Jag led av sömnapné de sista 20 åren och det försvann efter att jag slutade dricka. Mina snarkningar försvann också. Så jag är helt säker på att det berodde på alkoholen och inte på något annat. Om man inte provar att vara helnykter en längre tid, så vet man ju inte om det beror på alkoholen. ?

Ha det bra Varafrisk! ?

Då är vi lite olika som individer. Grattis säger jag om du blev av med sömnapnen genom att sluta att dricka alkohol. Jag hade en missbilding i halsen som gjorde att mitt gomsegel täppte till luftstrupen när jag sov. Jag fick andningsuppehåll av detta vilket gjorde mig trött och deprimerad under dagtid. Jag störde även nattsömnen för min fru som flera gånger per natt måste kolla om jag andades. Opererade halsen genom att ta bort gomseglet. Det hjälpe inte för i stället började halsväggarna täppa till luftstupen. Det var då jag började med cpap. Jag kan inte sova utan min maskin nuförtiden. Om jag av misstag gör det slutar jag genast att andas när jag somnat och blir seg dagen efter. Detta oavsett alkholkonsumtion eller övervikt för min del. Självklart kan det finnas kopplingar mellan övervikt, alkoholkonsumtion och sömnapne. Jag tror dock att det är stor skilland mellan problemen hos olika individer.
/Mrx

Tack för grattis! Ja det är klart att det kan bero på olika saker hos olika personer. Tur att det finns sömnmaskiner, och att det funkar bra för dig. Det var riktigt skönt när det gick över för min del. Jag tror att det egentligen var snarkningarna som gjorde att det svullnade upp i halsen på något sätt. Detta i sin tur gjorde att jag fick andningsuppehåll. Det blev sakta men säkert bättre och bättre, och efter ca 6 månaders nykterhet var det helt borta. Sover numera jättebra hela tiden. Och det är min fru väldigt tacksam för också. Hon behöver inte tro att jag har slutat att andas, och kan sova bra själv tack vare detta, och uteblivet snarkande. Jag försökte ju döva tröttheten med alkohol, men det gjorde ju saken bara ännu värre.?

Jag hade under alla år trott att det var mitt ” normala” sätt att sova, med dessa snarkningar och andningsuppehåll. Men förstår ju nu i efterhand att det var alkoholens fel. Detta är en av massa andra fördelar jag har upptäckt nu när jag har lagt av med nervgiftet för gott!?

Härligt att läsa dina inlägg, glad över alla insikter som du trär på rad.
Skönt också med lite tid för återhämtning men jag föreslår också aktivitet! Tips från coachen här ?
Låååånga promenader. Bak och serie - nån du verkligen gillar!
Nån jobbig maträtt att testa? eller så frön- mitt standardtips! .
Det vet jag att du gillar, eller iallafall ville ha energi till.
Om du minns så höll jag på hela kvällarna med mina små odlingar förra vinter-våren.. I efterhand inser jag att det var en väldigt bra terapi som höll i sig hela sommaren.
Planera dina dagar så blir risken mindre att tomhet uppstår. Iallafall nu i början. Kram och tankar till dig!

Att våga är att förlora fotfästet en liten stund, att inte våga är att förlora sig själv. Kierkegaard.
Känns bra nu att du kastar dig ut VaraFrisk och att du också ger dig själv lite avkoppling. Tänker att du har mycket på plats som gör det lättare att lyckas, en stöttande man, ingen alkohol hemma och många reflektioner om alkohol och att du inte längre mår bra av det. Går det inte spikrakt nu så, fortsätt bara direkt igen utan att slå på dig själv.
Tänker att Seklarts tips är bra att veta vad man ska ägna tid åt, nåt som inte är för ansträngande.
Det kommer att bli bra det här!

Du har modet. Jag tror på dig.

Kram!

Hej!

Någon som tittat på ”Fråga doktorn” ikväll? Om beroende? Vad tyckte ni?

Kram❣️

Jag såg programmet och blir lite störd på Sofia som programledare. Hon passar inte i den rollen i detta program. Jag tycker hon är så överkäck och tillgjord. Passar bättre i typ "Djursjukhuset"
De kunde också skippat de historiska inslagen och fokuserat på kärnfrågorna.
Men intressant att höra dem i panelen.
Godnatt? sov gott

Kram ???

