När kommer dag nr två??

Profile picture for user Varafrisk

God morgon!

Från att ha varit helt mulet verkar det nu som solen är på väg att titta fram, även höstens färger är på väg fram. Höstens färger är nästintill oslagbara!

@Tofu och @Sisyfos...alltid så tänkvärda inlägg..som jag behöver läsa några gånger...låta dem sjunka in...de bidrar till något positivt inom mig. Jag vill ju inte heller att du ska skriva ut BIP om det är något negativt men jag hängde inte riktigt med där @Tofu? Agilt ledarskap...även om du beskrev det så var jag tvungen att googla på det...då förstod jag lite mer varför grenen heter Agility som hundar tävlar i. Man lär sig hela tiden något nytt. Och @Sisyfos..precis så är det med mig angående Sinnesrobönen...jag förstår innehållet...i teorin och kan lyckas ibland även i praktiken. Vissa saker är lättare att acceptera att man inte kan förändra precis om det krävs väldigt mod att försöka förändra. Och ja...sinnesron...för när det gäller alkoholen där kan jag faktiskt göra en förändring...och då kommer jag med största sannolikhet få så mycket mer sinnesro än vad jag har idag.

Tänkte på det där med råd igen...ibland tar jag emot råd som en liten snäll flicka...och när det gäller råd som handlar om att sluta dricka så även om jag kan tycka att vissa råd känns som om de inte skulle kunna funka på mig eller känns för kravfyllda så känns det ibland som jag har inte rätt att säga nej till dem för att jag dricker fortfarande. Jag tänker att jag hela tiden försöker hitta vad kan vara hjälpsamt för mig.

Läste i @Sländans tråd...ang beroende..alkoholist mm. Jag har varit på två AA-möten i mitt liv...ett fysiskt för många år sedan och ett online för några veckor sedan. Jag förkastar absolut inte AA eftersom det är en välbeprövad metod. Vad jag har svårt att förhålla mig till var att så fort någon sa sitt namn var man tvungen att säga "alkoholist" efteråt. Just den grejen har jag svårt för...lyckas man lättare om man säger att jag är alkoholist? Jag tänker att egentligen kanske inte ordet är så himla viktigt utan att man har landat i att man behöver bli nykter. När jag har varit på vårdcentralen har jag vid flera tillfällen fått fylla i hur mycket jag dricker...och man graderar hur allvarlig ens alkoholdrickande är. Jag har aldrig sett att man använt ordet alkoholist utan det är riskbruk, missbruk och beroende. Kanske missar jag något mer namn. Kanske är det så att om jag säger att jag är alkoholist så förstår man bättre hur illa det är än om jag skulle säga att jag har ett gravt beroende?? Att jag vänder mig så mycket mot ordet alkoholist är att det är så stigmatiserat...jag behöver inte säga ordet gång på gång för att förstå hur illa det är.

Min dotter kommer snart hem och då ska vi åka och simma, första gången sedan kanske mars -20. Jag behöver träna, röra på mig, fylla livet med glädje. Kanske går jag och väger mig ibland för att se att vågen visar rätt riktning. Och, det blir lättare med träning och utan alkohol. Det är ju jäkligt svårt att inte ta det första glaset men det är ju precis det jag måste göra. Jag vet och kan och förstår mycket men jag behöver egentligen just nu endast förstå att jag inte ska ta första glaset, inte låta bilen styra till systemet. Och hur gör jag det då? Jag kan lägga kreditkortet hemma, be mannen ta det, jag kan göra på så många olika sätt men jag är listig så jag hittar andra vägar.
Det är endast en superstark vilja som gäller!! Min dotter var/är spelberoende men slutade på egen hand . Frågade henne igår om hon kände lust till att spela och hon svarade ja. Men hon har fått möta baksidan av spelberoendet, att vara bipolär...vilket har bidragit till skulder, omöjligt att få ny lägenhet, att inte kunna ha ekonomi så det räcker...även om hon tyckte om att vara manisk så valde hon medicin för hon visste vad ett maniskt tillstånd för med sig. Hon tränar vilket hon har gjort hela sitt liv. När hon har varit manisk tränar hon inte. Men nu tränar hon det håller liksom henne uppe. Jag känner av alkoholens negativa sida...för nu lever jag inte det liv jag vill leva...men jag kan ändå hantera denna negativa sida...fast jag vill inte att det går längre för då kan det bli riktigt riskfyllt..och vem vet kanske det redan har gått för långt, det vet man ju ofta inte förrän längre fram. Så som tur är det söndag idag och denna dag blir nykter!

Kram:)

Profile picture for user Blenda

@Varafrisk Alkoholist och alkoholism används inte som medicinska termer, och saknar "korrekt" definition.
Tror att AA använder den eftersom man ändå betraktar alkoholism som ett sjukligt förhållande till alkohol. En mental, fysisk och själslig "sjukdom" (men som sagt så ser den medicinska vetenskapen inte det på samma sätt.)
Jag tänker personligen att det är bara olika sätt att beskriva och förhålla sig till samma problem. Jag är ju egentligen strikt naturvetare som gillar definitiva vetenskapliga begrepp, men jag har inga problem att säga högt på AA att jag är alkoholist, eller ännu hellre "alkoholist under tillfrisknande". Det hjälper mig att påminnas om att jag har samma progressiva missbruk som de som till sist hamnar parkbänken, alkoholism är en demokratisk "sjukdom".
Jag blir glad om en superstark vilja kan hjälpa dig. För mig räckte det inte till.
Kram!

Profile picture for user Varafrisk

@Blenda Grejen är att den där superstarka viljan har nog inte landat hos mig t 100%. Inte på det viset som man kan läsa om hos en del i det vidare livet. Det var som någon skrev för länge sedan i min tråd ”du vill att du ska vilja” så kanske det är men jag vet däremot att jag måste. Jag säger inte nej till AA…men jag har inte rätta känslan för att liksom ”go all in” och då blir det för stort motstånd och jag misslyckas.

@Tofu Ja det här du skriver om att jobba med egna demoner…och sedan mot de runt omkring….ja ibland har det känts svårt att skriva vad jag känner. Jag som har skrivit här så länge och ändå inte lyckats bli nykter. Jag har dock inte gett upp jobbet. Det var jäkligt synd att min lever inte tålde antabus för då hade jag kunnat få tid. Då behövde inte viljan vara grundad till 100% men man kunde få tiden. Ingen idé att tänka på det nu.

Simmade iaf 800 meter idag vilket kändes jätteskönt. Åkte till en stad längre bort med man och dotter. Åt supergod hamburgare med supergoda pommes. Är barnsligt förtjust i pommes. Skönt att jag hade simmat före… började att se en mycket spännande thriller, norsk, Furia. Dax att släcka lampan, Godnatt😴

Profile picture for user Sisyfos

Du skriver att viljan inte har landat hos dig till 100 procent och jag kan relatera till det för det var nog så för mig att det tog sån tid innan poletten rasslade ner. Och jag var minst lika kluven tror jag. Jag visste att jag borde sluta, att det var farligt, att jag inte mådde bra, att det var bättre utan, men ändå. Så nu ställer jag de lite provocerande frågorna, inte för att skapa ångest och sluta läsa nu om du vill. Frågorna kanske framkallar lite ångest. Du behöver inte heller redogöra för svaren, men kanske formulera dem högt för dig själv om du läser. Jag skriver svar också. För det måste gå in på nåt sätt -nå ner…
Du har dåliga levervärden men fortsätter att dricka, varför är det nödvändigt att dricka?
”Jag vet inte hur jag ska göra för att sluta”
Du kan låta bli att ta nästa glas.
”Men jag känner mig så ledsen och nedstämd”.
Blir det bättre med alkohol?
”Kanske för stunden, men inte i längden”
Så varför väljer du att handla och dricka?
”Jag är trött och känner att jag behöver alkohol och plötsligt står jag bara där, eller sanningen är väl att jag bestämmer mig redan på förmiddagen att jag ska handla och kan se fram emot det hela dagen”
Men om du inte vill dricka, vad kan du göra istället för att handla?
Vet du att jag tror att det är få som har haft det du kallar ”den superstarka viljan”, den har nog snarar varit för många att ”nu jäklar”, en dag till, ska jag eller ska jag inte, vad gör jag nu.., så om du väntar på den superstarka viljan då når du nog aldrig fram. Daglig kamp, strategier, alternativ, en dag i taget är mer vad som gäller tror jag. Att hitta alternativ, inte svänga in på systemet. Lämna kreditkorten hemma som du skrev när du var motiverad nyss. Det känns som om du har svängt igen och hittar orsaker till varför du inte kan vara nykter och redan nu kvällen innan talar om för dig själv att du nog ändå inte klarar det för att du saknar det där ”lilla extra”.
Så låt det bli en vit dag idag VaraFrisk! En dag till. Alkoholen ger inte något mervärde alls.

