av Se klart

Se klart
sön, 2021-12-05 - 20:45

Ja @torn, tack 😍 inte klokt att vi snart är där. Den senaste tiden har givit mig nya tankar, har har liksom förändrats på djupet och det tar mig långt från alkoholens vara eller inte.
För inte alltför länge sen kunde jag känna ett litet stråk av dåligt samvete gentemot min man. Att inget av det där myset som ändå fanns i vårt liv pga alkoholen, fanns kvar. Men faktum är att när vi tex som igår är ute och äter middag i en annan stad så är det så bra! Vi har otroligt mkt att prata om (som för det mesta) det känns roligt och utvecklande. Så var det inte riktigt för ett halvår sedan. Då hade jag lite rastlöshet kvar. Och det där samvetet, ett miniskav. Jag har landat så pass i det här livet att jag faktiskt blivit ”hel”-nykterist.
Ja imorrn sjunger vi lite och skålar i en god kopp kaffe, innan dagen drar igång.
@varafrisk - du är mycket tuffare än du tror, tror jag 😍. Gör dig inte mindre utan samla trupperna på insidan. Vad har du i ditt gäng där inne? Vilka tar du med som du kan lita på? Hur ser din vilja ut- och hur matar du den?
Kram på er, var och en som kan behöva eller bara vill ha en i farten. 💕

Andrahalvlek
sön, 2021-12-05 - 22:35

@Se klart Härligt att du och din man berikar varandras liv ❤️ Precis som ni forumvänner berikar mitt liv ❤️ Vänskap kan verkligen se väldigt olika ut, och sociala medier och forum som detta behöver inte alls vara ytligt utan tvärtom genomsyras av genuin omtanke och välvilja. Och det innebär inte alltid att stryka medhårs. Om jag bäddade för ett återfall skulle jag förvänta mig att ni skrek på mig i versaler: VAD FAN HÅLLER DU PÅ MED!? Det kommer jag att göra med er, av omtanke och välvilja ❤️

Kram 🐘

Varafrisk
sön, 2021-12-05 - 22:38

Ursäkta att jag kliver in i din tråd @Se klart men när jag läser vad du skrivet @Torn så undrar jag om inte du behöver ruskas om. Jag är helt nykter men känslomässigt påverkad när jag skriver. Att det blir meningsskiljaktigheter beror väl inte på att vi som fortfarande inte har blivit nyktra eller de som väljer att dricka ett glas emellanåt inte förstår att ett nyktert liv är det bästa! Det handlar ju inte om kunskap eller förstånd! Jag tänker att det är ju fantastiskt att du tog rygg på dem som gick före och inte satte dig emot vad dem sa utan lyssnade för att du ville lyckas.ä och att du klarade det! Ibland blir det pajkastning här på forumet där vill jag inte vara med men nu tycker jag att det blir lite för mycket av vi och dem. Vi alla förutom de anhöriga är här av en anledning vårt beroende. Bara för att man lyckats varit nykter en längre tid så finns fortfarande beroendet kvar vilket bidrar till att den gemensamma faktorn bland oss finns kvar oavsett om man vill eller inte. Har för det mesta svalt mina ord men nu var jag tvungen att skriva.

@Se klart Jag är en väldigt stark person men lyckas ofta förtränga det. Men om jag inte hade varit så stark som jag är då hade jag aldrig varit där jag är idag. Beroende på hur samhället har öppnat upp efter nyår så är min tanke att söka mig in i nya sammanhang. Har länge hängt mig kvar vid vänner som jag trodde var mer nära vänner men livet visar andra stigar. Förr var jag ledsen kände mig ensam men nu måste jag gå vidare…Min styrka har jag fått genom alla mina erfarenheter genom livet samt att lita till mig själv.