Anonym31513

Jag tyckte programmet var bra. Intressant att de kan se i hjärnan på dem som är alkoholberoende att de reagerar med stress och ångest i större utsträckning än de inte är beroende.
Sedan tycker jag att de kunde pratat lite mer om andra slags beroenden, men det hanns väl inte med. Dessutom sa en av doktorerna att han inte ser tex smartphoneberoende som ett beroende.
Kram!

Tänker vara ärlig...lite som Vinäger brukar vara...eller vi får se. Vet att alla här inne vill varandra väl och det bästa...precis som jag själv vill...men jag behöver skriva. Tänkte som så ofta att jag skriver när jag har varit nykter i fem dagar för att visa att jag kan...och då får jag många hejarop...för att jag kan..för att jag har bestämt mig...då skriver jag igen!! Dessutom har jag ju skrivit att jag fått nog...så då måste jag nog absolut vänta att skriva tills jag har klarat...kanske...fem...tio dagar! För som någon skrev...jag borde fått nog för länge sedan...och nu var det en gång för alla!!

Å så är det.....jag har fått nog så många gånger...så jag vet inte om jag kan räkna alla dessa gånger...för att få nog...behöver inte betyda ...att man fixar att sluta dricka alkohol...för somliga är det så för somliga är det inte så. Och, vet vi att man har fått nog en gång för alla? Och hur vet man det??

Det är lätt att skriva att man har fått nog en söndag när det inte finns tillgång till alkohol ...precis som jag skrev...det är lätt att skriva det även kl 07.00 ....men att skriva det kl 17.40 när man har varit ledig en hel dag...och saknar att finnas i ett sammanhang...att känna att ledsenheten pockar på....och ångesten över att hur ska man fixa det...då är det inte lätt att skriva orden....då är det väldigt lätt att välja att åka in till Systemet...å ledsenheten...tårarna rinner över kinderna...att ännu en gång inte ha lyckats...skammen. Och orden finns inom mig..jag borde slutat...jag borde börjat med något annat....

Man brukar säga att alkoholism är en sjukdom...jag har alltid haft svårt att identifiera mig som sjuk...fast beroende...det har varit ok. Hyrde filmen "Spring Uje spring" på SF Anytime...som handlar om Uje Brandelius som blir sjuk i den kroniska sjukdomen Parkinsons ...det tar en tid innan han berättar det för sin familj. Jag lovar det hade aldrig hänt mig...om jag hade drabbats av cancer, Parkinsons eller vilken kronisk sjukdom som helst....jag hade berättat för min man, mina barn, mitt jobb. Jag menar inte att jag hellre hade önskat mig en annan sjukdom än alkoholism....men jag hade vågat berättat...och jag hade inte skämts.

Jag har inte gett upp...fast..jag har nog aldrig varit så ledsen som nu...så orolig...och precis som de sa på TV-programmet igår...Fråga doktorn...det känns som om min hjärna är kidnappad.

Ser att jag skriver "man" men menar förstås "jag"...men orkar inte rätta.

Kram till alla...oavsett var du befinner dig:)

Hade precis tänkt skriva i min egen tråd att det nu känns som om jag då ”vid tidpunkten för dådet led av en allvarlig psykisk störning”. Jag fattade inte då och jag förstår inte nu varför jag drack som jag gjorde. Mot bättre vetande, trots att jag skulle ta prover och visa toppresultat... Absolut kidnappad hjärna. Sömnbrist många gånger, utmattning, järn.
Tänker att du kanske måste se till att du kommer över gränsen till andra sidan ändå. Kan du lägga in dig på hälsohem eller nåt, en månad så att du verkligen inte kan. Ge mannen alla betalkort. Strypa möjligheten helt?