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos Nej…det är inte så att jag hittar orsaker varför jag inte kan vara nykter…absolut inte. Kanske uttrycket jag mig otydligt. Men jag har en känsla inom mig som gör att jag dricker, jag kan inte riktigt beskriva den …men jag känner den och jag tror att det är därför det inte blir 100% känslomässig vilja men förnuftsmässigt så finns viljan.

Jag vet att jag inte behöver förklara ..men om jag alltid tänker mycket så tänker jag ännu mer efter sådana inlägg som ditt. En del i vidare livet skriver…jag fick nog…jag vill inte dricka mer. Jag kan också ha den känslan men kanske beror det på hur långt kommen man är i beroendet??
Är det för enkelt att säga att man dricker för att man är beroende? Min kurator brukar säga att det är handling som gäller.

💗💗

Profile picture for user Se klart

Hej @varafrisk
Kikar in på måndagkvällen och säger hej till dig och @sisyfos med som jag tycker skrev ett tänkvärt och lite modigt inlägg.
Det är ju inte (enligt mitt sätt att tänka iaf) viktigt att alltid hålla med utan tvärtom vända och vrida- och engagera sig i varandra. Det finns ett väldigt stort engagemang i din tråd. Det är fantastiskt.
Och det är himla bra att du fortsätter att skriva. Jag tror inte heller det är en specifik grad av vilja som behövs. Jag vet inte vad jag tror. Det är inte ”bara” att sluta dricka. Samtidigt är det ingenting annat än det. Strategier, nöta, hålla emot, inte ge upp. Så svårt är det helt krasst och samma lika för alla. Sen kan man distrahera sig på en massa sätt. Jag har gjort det. Med all säkerhet har alla på forumet gjort det.
Jag skrev en gång om min kompis som var hos läkaren och röntgade lungorna och läkaren frågade om hon rökte och hon sa ja, ibland. Och så förklarade hon länge och väl om sitt stressig jobb som upprätthöll det där rökandet.
Och läkaren sa: byt jobb.
Så liksom ”bortom allt” var det viktigt att sluta röka.
Jag har druckit på känslan av mitt stressiga jobb. Alla dricker på nånting. Det är synd om oss, vi orkar inte, vi har så mycket med allt. Så var det för mig iallafall.
Men faktum är att det spelar ingen roll. Alkoholen och dess skadeverkningar lyssnar inte på någons förklaringar den bara plöjer på. Jag kan tänka mig att du inte tycker om att jag skriver så men det gör jag för att jag tror på öppenhet, och jag tror att du ska fixa det här. Kram.

Profile picture for user Sisyfos

Oj, jag märkte att det kom ut lite fel nu när jag läste vad jag skrev. Jag menade inte att du hade svängt mer än just tillfälligt och det känner jag igen. Jag ville mest uppmärksamma dig på att du talar om för dig själv att du nog inte har rätt inställning och då blir det ju extra svårt att sluta. Andra gånger har du en lite mer uttalad vilja att nu jäklar.
Ja, på sätt och vis är det för enkelt att säga att man dricker för att man är beroende. Svårt är det att bryta, och kanske förenat med små bakslag, men jag tycker att det är lite knepigt när du skriver att det är för att du inte har rätt inställning som det inte går att sluta. Då har du räknat ut dig lite i förväg. Jag håller nog med din kurator att det är handling som gäller. Nu har du ju den här lite svängande diskussionen med dig själv lite mer öppet på forumet. De flesta har den instängd i sig själv, men några för den också öppet här på forumet som en dialog med alkoholdjävulen. Jag tror att du mycket väl kan ha rätt inställning men att du kanske måste kämpa lite för att nå dit. En målbild kanske? Jag vill ju inte att du ska känna dig misslyckad eller fel, för jag har ju själv egentligen ingen förklaring till hur det vände för mig och det är så lätt att vara klok i efterhand, men nåt hände och det är lite därför jag tänker att det är viktigt att ställa lite frågor till sig själv (och här på forumet). Kanske behövs lite input utifrån när den gnagande känslan inuti vill ha vin.

Profile picture for user Varafrisk

Har fått inlägg från er alla tre @Tofu @ Se klart och @ Sisyfos… men svarar just på en del
nu..och det är vad du skriver @Sisyfos just det här med att jag inte har rätt inställning och då är det svårt att sluta …
Så här är det för mig ..teorin är en sak praktiken ngt annat men jag vet att det är handling som gäller för att ta nästa steg framåt. Men så många har sagt till mig att jag måste bestämma mig för att kunna sluta..

Så jag försöker hitta en väg som kan fungera för mig att bli nykter på🙏🏻❤️

Profile picture for user Varafrisk

God kväll mina vänner!

Nu ska jag försöka sortera liter grann och reda ut....för jag tänker att jag har varit lite otydlig...vilket inte beror på att jag har druckit alkohol eftersom min princip är att jag inte skriver här då. Det har hänt...men det är min princip.

När jag skrev om "hur långt man har kommit i beroendet" tänker jag inte att det är omöjligt att bli nykter men jag tänker precis som du skrev @Tofu att det försvårar. Kuratorn på Rådgivningscentrum har sagt att jag har med största sannolikhet kommit för långt i mitt beroende för att tex vara måttlig. Kanske är det inte jämförelsebart...men har vänner i min omgivning som har dragit på sig en alldeles för hög övervikt vilket påverkar hälsan...där till slut lösningen blev gastric by pass...Jag tänker ju längre det är gånget desto svårare dock inte omöjligt.

Och @Se klart jag har inte alls svårt för vad du skriver för jag är väl medveten om det hela men det skadar inte att bli påmind. Jag håller ju egentligen långt ifrån med vad alla skriver men kanske håller jag lite låg profil där för jag tänker att då blir det en väldig diskussion...när du skriver så är det på ett annat vis...du påminner utifrån hälsa, utifrån att det enda sättet är att sluta.

@Sisyfos.....och alla andra...jag förstår att det kan verka som om jag svänger...men mitt förstånd vet att jag behöver bli nykter...sluta dricka helt och hållet. Det är grunden inom mig....och det är kanske så grunden har varit för alla dem som försvann från forumet också...de visste precis vad som krävdes av dem men de lyckades kanske inte riktigt som de ville. Det är då lätt att sluta skriva...för det är skämmigt...och av egen erfarenhet vet jag att det är lättare att uppmuntra den som lyckas än den som inte lyckas. Men, jag fortsätter att skriva även om jag känner att nja...kanske skulle jag sluta skriva...

Jag vet att jag behöver bestämma mig..jag förstår att det kan bli så mycket lättare...jag tror att jag har skrivit detta så många gånger...och jag tänker att blir jag nykter kommer jag må så mycket bättre, får så mycket mer ro...och jag säger till mig själv...kan du inte fatta detta?? Det är därför jag tänker precis som kurator...inte tänka, inte analysera...utan handling. Jag vet, jag fattar, jag förstår...

@knickan...blir så glad när du säger att jag är omtänksam och stöttande...vet att även @ase har tackat för råd.
Åter igen...jag förstår..och vet mycket...men jag lever inte som jag lär.

Varm innerlig kram till er alla...och allra mest till er som kämpar:)

Profile picture for user Kungslilja

@Varafrisk Jag tycker du sätter ord på någonting viktigt när du skriver "...men jag lever inte som jag lär". Det tror jag ingen gör rakt igenom. Det är en del av att vara mänsklig <3

Profile picture for user FinaLisa

Varafrisk 💗

Ska snart sova men ville bara skriva några ord till dig.
Du är nästan där känns det som, du har bara en liten bit kvar.
Vad kan få dig att låta alkoholen vara? Är det något som du verkligen satt dig in i, alltså på riktigt? En situation eller ett läge du fantiserat om att hamna i och att du där bestämmer dig för att aldrig dricka mer?
Ditt läge som du har varit i så länge känner jag så väl igen men mitt beroende då var nikotin.
Jag gjorde så många försök under så många år att bli fri.
Till slut så gick det tack vare en hemsk upplevelse.
Plötsligt en natt fick jag svårt att andas, en fruktansvärd tyngd över bröstet och jag insåg att nu är det allvar. Förberedde mitt rökstopp noga, satte ett datum och lyckades!
Hade nikotinhjälpmedel nästan ett år och slutade sedan med dessa utan problem.
Önskar att du snart ska få samma övertygande upplevelse som jag fick!
Kramar och lycka till dig!🍀💗🍀

Profile picture for user Varafrisk

Efter att jag hade skrivit svaret till @FinaLisa började jag skriva på ett nytt inlägg men något hände och hela inlägget försvann. Tror inte att det berodde på någonting i programmet utan det var något med min dator. Hur som helst det är så himla trist när man skrivit något långt som sedan försvinner bort. Det går ju an när det är ett inlägg i forumet ändå.

