@Se klart Åh, vad jag lider med dig. Chefer är också människor ❤️

Det svåraste med chefsskapet är ju att man oftast har en chef ovanför sig, som i sin tur har en chef över sig och så vidare. Den som sitter längst upp och längst bort kan ta beslut utan att kolla folk i ögonen. Vi som befinner oss närmare medarbetarna måste se dem i ögonen. Vi måste ibland ge besked eller genomdriva beslut som vi själva inte riktigt tror på. Och vi måste hålla tyst om vad vi egentligen tänker och känner. Och det finns inget som skaver mer inombords. I längden funkar det inte.

Jag var med och genomdrev ett organisatoriskt beslut för några år sedan som jag fortfarande inte tror på. Jag har aldrig varit så nära att säga upp mig. Men det var ett enda beslut på de 15 år som jag har varit chef, så till slut kunde jag släppa det och gå vidare. Men jag skulle aldrig kunna jobba på en arbetsplats vars värderingar i grunden strider mot mina egna, då skulle jag implodera tror jag.

Kram 🐘

Låter väldigt ledsamt Seklart. Sen kan jag ändå tycka att det är oerhört sunt att du gråter. Jag tror det är nyttigt men gör det nästan aldrig nu för tiden. Nu måste jag sova! Hoppas det känns bättre imorgon

Tack @andrshalvlek och @sländan
Lite bättre idag.
Det kändes faktiskt rätt att bli ledsen även om jag kan tycka att jobbet väl inte är SÅ viktigt men i det här fallet var det mer känslan av att liksom vara överkörd och den.. ja den är svår att hantera.
Idag har kirskålen fått sitt, en lunchmacka i solen och nu lite nya tag.
Men först 10 minuter vila.
Kram och njut av försommaren, den är här nu.

Mare of easttown om ni inte sett- gör det!
(Kanske inget pigg-piller men vi är ju så pigga ändå)
För att krydda ner livet lite ytterligare lyssnar jag just nu på en bok som heter Är mor död? av Vigdis Hjort. Ja ni hör ju.
Idag tog jag fram en hink att samla sniglar i.
”Jag kommer att göra det i år” deklamerade jag till min man.
Måste bara klura på var man slänger kadavren sen? komposten?
Ska upp väldigt tidigt för att hinna in till stan på ett par möten.
Önskar er alla en god natt. I helgen behöver jag vända min stress- hitta förhållningssätt så att diverse frågor inte gnager sig in i min livsenergi. Det viktigaste jag har.
Kram på er.

Nu är jag klar med fastighetsaffärer för resten av livet tror jag. Otroligt lättad över att de här sakerna är klara, press (mycket pengar som far omkring i luften) och oro att det inte ska gå som planerat. Och nu gick det inte riktigt som planerat utan lite sämre men det är okej.
Är det nån mer som haft svårt genom livet att hantera besvikelse och istället vänt det till en bagatell?
Jag har varit bra på det. Så rädd för bitterhet som en bismak i känslolivet.
Idag tänker jag att man/jag inte måste vara nöjd med precis varje händelse.
Lika lite som jag måste göra rätt eller vara bra- i varje ögonblick.
Stå ut med det som är lite skavigt.
Sammantaget; pustar ut, lätt till sinnet, nu är allt klart.
Återstår det vanliga: jobb och sniglar. Men imorrn kommer vänner på besök över helgen. Undrar om jag minns hur man umgås?
Hoppas att sömnfabriken självläker.
Ska städa väskan som ser ut som just rödvinstantens hemliga gömma av gamla kvitton och tomma snusdosor.
Ska städa imorrn. Ska vila. Ska äta, och laga god mat, köpa pelargoner. Göra glass, baka bröd. Allt det jag inte gjort på flera veckor. Tillbaka till min lilla livs-lunk.
Bra så! ☀️

Grattis till affären!
Skönt att du kan börja livslunka igen och jaga sniglar. Det låter rätt äckligt!
Jag förstår inte riktigt hur du menar med att ha svårt att hantera besvikelser och därför vända dem till en bagatell. Jag brukar tänka att jag gör allt för att det ska bli så bra som möjligt, men om det inte går vägen till 100 %, vilket jag aldrig lyckas med, så är det ok ändå! Man kan inte fokusera på det som inte är rätt eller inte når upp till perfektion. Tänker på min mamma som när de utsattes för ett inbrott och blev av med alla värdesaker bestämde sig för att leva vidare och inte älta. Det finns ingen annan väg. Minns att jag var väldigt tacksam för deras sätt att hantera inbrottet -jag var mer bekymrad över om de skulle bli psykiskt påverkade och ledsna och oroliga än att de förlorat en del arvegods.
Ja vila på du! Bra val!

@Se klart grattis till lägenheten! Skönt att pengatransaktionerna är klara nu då. Sniglarna: Jag utgår i från att det är mördarsniglar vi pratar om. Detta gäller inte sniglar med skal eller utan skal med lattjo mönstring på ryggen. Alla mördarsniglar ska dödas. Alltid. Det gör man genom att ta sin kantsax och så klipper man dem i nacken. De dör då omedelbart. Dessutom rinner de liksom bara bort så det är bara att låta de ligga över natten. Nästa dag finns de inte mer. Sniglar med skal lyfter man i väg till annat skyddat ställe där de också kan få mat.

