Jag har visualiserat idioten i huvudet som Killer Bob från Twin Peaks, för er som är så gamla att ni kan relatera. Han dyker upp från ingenstans och kräver sprit, men är det någon som jag verkligen vill svälta ut och mota bort så är det Bob, han är SÅ läskig. Har haft betydligt lugnare med honom nu ett par dagar, men garden är ständigt uppe.

Igår hade jag öppet hus för mamma som fyller 94 år på måndag. Hon var ju så dålig för några månader sedan så att jag var helt inställd på att hon skulle gå bort, hade i princip tagit farväl. Men sedan följde en smått mirakulös vändning. Den briljanta idén med att ställa till stor fest för henne kom under mitt senaste återfall (jag börjar ofta överkompensera i "godhet" under de första fylledagarna) så jag bjöd impulsivt in allt från egna gymnasievänner till de av mammas vänner som finns kvar i livet. Tror jag bjöd in ett 60-tal, och alla blev SÅ glada. Tack och lov är det semestertider så det landande kring mer hanterliga 35 personer till slut.
Eftersom mitt återfall (det var för drygt tre veckor sedan) slutade med en otrevlig incident som i sin tur ledde mig till AA och rehab-programmet så har alla förberedelser med mammas party känts som en nyttig påminnelse över det jag ställer till och planerar när jag tror mig vara oövervinnerlig i fyllan. Bara att stå min kast och fixa festen.
Och - det blev oerhört lyckat, en salig blandning av folk på bubbel & tilltugg, kaffe & tårta. Partytält och hela baletten. Mamma var lycklig, hon orkade festa och vara medelpunkten från 14 till 21, inte dåligt av en 94-åring.
Jag drack alkoholfri öl och alkoholfritt bubbel och hade inte någon som helst längtan efter något annat. Kunde köra hem mamma helt nykter och sedan fortsätta skratta med efterfestarna långt in på nattkröken. Jag HAR lika roligt utan, jag ÄR lika rolig utan. Gäller bara att komma ihåg det.
Men även om just denna fest innebar ett lyckat resultat av ett beslut taget under alkoholrus så är det slut med sådant nu. Jag ämnar tillbringa kommande två år spiknykter, med inre reflektioner utan behov av överkompensation, och fortsätta leta mitt inre lugn utan falska fasader. Försöka hitta självrespekt och äkta livsglädje.
Tycker mycket om träffarna inom rehab-programmet och längtar dit. Det är även krav att man går på minst ett AA-möte i veckan utanför programmet, och det känns inte heller betungande. Just i denna stund känns nykterheten självklar. Tacksam.

@Blenda skrev:"Jag har visualiserat idioten i huvudet som Killer Bob från Twin Peaks"

Underbar bildliknelse 😂 Och faktum är att skriken och bråken blir tystare och allt glesare med tiden. Vatten och bröd, knappt det, ska Killer Bob ha!

Jag blir helt tårögd när jag läser om festen du fixade till din mamma ❤️ Och att du själv verkligen fick uppleva att du hade lika roligt, och är lika rolig, utan alkohol. Victory 🤩

Kram 🐘

@Blenda älskar din text, alltsammans. Bob är en obehaglig jäkel som ska sättas på plats.

Så fint för din mor, jag kan tänka så glad och tacksam hon blev💕Älskar att höra att du har lika kul med alkoholfritt, har inte vågat mig på att gå på någon tillställning en men snart är det väl dags för det.

Kram💙

Dag 26. I rehab-programmet ingår att skriva dagbok varje dag, och det är tydligt att mina dagar fortfarande innefattar starka känsloyttringar högt & lågt, upp & ner.
Mönstret är att jag oftast mår sämst på förmiddagarna, har mycket ångest och oro då.
Skriver det igen så att jag inte glömmer:
Dessa jobbiga stunder går – faktiskt – över till slut, när jag andas mig genom och väntar ut. När jag drack för att dämpa så gick de också över, men då fick jag betala dyrt efteråt. Den onda spiralen var igång.
Livet kommer att bli svårare när jag börjar jobba igen, och behöva prestera mer än att bara hålla mig nykter.
Men den dagen, den sorgen. Jag kanske känner mig mer stabil om ett par veckor när jobbet drar igång igen.
Annars får jag hantera det ändå på bästa vis, för kontraktet med nykterheten är signerat både på papper och i hjärtat.
Det viktigaste först.

Dagbok är en bra idé tror jag. Att skriva varje dag. Igår borde jag verkligen skrivit av mig. Blev flaskan istället och mår jättedåligt idag, och är sååå besviken - omstart igen…

Dag 31. Oron och ångesten kan jag hantera via en fåtölj, filt och djupandning. Jag har nu verkligen insett att det släpper efter ett tag, faktiskt nästan lika snabbt som med vinet.
Så den självmedicineringen känner jag mig för tillfället skyddad ifrån. Tror som sagt det kommer att bli värre med behovet av raketbränsle när vardagen startar. Att dricka för att orka.
Men idag är idag, lever här och nu i semester ännu en vecka.