Jag skrev bla om min pappa som varit död i tolv år igår. Rycktes hastigt i bort från oss men det fanns en acceptans för han var nöjd med det liv han hade levt. Saknaden däremot var enorm. Skrev även om min äldste bror som idag skulle fyllt 70 år. Det var över 23 år sedan han dog och de sista tio åren i hans liv hade vi ingen kontakt. Han levde i ett destruktivt äktenskap, tänker att hans fru har någon form av personlighetsstörning. Kände honom knappt men kan sörja den relation vi inte hade.

Skrev också om min man, min svärdotter och dotter. Som har genomgått/genomgår svårigheter i livet men ändå ser positivt på tillvaron. Kämpar. Tar vara på bra dagar. Ger inte upp. Tränar. Förhåller sig till sitt liv. Livslust

Och jag då?? Vad jag ville säga med detta med min man, svärdotter och dotter? Jo...de tar tillvara på livet trots allt.
De senaste leverproverna visade att allt var bra dock har jag min fettlever. Gastroskopin var bra även om jag har mina problem med magen men jag känner att det är mycket relaterat till vad jag dricker och äter. Inga tecken på bröstcancer. Visserligen har jag inte screenat hela kroppen så jag är tacksam för att detta var bra vilket borde vara ett utgångsläge för att välja livet fullt ut.

Vill försöka mig på att berätta om känslan som jag kanske nu dricker alkohol på...jag vet inte helt och hållet själv vilket kanske låter väldigt dumt och vad jag kommer att skriva nu kan låta väldigt väldigt naivt....och jag vill förtydliga...hur svajig jag än låter..är mitt mål att bli nykter.

Jag har ju skrivit en del om min uppväxt. Växte upp på en gård ute på landet. Kommer ihåg en arbetsterapeut som var hemma hos mina föräldrar som sa att hon tyckte att det var väldigt vackert hos mina föräldrar men att det var världens ände. Som tonåring kunde jag nog också tycka att det var världens ände. Kunde mer uppskatta det när mina barn var små men min dotter var drygt 3,5 år när mina föräldrar sålde gården och flyttade in till stan. Hur som helst så fanns det en längtan inom mig som jag inte riktigt visste vad den stod för. Det kändes lite trångt för mig att bo ute på landet, att vara i närmaste stad om ni förstår vad jag menar. Skulle åkt som au-pair till London när jag var 20 men var inte tillräckligt modig men det blev en månads språkskola istället och efter dryga 1,5 år blev det en månads språkskola i Köln. Sökte jobb i Göteborg när jag träffade min man. Det är inte säkert att jag hade vågat flytta om jag hade fått ett jobb för att rädslan att bli ensam var för stor. Jag var ju inte den som tog plats, var försiktig.

Det finns en längtan inom mig, det finns en längtan till att ta större plats, klä mig djärvt, måla, sjunga mm mm. Det är som om det ligger något och trycker inom mig som bara vill ut...och jag vet inte riktigt hur jag ska hitta det...jag vill inte vara så himla ordentlig....och jag vet inte riktigt hur jag ska få ut det för det är så himla inlåst...ibland är det en känsla av tristess...och jag tror att det är där som alkoholen kommer in i bilden...för en väldigt kort stund...så kan jag känna lite revolt...lite att saker och ting är möjliga....fast jag lurar mig själv...för alkoholen är inte lösningen på mitt letande...på tristessen. Om jag har tålamod och inte tar alkoholen som en lösning...utan väntar in...har trist...så kanske jag så småningom hittar vad som vill ut...vad som är inlåst...

Vet inte om ni hängde med? Om ni blev klokare eller om ni kände att det där som jag skrev var riktigt hokus pokus...men jag tror inte att jag kan förklara det bättre än så...inte just nu i alla fall.

Kram:)

Profile picture for user majsan_nu

@Varafrisk Hej! Jag har läst så mycket i din tråd, du skriver så fint o insiktsfullt om dina tankar o funderingar tycker jag! Det du skrev allra senast om tålamod, tristess o vänta in... Vad skulle hända om du tar ett beslut och prövar!!! Det kan ju bli vara lösningen... och precis som du vill... Hoppas du inte tar illa upp, jag tycker det låter som att du är så redo någon kan bli! 🤗

Profile picture for user Varafrisk

@majsan_nu Jag tar inte alls illa upp! Och jag är så otroligt tacksam över ditt inlägg och det fick mig att tänka till både en och två gånger. Skrev ju för några veckor sedan att jag kanske skulle börja skriva under rubriken ” Det vidare livet” men jag vet inte riktigt om jag fixar det ännu. Det skulle kännas som ett så stort misslyckande om jag skulle få ett återfall. Anledningen att jag skriver så beror inte på att mitt mål inte är helnyktert utan att jag inte lyckats med så många nyktra dagar. Det finns ju några som fortfarande skriver under denna rubrik ” Förändra sitt drickande” som varit nyktra väldigt länge…det är intressant.
Funderar dock på en förändring för att kunna gå vidare….

🧡🧡🧡

Profile picture for user knickan

@Varafrisk Jag tror att det kan vara klokt av dig att "grotta lite" i din uppväxt och händelser som kan ha påverkan på dig idag. Vad är det som gör att det är så svårt för dig att våga ta steget fullt ut till ett nyktert liv? Var är haken? Om du kunde komma på det, så kanske du har lösningen. Du har ju både vilja och kunskapen, ändå är det något som håller dig kvar där du är. Gabor Maté har föreläsningar på Youtube om addiction och childhood trauma och har även skrivit böcker i ämnet och jag tycker att han är väldigt klok. Du är kanske trött på tips och förslag på böcker och föreläsare, men vi är så många som skulle vilja se dig lyckas.🧡
Kram

Profile picture for user Varafrisk

Godmorgon!

Först en fråga…något har ändrats på mitt forum…har det gjort det för er också?

När jag läste ditt inlägg @Tofu så var jag lite halvvaken…läste hund-ring och tänkte vad sjutton är det för något🤔😂Förstår att du och syrran hade kul😃

Kanske är det inte riktigt den sortens bus jag menar även om jag kan tycka att det är kul.
Jag har ju skrivit i början av min tråd om min barndom. Det hände inget traumatiskt men min uppväxt har påverkat mig starkt. För att förkorta något väldigt långt och förklara väldigt övergripande så handlade min uppväxt mycket om att vara yngst, inte ta plats, att passa in, inte bli pushad utan mycket var ”farligt”. Jag var liksom väldigt ordentlig, skötsam…och i mångt och mycket präglar detta mig fortfarande så mycket.

Nej nu måste jag fixa till mig.

Ha en fin dag🧡

Profile picture for user knickan

@Varafrisk skrev:" Det hände inget traumatiskt men min uppväxt har påverkat mig starkt. För att förkorta något väldigt långt och förklara väldigt övergripande så handlade min uppväxt mycket om att vara yngst, inte ta plats, att passa in, inte bli pushad utan mycket var ”farligt”. Jag var liksom väldigt ordentlig, skötsam…och i mångt och mycket präglar detta mig fortfarande så mycket."

Jag måste kanske förklara att det jag skrev i mitt inlägg om barndomstrauma inte behöver betyda att det hänt något väldigt hemskt. Utan det kan vara just det som du beskriver som att du har anpassat dig och därmed tappat bort dig själv, din autencitet, din lust och längtan, din vilja att leva mer. Du skriver ju att du vill måla, sjunga etc. Dvs utrycka dig, ditt jag som finns därinne, inte ditt anpassade jag. Och varje gång du dricker, gör du det istället för att uttrycka dig, nästan som om du vore rädd för vad som skulle hända om du släppte loss livskraften som finns inom dig. För jag uppfattar att du har en väldigt stark livskraft och livslust, men att du kanske inte litar på att den ska bära dig.

