God söndag!
Jag samlar ihop några böcker jag läst och lyssnat på senaste 2 åren kanske, inga direkta oväntade så du kanske redan läst alla.
* Renegater- Klas Östergren, 4 Seklart
* Den underjordiska järnvägen- 4 Seklart
* Är mor död- Vigdis Hjort- starka 4 SK
(Arv och Miljö ger jag en femma)
* Shuggie Bain- stark 3/svag 4, men bra!
Jag gillade 1793 och 1794, och John Ajvide Lindqvists är jag nyfiken på, vet att @andrahalvlek gillade den mycket.
En överraskning för mig som gillar att läsa/lyssna på engelska var The Dutch House (finns på Storytel) som läses av Tom Hanks. Riktigt härligt att lyssna på.
Kastanjemannen är en av de bättre deckarna jag läst på ett tag, gillar också Stina Jackson, Silvervägen och Ödesmark tror jag. Ja, det var några tips!

Nu har jag flyttat på mig till det vidare livet och där tänkte jag stanna. Det vidare livet innehåller inte alkohol. Det innehåller familj, arbete, vänner, träning och intressen.

Eftersom jag gjorde ett snesteg så har jag tappat räkningen på nyktra dagar. Har iaf passerat ett år sedan jag tog det stora beslutet som jag höll fast i väldigt länge. Det var också med hjälp av det jag hittade tillbaka till nyktra vanor väldigt snabbt.

Tack Se klart för dina boktips. Ska välja en och lyssna på snart.

Sisyfos - jag försöker vara stark och inte bära alla hennes känslor. Får stanna upp när jag grubblar och bestämma mig för att det inte blir bättre om jag också är ledsen och deppig. Jag vill vara hennes trygghet och hoppas så innerligt att det går över för henne. Vi har varit på två samtal och ska gå på några fler. Om det inte hjälper söker jag vidare. Har involverat min man lite mer. Jag kan vara bra på att stänga ute honom men känner att det går ju inte att vara ensam med detta. För mig är det bättre att vara två och att vi kan dela våra tankar med varandra. Varför gråter en 12-åring?

Välkommen in hit!
Bra att du slutat. Jag har tyvärr inga svar på varför en 12-åring gråter. Om det är yttre eller inre faktorer, hormoner, vänner, känslor etc. men jag har grubblat över mående mat och näringsämnen länge. Och jag är ju som jag skrivit tidigare lite fixerad vid järn bland annat. Med den kunskap jag har nu skulle jag nog vilja kolla upp mitt barn om hon deppade. Kolla lite blodvärden så att de är på en bra nivå. Många unga tjejer äter nog för lite näring. Nu vet jag inte om så är fallet med din dotter men det skulle jag kolla om det vore min.
När jag var 12-13 var jag deppig. Kände inte att jag passade in med mina vänner, kände mig annorlunda och jag vet nu att jag var en HSP. Det förekom rätt mycket mobbning på min skola. Jag blev inte utsatt men jag tyckte så oerhört illa om det här. Det gjorde ont att se och sa man något blev man själv utsatt. Nog om det!
Jag tänker att det enda man kan göra är att finnas där, bekräfta känslan, berätta sina erfarenheter av mående, se till att hon rör sig, äter, och gör saker som man normalt mår bra av och skänker hopp. Ni går redan hos någon och pratar. Nu behöver hon inte oroa sig för att du dricker längre. De har mycket att grubbla över och ni kanske kan titta på serier och filmer ihop som ni kan prata lite om. Tror det fanns en lista på serier och filmer att se med sin tonårsdotter. Det är en bra öppning för att prata om lite livsfrågor.
Oj oj, jag är full av tips… det är ju inte så lätt i praktiken det vet jag.

Fortfarande nykter ☺️

Tack Sysifos för dina goda råd. Har tänkt att svara många gånger. Men tiden rusar iväg just nu. Jag har inte bokat tid hos läkare, än. Hon äter bra och hälsosamt men kan ju vara något annat. Just nu är hon piggare och det känns lite lättare. Det kan ju vara mycket hormoner som spökar. Jag har ju aldrig haft en tonåring förut.

När hon mår bra så mår jag bra. Har väldigt mycket att göra på mitt jobb just nu. Både roligt men också lite jobbigt. Tänker inte på alkohol alls längre och mitt återfall känns lååångt bort.