Första gången jag slutade hade jag verkligen misströstat i mina försök. Sen kom sambon på mig och då var det kört att dricka hemma. Då blev det plötsligt lätt att sluta. Det var liksom inte möjligt.
Och ge upp... nja, varför då? Du har väl fortfarande en hel del nyktra dagar också.
Just nu är du kanske rätt ensam härinne om att ha det trögt, men jag har ju hängt här rätt länge och det finns många som har haft det väldigt kämpigt i början och gjort flera omstarter. Att slå på sig själv är det sämsta man kan göra tror jag. Att som du fortsätta att skriva, adressera, stå för. Det tycker jag är starkt. Analysera, Sen pröva en ny strategi.
Du behöver verkligen vara tvungen att stänga dörren tror jag. Men hur? Hur ologiskt den än är så överväger de positiva effekterna av alkohol, så vad är det du vinner? Det är mindre än du förlorar just nu på nåt sätt.
Och usch... jag vet hur det är att vara där. I skammen - från att ha varit helt övertygad om att nu är det nog, aldrig mer, till att återigen hitta sig själv smusslande med en flaska i handen. Det gör ont att tänka på det även nu i efterhand. Ge inte upp! Det känns som skit, inte nu igen, bedrövligt, men det är bara att streta vidare. Du vet att mitt nick är Sisyfos va? Upp och ner för berget, med den där j...la tunga stenen. Så har min resa sett ut. Kan jag ta mig upp med det bagaget, då kan du också. Välkommen upp till toppen!

Det är då du ska ha planerat något svårt som du inte kan lämna hemma för att åka till systemet.
Att bestämma sig är en del. Det har du gjort
Mål: vara nykter hela livet. Bra. Beslut fattat efter mycket velande osäkerhet och andta tankar som distraherar ditt beslut. Men nu finns ett beslut.

Vikla strategier har du för att lyckas? vad ska du göra när suger kommer? Vem ska hjälpa dig med det? ingen. Okej, då är det du. Alla, allihop, är ensamma om att sluta dricka, finns inga undantag.
Så; lista dina strategier. Gör jobbet. Det är ett jobb och utan att låta som den stränga dansläraren i Fame: this is where you start paying. In sweat. Lägger till tårar.
Att sluta dricka är ett jobb- du tränar- du får muskler. .
Att fundera på att sluta dricka är inte ett jobb men en viktig förberedelse. När beslutet är taget kommer träningen. Musklerna att hålla emot kommer inte att byggas av dagar av återhämtning för att orka bli nykter. Musklerna byggs 17:40 då du vet att det finns risker- och då du istället bakar macaroons eller muffins som du inte kan åka ifrån. Nykterheten ”vill” ingenting.
Vi kan skriva en miljard inlägg men vi kan inte göra ditt jobb. Om jag får en allvarlig diagnos som kräver det ena eller andra av - min kost? Då spelar det noll roll om en miljon forummedlemmar eller Kamala Harris vill att jag ska lägga om min kost. Jag måste gå till butiken. Lägga om mina vanor. Börja med nya.
Forumet är jätteviktigt. Men mitt råd till dig är att strunta i forumets som ett verktyg för din nykterhet.
Här blir man inte nykter. Det blir du om du 17:40- en mycket enkel tid att förutspå- ser till att göra något annat än att åka till systemet.
Jag tror mig ha hört att du har tänkt klart. Så gör. Parera. Välj nytt. Sök stöd. Ta hjälp av en privat terapeut.
Ibland skriver du att ”det verkar gå så lätt för många” men det går inte lätt. Inte för nån! Här finns människor som kämpar järnet. Varje dag. Så är det att sluta dricka,
Människor deppar, vill dö ibland, människor är i vårdnadstvister, förlorar jobbet, blir inlagda.
Jag är inte säker på att du kommer hamna där men jag är säker på att precis allt som du tycker om med ditt liv är under hög risk att kunna tas ifrån dig. Tro inte för ett ögonblick att det finns ett tillfälle det är lättare. Den dagen kommer aldrig. Såhär svårt är det.
Jag ber inte om ursäkt för att jag låter hård för jag känner mig inte hård. Jag känner mig uppriktig. För att mitt hjärta är fullt av känslor som vill att det ska gå bra. Men Forumet kan stänga ner imorgon så det enda som betyder är vad du gör 17:40. Vad du gör med resten av ditt liv som inte är för evigt och som väntar på att levas utan all denna tveksamhet och resonerande.
Ut och lev!