Igår var en märklig dag. Hade stunder när jag verkligen kände mig pånyttfödd och lycklig över nykterheten, och i dessa stunder kom nästan samtidigt starkt sug. På kvällens AA-möte vittnade en kille om exakt samma erfarenhet (han var fem veckor nykter). Vi fick åter repeterat den klassiska devisen:
När du mår dåligt - gå på ett AA-möte
När du mår bra - SPRING till ett AA-möte.
Dessutom påmindes vi om att sug kan kännas skrämmande men det är inte ett dugg farligt, så länge vi låter bli det första glaset. Så självklart, men så bra att få det inhamrat i skallen. Dessutom menade en kvinna (20 år nykter) att det vi känner som nyktra snarare är längtan efter alkohol, suget kommer först då vi har druckit det där första glaset, och DÅ är det ett farligt sug. Orden är viktiga, de får mig att reflektera inåt och det hjälper mig i min nykterhet.

Läste om att vikten att kommentera mer för att alla här på forumet (och kanske framför allt nya) ska känna sig sedda och mindre ensamma. Så känner jag också, men det känns övermäktigt. Läser i princip allt, scrollar genom "Senaste kommentarer" två gånger om dagen. Saknar funktionen som fanns förut med hjärtmarkeringarna jättemycket.

Önskar alla en fin start på en ny vecka.
Tro, Hopp & Kärlek

Grattis till 31 nyktra dagar! 🥳🥳🥳 Och att du upplevt att en fåtölj, filt och djupandning lindrar oro, ångest. Funkar nog lika bra mot vardagsstressen. Tror jag. Försök att få till det som en daglig rutin, då funkar det nog förebyggande. Tror jag.

Kram 🐘

@Andrahalvlek, tack 🙏
Jo, det funkar nog mot stress också, men skillnaden är att jag trots allt måste få ur mig lite arbete när jag börjar jobba. Nu kan jag stanna kvar under filten hela dagen om det behövs 😊

@Blenda skrev:"Dessutom menade en kvinna (20 år nykter) att det vi känner som nyktra snarare är längtan efter alkohol, suget kommer först då vi har druckit det där första glaset, och DÅ är det ett farligt sug. "
Va Intressant, jag har funderat mycket på det där suget som många skriver om.
Jag upplever nog precis som hon sa, det riktiga suget kommer när jag tagit första glaset. Innan är det mera en längtan efter alkohol för att slappna av eller må bättre.
Tack och lov är det inte ofta jag tänker på alkohol längre.
Jag kommer att gå på ett AA möte för kvinnor när de öppnar igen i slutet på augusti. Det vore så intressant att träffa andra människor i det verkliga livet som har liknande problem.
Men forumet kommer jag inte lämna, det är så fantastiskt med alla människor som är helt anonyma och hjälper varandra ❤️
💕 Sländan

Jag mår väldigt bra just nu. Upplever nynykterhetens eufori (igen…) när kroppen återhämtat sig, färgerna blir skarpare och blicken klarare. Jag älskar mina AA-möten och programmet är fantastiskt.
Och ÄNDÅ så finns tanken där och skvalpar längst bak i skallen ”om två år kanske jag kan dricka kontrollerat igen”. Snacka om sjukt beteende.
Men nu är det ju långt kvar till 2023 så den knäppa tanken får väl ligga där och skvalpa, kanske den inte mäktar med att flyta och överleva så länge 😊 Många här på forumet vittnar ju om att år två i nykterhet är så mycket bättre, ska bli spännande att få möta det.
Nykter idag och 24 timmar framåt. Gott så, tacksam för att jag har hittat min väg.

@Blenda skrev:"Och ÄNDÅ så finns tanken där och skvalpar längst bak i skallen ”om två år kanske jag kan dricka kontrollerat igen”. Snacka om sjukt beteende."

Det är så intressant det där med tankar för vi är ju inte författare till de tankar som dyker upp. Det enda vi egentligen kan styra är ju hur vi reagerar på dem. Jag tror också för mig att det är det som beslutet att aldrig dricka mer har gjort för mig att där inte finns den där öppningen för lite senare, men de flesta tycks det sättet att tänka på inte fungera bra för så jag kan inte rekommendera det. Men det har ändå sina fördelar, tänker jag och den stora fördelen är att det inte finns utrymme för förhandling.

Grattis i efterskott till månaden! Tycker också att det är intressant att du hittade någon som hade känt samma som du på mötet och var ungefär lika länge nykter. För mig kulminerade min ångest på dag 50 som nykter och efter det har det bara blivit bättre och det visade sig att någon annan på forumet sjukskrev sig dag 50 på grund av ångest. Är ju egentligen inget magiskt med det talet och alla har ju olika erfarenheter såklart, men när man minns tillbaka på hur lång tid det tar, som de fördelar du känner nu efter en månad, så är ju det en sporre i sig att tänka att man vill ju inte ha en månad eller 50 dagar eller vad det kan vara av misär igen för en kvälls drickande.

