Så speciellt att bli intervjuad digitalt via zoom?Kameran på min dator funkade inte utan jag fick ta mobilen. Intervjun skulle ta en timma men tog en timma och tjugofem minuter! Så formellt, så många frågor ...herregud jag var helt slut efteråt?

Det var 41 sökande och man hade valt ut fyra st (däribland jag) till en första intervju. Därefter blir man ev kallad t en andra intervju som äger rum fysiskt...coronavänligt. Blir jag kallad t en andra intervju men inte utvald blir jag inte ledsen. Men detta kändes ändå gott för självkänslan?

En liten stund efter intervjun kände jag sug och hade funderingar på att åka fram t systemet. Jag kände dock att nej...det går inte ...jag måste läka min kropp. Och idag fungerade det...idag är jag nykter??

Anonym26613

Bra jobbat med intervjun! Jag har varit på tre intervjuer i mitt vuxna liv. Så nervöst. Men det är bra att ni pratade länge. Säker att de gillade dig ❤?
Att låta kroppen läka. Så fint! Bästa gåvan du kan ge.
Tack för uppdateringen!!

Oj då, verkar ju helt förvirrad men jag började skriva innan du rapporterade.

Hoppas intervjun gick bra!

Nästan lite tråkigt att du inte hade några dåliga järnvärden. Hoppas de inte låg nära lägre referensvärdet för i så fall kanske de är för låga ändå. Hade ju gått att fixa. Måste kanske ompröva min diagnos, eftersom jag tror att fler kan ha lite problem med det här.

Har också passerat stadiet där jag inte längre tycker att det är trist utan alkohol. Ibland har jag svårt att förstå vad som är kul med alkohol, särskilt nu när jag inte dricker. Jag ser fram emot helg och vila och alkoholen har liksom ingen plats i det längre.

Spännande med intervjun, hoppas det går bra! Vet roliga med intervjuer är att en alltid lär sig nåt om sig själv i såna situationer ?

Du gör det så bra, reflekterar, analyserar och därför utvecklas.

Lycka till med allt. Jag tror på dig. ?

Tack för inlägg, för lycka till och för att ni tror på mig❤️

Har en knepig känsla i kroppen och jag undrar varför?Men jag vet...intervjun igår. Intervju digitalt är verkligen inget att föredra...blev så opersonligt. Fick känslan av att både chef och HR-specialist läste frågor fr ett formulär. En fråga var om jag hade varit osams med en kollega och hur löste jag detta? Likaså om jag hade varit osams med chefen? Jaa fy vad frågor...och jag som brukar kunna läsa av ansikten ..såg bara två ansikten som var väldigt neurala och knappt log. Men som sagt var jag blir inte ledsen om jag inte får jag skulle nog även tacka nej om jag blev erbjuden men kul att bli utvald?

Trött är jag som vanligt...försökte somna m sömnmaskinen igår men det tog för lång tid så den åkte av. Jag tror att tröttheten till stor del beror på en något nedgången kropp pga störd sömn, alkohol, dålig kondition och all den oro jag har haft/har för min dotter samt även oro om jag skulle blivit omplacerad pga att jag var övertalig. Vaknar dock med en lättnad över att jag var nykter igår och att jag klarade det?? Nya tag idag...alltid svårare när jag har varit på jobbet. Vet att jag har två telefonsamtal och ett besök idag som ställer stora krav på min förmåga och tar energi. Den energi det tar kan få mig på villovägar...inte heller lika lätt att få påfyllning av kollegor då vi är så utspridda när vi fikar/äter och jobbar hemifrån pga Coronan men jag ska göra mitt bästa idag för att hålla mig nykter??

Kram??

Skriver mer en annan dag...kanske imorgon...för när jag skriver här då vill jag inte har druckit något...
Men pga en liten konflikt med en kollega som jag tycker så mycket...så fick jag sådan ångest och ledsenhet...detta hände i torsdags. I grund och botten handlar det om självkänsla och att trivas i sitt egna sällskap...men jag har gråtit...och hoppas att morgondagen blir bättre...

Kram

De senaste fyra dagarna har varit allt annat än bra....nåja det skulle vara i fredags då när jag var hos frissan, blev ompysslad och ljusa slingor i håret igen....jag trivs så bra i det ljusa och håret blir med ens så mycket kraftigare. På kvällen fixade min dotter och man tacos så jag slapp stå vid spisen och kunde ta mig ett bad:)