Detta är mina tankar, du kanske inte känner att det stämmer alls och du behöver inte svara heller, men kanske det kan inspirera dig på något sätt.
Kram
🥰

Profile picture for user FinaLisa

@knickan 💗
Jag svarar gärna🤗 och tycker du kommer med en väldigt rimlig analys av hur Varafrisks uppväxt kan ha påverkat henne som vuxen.
Intressant!
Varafrisk, jag förstår precis vad du menar när du beskriver hur ditt inre vill få utlopp för allt det kreativa du har inom dig.
Och just med alkoholens hjälp är det på något vis lätt att fly in i det där kreativa rummet och för en stund känna sig kreativ i tanken.
Men hur försöka få ur sig denna känsla på riktigt? Alltså att skapa något bestående som vi mår bra av?
Något vi kan ta på och se på och känna?
Alkoholen är ju så flyktig, när den är slut så är man tillbaka på ruta 1 igen. Och sämre mår man för varje gång...☹️
Men vi ger inte upp, eller hur?
Kram 🧡

Profile picture for user Amarone

Hej @Varafrisk!
Jag har följt din tråd länge och läst den från start. Du är helt enkelt fantastisk!
Din ärlighet och din fantastiska förmåga att uttrycka dig 💕.
Jag blir däremot väldigt förvånad över alla ”märkliga” inlägg du får. Ibland när jag läser så känns det som om människor tror att du inte kan tänka själv 🤔, vilket du definitivt kan och står för. Härligt att du ens orkar besvara allt och med god ton och tolerans.
Lika irriterad som du på att det inte går att redigare längre så stavfel kan förekomma.

Med kärlek/Amarone 😁

Profile picture for user Miss Mary Poppins

Hej Varafrisk 💚🦋💚

Jag har läst ikapp här. Började där du hade bestämt dig och höll uppehåll par dagar. Du verkade så glad av den styrka du hade. Men sedan gick luften ur dig och du hamnar på gamla spår... ❤🦋❤

När jag läser det du skriver, så får jag en känsla av att du är rädd. Rädd för liv utan en livlina kanske. Att du behöver A eller antabus. Något som hjälper dig. Jag kan ha fel så klart. Farligt att göra tolkningar på detta sätt. Men OM du känner igen dig i detta, så undrar jag om du tvivlar på dina egna förmågor. För det behöver du verkligen inte göra. Vi som blivit nyktra är inga superhjältar. Jag låg i fosterställning och skrek, grät och bönade. Tänkte att jag kommer aldrig mer känna behag. Att livet blir tråkigt och ingen tycker om mig.
Det gick över och idag mår jag bra. Men jag är fortfarande rädd. Rädd att växa upp och ta stora beslut. Rädd att vara ensam och känna känslor. Att bli nykter var det svåraste och bästa jag har gjort. Men jag uppskattar det främst för alla tårar den krävde. Jag minns hur modig jag var. Hur jag mer eller mindre låste in mig så jag inte kunde köpa A. Jag är nykter för att jag värderar högt det jobb jag gjort.

Av den anledningen önskar jag inte att det här blir lätt för dig. Det ska svida och göra ont. Då vet man att giftet lämnar kroppen. Att hjärnan repar sig och känslorna söker balans. Det ska vara svårt, men det är inte omöjligt!!!

Kom till vidare livet. Släng allt A. Lämna kortet hemma. Lås in dig i sovrummet och skrik från botten av ditt hjärta. Be dina nära och kära hjälpa dig. Gör vad som helst!!! Gör det!!

Att tänka, analysera och reflektera, det gör vi efteråt... som kuratorn säger, det gäller att göra

🦋❤🦋❤🦋

Profile picture for user Varafrisk

@Amarone Tack snälla du för ditt fina inlägg hos mig! Det värmde så oerhört! Nu skriver jag från min dator därför kan jag inte använda mig av emojisar som jag gärna hade använt mig av. Jag försöker tänka att man vill mig väl men jag tror att det är frustrerande att jag inte blir nykter samt att jag inte tar till mig alla råd. Men jag tänker min dag kommer! Och då tänker säkerligen många låt den dagen inte komma försent...och så är det ju...och skulle den komma försent så finns det ju ingen som skulle vara mer ångerfull än jag. Åter igen tack för ditt inlägg:)

@knickan Mycket stämmer! Men kanske är jag inte rädd...utan mer att jag tar den enkla vägen och brist på tålamod samt att jag söker..

@FinaLisa Jag har långt ifrån gett upp...min väg är kanske mer brokig....och kanske att jag började skriva här på forumet långt innan jag var redo...därför visar jag inte resultat...kan inte uppvisa dagar...men slutar inte heller skriva.

Kram:)

Profile picture for user Ase

@Varafrisk god kväll!
Jag känner igen mig i det du skriver om att ha så mycket energi och kreativitet i kroppen som inte får utlopp. Att jag egentligen är en person som vill bära färgglada kläder men i min garderob finns nästan bara svart och marinblått som att jag ständigt har sorg.
Igår var jag på vattengympa och såg en jätte färgglad baddräkt som jag tyckte var så fin och jag köpte den! Helt galet, jag har aldrig haft någon färgglad baddräkt men jag kände mig faktisk glad när jag sedan gympade i den. Ett pytte steg men alltid något.
Jag tror att du utstrålar mycket mer av den där kreativiteten än vad du tror. Jag får den känslan när jag läser hos dig iallafall.
Kram

Profile picture for user Varafrisk

@Miss Mary Poppins Man skulle ju kunna bli galen på dig men det blir jag ju inte… ändå… för jag känner din känsla…

Är inte så rädd….men vill ibland bara berätta hur det är…och att det får landa där…utan förklaringar och råd…

Förresten…längtar t helgen …föreställning m Jonas Gardell🙏🏻❤️

Kram😴

Profile picture for user Sisyfos

Med risk för att verka helt knäpp så får jag väl erkänna att jag tror att mitt smygdrickande gav mig ungefär lika mycket kickar som alkoholen i sig. Göra nåt förbjudet, nåt som inte förväntas…
Och en annan sak, jag upplever att det är mycket lättare att gå från tanke till handling nu när jag är nykter. Jag funderar inte så mycket på saken utan gör. Det är nog det skönaste med att vara nykter. Inte samma lista över önskningar och borden…
Jag tycker att du går framåt VaraFrisk, hoppas det känns så också. Du tar våra knäppa inlägg med mer ro, hoppas det känns så inuti också. Tycker det finns mer självförtroende… jag gör såhär och det är okej. Vi måste hitta vår egen väg. När din dag kommer, när du kravlat sig över tröskeln då har du gjort en massa nödvändigt jobb redan. Jag tror verkligen på dig!

Profile picture for user Charlie70

@Varafrisk känns som om det var länge sedan "vi hördes" nu. Tack för fin kommentar i min tråd. Att restriktionerna är i princip släppta nu känns som en jättestor förändring. Jag var på bio i onsdag med en kompis och efter den tog vi en drink (alkoholfri för mig) på puben bredvid. Kändes väldigt eljest och nästan lite förbjudet att sitta på en servering, lyssna på ett band och vara så nära andra människor. Och ni ska på Jonas Gardell i helgen. kul!

Kram!

Profile picture for user Varafrisk

@Charlie70 Åh vad kul att du skriver till mig💗
Ja, det känns jättekonstigt att kunna göra saker som vanligt. Imorse åkte jag buss t jobbet ( brukar inte göra det) och den var full mest av ungdomar. Det regnade så därför valde man säkert buss istället för att cykla.

Som jag säger till dig du är klok som en bok👌🏼

Kram🥰

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos jag är på väg…och jag går framåt. Det är liksom bara att bestämma mig för att ta det slutgiltiga steget. Jag inser att det är bra med inlägg som ibland beskriver hur jäkla jobbiga de första dagarna, månaderna var för när beskrivningarna är att det gick så lätt kan man lätt tappa taget. För när det gäller mig då kommer det inte komma en dag då jag känner att det här gick rasande enkelt. För det kommer inte bli enkelt men jag är övertygad om att det kommer bli bra.

