Den har legat däruppe nu ett tag den där stenen. Så det är kanske dags att flytta in. Man behöver ju inte ha med sig den gamla tråden, det är lätt att hitta tillbaka ändå.
Drygt 7 månader nykter nu. Känner att jag skulle behöva anstränga mig för att sätta stenen i rullning för att behöva börja om från början igen.
Trött efter en lång vecka igår. Hade ett ypperligt tillfälle att handla alkohol, men jag vill verkligen inte ha. Det finns inte på kartan som alternativ.
Sug då? Ja kanske, men jag har lite svårt att tillfredsställa det. ”Lasternas summa är konstant”, men jag har svårt att hitta nån ersättning. Just nu är det kakor en ggr per dag, men jag är egentligen inte så förtjust i sött heller, men den finns där - tristessen, rastlösheten, tröttheten och jag hittar ingen medicin nu. Jo, jag gör sunda val och det funkar, men det har ju helt ärligt inte samma omedelbara effekt. Får kanske lov att börja med nån extremsport för att få endorfinkicken.
Jag verkar åtminstone ha fattat ordentligt att alkoholen inte gav mig nåt. Jag fick nog kicken både av smygandet och drickandet för övrigt. Och ingen av dem funkade heller särskilt bra. Så livet som det är utan droger... ja, inga quickfix, men ett ganska behagligt lugn för det mesta ändå. Så kan jag sammanfatta det.

Att det ska vara så jäkla svårt att leva som man lär. Det är så lätt tycker jag ibland att se i andras trådar när de börjar komma in i stressperioder. Så lätt att se hos sig själv också. Så vad ska man göra? Vila, träna och pyssla om sig, men hur sjutton ska man hinna det? Det är väl den frågan jag ställer mig just nu.
Hälla på lite alkohol - definitivt inte aktuellt när jag är så här stressad. Har faktiskt tagit ett stort blodprovstest och det mesta var inom referensvärdena, men något var utanför och rätt många i nedre intervallen och jag tror att jag mår bättre när värdena ligger lite högre. Så nu blir det vissa vitaminer och mineraler som tillskott. Jag äter bra mat, men det räcker tydligen inte för mig.
Tror att allt det där är en helhet. Mat/näring, motion, sömn och stress, men ack så svårt att få balans igen när man liksom halkat ur. Obalansen gör att stressymptomen drar iväg snabbt och då blir det svårt att vara här och nu.
Återfaller jag nu vet jag exakt vad det beror på. Är dock inte sugen på alkohol eller att stänga av på det sättet och jag vet att som det är nu kan jag definitivt inte ta en droppe. Så AW och midsommar är alkoholfria.
Min sambo märker att jag stressar och blir orolig och jag förstår honom. Men jag har en annan medvetenhet nu och alkohol är inte lösningen på det här. Utan en sak i taget. Leva här och nu, träna, vila och pyssla om mig själv. Jag måste verkligen börja leva som jag lär. (Jag ska bara springa lite snabbare först och Hinna i mål, så får jag vila sen... ) Herregud, jag MÅSTE leva som jag lär. Börjar i morgon för nu måste jag upp... Helt jäkla dum i huvudet!!!

HÖG igenkänning!

Fast inte på det sista...
Jag sitter på jobbet, men borde kanske ta @Sisyfos skrev:"ett litet 30 minuters tränings och avslappningspass" ...

Vi blir klokare och mer ansvarsfulla mot oss själva - och därmed våra nära!
Det måste få ta lite tid bara 😅😍

Kram!💕

@Sisyfos Usch, stress är himla tråkigt! Jag blir aldrig stressad numera, jag märker om jag är på väg att bli stressad och avbryter då den begynnande stressen direkt. Det är något som nykterheten har givit mig. Ett stort lugn. Det går förvånansvärt lätt. Jag säger bara till mig själv: Hallå Torn, det här är inget som innebär livsfara! Vad är det värsta som kan hända, jag förlorar pengar, någon blir sur, jag missar en tid, jag blir extra trött. Skitsaker! Direkt infinner sig ett lugn och jag löser problemet lugnt och på bästa sätt. Ev stress uppkommer därmed aldrig.

