Goodmorning, har ni hört den låten med Kanye West? Om inte, lyssna. Skön söndagsstart innan Godmorgon Världen.
Jag lyssnar på baristan i köket. Solen skiner på min balkong. Jag har inte varit bakis en söndag på snart två år.
Igår var vi ute och åt (inte så ofta) vi försökte få bord på något av de ställen vi tänkt att vi ”måste testa” men fullt överallt så slutade med libanesiskt i våra kvarter. Supergod mat och sån galen rolig fest på hela restaurangen inklusive möhippa, magdans, livemusik och avslutande vattenpipa. Det var länge sen jag var med på något så kul och helt överraskande!
Somnade till min min favoritserie med Nicola Walker, Saknad aldrig glömd. Bra- då kan jag se den en gång en gång till!

Jag läser och skriver lite i Förändra-trådarna, hinner inte mer men tänker att man har mest hjälp av varandra när man är på ungefär samma ställe? Vad tror ni? Blir ledsen när de försvinner som man skapat sig en bild av. Bilden finns kvar liksom.
Söndag praise be! Är inte helgen en dag för kort? Ska göra det bästa av den här dagen. Springa, laga mat och göra den sista sorteringen i mina garderober.
Kram på er alla, tänker på er! 🍂💪🏻🌻

@Se klart skrev:"Jag har inte varit bakis en söndag på snart två år."

Det är livskvalitet. All denna tid vi lagt på att vara bakis är numer ett minne blott. Lovely ❤️

Kram 🐘

@Se klart skrev:"tänker att man har mest hjälp av varandra när man är på ungefär samma ställe?" Jag har också funderat på det där. Tex du och Andrahalvlek har ju varit till ovärderlig hjälp för min del,🥰men samtidigt så var det ju dem som hade gått före som fick mig att få hoppet om att det verkligen gick att lyckas få ett bra liv.
Jag har märkt att jag är inne och skriver på forumet mer de veckorna jag jobbar. Jag har mer ” dötid” då liksom. Det låter ju bisarrt egentligen, men kan bara konstatera att så är fallet. 😅 Om du har lika varmt och fuktigt väder hos dig, som här i Götet, så klarar sig nog dina växter på landet prima!🤗

@Tofu Jag började ju min alkoholistkarriär pga dåligt självförtroende i 15-års åldern. Jag har funderat på om det beror på mina föräldrar, men har inte kommit fram till något specifikt. Förutom att min pappa jobbade extremt mycket när jag var liten. Han var nästan aldrig hemma, och var han hemma, så jobbade han väldigt mycket då med. Det kan ha varit en bidragande orsak. Att vi barn kom lite i andra hand.

Kram på er kompisar!

Ja @tofu jag har lite svårt med anknytningsteori för i en del fall så blir den förenklande. Det finns liksom alltid något man stämmer in på. Men jag ska absolut titta på studien, tack. Självförtroende är väl vad man tillskansar sig och självkänsla liksom mer medfött eller åtminstone mer känsloruset. Jag tycker jag erövrat båda genom åren. Mina båda föräldrar har varit kassa på vissa saker, urdåliga. Men jag har klarat av knepiga och utmanande saker ändå. Jag tänker att vi är himla mycket mer än de där anknytningsåren, och att det är hoppfullt. Jag har för övrigt varit en rätt kass mamma till och från. Barnens självförtroende böljar säkert som mitt gjorde. Jag är rädd ibland att jag återupprepar det där att det man gör är lite ”osynligt”. Som barn/ung, jag kämpade på så otroligt men hade aldrig en känsla av det var bra nog. Det har jag nog övat allra mest på under nykterheten. Att bara jag kan bestämma bra nog. Ingen annan kommer att sätta den gränsen. Försöker infusera det i barnen! Kram ⭐️

@torn ja ovärdeliga har vi varit och fortsätter att vara. Sen kan iaf jag vara här mycket eller lite- men nog förhåller jag mig till forumet på något sätt varje dag- och då är det ju min nykterhet och värdet av att det ska fortsätta så.
Tänker ibland att så småningom kommer vi skriva mindre, med åren. Men jag är precis som @sattva brukar skriva också faktiskt rädd för alkohol! Jag vill inte fara iväg med jollen för långt från skeppet och tappa fart och sikt. På samma gång känner jag allt mer att moderskeppet bor i min lilla jolle också, numera. Det mesta av mitt skrivande/läsande här är för att kolla läget med er 😍 och det är bra skäl. Håller mig också skärpt! Kram, får se om du har jobb eller aktivitetsvecka nu då 😀