Jag är en "återkomling", jag har varit här några gånger, forumet är viktigt för mig, jag söker bekräftelse, vill ha hejjarrop när det går bra för att de lyfter mig, då går det "lätt".
Så snubblar jag, tar återfall och skäms så mycket att jag försvinner härifrån.
Kämpar på egen hand. Kommer tillbaka hit när jag tror på att jag kan "få flyt".
Gång på gång.
Det ÄR inte lätt att jobba sig mot nykterhet. För precis som Se klart skriver, det krävs att man gör något, nykter är inget man blir. Tur ändå att de allra flesta av oss får många chanser att börja om och prova på ett nytt sätt innan hela livet totalkraschar.
Det gäller "bara" att inte ge upp!! Att ta lärdom av vad som gick fel, undvika det i fortsättningen. Nu går det ju inte att undvika att klockan blir 17:40 och att humöret är "fel" som att man är ledsen eller arg eller stressad eller .... och "inget" finns att göra. I början fick jag acceptera att ibland är det bästa jag kan göra att lägga mig i fosterställning och störtgråta, det är bättre än att åka till Systemet.
Jag tror också att jag kommit till en punkt att jag gör det här för MIN skull. Jag vill fortfarande ha bekräftelse från forumet, men det är inte för forumets, eller för någon annans, skull som jag kämpar.
Jag har börjat tillåta mig att räkna alla nyktra dagar, de behöver inte vara i sträck, de räknas ändå. Skulle aldrig ha fallit mig in för ett år sedan. Men nu tänker jag att alla nyktra dagar är bättre än onyktra dagar. Den rent kemiska påverkan på min hjärna som alkoholen har, den som gör att hjärnan känns kidnappad, minskar för varje nykter dag. Visst läkningen backar en aning varje gång jag dricker, men den backar INTE till ruta ett efter en dryckeskväll, så varför ska jag straffa mig med att backa till ruta ett? Det är alltså inte "skit samma, jag drack igår alltså kan jag lika gärna dricka idag också.."!
När jag jobbar mot nykterhet för min egen skull, för att kroppen och hjärnan ska få läka, när alla dagar räknas, då kan jag sakta men säkert fösa bort kidnapparen i hjärnan.

Jag har inte läst hela din tråd, jag har ju varit borta periodvis (:-S), men har du läst/tittat något på Annie Grace?
Hon är faktiskt till hjälp för mig.
Okej, jag erkänner, tidigare har jag tänkt "det var ett himla tjat om Annie G". Men efter senaste återfallet så tänkte jag "okej, ge det en chans".
Och nu: Pay it forward.

Traska på nu mot nykterheten, för DIN egen skull. För att DU är värd det!
(Tillåter mig att förekomma din eventuella invändning om att du "inte känner dig värd..". Fake it till you make it!! Jag lovar att du kommer att känna dig värd ett bra liv så snart du kommit en bit)

Kram!

Sisyfos, Se klart och Soffi...tack för era tänkvärda fina inlägg❣️

Ska iväg till jobbet och vill bara skriva lite kort...om jag kan?

Hälsohem vore verkligen något...kollade upp ett en gång ..har tappat bort namnet men en helg kostade ca 8000 kr. Så jag har inte råd.

Ganska tidigt när jag började skriva här i forumet så insåg jag att jag trodde inte forumet skulle hjälpa mig på min väg att bli nykter. Men forumet blev en form av bekräftelse och då menar jag inte att bli bekräftad i att ha en nykter dag utan mer att jag finns. För jag känner mig väldigt ensam fastän jag hae familj och ett arbete. Jag saknar kontakter med vänner. Har släkt men ingen kontakt. Jag har varit den som tagit kontakterna m vännerna ...man kan inte kräva vänskap då kvävs den. Behoven ser olika ut.

Jag vet att det är jag och endast jag som kan hjälpa mig själv att bli nykter. Även om det kan kännas som om jag väntar på en universallösning för vad väntar jag på?? Jag kan få hur många råd som helst men till syvende och sist är det endast jag och ingen annan som kan hjälpa mig på vägen t nykterhet.