Ha en riktigt fin fredagskväll🧡🧡

Profile picture for user Sisyfos

Jag vet inte om det är enkelt för nån att sluta egentligen. Eller många skriver att det är lätt att sluta, det svåra är att inte börja igen. Första gången jag slutade då hade jag levt kanske i ett halvår med att försöka sluta i ensamhet. Det gick så dåligt. Och jag mådde pyton verkligen. Sen hittade min sambo min gömma och jag slutade. När jag försökte på egen hand utan att säga nåt så visste jag inte riktigt hur jag skulle förklara om jag inte drack. Sambon handlade vin åt mig ibland och det var så lockande för att det fanns. När sen han hittade min gömma var det så oerhört skönt. Han visste! Jag behövde inte dricka hemma för att inte behöva förklara varför jag inte drack. Slutade och då var det inte svårt. Eller jo, jag tog nåt återfall och smygdrack. Men på det stora hela, sakta men säkert, hade jag varit nykter en längre tid. Och det var så skönt, men sen började jag igen efter en livskris. Inte med dagligt drickande mer än i undantagsfall, men på ett väldigt osunt sätt. Och med konsekvenser. Det är kanske där du är att du har inte så mycket negativa konsekvenser av ditt drickande? Mer än för dig själv då?
Jag ville inte se de konsekvenser som mitt drickande hade och jag var sjukt duktig på att försköna hur det var. Det är därför jag ställer lite provocerande frågor till dig ibland. För att du ska tänka och förklara för dig själv.
Jag visste att det var dåligt att dricka, jag förstod att det var negativt kroppsligt, jag avskydde att jag drack… och ändå slutade jag inte. Jag vet att du inte är dum eller icke påläst, jag fattar att du fattar. Men jag vet att sista gången jag drack så ifrågasatte min syster mina argument väldigt hårt. Kanske var de då jag började få insikt på allvar. Och då hade jag ändå slutat massor av gånger. Läst här i många år, fattat att det var farligt. Stor teoretisk kunskap, även lite praktisk, men ingen insikt och jag kan väl säga att insikten fortfarande kommer gradvis. Men det första är väl att komma till insikt om hur problemet ser ut. Inte förstå, utan insikt. Kanske insikt om att jag inte kan dricka ”normalt”. Inte ska dricka mer än ytterst sparsamt (om ens det). För att jag helt enkelt mår bättre utan. Det är den jag menar med insikten… och trots att jag hade den drack jag ändå på känsla nu. Trots att jag visste. Så, jag har verkligen full förståelse för att du vet men inte gör.

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos @Tofu Tack för era inlägg!

@Tofu...precis så är det! Jag hamnar i försvarsställning...och jag håller tillbaka. Fast...jag tänker ju i och för sig att det är mitt ansvar att inte hamna där, att vara mer tydlig....men jo, det är väl lite som du beskriver. Jag skrev i något tidigare inlägg att jag kan känna att jag inte får känna vad jag känner eftersom jag fortfarande dricker. Det är som om att alla känslor är kopplade till alkoholen men så behöver det ju inte vara. Men har man en alkoholmarinerad hjärna då kan det ju vara så att alla känslor förstärks både positivt och negativt fast kanske mest negativt.

Jag förstår att man vill ge råd. Tänker även att det är frustrerande för många att jag fortfarande dricker...att liksom inga råd hjälper. Jag läser och begrundar allt vad som skrivs men tar inte alltid till mig alla råd. Ni vet ibland vill man bara berätta och att någon lyssnar...somliga avbryter och vill ge råd direkt...medan somliga låter en berätta klart...för man vill egentligen bara berätta...För mig är forumet en ventil där jag kan skriva om hur jag känner men jag håller nog tillbaka för jag känner ibland att jag kan inte bara skriva....för då kan det komma massa uppmaningar...och så kan inte jag ta till mig dem uppmaningarna...och det känns då som om det blir så fel. Ibland får jag känslan att jag måste skriva så klokt, så duktigt för att inte bli misstolkad. Det är ju därför som jag många gånger har tänkt att sluta skriva men fortsätter för jag tycker om att skriva, för jag är för nyfiken, för att det har blivit en vana.

Så...jag förskönar inte alkoholen...jag romantiserar den på dagar som fredagar, lördagar, när solen skiner, när det är ruskigt väder ute osv Men ett glas vin eller två eller tre en regnig tisdag kl 18 är inget romantiskt med det...då är det en vana..ett beroende...det är det visserligen alla dagar...och det är nog lika geggigt de flesta dagar. För när jag vaknar några timmar före mobilen ringer och har svårt att somna om...ångesten är stark men framförallt ledsen för att jag inte lyckades inte heller den här gången...eller den konstanta tröttheten...den lite glåmiga huden...svullna magen...det är inget kul liv!

Profile picture for user Varafrisk

@Tofu jag måste säga att jag har inte upplevt dig bara för mycket på. Jag tänker att det handlar mycket om mig själv, att inte gå in i försvarsställning…utan mer skaka av sig. Jag har ju gått i terapi under många år då vi pratat om uppväxt, inte ta plats, sorg, försvar, ”vem är jag ?”. Mönstren ligger djupt förankrade inom mig.

Som jag skrivit massvis av gånger så tänker jag att vi alla här på forumet vill varandra väl. Men vänliga ord som tänk på din lever, tänk på din mage, tänk på din hälsa gör inte så mycket nytta för jag tänker ju hela tiden på detta…så jag vet.

Har varit och simmat och ska nu göra mig fin för att åka och titta på Jonas Gardell i Fucking Queen Solo. Ska bli SÅ kul 😀

Men innan jag slutar skriva så brukar min terapeut säga t mig…” Varafrisk (fast hon säger ju mitt namn) , jag tänker att du skulle åka till Rom eller kanske åka någonstans och lägga dig under en palm”. Och jag skrattar…jag som aldrig har åkt ensam t Stockholm 😀

Kram🧡

Profile picture for user FinaLisa

@Varafrisk 💗
Önskar dig en fin kväll med Gardell❣️
Visst är det skönt att kunna komma ut igen. Men man får ändå vara försiktig tänker jag.
Själv har jag två olika föreställningar bokade, en om ett par veckor och en julkonsert. Så härligt att se fram emot!
Kram 🧡

Profile picture for user Varafrisk

@knickan @FinaLisa Tsck jag hade en fantastisk eftermiddag med Jonas Gardell, min man och alla andra i Konserthuset👌🏼❤️🌈

Funderar igen på det vidare livet🤔 i beskrivningen kan man läsa ett liv utan droger..här kan även andra diskussionsämnen förekomma ….ja något liknande står det i alla fall. Eller ska jag skriva under vara alkoholfri? Om jag byter grupp då blir det nog till det vidare livet för det är nog dax att ta nästa steg nu. Skulle vara fantastiskt om det vidare livet kunde fungera som antabus för mig💪🏻

Hör att dottern fixar frukost i köket🫖🥚🍞

Önskar er en fin söndag🧡

Profile picture for user Se klart

Hej @varafrisk
Ibland när jag läser dina inlägg kommer jag att tänka på en ovanligt bra ledarskaps-mentor jag hade förmånen att jobba med. Hon drog en simpel/enkel liknelse, som gick ungefär;
Personen x vill ha mer muskler.
Personen x; köper gymkort, kläder, nya skor, läser tidningar om muskelbyggande, anmäler sig till en kurs, kollar upp när bussen går till gymmet, förnyar kortet, går med i en fb-grupp om muskelbyggande.
Och lite fler grejer.
Inga muskler blir det.

Jag har ingen alls åsikt om vilken grupp du väljer att vara i eller byta till. Men däremot känns det möjligen som (ytterligare) en manöver för att inte ta tag i grundproblematiken: inte dricka.
Vad får dig att tänka att en annan grupp skulle fungera som antabus?
Det tycker jag låter som en fantasi och inte verkligheten.
Verkligheten är att du dricker trots att du vill bli nykter.
Det är också den enda delen av verkligheten som är värd att fokusera på just nu. Jag har själv hållit på med OTALIGA grejer och manövrar för att slippa verkligheten.
Det är så vi alkisar gör.
Och i sämsta fall blir vi medberoende med varandra- andra alkisar- och resonerar ihop om hur vi är snart där, eller dricker mindre eller ska sluta till sommaren. Eller när vi kommer underfund med varför vi dricker- och är det verkligen för mycket?

Det finns tyvärr inget jag kan hjälpa till med i den typen av resonemang.
Det enda som gäller är att inte dricka. Inte att jag säger det, eller din kurator säger det. Utan att du inte dricker.
Lämnar korten hemma. Ber din man om hjälp. Pratar med din arbetsgivare. Söker hjälp i en annan kommun. Allt det här har jag redan skrivit. Jag vet ju det.

Kanske kanske har jag inte skrivit att det är lika j**la jobbigt för alla. Det är det.
Vi gråter, vakar eller svettas igenom den första tiden. Springer 2 kilometer eller går och simmar. Äter smågodis och har jordens ångest över ord som aldrig mer.
Har jordens ångest över vad vi gjort, relationer vi förstört, uppmärksamhet vi inte haft- på våra barn, eller partners. Jobb vi misskött. Aj aj vad det är plågsamt att vara där. Att stå ut med det som alkoholen faktiskt orsakat.
Men den största trösten då- är en.
Vi är i verkligheten.
Det liv som är.
Med båda fötterna i marken.
Hur många gånger har vi inte sagt, ältat, vänt och vridit på för att slippa se livet som det är. Vi dricker för mycket. Vi skadar våra kroppar, hjärnor. Skyndar på åldrandet. Går upp i vikt, får dålig hy och sämre kvalitet på allt från hy till naglar. På insidan tjatar papegojorna.
Jag önskar dig så innerligt välkommen till verkligheten när du är redo. Kram.