Kram och Godnatt😴💗

Sattva
mån, 2021-12-06 - 06:48

@Se klart Du är en av dem som stöttade mig massor då i början av nykterheten, när allt kändes nytt. Ovärderligt❣
Känner igen dret där stråket av dåligt samvete gentemot maken. Min make har inte längre någon att dricka vin med. Nån gång då han antytt detta har jag helt enkelt sagt att det aldrig kommer att vara så igen. Han får leva med det...

Se klart
mån, 2021-12-06 - 19:41

Tack @sattva 😍 tänk vad de där första kontakterna är viktiga- och vi kan ”pay it forward” - varje dag.
@andrahalvlek jag går i armkrok 👯‍♂️ Med dig- forumcheck (nästan) ✅ varje dag- då blir nykterheten en självklar del men också viktig, varje dag 🙏🏻
Tack för fint pepp, kram!

Se klart
ons, 2021-12-08 - 00:33

Ikväll har jag fått träffa hela min familj för lite samlat firande av födelsedagar, advent. Firat in julen.
Jag har ett extremt läge på jobbet, jag har en hög växel och långa dagar nu. Vågar knappt skriva, vet att det inte är optimalt men här och nu- är det vad som krävs. Är också väldigt bestämd på att vi ska klara förändringar och ny organisation trots bromsklossar. Jag gör rätt. Jag stämmer av med HR inför viktiga steg. Jag är tydlig, transparent och autentisk. Jag leker inte chef utan att leda i min verksamhet går igenom mina sediment av människa och bygger inte på prestige eller status utan att jag tror på team, samarbete och på mitt gäng. Jag tror på gäng, helt enkelt. Men vissa dagar är det sannerligen inte festligt utan himla hårt arbete.
Jag skriver inte det här för att malla mig, jag skriver det för att klargöra för mig själv vad som driver mig och vad jag tror på.
Ett sorts samla ihop mig. Samla in mina lösa trådar som fransar lite.
Kvällen avslutas med lite prat om våra barn så dosen daglig tacksamhet fylls med råge.
Jag vet vad som är viktigast.
Och jag vet att den klarsyn jag har och den riktigt hårda kärnan som formerats (om) inuti. Det har allt att göra med att jag inte dricker, utan lever.
Kram alla som kämpar eller stretar, glädja eller flyger denna tisdag i december.
❤️

Sisyfos
ons, 2021-12-08 - 07:19

Fint att läsa att du har landat helt också vad gäller jobbet. Tänker att tiden innan, när man inte har stakat ut en klar väg är jobbigare ändå mentalt på nåt sätt. Att ha jobbigt men se ett slut är en annan sak. Och helt klart är det så att du har blivit ditt nick.
Tror att det är viktigt att skriva och samla ihop sina tankar, man måste veta varför man gör som man gör.
Hoppas du får en lika fin onsdag.

Se klart
lör, 2021-12-11 - 12:17

Jag har ju inte så mycket att skriva om förutom mitt lilla system för att få amaryllisarna att slå ut i rätt takt, planera för jul och jobba som en dåre. Men det som gör mig otroligt lycklig är att vakna upp en lördag på landet, vara utvilad och jobbet befinner sig söder om ekvatorn. Jag skiter i det när jag inte sitter framför datorn (då känns det å andra sidan på liv och död) men mitt mentala tillstånd är i övrigt guldfisk. Vad sa ni om resultat och strategier- jag hör er väldigt dåligt nu och tills på måndag, tack och adjö.
Nu har jag gjort en potatisgratäng till middagsgäster, min man har gjort en pavlova. Så ja, så mycket mer än anteckningar för intresseklubben blir det troligen inte idag. Precis som det ska år 1 och 11 månader in i nykterheten. Kram 🥐