Jag känner mig som om jag befinner mig i en bubbla ..på jobbet är inget sig likt...och är jag inte där så är jag hemma och dagarna ser väldigt likadana ut.

Idag behöver jag komma över den där linjen som gör att jag fastnar i känslan av ensamhet, ledsenhet....

Har mycket att göra på jobbet...ska försöka stänga ute slkoholtankarna...och bara tänka på jobbet när jag är där..

???

Det som jag tycker skaver så extra mycket när man läser dina inlägg är just det där. Känslan av ledsenhet, ensamhet, en stukad självbild. Usch vad alkohol hjälper till att förstärka just de där känslorna. Därför skaver det nåt fruktansvärt att lösningen på detta är att dricka. Jag har experimenterat så mycket fram och tillbaka med alkohol och för mig blir de där känslorna så mycket värre om jag dricker. Det är oftast då ältandet sätter igång om allt jag inte är. Därför skaver det extra mycket när du dricker som en lösning på de känslorna. Du kanske behöver stöd i att komma ur en depression? Sömnen kanske kommer att göra underverk. Men alkoholen förstör så jäkla mycket med ens självbild och mående, så du måste komma ur det. Det blir en så ond spiral. Drick A-fritt, gå med i studien jag tipsade om. Jag fick mina peppande sms kl 17:00 eller 18:00 nån dag, vilket kunde vara för sent. Du både vill och kan, VaraFrisk! Hitta lösningarna nu, inte hindren.
Jag är rätt övertygad om att det ganska snart känns bättre med ledsenheten.

Om någon här får för sig att skriva en bok om hur man kan bli nykter, och förbli nykter, med hjälp av ett digitalt forum så röstar jag för att Se Klarts inlägg ”17.40” ovan får bli ett förord i boken. Det inlägget är så spot on!

Kram ?

Hej!
Har läst till och från i din tråd men inte skrivit. Jag tycker "Se klart" beskriver väldigt väl hur det är. Jag är ett exempel på hur svårt det är. Blev medlem 2015. Försökt till och från sedan dess. I höstas kände jag att "nu går det bara inte längre". Det tog ändå flera veckor innan jag slutade. Och inget har varit lätt. Det ÄR verkligen ett hårt arbete. Men, det blir lättare med tiden. Min krycka är medicin (naltrexon), som jag tror har varit stor del i att det inte finns något 17.40 längre.
Ibland får jag en hisnande känsla "vad har jag gjort???!!!", i den bemärkelsen att ju längre tid jag har varit nykter, desto mer stänger jag dörren till att någonsin dricka igen. Så visst är det läskigt att sluta. Men det är värt det.
All styrka till dig!

Se klarts inlägg 17:40 är ett av de bästa (bland många) inlägg som skrivits här på forumet.

Jag har inget ytterligare klokt att säga mer än det som sägs av andra här Varafrisk. Du vet att jag tror på dig och vet att du kan bli nykter.

Kram!

Fantastiskt bra inlägg av Se klart!???
Bättre än så kan det inte skrivas, det går rakt in i mig och känns så sant!
Läs det om och om igen Varafrisk,
Nöt in det! Jag tror på dig och din vilja som bara måste sätta sig och fästa ordentligt.

Kram ???

Kan bara bekräfta Se klarts både sylvasst ärliga men knivskarpa svar. Tänkte också på början av en bok, en riktig storsäljare. Titeln är kort och gott "17:40".
Ja, vi kan stötta varandra starkt här inne och finner trösten att vi inte är ensamma i detta, men trösten kan aldrig göra jobbet.
Man har dagar där motivationen kommer, dagar när den inte finns alls. Att vänta till den dagen kommer nästa gång behöver inte vara helt fel. För det gör den nog för alla med jämna mellanrum, när man fått nog igen och den lilla knutna näven kommer. Den som ger dig en första push framåt för att starta. Men motivation kan inte fortsätta göra jobbet utan precis som Se klart skriver så måste den snabbt flätas ihop med en plan och det är dags att "get dirt on your hands"

"no muscle can replace the power of the human mind"