Profile picture for user Varafrisk

På något vis så blev det solklart….det vidare livet det är inget för mig. Inte beroende på att jag befann mig i någon form av fantasivärld och på riktigt skulle tro att det skulle fungera som antabus. Och nog har jag fått det berättat för mig ett antal gånger att det är lika jävla svårt för alla som om jag skulle tro att det inte skulle vara så??
Ibland får jag känslan att sanningen kan endast ägas av de helnyktra och kanske är det så att det är endast de helnyktra som befinner sig i verkligheten.

På något vis tappade jag lusten att skriva…inte att bli nykter…

Profile picture for user Charlie70

@Varafrisk vill bara säga att Se klart just satt på pränt här i din tråd detsamma som jag skulle vilja säga till dig. Låt Se klarts inlägg sjunka in i lugn och ro nu. Fattar att du känner dig hotad. Det gör man när man är mitt i beroendet. Vi vill dig väl.

Kram!

Profile picture for user Annabell

Hej!

Jag startade en tråd tidigt i våras, men släppte den parallellt med att jag inte fullföljde min ansats att sluta dricka. Läser dock fortfarande! Hade jag fortsatt att skriva sedan i våras, så hade innehållet påmint om ditt Vara frisk. Jag vill inte dricka. Jag vill bara vara nykter. Jag har tillgodogjort mig, processat, förstått, internaliserat, etc ca ALLT som utgör grundläggande och goda förutsättningar för att klippa med alkoholen. MEN - jag GÖR det inte…

Se klarts inlägg har en motsatt effekt på mig jämfört med dig Vara frisk. Jag vill börja skriva OCH jag vill börja GÖRA - och använda allt det där som jag redan vet och som alla säger som stöd när jag förflyttar mig till praktisk handling och till verkligheten.

Jag tycker att det hade varit helt i sin ordning om jag fortsatt skriva istället för att avbryta i våras - även om jag inte fortsatte vara nykter! Men jag vet inte riktigt vilken typ av respons jag då hade hoppats på så att säga… Responsen från er som finns här i forumet präglas av stark välvilja, (förbluffande) stort engagemang och uthållig respektfullhet. Jag tror inte att jag hade fixat min egen känsla av att inte förvalta detta… Jag skippade för en tid (tills alldeles nyligen) att GÖRA. Dvs jag var inte nykter. Valde att fortsätta med ”guldkant”, flykt, vanor och bubbel-dekadens. Hela tiden visste jag samma saker som innan och som idag, och hela tiden önskade jag att jag bara skulle vara nykter och ville bara vara nykter, men jag DRACK. Jag vet inte vilken respons jag önskat under tiden… troligtvis ingen (därför skriver man inte). Risken blir ju annars (som Se klart är lite inne på) att man samlar ett gäng oerhört välvilliga människor kring sig, som bara vill lyfta en - inte trampa snett/riskera att gå fram för hårt… etc. Och man själv fortsätter att dricka, i den ”kontexten”… Jag tror inte att det blir så himla bra eller lätt… för nån.

Jag har, ibland lust-styrt och ibland oros-drivet, fladdrat fram och tillbaka i mitt ”görande” (dvs sluta drick!) länge. Nu gör jag ett nytt försök att förflytta mig med bägge fötterna till verkligheten (dag 4 idag).

Ber om ursäkt att jag plötsligt dök upp och tog typ hundra decimeter plats här i din tråd Vara frisk… Jag har många gånger tänkt att min tråd borde ha hetat typ som din ”När ska jag få till min varaktiga nykterhet” typ… Det kommer vi att få. När vi slutar dricka... ❤️

Profile picture for user Andrahalvlek

@Annabell Välkommen tillbaka! Någon gång är den sista. Och du har helt rätt i att det bara är individen som kan göra jobbet. Och @Tofu har rätt i att framgång föder framgång. Tycker jag.

Kram 🐘

Profile picture for user Varafrisk

@Annabell Jag vet inte om vi har träffats tidigare men du behöver inte be om ursäkt för att du skrev i min tråd.

Tycker att det var intressant vad du skrev om att du vet inte vilken respons du hade hoppats på att få om du fortsatt att skriva. Jag har ju skrivit länge här på forumet nästan nog lika länge som några av ”de gamla” i det vidare livet. Jag vet ganska väl vad jag reagerar på/inte reagerar på, vilket är så tydligt för mig. Vet också på ett ungefär vem som kommer skriva vad. Utan att ha nått framgång har jag stannat kvar…kanske även det någon form av beroende. Kanske dax att släppa forumet…nja vi får se. Ja vad vi kallar både våra trådar och vad vi har för nickname är intressant.

Godnatt😴

Profile picture for user Se klart

Hej @annabell i @varafrisks tråd
Blev väldigt glad att du, @andrshalvlek och @charlie har kommenterat mitt inlägg- vill inte skriva ”förstått” för det är ju inte kryptiskt utan lätt att förstå. Blev dock oerhört lättad att orden landade.
@varafrisk!
Jag är inte på forumet för att jag vill stärka eller tjäna något syfte i att vi alla ska må bra. Jag vill bara att människor ska bli- eller hålla sig nyktra. Ibland känner jag mig urtuff som i bestämd i vissa trådar, när jag tycker offerkoftor stickas i dubbla lager eller ibland när folk tycker; ”att vara nykter var ju inte så kul”
Gör det kul- det är ditt eget ansvar, (jag tipsar gärna!)
Jag bryr mig ärligt talat inte om att du inte känner dig stärkt, jag vill bara att du ska börja jobba!
Vi är olika. Vid behov av empati så brukar jag inte skriva. Det finns ingen rörelse i det och vi är här för att röra oss. Framåt. Backa, ramla omkull, framåt. Men vi måste gå. Jag tvekade över dagens inlägg, men jag har inga andra ord kvar än dem. Allt gott till dig. 🥰

Profile picture for user Varafrisk

Förstår att du tyckte att det var skönt att orden landade hos Charlie, Annabell och Andrahalvlek. Jag brukar också tycka att det är skönt. Men du har varit tydlig @Se klart. Mycket tydlig. Har mycket i mig som jag kunde skriva men jag stannar där. Jag bär ju inte på sanningen. Eftersom du skriver t mig så undrar jag om du tycker att jag bär offerkoftor i dubbla lager eller att jag tycker ”att vara nykter är inte så kul” ??

Inatt drömde jag om den här diskussionen i min tråd. Drömde även om tråkiga kommentarer i Sisyfos tråd. Då har forumet tagit över för mycket i mitt liv…och inte bidragit med så mycket positivt.

🍁🍁🍁

Profile picture for user Sisyfos

Jag tror att du fortsätter att dricka VaraFrisk för att du upplever att de positiva effekterna av att göra det är större än de negativa.
Och på sätt och vis sitter ”de gamla” inne med sanningen, eftersom det i själva verket är tvärtom. Med största sannolikhet även för dig. Du skulle må bättre utan alkohol. Det är väl ingen av oss som sitter inne med sanningen om hur man tar sig dit, men det kan ligga en hel del i vad SeKlart skriver. och Tofu. Och Annabel.
Faktum är att du skriver väldigt lite om din kamp för att inte dricka. Det är inte ditt huvudfokus just nu och orsaken till det vet bara du själv. Jag ville inte/vågade inte behövde… ja, jag vet inte vad anledningen var att jag inte ville lämna det livet. För mig var det troligtvis en känsla av att behöva medicinen och den kämpar jag fortfarande med ibland.
Jag tror att du möjligtvis kan ha svårare att hitta fokus, dels på grund av sömnen, magen och oron, men jag tror inte att du är så mycket värre däran än någon av oss andra. Men för att börja jobba ordentligt kanske det behövs ett erkännande, en kapitulation. Inget du behöver göra här, men om du fortsätter att tro att det var mycket lättare för oss som lyckats så har du fel. Jag tror att det var det budskapet som SeKlart förmedla. Jag vet att det är skitjobbigt att skriva när det inte går bra, men du utelämnar kampen helt på forumet och det är klart att man kan uppfatta det som att du känner dig maktlös i förhållande till alkoholen. Jag är övertygad om att du kommer att lyckas, men vänta inte längre nu. Låt din ilska och frustration över de här inläggen bli den drivkraft du behöver. Det satt extremt långt inne för mig, eftersom jag uppfattade det som nödvändigt att kunna dricka.

