för att få ett mer hälsosamt liv och att vara närvarande i livet.

Ha en fin söndag?

Se klart
sön, 2021-01-17 - 13:18

...om din uppväxt, föräldrar, ja allt det som präglar oss. Och så mycket bra du har fått med dig av dina föräldrar. Jag som vuxit upp i stan och utan så mycket koppling till landet, känner att jag måste lära mig så mycket från början. Årskurs ett i odling etc, när jag är 55 år.
Men trots att inte barnen är nämnvärt engagerade tänker jag att barnbarnen kommer lära sig, bara genom att gå bredvid, att det är en del av sommarlivet, blommor och saker som växer.
Min mamma växte upp på landet och jag tycker mycket om att höra henne berätta. Sedan blev hon stadsbo ihop med min pappa som jobbade mycket. Och vi reste, men hade aldrig landställe.
Jag tycker du gör klokt i att inte fokusera bara på alkoholen utan att försöka läsa mönster i livet. Men när det sen gäller är det ju mycket konkreta handlingar som leder till att vi dricker. Och när handen kopplas ihop med hjärnans stora pussel, då går det att avstå.
Som du vet blir inte livet som ett trolleri (jo, ibland känns det så) men inte varje dag. Det är gnetigt ser vara nykter för man måste ta tag i saker som man skjutit framför sig. Jag kan fortfarande få impulsen ”dricka” när det dyker upp tankar om vad jag måste ta itu med.
Ha en fin söndag!

Varafrisk
sön, 2021-01-17 - 19:26

Tack för ditt svar, Se klart?

Jag är tacksam idag för min uppväxt för jag har lärt mig att inte ta allting för givet. Mina föräldrar hade inte så god ekonomi men tack vare att vi var i princip självförsörjande klarade vi oss. Jag vet hur det är att inte kunna göra och inte kunna få ...hur det kan kännas. Därför är det där med människors lika värde så viktigt för mig...

När du skriver om odlandet så tänkte jag på det här om dagen...att jag vill väldigt gärna odla men får liksom inte till det? Eller är det så att jag vill kunna plocka upp morötter, sallad mm i min trädgård men att själva odlandet är inte tillräckligt intressant? Eller är det så att bara för att jag kommer från en odlande familj så har jag förväntningar på mig själv/vill jag kunna odla? Min syster var jätteduktig på att odla och min bror är liksom bäst men vi har i princip ingen kontakt.

När vi köpte vårt hus planterade vi vinbärsbuskar men tog inte hand om bären för att sedan köpa hallonbuskar där vi inte heller tog hand om bären och så har det liksom hållit på....men i somras efter att jag hade köpt nya större krukor till mina tomat- och chiliplantor fick jag både tomater och chilin. Det var ljuvligt att gå ut och plocka på altanen. Skulle vilja införskaffa mig ett växthus för att kunna ha mina plantor där så att blommorna kan vara kvar på altanen??

Så när jag tänker på min barndom och köksträdgård så är det så förknippat med plocka jordgubbar, hallon, krusbär, vinbär och som barn och tonåring tyckte jag verkligen inte om det. Eller som när vi gick ut en eftermiddag i skogen för att plocka blåbär. Det varade en hel evighet och myggorna bet sönder mig. Och med alla bär var det så många måsten...inte för mig utan för mamma...sylta, safta osv...

Så kanske var det därför som en del av mitt odlingsintresse försvann...men vi får se t våren hur det blir....för det är ändå ngt visst när det knopparna börjar visa sig..

Fast nu är det snö och vitt därute...

Och en nykter dag....??

Se klart
sön, 2021-01-17 - 20:21

Låter perfekt med en nykter dag, njut av din kväll.

Sisyfos
sön, 2021-01-17 - 22:10

Känner igen mig litegrann. Jag är egentligen väldigt förtjust i att odla, gräva, göra plantor, så etc, men har inte riktigt haft tid, ork och fokus och då har till och med våra krukväxter fått stryka på foten. Nu pysslar jag om dem igen när jag har mer ork och inte är så splittrad och stressad längre. Svårt att veta om man bara tappat intresset eller om det är för att man aldrig hinner klart och av den anledningen ger upp. Nu har vi ett stort trädgårdsland på landet så jag får min beskärda del av odling och grönsaker ändå. Tror att jag kommer att uppskatta allt mer i år när jag mår bättre igen.

Charlie70
tis, 2021-01-19 - 16:58

Fint att du skriver och berättar om din uppväxt Varafrisk! Själv har jag inte riktigt tålamod till att odla. Kan det vara det som det handlar om för dig också? Tålamod är kanske inte vår bästa gren :D

Kramkram!

Andrahalvlek
tis, 2021-01-19 - 19:13

Jag kan börja odla som sjutton, sen orkar jag inte ta hand om det. Trädgård är jättekul på våren och försommaren, mindre kul när man ska rensa ogräs femte-sjätte gången en säsong. Tålamod är en bristvara.

Kram ?