För min del ser jag därmed med förvåning hur många här stressar upp sig för i mitt tycke skitsaker.😅 Så länge det inte är någon akut fara för sitt eget liv så är det ingen fara. Så har det blivit för mig, och jag förstår att alla är olika såklart. Men kanske kan det hjälpa någon att testa min metod, för det är verkligen otroligt skönt att slippa stress. Jag kommer ju ihåg hur det var förr.😩

Ha det bra!

9 månader idag!
Ja, idag och idag. Hade ganska sparsamt drickande även tiden innan.
Stressen ja, det blev lite bättre nu med D-vitamin. Har kollat mina värden och där hade jag brist. Stressnivån är egentligen densamma men jag får lättare att sortera märker jag.
Och försöker leva som jag lär så jag ska gå upp och göra lite träning.
Det är bra Torn att tänka som du gör, svårt dock för det finns liksom ingen annan som kan göra mitt jobb just nu tyvärr och jag hinner inte. Men det ordnar sig. Tänker släppa det nu i helgen i alla fall. Det har varit en överlevnadsstrategi sen jag började där jag är nu för jag har aldrig hunnit.
Känns skönt att landa i beslut om alkohol också. Har kunnat dricka, har till och med varit på systemet, men jag har verkligen ingen lust. Jag säger inte blankt nej till sociala sammanhang, men just nu är det inte rätt läge. Kanske aldrig blir det igen.

@Sisyfos Stort grattis!😍 Så det har inte blivit något mer än ”magmedicinen” i påskas om jag har förstått saken rätt. Hmm, det verkar ju vara som jag misstänkte. Du ser ingen anledning till att dricka, och då blir det inte av.😅

Ha en bra dag och njut av solen!☀️

Kram

Tack alla för era kommentarer.

Att duga som man är - tycker ju att det är ganska självklart att jag gör det. Har hyfsat gott självförtroende och självkänsla och ändå.., tankar på tänk om man ändå hade varit så och så, ändå gjort så och så.. vad ska andra tycka, tro?
Jag är inte så smal som jag vill, har inte så kul som jag vill, inte en så bra mamma som jag vill, inte så strukturerad som jag vill, får inte så mycket gjort som jag vill, har inte så snygga kläder som jag vill. Å så tänker jag på barnen - tänk om jag gjort si och så istället då hade det varit bättre för dem, då hade de haft bättre förutsättningar... Alltså här är det inte mina tonåringar som klagar på sin uppväxt, det är jag själv som grämer mig lite över allt möjligt ibland.
Intellektuellt vet jag att det har varit ok för barnen -jag har inte druckit så ofta och inte så mycket heller, men absolut skapat en oro. Och de är älskade, har fått hjälp och stöd. De är kloka och omtänksamma och viktigast av allt - jag tror de gillar sig själva.
Men ibland gnager det ändå i mig allt som borde ha gjorts lite bättre. Och jag VET att det inte blivit perfekt då heller.
Snor Soffis ”jag är ok som jag är, jag gör så gott jag kan och det duger bra.”
Det gäller mig, barnen, sambon (fast han kanske ändå kunde göra lite mer 🤔) och er alla andra härinne som har samma tankar som jag just nu.
Jag vet att det kommer från min uppväxt det här och lite från min syster som har en bild av hur ”bra och rätt” är som jag aldrig kan leva upp till. Vet inte hur mycket som är hennes bild eller hur mycket som är min bild som jag lägger hos henne. Tror det är mest det sista. (Kanske lägger det hos henne för att ha nån att vara arg på).
Så tröttsamt i alla fall med dessa tankar. Jag som är så teoretiskt klok (om jag får säga det själv)... Alltså jag fattar ju en hel del, det är som det är och det duger bra. Hur svårt ska det vara att banka in det i mitt annars så kloka huvud. Verkar lika omöjligt som att lära min mamma spela kort 😂.

Får ta med tonåringarna till Grisslehamns havsbad, Tofu. Kan vi alla behöva nu efter terminsslutet.