Profile picture for user Varafrisk

Jag är sen t jobbet men nu måste jag skriva igen för att få lite ro under dagen.

Jag förstår att jag måste vara mycket otydlig när jag skriver. Jag kan inte minnas att jag har uttryckt att jag tror att det är lättare för andra/har varit lättare för de som numera befinner sig i det vidare livet. Varför skulle jag tro det? Däremot har jag sagt att många skriver inte här på forumet förrän man har varit nykter ett antal dagar, veckor. Det blir därför ofta att man skrev hur det var istället för hur det är. Men jag vill samtidigt påpeka att det finns de som beskriver hur det är.

Även om jag inte skriver om min kamp är mitt huvudfokus ändå att bli nykter. Annars hade jag nog slutat skriva här. Eller annars är det kanske ett försvar. För att om jag skulle utelämna mig mer så kanske kommer det ett långt inlägg vad jag borde tänka på och verkligheten är att jag sjunker så otroligt mycket av ett sådant inlägg. Blir ledsen blir arg. För vi är ju olika och olika inlägg tas emot olika. Ord kan ta väldigt olika.

Det kan vi ju bara se hur olika vi uppfattar inlägg men även hur lika vi användare av forumet. Den som vill vara helvit tycker att den som vill vara måttlig och vice versa.

Så…jag tror inte att det är lättare för någon annan…jag för min kamp…🍁🧡

Profile picture for user Se klart

Hej @varafrisk
Jag skriver ju i din tråd, vänder mig till dig. Jag är rak och tydlig, insinuerar inget. Det kan du räkna med från mig.
Jag medverkar inte i att skriva om den eller dens kommentar i den eller dens tråd. Det är inte vad jag behöver från forumet.
Jag har inte tid med det och vill inte medverka till sådant som ligger utanför forumets hjärta, hjälpas åt med nykterheten. Dela med oss och stötta.
Du skriver en del om hur olika inlägg påverkar dig, det gör det svårare för mig att hitta rätt med mina ord, jag tänker helt enkelt för mycket på hur det ”tas emot”. Det blir onödigt snårigt att reda ut på en plats som den här, för svårt för mig iallafall! Så jag avslutar med att du är en kämpe, du klarar detta. Kan inte misstolkas. Kram.

Profile picture for user Se klart

Hej
Kan inte @admin snälla kommentera här, jag orkar det inte. Jag är inte behandlare, jag tänker noga kring att varken språkligt eller på andra vis nyttja den maktposition som kan upplevas när man ”klarat” nykterheten. Jag månar om det trygga rummet i varje stavelse, allra mest i denna tråd där jag vinnlagt mig oerhört noga med rätt tonalitet i mina inlägg.
Jag kliver ur denna diskussion nu med dessa ord och vädjan till admin att ändå klargöra forumets roll och vilken förväntan som kan anses rimlig på oss medlemmar.
Tack för mig!

Profile picture for user Kristoffer

Hej Varafrisk, Tofu, Se klart och andra som skriver och läser i tråden!

Vi i admin-teamet har gjort några iakttagelser vi vill dela med oss av. På det stora hela så ser vi inte någon större konflikt här. Det finns en oerhörd välvilja från alla håll, och även om det finns meningsskiljaktigheter i förhållande till vissa detaljer så är den här tråden, som de flesta andra trådar, en blandning av personliga historier, pepp, stöttning, tips och raka ord utifrån de olika användarnas egna tankar och känslor. Precis det vi vill att forumet ska vara!

@Tofu: Det är fint att du tar upp hur hjälpsamt det kan vara med ett tryggt rum för en person som vill göra en förändring kring ett beteende som är skamfyllt. Det är även vår erfarenhet, och en av anledningarna till att vi är så väldigt glada för er användare som gång på gång gör just detta, skapar trygghet och gemenskap kring en laddad fråga som annars kan kännas svår att ta upp. Det är också precis som du skriver, att det är Varafrisk som till syvende och sist är den som har tolkningsföreträde i vad som är hjälpsamt för just hen.

Med det sagt så har vi sett att de användare som nu här i tråden skriver mer rakt-på-sak och utmanande, har ansträngt sig under lång tid för att skapa trygghet och ge pepp och hopp. När det kommer till förändring är det i vår erfarenhet inte fel att prova något nytt, det kan liksom skapa ett utrymme eller en energi som kan vara hjälpsam för att komma vidare i lägen som känns låsta. En utmaning i ett tryggt rum kan vara precis det som behövs.

Trots det landar inte allting rätt, eller känns hjälpsamt, oavsett avsikten hos avsändaren. Det här är svårt att manövrera i (och kanske ännu svårare så här i skriven text), så det är inte konstigt att det skär sig ibland. Det är också så att vårt forum inte är det mest passande stödet för alla, och där måste var och en känna efter hur mycket forumet ger och tar från en. Vår erfarenhet är att sättet att få ut maximalt av forumet är att ta till sig av det som är hjälpsamt, och lägga mindre vikt vid det som känns ohjälpsamt.

Som sagt, från vårt perspektiv finns det endast välvilja från alla inblandade här. Tack för den välviljan och för engagemanget!

Varma hälsningar,
admin-teamet med Kristoffer vid pennan

Profile picture for user Varafrisk

Vilken dag det har varit...en ganska tuff måndag både här på forumet, jobbet och andra utmaningar. Jag tänker att jag kommer inte vidare med min nykterhet genom att skriva här på forumet. Min önskan var den fast jag vet inte vad jag önskade...för jag tror kanske inte alltid att det var för att få råd vare sig av de som inte var rakt på eller de som var rakt på...för råden hade jag mött många gånger förr. För länge sedan när jag gick på rådgivningscentrum...i min utbildning...och ibland i mitt arbete. Precis som Se klart skrev i exemplet om personen x som ville ha muskler och gjorde allt men inte tränade så har jag också köpt böcker för det har varit så övertygande att de är bra, eller lämnat kontokort hem osv men likväl har jag inte blivit nykter. Jag vet nog egentligen svaret inom mig.
Många som började skriva här under tiden jag har varit här slutade ganska snabbt skriva och några stannade lite längre men försvann efter ett tag. Jag fortsatt att skriva...tyckte om att skriva....satte mina känslor på pränt....fast jag skrev aldrig riktigt innerst inne hur jag kände, vad jag gjorde...för jag var så rädd för de där inläggen som jag har svårt att hantera...trots min ålder. ...men som inte med avsikt sänkte mig men ändå hamnade där. Jag har tyckt om att skriva här....och mitt mål är fortfarande nykterhet...men jag ska nog gå vidare...fokusera ännu mer att bli nykter än att skriva här.

Admin skrev att jag har tolkningsföreträde i min tråd så vi kanske kan sluta diskussionen här. Vi kanske inte behöver fortsätta den i en annan tråd.

Ha det bra!

Profile picture for user Varafrisk

Saknar att man inte kan redigera…ville säga att jag känner en stor ledsenhet/sorg att jag inte har lyckats att bli nykter…och ibland rädd…

Ha det fint🍁🧡

Profile picture for user Varafrisk

@Tofu Tack för ditt stöd till mig🙏🏻❤️Kanske tittar jag in igen…senare❤️Det är med sorg jag lämnar forumet men jag tänker att det är vad som behöver ske…för att gå vidare🙏🏻

Profile picture for user Varafrisk

@Se klart….har alltid tyckt att du har använt orden/uttryckt dig så vackert …som en saga.
Dina senaste inlägg t mig förstår jag var väl menade men hamnade inte rätt h mig.
Önskar dig det bästa❤️❤️

Profile picture for user Varafrisk

En känsla jag har är att när man inte når fram med sitt budskap till den man vill nå fram till…så vill man gärna nå fram till någon annan…jag har ofta sökt det själv men jag märker att även andra gör det. Så vi når inte alltid fram till varandra…skulle vara så glad om denna diskussionen läggs ner och nya konstruktiva inleddes någonstans.

Godnatt t er alla😴🙏🏻

Profile picture for user Sisyfos

Inte jag VaraFrisk, jag vill inte få medhåll av nån annan, jag vill bara ta med dig i handen över staketet. Är ledsen för att jag i min iver har varit lite väl påstridig. Ska lägga ner det om du fortsätter att skriva här för det får ju nästan motsatt effekt.
Önskar dig allt gott och en stor varm kram! Du kommer att hitta din väg ut.