Grattis till din månad (dryga!) @blends och tack för att du delar med dig av kloka ord, visdom till och med.
Det är en enorm bedrift att bryta med invanda mönster, tankar. Vi gör stordåd här och ska inte tyngas av vad vi mäktar med (kommentera hos andra tex) här på forumet. Det här ska allra helst vara en fristad. Kram ☀️

Hej!
Har läst i din tråd och vill bara att du ska veta att du inspirerar mig på min egen resa!
Precis som du skrivit, så börjar jag också att kapitulera inför det faktum att jag inte kan hantera A. Alls. Jag kan inte dricka kontrollerat, kommer aldrig kunna det. Det är inte värt det längre. Är på dag 6 i nykterheten och ser fram emot morgondagen!
Hoppas du får en fin kväll!

Kram Mamsen 🌺

Dag 42. Jag har försökt sluta dricka sedan 2016. Något är väldigt annorlunda den här gången.
Jag har insett att nykterhetsarbetet måste gå före allt annat i vardagen.
Och då menar jag precis ALLT.
Alla plikter, allt arbete, alla fritidsintressen, alla nöjen...
Varje detalj som hotar att riskera nykterheten ska städas bort under de första månaderna.
Alkoholterapeuterna är extremt tydliga och raka med den inställningen på mitt program.
Mycket Tough Love.
Här går det inte att slingra sig ur eller prata förbi grundproblemet.
Självömkande, oumbärlighet och offerkoftor göre sig icke besvär.

"Men jag måste gå på den festen. Men jag måste jobba över. Men jag måste åka på den konferensen. Men jag måste hjälpa mina släktingar..."
"Ja, det är förstås ditt liv och du bestämmer ytterst själv. Men som din alkoholterapeut skulle jag begå tjänstefel om jag inte avrådde dig ifrån att göra X och Y så tidigt i din nynykterhet. Det finns bara EN sak just nu som verkligen är ett måste. Att fortsätta vara nykter. Och det säger jag för att jag är rädd om dig och för att jag vill dig väl."

OBS! Så är det för mig. Det behöver inte alls vara likadant för andra. Men vi i "min" grupp behöver jobba mycket med det här, vi brottas alla med prestationsångest och känslan av att vara oumbärliga. Vi behöver flytta egot de där decimeterna ner i hjärtat <3

Åh Blenda, vad klokt skrivet och jag håller med! Nykterheten måste gå först hela tiden, den måste ges tid, omsorg. INGET är viktigare. När jag fattade det så fattade jag en hel del annat också.
Tack! 🌸

Åh Blenda, vad klokt skrivet och jag håller med! Nykterheten måste gå först hela tiden, den måste ges tid, omsorg. INGET är viktigare. När jag fattade det så fattade jag en hel del annat också.
Tack! 🌸

@Blenda Det låter precis som hur jag körde. Mitt fokus vara helt inställt på en enda sak. Att inte ta det första glaset, allt annat fick stå tillbaka.Inga restaurangbesök, sova när jag var trött, tog ledigt från jobbet om jag behövde det, åt massor av godis, ökade mitt snusande. Jag sa till frugan att inte ha någon alkohol hemma eller dricka när jag såg det. Jag förvarnade frugan om att jag skulle vara grinig, rastlös och tråkig. Allt för att göra så inte alkoholsuget blev övermäktigt. Det är det jag menar med att man måste bestämma sig ” på riktigt” . Man måste gå ”all in” och vara beredd på att det inte är lätt att bli nykter.

OBS, det var så JAG lyckades bli nykter, behöver inte gälla alla. Men det funkar nog på ganska många tror jag.

Kram

Så bra och sund inställning du har! Nykterheten är det absolut viktigaste! Har också sagt nej till vissa saker pga jag känner att jag måste prioritera det.
Det stora jag måste jobba med nu är sömnen... Måste lägga mig när jag börjar känna mig trött och inte sega mig kvar i soffan!
Hoppas du får en fin fredagskväll!

@Mamsen @Andrahalvlek @Torn @Se klart Tack för era inlägg. Jag har ju övat i många år innan denna insikt landade i mig, så klokheten tog sin lilla tid :) Men bättre sent än aldrig.

Jag känner att jag nu, efter drygt 6 vita veckor har landat i en lugn och fin fas. Tar mig tid till långa tankestunder, mycket vila och självvald ensamhet. Idag har jag reflekterat kring den enorma skillnaden mellan yttre begär som stillar egot och inre behov som stillar hjärtat. Jag har växt upp med mycket yttre bekräftelse, fått beröm för hur jag ser ut, vad jag presterar, hur jag uppför mig etc, och samtidigt tror jag att jag har lidit en enorm brist på inre bekräftelse för den jag verkligen ÄR. Den inre rösten slutade till sist att försöka göra sig hörd. Inte konstigt att jag hamnade i medberoende = anpassningssyndrom, vilket suddade ut ännu mer av mig själv. Och efter det stod min egen alkoholism i vägen.
Nu är det hög tid att hitta riktiga sanna äkta Blenda, och sedan – dessutom – lära sig älska henne... Det kommer att ta tid att spalta upp vad som är vad, men det är ett kärt besvär.