Känner igen grämandet... Det är sjukt jobbigt att fastna i det. För mig handlar det egentligen bara om barnen. Om jag hade fattat annorlunda beslut, hade deras liv blivit lättare, hade jag kunnat hjälpa dem bättre, skydda dem mot mobbning och utanförskap? Omöjligt att svara på, men lätt att fastna i. Det där grämandet är en trigger för mig, kanske inte mot första glaset direkt, men mot ett depressivt perfektionistiskt tillstånd som så småningom leder dit. För jag orkar inte med mig själv när jag försöker göra allt rätt och vara rätt. Det bryter ner integriteten och sätter identiteten i gungning. Jag orkar bara med mig själv när jag skiter i ”rätt” och gör som jag vill, för då vet jag vem jag är. Låter det snurrigt? Jag tänker att du får försöka omfamna alla de där aspekterna av din person som andra möjligtvis kan ha något att tro/tycka om. Du går din egen väg. Det gör dig till en spännande och avväpnande person. Du är litet lagom fuskmamma (aren’t we all behind closed doors?). Igen, du går din egen väg. Du behåller din egen identitet även i förhållande till föräldraskapet. Håll huvudet högt. Dina barn ser och lär. De blir starka i sina egna identiteter av att se dig omfamna din, med brister, egenheter och hela enchilladan. Och det där med vikten kära du... När du ligger där på dödsbädden en dag... Tror du du värdesätter kilon du höll på avstånd, eller att du njöt av den där chokladkakan/glassen/ostbiten? 😊

Tack Mirabelle för ditt svar!
Jag känner igen de där tankarna från när jag var yngre mer egentligen. Eller från när jag har druckit en längre period. Då kom den där känslan av att inte vara så bra oftare. Behövde skriva ner dem för att få ögonen på dem. Men nu? Ja jag vet vad det beror på att det kommer nu. Jag vet att det går över och jag vet att det är tankar, inte faktum. Egentligen är det bra att jag får ögonen på dem, så att jag inte spiller över dem till barnen helt omedvetet bara för att jag inte vill kännas vid dem. Det är absolut Triggertankar, men jag hade dem oftare när jag var yngre och definitivt inte drack på psykiska symptom, se de är mer förknippade med när jag inte drack och om jag tänker efter så har jag ju heller aldrig fått nån riktig kick av alkoholen heller just självförtroendemässigt. Tvärtom! Tur det, för det är liksom ingen väg ut nu, så mycket vet jag. Här och nu, du duger som du är, fokus på framgångarna, fokus på bra och fina saker i vardagen. Lev som du lär!

Grattis till 9 månader!

@Sisyfos skrev:"Alltså jag fattar ju en hel del, det är som det är och det duger bra. Hur svårt ska det vara att banka in det i mitt annars så kloka huvud."
Kloka du! Det finns ju där i ditt huvud! Det är minsann inte i allas huvud det finns, att det är som det är...
Att jämföra sig med andra, att sträva efter något bättre att tänka @Sisyfos skrev:"tankar på tänk om man ändå hade varit så och så, ändå gjort så och så.. vad ska andra tycka, tro?"
Är inte det en del av vår nedärvda överlevnadsinstinkt? Om vi inte passar in i gruppen och bidrar så blir vi uteslutna och dör...
Jag funderar 🤔 ... Går det ens att bli så klok att man kommer undan det? Jag tror att det klokaste är att bara vara medveten om att "så funkar jag, jag tänker tokigt ibland - men jag vet iaf om det!" 😁

Kram! 🧡

Jag ska lyssna AH, såg att du tipsat om avsnittet även hos SeKlart. Jag gillar närvaropodden, men har inte haft tid för den🤔, alltså ni hör ju hur dumt det låter.
Men de avsnitt jag har hört tidigare är ändå till hjälp såna här här gånger. Jag märker åtminstone att tankarna gnager och tar fram dem i ljuset. På nåt sätt kan jag tycka att det är lite intressant att det blir såhär - en allmän känsla av missnöje. Ser allt lite svart. Börjar komma ut på andra sidan av det. Å jag fick faktiskt presenter på mors dag, sen var det såklart jag som såg till att svärmor firades. Min egen mamma firades inte tillräckligt ordentligt. Trodde syster min skulle fixa det, men så var det tydligen inte. Men jag tänker att det är alla andra dagar som är de viktiga egentligen, inte saker som Charlie skriver, utan omtanken i vardagen. Betyder så mycket mer än en dags jättefina presenter. Jag såg till att påminna i god tid förövrigt 😀, men tänkte inte att de skulle köpa presenter... det är liksom inte det som är grejen, utan hellre att de lagar mat eller nåt. Sonens kram på morgonen var kanske värd mest ändå. La inte ut på FaceBook heller. Tänker på den där sorgliga sången om mamman och födelsedagen... och när jag ändå är i vistagen så kan jag ju ge lite fler låttips som inte helt osökt kommer upp i mitt huvud ”man får vara glad att man inte är död”, Lars Demian och ”man vänjer sig” Kjell Höglund - om när livet inte är på topp.