Se klart
sön, 2021-12-12 - 15:50

@sattva 💕😍
Anteckningar av relevans är väl att vi hade gäster i ungefär samma konstellation som för två år sedan och det är en av mina riktigt svarta alkohol- minnen.
Somnade på toa (”ingen märkte” man undrar ju idag men å andra sidan dracks det nog friskt hos fler)
Gick upp och kräktes på natten.
Det var något i den händelsen som tillsammans med några ytterligare den hösten. Blev avgörande.
Det började redan på våren. Eller när började det, egentligen?
Några år innan när vi var på en resa och jag liksom bara drack för mycket- hela tiden.
Öppnade en öl en morgon och klunkade i mig bara för att ens kunna gå upp och klara dagen. Lunchvin.
Sen var det ett par år med nån sorts skärpning. Men så så många spridda kvällar då jag drack 1-2 snabba glas medan min man ockuperade toaletten innan sängdags. Nån sjuk stress över att alltid hälla i sig lite mer. Den började för länge sen. Att jag klarat mig ut ur den där vansinnes-labyrinten. Finns inte ord för den tacksamhet jag känner.
Jag tänker inte varje dag på just de här händelserna. Det är också jobbigt att förstå att det var samma ”jag” men helt förvrängd i mitt beteende. Det känns inte så ofta som jag flyger fram på moln men i själva verket bor jag liksom på ett litet lätt fjäderfint moln dit ångest, svettningar, oro, yrsel, illamående- inte når mig längre.
På det viset är förstås allt i mitt liv annorlunda nu. Kram och fin tredje advent önskar jag er!
Ska pimpa min adventsljusstake och njuta av stillheten på landet nu när gästerna åkt.

Andrahalvlek
sön, 2021-12-12 - 16:20

@Se klart Det är plågsamt men oerhört nyttigt att minnas ibland. Sätta ord på det onämnbara. Låta skammen komma sköljande retroaktivt. Faktiskt tänka på det aktivg tills skammen ger vika och ger plats för en självempati. Vi visste inte bättre. Just då. Nu vet vi. Nu vet vi var vi aldrig vill hamna igen. Nu vet vi att livet kan kännas på ett helt annat och bättre sätt ❤️

Jag har ju precis trappat ut min SSRI, så visst skaver det lite. Inte av oro, mer vaksamhet. Hur känns det? Egentligen. Blir det värre? Svänger det tillbaka igen? Jag mår bättre idag 😍 Men man måste ha lite tråkigt ibland också. Det är först då man verkligen uppskattar de roliga dagarna. Precis som med årstider.

Kram 🐘

Sattva
sön, 2021-12-12 - 16:47

@Se klart Hade också speciellt en sådan händelse förra hösten. Låste mig själv ute o kunde inte öppna dörren, bankade o sonen kom yrvaken o öppnade. Skam, skam, skam. Och också så många onödiga tjafs m maken, över skitsaker. Somnat i soffan o vaknat 03, sedsn upp o jobba...
Förra hösten även två yoga långhelger där jag drack på hotellrummet på kvällarna. Så j-a meningslöst!
Saker jag faktiskt glömt, eller lagt långt bak. Som du säger, känns ju inte som samma person. Håller med dig, tacksamheten över att leva skamfritt, leva så gott man bara kan. Det är ovärderligt!!