För kort helg, så många böcker och artliklar jag vill läsa. Filmer jag vill se, vänner att umgås med. Det märks väl att restriktioner snart är ett minne blott. Men imorrn är det måndag. Punkt.
Jag och @andrahalvlek kämpar på även om ”pigg på dagen” inte brukar dyka upp till mitt måndagskaffe. Men det är ju möjligt att det också går att öva upp 🧐
Haft en fin helg. Umgåtts mycket med min man vilket är väldigt kul och betyder mycket. Handlat ihop, fixat, lagat söndagmiddag. Idag pratade vi random om att det är så skönt att vakna pigg på helgen. ”Inte fattade jag då att jag skulle sluta” sa jag om mina 3 månader…”nä hade jag fattat det så hade jag inte peppat så hår” sa han halvt på skoj. Sanningen är att jag bryr mig 0.0% huruvida det är sant. Jag skulle säga att inte ens mitt äktenskap går före nykterheten. Så här är jag. Finns inga alternativa ”jag”….
Nu ska jag sova! Kram och godnatt 😴

@Se klart Jag vet inte heller hur jag ska förhålla mig till anknytningsteorin riktigt. Mina föräldrar har på många sätt gjort ett uruselt jobb som föräldrar. Min pappa pga sitt missbruk och min mamma pga medberoende. Sen jag själv fick barn har jag verkligen förstått hur dåligt jobb de gjorde och under många år var jag skitförbannad på dem. Jag har dock förlåtit dem sen många år, de gjorde så gott de kunde.

Jag anser dock, om jag försöker vara objektiv, att jag har god självkänsla. Jag vet mitt värde, jag vet vad jag kan och behöver inte få cred hela tiden. Jag har inga problem att verka lite i det tysta, för mig är målet det allra viktigaste. Jag tycker att jag har gott självförtroende också. Men jag har inget behov, längre, av att vara ”poppis”. Jag har inget behov av att putsa på fasaden, för mig är det inte den som räknas.

Och inget av det har ett dugg med min uppväxt att göra. Under min uppväxt kände jag mig annorlunda (vilka ungar gör inte det?) och jag kämpade med att tillhöra de mest populära på skolan. Det var orsaken till att jag började både röka och festa, tror jag. Med bättre självkänsla då hade jag kunnat avstå om det inte kändes rätt. Jag plågades svårt av fomo (fear of missing out) under min uppväxt. Det gör jag nästan aldrig längre.

Kram 🐘

På temat självkänsla drog man en liknelse i senaste Alkispodden. Tänk att du ska hålla en föreläsning om rymden. När du står där och pratar kommer Christer Fuglesang in. Har du dålig självkänsla blir du dönervös och tänker ”Vad gör han här? Jag kan ju ingenting om rymden i jämförelse med honom.” Med god självkänsla tänker du istället ”Vad kul att han kom - honom ska jag prata med efteråt”.

Kram 🐘

@Tofu Det kan jag känna igen mig i. I en relation har jag svårt att till hundra procent lita på någon annan. Jag är van vid att jag bara kan lita på mig själv. Jag har också haft svårt att prata om saker som skaver, men det har jag blivit mycket bättre på. Hade jag gått in i samma relation idag hade jag inte gjort samma misstag som jag gjorde när jag var 20 år, av naturliga skäl. Under min uppväxt vande jag mig vid att stoppa huvudet i sanden, vi pratade inte om saker som skavde. Jag har blivit mycket bättre på det, om än inte helt frisk och kry på den punkten i privata sammanhang åtminstone. Bättre på jobbet.

Kram 🐘

Spännande tankar @tofu och @andrahalvlek, med stigande ålder tänker jag nästan- bara nästan- att summan av otryggheten är konstant… nej men ibland tänker jag att tex problem med tillit (om den inte blir skadlig- aldrig våga gå in i relation etc) är en del av vilka vi är som människor. I viss mån. Att våga släppa taget, lita på någon annan. Det ÄR läskigt och rentav ”farligt”. Tror också att det som förr nästan varit ett skällsord- duktig flicka- är en superkraft. Det bara används förminskande. Ambitiös (kvinna) är jag hellre, och duktig också, än de halvmesyrer till oduktiga män som jag stött på genom åren men som ändå lyckats ta sig fram. (Ja det finns forskning i mängd kring detta ämne.)
Ett sår kan bli en styrka. Se på många skådisar/konstnärer. Vi (jag!) måste tro att min verktygslåda är helt okej och det går precis som ni skriver att öva. Eller välja att inte göra det. Det är en frihetskänsla tycker jag. Kram på er!