Hur som helst så var jag så övertygad i onsdags att jag inte skulle dricka och jag klarade det bra. Känner att hela kroppen behöver vila och återhämtning. I torsdag hade jag suttit hemma och arbetat under förmiddagen men åkte sedan till jobbet för att ha ett besök. Efter besöket går jag i till min kollega (som jag har vikarierat för under hennes två föräldraledigheter och hon jobbar endast denna vecka innan hon går vidare till annat jobb) och tänker diskutera några ärenden samt berätta om intervjun som jag hade varit med eller ja...det var nästan ett förhör. Det blir att vi pratar väääldigt länge dessutom berättar hon att hon har gått i upp till heltid för att kunna ta ut sin flex vilket i mina öron lät så knepigt. Jag har naturligtvis inget med det att göra men kommenterar lite grann vilket resulterar i att min kollega blir irriterad och säger att nu har vi pratat så här länge men hon hinner verkligen inte med att prata så länge i synnerhet inte nu när hon ska sluta. Så jag går ut ur rummet. Det känns liksom inte bra...och jag går tillbaka med då är dörren stängd men när jag ser att den är öppen så går jag in och säger förlåt. Hon säger att hon förstod att jag hade förstått att hon var irriterad och hon säger att hon har inte gjort något fel. Jag säger att det hela handlar om mig. Och hon säger att hon måste skriva så jag går ut ur hennes rum.

Vet inte riktigt vad som hände..för även om jag tycker att det är knepigt att gå upp till heltid för att kunna ta ut flex så har jag ABSOLUT inget med det att göra. Jag kände mig också så himla dum som inte hade begripit bättre utan pratat SÅ länge för det kändes som om det var bara mitt fel. Så ...det här var i slutet av dagen...jag blev väldigt ledsen...och ångesten så himla stark...och jag kunde inte härbärgera den utan åkte till systembolaget.

På fredagen pratade min kollega och jag med varandra igen men något hade hänt inom mig...kanske för henne också fast svårare att läsa av...kände mig väldigt låg på jobbet. Många arbetar hemifrån och vi är utspridda på massa ställen när vi fikar/äter så känslan av ensamhet blir stark och påfyllningen inte densamma...mitt arbete brukar annars vara en stor källa till energipåfyllning.

Har funderat så mycket över min reaktion varför jag ska lägga mig i det där med flexen...och varför jag blev så ledsen efteråt. Även om jag trivs bra på jobbet så känns det ibland som jag skulle vilja byta jobb. Och jag tänker att jag vet vad det handlar om...självkänslan...den där självkänslan som hela tiden gör sig påmind...och som många gånger gör att jag dricker alkohol. Jag var ju vikarie i två år och sedan har jag varit övertalig under nästan hela 2020...och ordinare blir jag först under vecka 4. När jag fick vikariatet var det en medveten handling att söka detta arbete.. och jag var den som var ansvarig kurator...men så fort min kollega har kommit har jag liksom tappat bort min plats..jag har blivit nummer två...förutom i början av hennes andra föräldraledighet. Jag är tacksam över mitt arbete men känslan av att bli över...att nu räknas jag..den har påverkat mig starkt. Jag tänker att en person med en helt annan självkänsla än vad jag har...hade kanske tagit sin plats.

Före Coronan kom när jag avslutade min terapikontakt kände jag att jag var mer på banan istället för att söka utåt....så började jag söka inom mig. Vad behöver jag och vad vill jag? Men det blev så svårt när coronan kom...när aktiviteter stängdes ner mm. För vad det hela handlade om och fortfarande handlar om är att trivas i sitt egna sällskap...men jag har ju även behov av sociala kontakter och även om inte coronan hade funnits är nätverket snålt men jag försökte upptäcka nya arenor...Vad vill jag göra?? Återigen vad behöver jag??

Så..jag känner mig så ångestfylld...jag behöver verkligen låta bli att dricka alkohol...men just nu känns det väldigt svårt att låta bli.

Kram:)

Jag ska inte ge mig på en analys men här kommer en kram och hälsning från mig till dig Varafrisk!

Känner igen mig gällande de sociala jobbdelarna nu i pandemin. Läste en artikel om att extroverta personlighetstyper hanterar distansarbete bättre än introverta. Att personer som hämtar energin utifrån fyller på genom existerande nätverk, medan de (som jag) som söker motivationen inom sig själv blir mer ensamma och alienerade vid distansarbete. Vet inte om du identifierar dig som introvert eller extrovert, men att hitta sin egen plats, som du skriver, är mycket komplicerat när alla naturliga sammanhang är borta, pausade.
Skickar styrka till dig!

Jag trodde att extroverta skulle lida av att inte komma till jobbet och tjöta med folk, medan de introverta skulle trivas med att kunna jobba i lugn och ro hemma vid köksbordet. Jag saknar jobbet, men det är inte lönt att åka dit eftersom det nästan är folktomt.

Jag saknar mina rutiner, men nu har jag börjat skapa nya rutiner på hemmaplan istället. Jag har inget stort nätverk privat, men jag har i nykterheten lärt mig att trivas bättre i mitt eget sällskap. Jag är extrovert. Jag är den som börjar tjöta med folk i affären, bara för att tillfälle ges. Och kan ha ett givande samtal.

Jag är så svältfödd på att prata att jag tjatar sönder öronen på de få jag jag träffar ? Men jag kan inte påstå att jag lider av distansarbetet. Snarare vet jag inte om jag någonsin kan vänja mig vid att åka till jobbet VARJE dag igen? Imorgon ska jag åka till jobbet och vara på plats kl 8. Minns inte när det hände senast, brukar åka dit kring lunchtid annars när jag åker dit och printar och postar.