Profile picture for user Varafrisk

@Sisyfos Jag vet…och jag känner det❤️Även om du har varit ivrig så har jag inte upplevt dig påstridig utan endast omtänksam.

På något vis kanske det var bra att den sista diskussionen lyftes för det gav mig en insikt att om jag inte överger forumet behöver jag ta ett långt uppehåll. Forumet har funnits med mig SÅ mycket i mina tankar inte endast när jag är här och skriver. Och eftersom det finns en sårbarhet hos mig så när inlägg hamnar fel h mig ( men med en vänlig avsikt) så stannar de kvar så länge och tar så mycket energi. Kanske skulle jag lurat mig själv om jag hade fortsatt på det vidare livet eftersom jag varken är måttlig eller helvit. Så visst är det med ledsenhet som jag lämnar/tar uppehåll fr forumet. Hade varit skönt med några nyktra dagar. Men livet går vidare och min övertygelse om att bli nykter en dag kvarstår.

Ha en fin dag🍁

Kram🧡

Profile picture for user Charlie70

@Varafrisk God morgon! Jag tänker att forumet har varit till otroligt stor hjälp för mig. Utan det hade jag blivit nykter en period men sedan med 1000 procents säkerhet hade jag börjat igen när det gått en tid och min hjärna lurat mig till att faran är över. Att läsa och skriva här har fungerat som den påminnelse och varningsklocka jag behöver med jämna mellanrum. Otroligt tacksam för det! Samtidigt är det säkert så att forumet inte är för alla. Här ska vi ju hjälpas åt att bli nyktra och bibehålla nykterheten (eller måttliga/sparsamma). Blir man inte det kan det vara bra och testa annat. Du ska veta att du betytt precis lika mycket för mig som alla andra här på forumet Varafrisk. Så även om du inte blivit nykter själv har du hjälpt andra att bli det. Genom att du är du.

Förr eller senare fixar du detta!

Kram!

Profile picture for user Sisyfos

Jag kan förstå ”besattheten” av forumet VaraFrisk. När det blir diskussioner där andra (även jag) tar sig friheten att veta hur man är och vad man tänker. Det är svårt att värja sig från tankarna på det. Så det kanske är bra med en paus för att få det lugn som du behöver för att orka göra.
Stort lycka till nu!

Profile picture for user Varafrisk

Det är en utmaning för mig att inte läsa, inte skriva dels utifrån att jag reagerar på mycket vad som skrivs dels att forumet har varit som en stor stor del av mitt liv.

Min dotter hade lite paus från sitt jobb ikväll och kom hem…berättade om några olika saker som inte var ok. Min man/hennes pappa sa t henne…men du är bra på att släppa orättvisor. Då svarade min dotter ”men vi har en där (så pekade hon åt mitt håll) som inte är bra på det. Och så är det…när jag känner mig förminskad, känner att jag inte blir rätt bemött…ja då suger det sig fast ett tag. Inte alls bra..egentligen. Därför är det ett bra beslut att inte vara här just nu.

Idag känner jag mig helt slut…kanske är botten nådd… men det har även varit en tuff intensiv dag på jobbet. Tänker sjukskriva mig torsdag och fredag för jag kommer braka annars.

Må så gott alla❤️

Profile picture for user Varafrisk

@Tofu @knickan Tack🥰

Som ni har förstått har jag svårt att släppa forumet men det är ändå mitt mål att pausa. En stor anledning till det är att jag inte har slutat dricka en annan är att vissa inlägg vissa ord går precis som FinaLisa skrev rakt in i hjärtat. Vad som händer då är att jag blir det lilla lilla barnet en känsla som jag avskyr. Som jag har jobbat med/jobbar med under så många år. Nu hör man inte tonläget här men några ord kan ändå vara väl så vassa. Även om avsikten med ett budskap är vänligt så kan det framföras på olika vis. Och för min del tycker jag inte att det framförs så mottagaren blir förminskad.

Jag valde att skriva i min tråd eftersom jag har tolkningsföreträde här men vad som gjorde att jag skrev är vad Sisyfos, Tofu och FinaLisa har skrivit i Sisyfos tråd. Tycker att det är otroligt kloka inlägg.

Man tar en risk när man skriver i forumet och när man öppnar sig för man vet inte hur det tas emot eller vad man får tillbaka.

🍁🧡🍁🧡🍁

Profile picture for user Varafrisk

Saknar redigera-knappen, saknar ibland gilla-knappen. Förstår inte heller varför inte texten tex ”3 nya inlägg” försvinner när man läst inläggen. Saknar att skriva.

🍁🍁🍁

Profile picture for user knickan

Saknar dig @Varafrisk men förstår dig. Kan du inte ge ifrån dig ett livstecken en gång i veckan i alla fall 😊
Jag tror att skrivandet är bra för ens egen reflektion, men du behöver inte skriva här. Skriv i en dagbok, på papper eller i datorn. Skriv vad du tänker och känner. Ingen annan behöver läsa det. Hoppas du mår ok och att du kommer framåt i din process.
Kram 🥰

Profile picture for user Sisyfos

Tittar också efter dig varje gång. Funderar på om att lämna är det bästa, fast det är det ju om det tar för mycket energi. Tänker att forumets stora styrka är egentligen när man tar tag i det och blir en grupp som kämpar tillsammans. Kanske har det varit lite dåligt med sådana grupper ett tag. Vi ”gamlingar” dödar kanske din tråd också med våra synpunkter gång på gång. Önskar dig ett nytt engagerat tåg där ni lyfter varandra till oanade höjder. Du missade ditt tåg lite grann tidigare, men du kanske kan bli lokförare i ett nytt, när motivationen och styrkan kommer. Svårigheter att släppa saker är kanske också bidragande till att det är svårt att släppa alkoholen. Närvaropodden är bra i det sammanhanget. Tankar och alkohol blir en ond cirkel för mig i alla fall som jag inte gillar. Ältande, ifrågasättande å så känslan av litenhet. Så jag önskar verkligen att du snart hittar motivationen att släppa alkoholen. Den tillför inget gott för dig längre tror jag. Och jag tror att du har tröttnat på den. Men det är så svårt att se det när man har den som sitt livselexir. Eller inte att se kanske, för det gör du ju, men att inse eller nåt. Att välja bort. Att välja annat.
Allt gott och mycket styrka till dig VaraFrisk!

Profile picture for user Se klart

@varafrisk jag tänker också på dig, och att det är något bra med paus från allt möjligt. Forumet. Tankar som snurrar. Ja, vad det nu kan vara. Så småningom landar man i det lugn som behövs för att ta nästa steg- vilket det nu kan vara. Kram! 💕

Profile picture for user Varafrisk

@Se klart Trodde att jag hade skickat mitt förra inlägg tidigare men så såg jag att jag inte hade gjort det. Så när jag skickade iväg det så såg jag att du hade skrivit. Det värmde❤️❤️

Profile picture for user Onkel F

@Mrx Och om du, utifrån djudpet av ditt hjärta, ställer dig själv samma fråga, vad blir svaret?
@Varafrisk, jag hoppas att det går bra för dig i din kamp mot alkoholen. 💕 Vi gör alla vad vi kan, på vårt eget vis.

Profile picture for user Mrx

@Onkel F Jag har gått min egen väg och är rätt bra kompis med alkoholen nuförtiden. Det handlar om att välja och vilja. Gå från ord till handling och ha tydliga mål.

Profile picture for user Varafrisk

Hej vänner💗

Jag följer Stina Wollter på Instagram. Idag kom hennes låt ”Leave my shame” till mig. Jag lyssnade på låten…sökte texten på Google. Låten/texten ”knockade” mig. Tårarna rann. Lyssnade nu igen. Tårarna rann. Underbar text underbar inlevelse i sången. Jag ska ta med mig texten som en ledstjärna🙏🏻❤️Lyssna gärna!

Lånade igår Olle Carlssons bok ”12 steg för hopplösa…Livsförändring på djupet”. Han är ju en fd alkoholist som han kallar sig. Har några böcker sedan tidigare av honom. Den här är jag ganska säker på att jag kommer att läsa. Är den bra kommer jag köpa den.

Jag vill bli nykter behöver bli nykter men jag är inte där ännu.

Till sist ….så dök dessa rader upp på Instagram
”Det största kommunikationsproblemet är att vi inte lyssnar för att förstå, vi lyssnar för att svara”.

Vi ses🍁

Kram❤️

Profile picture for user Ase

@Varafrisk vi lyssnar för att svara det är så sant. Upplever ofta att människor inte vill förstå och då blir jag tyst istället.

Blir glad när jag får läsa från dig 💖.
Kram