Dagarna forsar förbi! Full (som i späckad) aktivitet men nu börjar jag känna att jag har viss ”kontroll” och för första gången på så länge har jag inte TUSEN grejer som ligger och skvalpar bara hundra, hehe.
Idag har jag hämtat småbarn, utfodrat, skjutsat hem dem, sprungit. Vanlig dag men det blir liksom aldrig vanligt som nykter för det finns hela tiden ett till lager i tillvaron och det är den enorma tacksamheten det innebär att slippa: ångest, oro, stress, panik, dåligt samvete, förträngning av verkligheten samt att spendera tusentals kronor varje månad på något så flyktigt- och skadligt.
Har livets bästa garderob istället!
Kram på er alla. Det är värt varje slitig stund, inget att tveka på.

Hahaha… skrev jag i tisdags att jag hade kontroll? Tillåt mig ta tillbaka.
Bara en dag som gått i baklås på alla tänkbara punkter, missat möten, varit försenad, gått upp jättetidigt för att leverera. Och allt det där fixar jag men några beslut från över-över chefer som jag måste förhålla mig till utan att:
1. Bli för arg (drabbar bara mig)
2. Tappa lusten (drabbar mig men även mina insatser som ofta är lustdrivna- jag har ett svårt och jobbigt jobb men även det kan jag känna är lustfyllt)

Jag tänker att detta i någon mån är fortsättning på nyktra livet/arbetet med det.
Motgångar av det här slaget har jag ju varit med om många gånger. Men alltid använt vinet som flykt när kvällen kommer.
Handlar kanske om att rida ut stormar hela vägen? Vet jag hur jag gör det? Inte säker.
Måste tänka.
Vad för utridna stormar kan jag luta mig emot? Använda mig av?
Inventering pågår.
I all hast och allra mest, note to self.
Att dricka skulle för övrigt inte föresväva mig ens 35 trappor ovanför mitt huvud.
Alla utridna stormar jag gått miste om.
Det blir spännande att se hur de känns!
Kram på er.

Igår var en riktigt jobbig dag. Mitt i all- i skarven mellan ett par möten- la jag mig i soffan och andades.
Fokuserade på hur STORT och mäktigt livet är och att få finnas. Tänkte på alla mina barn, var och en, kände stor tacksamhet. Sen jobbade jag klart, gick till vänner och åt middag. Människor blir lite nervösa när de inte har några särskilda alternativ till alkohol men för mig är det inte viktigt, ramlösa citrus går fint, det är inte längre nån grej, det var länge sen.
Klockan 22 verkar vara min askungen-tid, då vill jag hem. Men det var en så rolig kväll, skrattade så mycket! Tänkte att min personlighet nog har förändrats lite.

Idag har jag också haft en körig dag men nånstans landade jag i min superkraft- arbetsglädje och var jag hittar den, och hur jag ska behålla den. I ur och skur. Det gav mig en urstark känsla av kontroll.
Mig (min lust!) äger ingen. Allra minst en ung/old school vd som utövar omodern ledarskap utan fullgoda insikter om verksamheten.
Kändes klart som att dricka ett glas vatten ur en fjällbäck (har iofs aldrig gjort det)
Kram på er! 🍂💕

@Se klart Pauser och djupandning kan göra underverk för hjärnan när det snurrar på alldeles för snabbt. En kollega till mig, som mediterar regelbundet, brukade gå in på toaletten på jobbet och mikro-meditera när det var som jävligast med förhandlingar om nedskärningar etc. Fem minuter, djupandas och blunda, känna hur kroppen slappnar av lite. Axlarna sänks, ansiktsdragen slappnar av. Precis som du gjorde på soffan alltså - fortsätt med det! Ställ larm i mobilen, pausa en gång på fm och en gång på em.

Kram 🐘

PS. Ung old school vd låter som värsta kombon 😫 Är hen ny på jobbet? Min högsta chef är 15 år yngre än mig, och hon är hårt drillad på chefskurser. Tack och lov har hon sunt förnuft också, så det går att nå fram till henne. Oftast. Om det finns någon annan i närheten att showa för, eller om det går prestige i en fråga, är det dock lika bra att ge upp den kampen. Onödigt slöseri med energi.