Kram ?

Tänkte bara skriva att jag tycker att din kollega verkar visa en ganska otrevlig sida när du går in och ber om ursäkt. Inte okej, så jag förstår om du kände dig ledsen. Jag tycker att det är modigt att ta ansvar för samtalet och ta tag i när en konflikt uppstår men blir man bemött som du blev då så blir man besviken.
Helt opartiskt efter att bara ha hört din sida, så anser jag att du har handlat helt riktigt och klokt och borde ha fått ert bättre bemötande. ?
Och alkohol på de här känslorna är ju inte så bra, men det vet du redan. Kramar

När folk beter sig puckat brukar jag tänka att det är den personen som har problem. Vaknat på fel sida, är stressad, ledsen whatever. Det är inte mig det är fel på. Så visst handlar det om bristande självkänsla hos dig själv i grunden. Grubbla inte på det, släpp det. Hänt har hänt och går inte att göra ogjort.

Kram ?

Till dig Varafrisk.
Hoppas idag blir en nykter och KLAR dag, inte grumlig.
Lättare att sortera i tankar och känslor då. Men också att släppa och gå vidare. Att fokusera på det som går att påverka (sällan andra människor) kram till dig!

När det gäller "konflikten" med min kollega kan jag tänka mig att hon har för länge sedan släppt det. Hon har fullt upp med att avsluta sitt jobb hos oss, fredag är sista dagen. Imorgon ska vi avtacka henne. Och när hon inte är på jobbet har hon fullt upp med att vara småbarnsförälder, syster, svägerska, dotter och vän. För mig ser det ut på ett helt annat vis och förmodligen har jag lagt alldeles för mycket energi på detta. Ok min självkänsla är inte helt grundad...men så här mycket energi på en liten enstaka händelse...nja...jag måste släppa det. Jag måste vara rättvis..hon är en fin människa...och hon brydde sig mycket om mig när min dotter mådde som sämst.

Jag är extrovert..är social...känner igen mig så mycket i vad Andra halvlek skriver...är också så himla svältfödd på social kontakt att jag tar tillfället i akt på varje samtal som jag kan få...hihi...men hade jag en bättre självkänsla...och var nykter...så tänker jag att jag hade landat så mycket bättre i mig själv.

Det är så himla speciellt på jobbet nu...och jag trivs verkligen inte med denna sociala distansiering...känns som om jag befinner mig i ingemansland...jag tröstdricker och tröstäter...och inte fasen blir det bättre för det...jag blir bara arg och ledsen!

Var i alla fall uppe på Friskis & Svettis idag för att förnya mitt medlemsskap...och när jag skriver uppe...så ligger F & S på fjärde plan...och trapporna suger...men jag behöver verkligen boka in mig på ngt pass...finns flera pass utomhus men ganska få platser. eller om jag inte bokar in mig på ngt pass...få iaf kontinuitet i promenader eller vad det nu är.

Även om det inte blev utan alkohol idag så väldigt tacksam för ditt inlägg Se klart...som fick mig att tänka efter..inte tillräckligt men SÅ mycket mer!

Känner mig så orolig för jag litar inte på mig själv?

Vet egentligen vad jag behöver, vad jag kan för att gå vidare i livet likväl så gör jag inte det och det är så frustrerande...

Är målet att avstå från alkohol och tänka att äta bra och motionera kommer som en följd av detta?

Imorgon är det ledig dag vilket kan innebära alkoholfri dag...??

Kram⭐️❤️

Känner mig så orolig för jag litar inte på mig själv?

Vet egentligen vad jag behöver, vad jag kan för att gå vidare i livet likväl så gör jag inte det och det är så frustrerande...

Är målet att avstå från alkohol och tänka att äta bra och motionera kommer som en följd av detta?

Imorgon är det ledig dag vilket kan innebära alkoholfri dag...??

Kram⭐️❤️

Onsdag...ledig dag...⭐️

Ätit en tallrik m youghurt/miniyoggi och flingor samt druckit te. Fixa på diskbänk och bädda säng. Ut m hunden i det minusgradiga och frostiga vädret.

Koppla upp mig på zoom på workshops med couchen Annelie fr Viktväktarna sedan t lokal för att väga mig. Var ifrån det några veckor och även om det inte händer så mycket på vågen behöver jag den sociala kontakten. Helt svältfödd på sociala kontakter?

Kl 11 samtal m min terapeut. Ska bli så himla skönt??

Sen får vi se vad som händer...kanske åker och köper en fin bukett blommor?

Öva mig på att vara här och nu??

???

Har nyss kommit in från min promenad. Sitter nu med mitt kaffe och ett tänt ljus. Om jag hade kunnat delat m mig av mina foton fr Vänerns strand så hade jag gjort det. Naturen är magisk och balsam för själen?❤️??