Ska på spa på fredag med en person som inte vet att jag inte dricker. Orkar inte dra hela historien så funderar på vad jag ska säga… några tips?

Jag brukar inte göra så stor sak av det, typ säga att ibland dricker jag alkoholfritt. Nu när ni är på SPA skulle jag kunna säga nåt om att det är så skönt att slappna av på enbart naturlig väg, att jag skulle bli alldeles för trött med vin också, att jag ibland väljer alkoholfritt för att det är sunt.ju mer jag tänker på det där desto mer irriterad blir jag på att det uppmärksammas alls som nåt man måste undra över. Det borde vara konstigare att man dricker. Det känns också domar det är vanligare att de som dricker i överkant själva undrar mer.
Ha så mysigt på SPA!

Det gick bra på spat. Hon frågade och jag svarade. Hade väl önskat att inte få några frågor… men det gick bra. Vi pratade lite om hur normalt det blivit att dricka lite för ofta.

Jag är nykter. Räknar inte dagar och det spelar ju ingen roll egentligen. Känns som jag varit nykter i en evighet. Ibland dyker suget upp. Som idag, påväg hem i bilen. Väl hemma var de tankarna borta. Och såhär på kvällen är det så skönt att inte vara snurrig.

Gokväll! Läser i forumet på kvällarna men orkar inte skriva. Lite trött då det är mycket på jobbet. Ser fram emot att det lugnar sig snart.

Jag tränar, promenerar och tittar på serier.

Idag fick jag en jobbig påminnelse… en flicka i min dotters närvaro mår dåligt. På riktigt. Hennes mamma har problem med alkoholen. Jag känner dem inte men en kort stund kände jag - det kunde varit vi. Jag och min dotter.

Så skönt att vara stabil i nykterheten. Två månader nu sedan återfallet. 🤗

Idag hade vi kalas. Det blev två halva flaskor vin över som stod i köket när jag tog disken. Det var sånt som brukade slinka ner. Idag hällde jag ut det. Utan att tveka. Trots att min son kräktes mitt under festen. Det är min absolut störst fobi. Ger mig ångest så jag blir darrig. Katastroftankar. Vinet lockade ändå inte.

Det blev ju ingen katastrof heller. Han piggnade till.

Nu när jag läser vad jag skrivit så inser jag att det är totalt ointressant och orationellt. Men fobier är ju inte rationella.

Idag hade vi kalas. Det blev två halva flaskor vin över som stod i köket när jag tog disken. Det var sånt som brukade slinka ner. Idag hällde jag ut det. Utan att tveka. Trots att min son kräktes mitt under festen. Det är min absolut störst fobi. Ger mig ångest så jag blir darrig. Katastroftankar. Vinet lockade ändå inte.

Det blev ju ingen katastrof heller. Han piggnade till.

Nu när jag läser vad jag skrivit så inser jag att det är totalt ointressant och orationellt. Men fobier är ju inte rationella.

@kvinna 38 Hej! Jag tycker inte att det är ett dugg ointressant.🤗 Det är bra och stärkande att reflektera över händelser som man ” brukade” dricka på förr, men som numera inte ger något sug alls. Det är härligt att märka hur mer chill man blir i olika situationer.

Håller med Torn! Vi behöver fortsätta att reflektera. Och att reflektera över att hälla ut vin också kanske. Det hade ju aldrig hänt när jag drack.
Hur går det med tjejen som mår dåligt i din dotters närhet, får hon hjälp. Man kan anmäla. Jag tänker att det kan vara en väckarklocka för mamman också.

@sisyfos - det är anmält på flera plan! Jag visste bara inte om det förrän nu.

Jag har hällt över överblivet vin i petflaskor och sparat.

@torn Japp, mycket mera chill nu för tiden. Dock ej när det gäller detta…

Jag är nykter 🤩 det är nu tre månader sen som jag avslutade mitt återfall. Om man lägger ihop tiden före o efter så närmar jag mig ett år.

I helgen var jag på kräftskiva. Sist uppe och dansade med övriga berusade. Imorgon blir det tjejmiddag. De flesta vet att jag inte dricker men inte alla. Där är jag dock trygg med att säga ”jag dricker inte just nu”. Och så är det för mig. Inte nu. Det räcker så.