@Se klart skrev:
"1. Bli för arg (drabbar bara mig)
2. Tappa lusten (drabbar mig men även mina insatser som ofta är lustdrivna- jag har ett svårt och jobbigt jobb men även det kan jag känna är lustfyllt)"
Å jag känner igen det här. Utan alkoholen som tillflykt så finns de här känslorna ändå som man måste hantera. Frustrationen och känslan av maktlöshet. Jag har verkligen fått jobba med 1:an, om man fattar att det inte lönar sig att bli arg… i mitt fall finns det inte heller någon självklar mottagare för min ilska, jag kan ju inte skälla runt omkring på måfå… Men då får man helt enkelt göra det bästa av situationen och vända ilskan till drivkraft. Skitsvårt, men det funkar då och då. Känner att just ilska ändå är lite lättare att hantera, det är när man vänder det inåt som det blir riktigt jobbigt. Otillräcklighet… det försöker jag bortse ifrån - inte hamna i. Eller projektion, ge andra skulden för mina känslor. Också sjukt lätt att hamna i.
”Inte tappa lusten” den känner jag också igen och för mig är det när jag är lite vilsen, när jag inte ser målet. Jag tror att man kan tänka sig ur båda de här punkterna med de strategier som vi egentligen kan, men ju så besvärligt det är ibland att verkligen genomföra. Men det går.
Och jag tänker att det är då när vi faktiskt har arbetat oss ur de här situationerna utan alkohol (eller andra droger, godis eller flyktvägar), det är då vi lever som bäst. Då har vi kontroll och det är en känsla av superkraft. Så kul!
Jag har haft en sån fantastisk upplevelse av här och nu, fullständig fokus. Enormt skönt!
@Se klart skrev:"Men det var en så rolig kväll, skrattade så mycket! Tänkte att min personlighet nog har förändrats lite."
Ja, jag tänker att vi faktiskt är med lite mer. Lite mer levande helt enkelt. Hur häftigt är inte det.

@Sisyfos skrev:"Ja, jag tänker att vi faktiskt är med lite mer. Lite mer levande helt enkelt. Hur häftigt är inte det."

Jag blev glad av de här orden! precis så är det. Och min för dagen utridna storm. Ja- så känns det. Jag har min LUST intakt. Det är fredag. Klockan är snart slagen för vad min arbetsgivare betalar mig för att åstadkomma. Ofta levererar jag mer än så- för att jag vill! Idag vill jag sluta tidigt, köpa några riktigt fina hortensior, tända ljus och njuta. Det kan faktiskt ingen ta ifrån mig.

@andrahalvlek tyvärr inte så ung som en kunde hoppas. 👴🏼
Men just denna fråga- precis som du skriver- har kommit att handla om prestige och det spelet har jag slutat med eftersom det sällan leder till goda resultat varken på sista raden eller sett till motivation, vi blir klarsynta vi unga gummor!
Kram 🌻

Gillar så mycket att lägga barn. Särskilt när de somnat och man kan titta på dem och lyssna på deras andetag. Vila i det.
Idag fanns önskan om översovning av vårt äldsta barnbarn och det är himla skönt ibland med en i taget. Är lite hostig och begynnande förkylning som jag hoppas kryper tillbaka. Planerad middag imorgon här hemma och även om nu restriktionerna är borta så tänker jag att viss försiktighet ska man kanske ha?
Så skönt med fredag- trött som bara den men aldrig den där känslan av att liksom. Ja, in i kaklet av helg med snabba glas för att lossa veckans stresspåslag.
Fredag är lite mer som en vanlig kväll, men lite mer omsorg om mat- och framförallt sovmorgon.
Sov gott alla kämpat, stors små mittemellan. Kram.

Min förkylning accelererade så ställde in middagsbjudningen och åkte till landet, för att bara landa. I mitt fall innebar det att jag sov hela eftermiddagen och ända fram till middagen som min man lagade. Sen låg vi i soffan och åt ost tills vi la oss i sängen. Inte många steg alltså men förkylningen är bättre idag. En så kallad ”arbetsgivarförkylning” man är frisk till måndag morgon.
Haft jättebehov av att ge rum åt tröttheten. Jag orkar liksom mindre än jag tror jag ska orka.
Vet inte riktigt vad människor orkar helt enkelt? Och eg spelar det ingen roll för jag är ju jag. Men det jag lärt mig är att allt med människor tar på mina krafter. Och det är det absolut bästa jag vet, människor. Men jag är ofta så otroligt fokuserad på; att se/höra/lyssna/närvaro- att många möten tar en del energi. Har väldigt få ”snacka runt lite”-möten numera. Kan sakna dem, kanske bättre när vi kommer tillbaka till kontoret snart.
Idag var vi iallafall ute i skogen och plockade 5 kilo blandade kantareller. Sen klippte jag ner och tog in lika mycket tomater som får mogna klart inne.
Det blommar fortfarande massor, så just nu orkar jag inte stöka med trädgården, det får helt enkelt vänta och bara vara den med.
Har en ljuvlig bok att se fram emot, så lyxigt jag har det 🙏🏻 Kram på er 🍂🌻💕