Jag tror att jag har kommit på ett recept för varaktig nykterhet:

1. Sluta drick
2. Identifiera din problematik - varför dricker just du? När mår du bättre, när mår du sämre. Orsaker till måendet.
3. Ät bra mat så att du är i balans. Hjärnan behöver en bra blandning av vitaminer och mineraler för att fungera optimalt. Det här är viktigare än vad vi vet just nu, tror jag.
4. Träna, rör dig - bra för kropp och hjärna.
Hjärnan behöver kickarna man får av rörelse, träning. Kroppen behöver naturlig avslappning.
5. Vila, andas, koppla ner. Hjärnan behöver vila.
6. Naturliga kickar! Hjälpa andra, socialt umgänge, njuta med sinnena i nuet etc . Vi behöver ersätta alkohol med naturliga kickar.
7. I perioder när livet går för fort, bromsa!

Det ovanstående är så lätt att säga och svårt att utföra. När jag hamnar i stress pga sömnbrist, jobb etc etc försvinner all denna klokskap. Hinner inte träna, hinner inte vila, hinner inte njuta. Har svårt att stänga av hjärnan. Ältar, är arg, ledsen. Psykisk ohälsa… javisst, det är definitivt nåt sånt, men tror att det negativa förstärks av en rad faktorer. Måste landa, måste få balans, måste bryta ett negativt tanke- och livsmönster. Måste slutföra. Så en sak i taget nu! Jag är bra, jag duger som jag är / duger förresten? Nä, jag är fantastiskt bra som jag är, så det så. Och det finns förövrigt bara en persons åsikter som är avgörande i just det sammanhanget och det är vad jag säger till mig själv.
Har haft en period av nedstämdhet och tankar på att inte vara tillräckligt bra. När jag tittar på andra försöker jag fokusera på deras bra egenskaper (utom sambon då, där är jag ärligt lite dålig), men barnen, släkten, arbetskompisarna. Det blir roligare så. Att se på sig själv på samma sätt går, men sitter lite långt in. Tror man måste träna på det och stoppa de där gnagande känslorna av otillräcklighet. Tror inte någon i min närhet tycker att jag är otillräcklig förhoppningsvis ser de att fördelarna överväger nackdelarna.

Håller med om att receptet ovan är svinbra! Och enkelt, men ändå så svårt att följa ibland när livet snurrar på lite för snabbt. Men det är en framgångsfaktor när vi faktiskt märker vartåt det barkar och drar i handbromsen. Back to basics.

Jag har också en intensiv period bakom mig, då jag har slarvat med kost och motion. Men jag vägrar ha dåligt samvete för det. På att igen bara! Ikväll blir det cykelrunda på någon mil och bad i havet. Basta.

Kram 🐘

@Sisyfos Vilket klokt recept!
Och håller helt med i alla punkter. Det har slagit mig så många gånger under denna resa, att vilken personlig utveckling det är att bli nykter på riktigt. Det går liksom inte att bortse från någon pusselbit om det ska hålla i längden. Min respekt för de långvarigt nyktra är enorm, jag har inte fattat jobbet bakom! Mia Törnblom tex, hon har ju en hel karriär baserad på drog- o nykterhetsinsikter. Gillar henne. Finns många andra bra exempel också på personer.
Och ja, nr 1 är sluta drick!! Sån förmögenhet jag lagt på kosttillskott som ska göra mig piggare, sova bättre etc etc. När det verkliga svaret (för mig, äter en " bra" kost i grunden) att bli piggare, mer i balans, sova bättre, vara mindre stressad, ju visat sig vara att sluta dricka!!