Varafrisk
tis, 2021-01-19 - 19:40

Men först...ja...kanske kan det vara så att tålamodet tryter..och för mig är det nog inte tillräckligt med intresse för att lära mig hur jag ska gå till väga...utan ner med tex alla fröer i jorden...så upp kommer en klump med rädisor på en fläck fast kanske bara bladen då förstås därefter lite tom för att det kommer ytterligare lite rädisor...men men bara får vara glad för det lilla.

Herregud vad jag är trött på det här livet....så himla trött på att gå till systembolaget för att köpa ungefär det jag brukar...å jag blir så besviken och lite rädd för mig själv...och skäms för att skriva här. Jag vet...jag behöver inte det...men likväl så är det så. Även om jag fortsätter dricka så känner jag ändå lite hopp inför att göra en förändring...för jag orkar inte längre vara så här trött...och jag känner att magen mår inte alls bra av detta. Kanske är det just dessa två faktorer som kan bidra till att jag gör en förändring i mitt alkoholberoende...eller jag vet att det är dessa faktorer som kan bidra till en förändring. För jag går rakt in i väggen om jag inte gör en förändring nu...för jag är SÅ trött.

Fick svar från min läkare idag vilket visar att jag inte har blodbrist samt att Vitamin B12, Järn och Folat är normala (vet inte ad Folat innebär..får googla på det). Ett av två leverenzymer är lite förhöjt och B-PEth visar att jag har en hög alkoholkonsumtion. Jag tror att jag kommer att bli kallad igen för en årlig blodtryckskontroll då man tar ytterligare prover. Läkaren har även bett mig höra av mig om jag behöver diskutera min alkoholkonsumtion.

Kanske låter det dumt men det var en lättnad att inte behöva sitta ansikte mot ansikte och skämmas för att ingen förändring har skett. Det var samtidigt skönt att få svaren...och ...innerst inne viste jag ju att leverproverna inte skulle vara bra.

Jag vill ju gärna att förändring ska ske över en dag....för jag är ju rädd för hur alkoholen har påverkat min kropp fysiskt....är rädd för att ifall jag skulle insjukna i Covid-19 hur det skulle gå för mig...men jag vet ju att varje litet steg jag tar för att minska på alkoholen inte dricka alkohol alls...är en väg till bättre hälsa...så Varafrisk....sätt fart!!

En annan sak är att det är/kommer bli väldigt mycket på jobbet just nu.. Jag har varit övertalig men kommer nu vara ordinarie..fast jag och ordinarie kurator har arbetat 80% var på en heltidstjänst och i princip fullt upp. Nu ska jag arbeta själv 80% på samma tjänst eftersom min kollega slutar. Jobbet är kul men verkligen fullt upp...och lite till just nu.

Har under lång tid tittat efter jobb eftersom jag inte har varit ordinarie och sökt en del jobb kanske inte nu men för något år sedan. Från att ha varit gott om jobb för socionomer där jag bor blev det plötsligt väldigt ont om jobb.
Även om jag är ordinarie kurator så sökte jag ett jobb som verkar intressant men pendlingsvägen är det negativa. Idag ringde HR-specialist för att fråga om jag var fortfarande intresserad vilket jag är så imorgon är det anställningsintervju via zoom. Vi får se om jag blir erbjuden tjänsten efter intervjun...kanske tackar jag nej....kanske blir jag inte erbjuden tjänsten...men att vid 58-årsålder bli kallad på intervju....bara det ..det är stort för mig!

Kram:)

Varafrisk
tis, 2021-01-19 - 20:05

Såg ditt inlägg efter att jag skrivit, Andrahalvlek!

Ja...tålamod...men både du och Charlie70 har ju ett fantastiskt tålamod! Nu är ni så trygga i er nykterhet men det krävdes ju ändå ett visst tålamod för att kunna komma dit där ni är nu❣️

Kram❣️

Anonym26613
tis, 2021-01-19 - 20:10

Vi håller tummarna! Berätta gärna hur det gick!
Ps. Fira nyktert ❤

Varafrisk
ons, 2021-01-20 - 12:38

Skrev ju en annan gång att jag inte skulle skriva förrän efteråt om jag har klarat av att vara nykter. Men jag vet nu att jag inte ska dricka alkohol idag för att jag vill inte dricka. Hela jag behöver vila men en del kroppsdelar mer framför andra givetvis levern men idag behöver magen ännu mer vila.

Och jag vill komma ut ur den här dimslöja som hänger över mig. Känslor blir ju inte verkliga...

För många år sedan då jag förstod att jag behöver sluta dricka alkohol tänkte jag nog att livet skulle bli trist utan alkohol men idag tänker jag definitivt inte så. Jag kan tycka att det är tråkigt att mitt beroende har gått så långt att jag inte kan ha ett kontrollerat drickande men det är försent för det. Men den största längtan nu är att uppleva varje minut utan tänka på alkohol, vara klartänkt samt slippa alkoholslöjan. Eftersom jag är en person som alltid haft oro inom mig tror jag inte att den kommer försvinna per automatik.

Kram❣️