Efter jag bestämde mig för att förändra mitt drickande i januari 2020 (första gången) så har det blivit några försök och några dikeskörningar. Men jag har lärt mig mycket på vägen.
Nu blir det 3 v igen imorgon och det är lång tid för att vara mig.
Den här gången känns det helt annorlunda dock. Poletten har verkligen ramlat ner och jag ser så tydligt att det är ett beroende. Tidigare har jag sett vinet som ”enda sättet” att koppla av efter en stressig arbetsdag och en belöning när något gått bra m.m. Men nu är det då tydligt att det är BEROENDET som vill ha. Det gör det enklare att tänka så och hålla det ifrån sig. Efter en stressig dag behöver jag vila! Jag behöver inte dricka GIFT (som alkohol faktiskt är).
För första gången ser jag också att det kommer gå att vara alkoholfri vid situationer där jag normalt druckit socialt med andra. Bryr mig inte om vad andra kommer säga när det är dags. Nu under pandemin kan jag jobba på att stärka mig själv och förbereda mig på det.
Att dricka måttligt är alldeles för energikrävande och jag kommer iaf inte lyckas med det. Just nu känns det som en befrielse att slippa dricka.
Var hos min bror och hans familj igår och de drack vin. Kände inget sug utan mera ledsen att de ville ha gifter i kroppen. Har aldrig känt sån avsmak för alkohol förr. Min bror har förhöjda levervärden med pga annan sjukdom 🥲
Och så grymt ett få en längre ledighet över påsken och få må gott utan alkohol. Slippa komma på jobbet helt plufsig sv allt drickande som jag annars gjort!
Tacksam på riktigt! 🙏🙏
Ha en fin påsk alla här! Ni har hjälpt mig så mycket genom att dela med er i era trådar!🐣💗