Kram!

Tack fina @andrahalvlek du har förstås rätt i både det ena och det andra, men 17 månader är det allt om jag inte räknat helt fel och då är en ju redo för förskola och lite längre utflykter från hemmaflocken.
Testar hur det är att klara sig. Om benen bär.
Läste just dina fina inlägg från din helg- som att lösa en skönlitterär roman. Och så läste jag @charlies funderingar kring att må toppen och ev återfalls-risker.
Jag har haft en helg av andas ut. I morse vaknade jag 10:30 och det har inte hänt på ett år. Fredagen innebar att landa svåra grejer på jobbet som blev bra. Som krävde ett väldigt fokus och koncentration på rätt saker. Stadig hand. Sån tur jag inte dricker.
Fredag efter jobbet åkte jag till närbelägen tätort och handlade blommor och plantor utan nån vidare plan och jag sa till min man i bilen påväg dit att detta är det enda som numera påminner mig om sug efter alkohol. Den där liksom stunden av förväntan och den stora skillnaden är väl att de där pelargonerna, blyblommorna och små perenner och sommardahlior med mörka blad- faktiskt lever upp till förväntningarna. Några av dem iallafall!
@charlie det råder förvirring nu ang mina sniglar med skal. De jag kastar in i häcken.
Forum-källor uppmanar att även de ska tillintetgöras.. (de äter i mina pallkragar)

Eftersom det varit soligt hela helgen lever de iallafall varenda en. Mördarsniglar- mot dessa är jag obeveklig.
Sovit med en gosig 6-åring hela helgen och haft vänner på besök. Mysiga dagar, drinkar och vin, det bekommer mig inte. Jag känner hela tiden att mitt sikte är inställt på större saker än att glo ner i ett glas vars botten visar sig snabbare än en gris blinkar- tack men jag är fortfarande klar med den eländiga sysslan.
Kram på er!

@Se klart 17 månader blir det förstås! Jag räknade på fingrarna från 10 istället för 12. Glömde plötsligt bort hur många månader ett år är. Vojne, vojne. Tur att jag inte jobbar med ekonomi på företaget 😂

Kram 🐘

Så stort, och jättegrattis till dig. Vad stabil du känns Se klart. Ja de där jädrans mördarsniglarna verkar ploppa upp överallt just nu, skalisarna oxå, men de har jag inte haft hjärta att dräpa än, men salladen ser rätt gles ut….. kram Jullan

Ja, grattis! @Se klart skrev:"Fredagen innebar att landa svåra grejer på jobbet som blev bra. Som krävde ett väldigt fokus och koncentration på rätt saker. Stadig hand. Sån tur jag inte dricker"
Tänk så ofta någon av oss konstaterar det där. Jag förstår inte riktigt hur mitt liv såg ut med alkohol. Fattar inte att jag hann och orkade dricka och sköta jobbet.
Rätt kul att vi alla konstaterar samma sak.
Perfekt med ett riktigt konkret tips om sniglarna. Låter så äckligt men just de där ”djuren”. Vi har varit förskonade i trädgården men de är på ingång. Hu!!!
Ja, tänker att belöningscentrat har varit helt kidnappat. Klart vi ska få pirr magen av nya pelargoner. Den förväntan barn har över födelsedag och jul. Så vill jag känna oftare.

Härligt med 17 månader! Grattis! Det finns ju fortfarande saker att reflektera över trots att det ju ändå går bra för dig och det är nog bra att du gör det. Skulle vara intressant att se hur det går för dina plantor. För mig har det väl gått lite si och så med det där, men alla har inte dött ännu och jag har åtminstone mycket mer erfarenhet nu :)

@tappadigen ”Alla har inte dött än” är helt rätt inställning 😍 jag lovar att återkomma med lite rapporter- i helgen kändes det som om trädgårdslivet fick börja på riktigt. Mitt barnsbarn sa; det känns som du bryr dig mer om dina blommor än om oss...
Tack för alla fina grattisar, blev överraskande glad och nog betyder det för mig otroligt mycket, var och en av er här. Det är stort och en viktig del i mitt liv. Kan till och med känna sådär ”vad som än händer”-känslor. I vått och torrt. Helst torrt även fortsättningsvis.
@sisyfos ja hur orkade vi? Ett mysterium är detta för mig. @varafrisk tack för att du är här också, vet att du har mycket funderingar 🥰 @jullan @charlie @andrahalvlek tack- nu fortsätter vi ju bara framåt. Jag glömmer månadsdagarna men jag längtar faktiskt till två år har gått.
Att få säga: Jag har inte druckit på flera år. Den!
Kram 🤗

@Se klart skrev:"jag längtar faktiskt till två år har gått."

Tänk så olika man kan tänka ändå. Min årsdag börjar hägra litegrann, men jag längtar inte alls dit. Det är såklart så att jag önskar att få uppleva den, till slut, men jag vill hinna med och uppleva så mycket annat innan dess.