Se klart
sön, 2021-12-12 - 22:25

Håller verkligen med angående tråkigt och roligt @ah, en helg med gäster och aktiviteter (väldigt kul och trevligt) avslutas med en tupplur, och nu sova tidigt. Njutit som bara den av ”tråkigheten” denna kväll. Ja jag tar rygg på dig vad gäller detta med Ssri. Lite oroligt känns det och kanske behöver jag fortsätta (något får mig att tro det) men inte svårare än att testa sig fram.
@sattva det är skönt att läsa dina tankar och inlägg- känns verkligen som du är I DIG SJÄLV och det är nästan det bästa med att inte dricka. Att orka vara där man är. Låter ju så simpelt men det mesta, själva livets trick- är väl det på något vis. Och att inse hur stort det är.
En vän till min son fick en diagnos, allvarlig och svårbotad cancer. Min son ringde när jag stod på ICA. Det var som ett spjut gick genom kroppen, jag känner inte personen i fråga så väl alls. Men bara (igen!) insikten om skörheten i livet, skyddet som inte finns trots att vi hoppas och liksom inbillar oss. Unga människor dör. Barn dör. Finns ingen som helst rättvisa. Det vi vet är att livet drabbar, livet händer oss. Alla. På olika sätt. Så hur ska vi tråckla oss igenom de svåra psssgerna? Med värdighet, lärdomar, med känslan av att ändå vara levande. Jag har förlorat min syster för tidigt och min pappa ungefär som väntat- sett till statistiken. Mitt liv är? Och har varit så milt. Haft mina megakriser, med mina mått mätt. Skilsmässa, oro för pengar under många många år. Ett av mina barn skört som smörpapper. Nu stadig. Diagnos och mediciner. Till sist hemma i sin kropp, äntligen.
Jag kan inte annat än känna ödmjukhet inför imorgon. Vi får vara med, inte så tung packning. Det är så stort att det svindlar.
Så går mina tankar om kvällarna numera.
Kram 🥰

Se klart
mån, 2021-12-13 - 16:47

En dag utan paus, jo jag var ute och köpte mjölk till kaffet. Tack och lov inte så många möten så jag har kunnat jobba undan, många är sjuka och de som inte är det stannar hemma för att inte bli.
Känner nån liten ilning om att det på fredag är dags att packa bilen och köra till landet, där vi stannar nästan tre veckor. Jobb blir det, såklart. Men också ledigt 🙏🏻Kämpar på ett par timmar nu 💕 kram!

Se klart
mån, 2021-12-13 - 16:47

En dag utan paus, jo jag var ute och köpte mjölk till kaffet. Tack och lov inte så många möten så jag har kunnat jobba undan, många är sjuka och de som inte är det stannar hemma för att inte bli.
Känner nån liten ilning om att det på fredag är dags att packa bilen och köra till landet, där vi stannar nästan tre veckor. Jobb blir det, såklart. Men också ledigt 🙏🏻Kämpar på ett par timmar nu 💕 kram!

Se klart
tis, 2021-12-14 - 12:31

Kunde inte sova inatt. Avslutade jobb i ok tid men sen var det massa pyssel med julklappar och annat vid skärmen.
Tog en sömntablett halv 3 och det är inte särskilt bra grej.
Jag ser mig ofta som en maskin som liksom betar av dagen (när de är som nu) och försöker koppla loss mina känslor men i själva verket blir jag förstås trött.
Det är då jag brukar bli sjuk. Som om kroppen i ett sista desperat försök bara lägger sig ner och producerar feber och orkeslöshet.
Jag vill faktiskt vara lite snällare, min egen gränspolis som jag skrev om i @annabells tråd. Nån som vaktar. Min man är ganska bra på det men jag har ju det yttersta ansvaret själv. Insikt och klarhet denna grå tisdag. Ska sitta helt still och kontemplera över det en stund.
Kram alla kämpar där ute. 😍

Pianisten
tis, 2021-12-14 - 13:27

Känner igen det där. Att få ett maskinliknande tunnelseende utan att stanna upp och känna efter. Sen kommer smällen. Jag har blivit mycket bättre på att känna det och att ta ut "micropauser", de är väldigt underskattade men hade en liknande kväll förra veckan. Håller på med renovering hemma på i stort sett all ledig tid och så allt julstök nu ovanpå det. Min hjärna fick en knock out och jag upplyste min fru att nu är jag slut som människa. Dagen efter tog jag en time out och det räckte för att komma på banan igen.
Tyvärr blir min fru bara väldigt orolig när jag faller ner så. Hon säger att hon blir rädd att jag ska krascha igen och vågar knappt be om något. Jag har försökt förklara att jag är långt ifrån där nu, men det tar väl ett par år att visa att verkligheten är så också.
Det jobbiga när man kör det där maskinläget är nog att jag mått ganska bra i det, man blir lite hög på sin energi på nått sätt.